Vart tog jag vägen?

Vem stal mina ord?
Meningarna formulerar sig inte och idéerna har slutat knacka på.
Vad hände?
Skrivkramp...
Annat projekt...
Depression...

Jag letar efter adjektiven som är mina favoriter och mitt kära kommatecken!? *ropar* "Hallå, var är du?"
Men känner ingen frustration, ingen ilska har bara ett soft lugn konstant hela tiden. Under semestern, på jobbet och hemma har det varit ett ökande, starkt lugn. En stillhet som tar över hela tiden.
Så har det varit galenskap och irritation som skapat orden, meningarna och låtit tankar ta över fingrarnas dans på tangentbordet?
Kan inte inspirationen tränga igenom den behagliga bubblan som omsluter mig?

Har knappt tittat på tv, inte gömt mig i så många böcker som jag normalt sett gör och skåpen står fortfarande ostädade trots att skolstarten är på tisdag och sommaren förmodligen sjunger på den sista, haltande refrängen. Har egentligen inte gjort något speciellt, inte stressat runt men inte heller sovit för mycket och ändå är jag nöjd. Jag är lagom och tycker det är skönt.

Så vem ändrade mitt jag?
Jag vet svaret...
Tänker jag berätta...

/vink vink

Det spelar ingen roll hur många vägar man går på, man kommer alltid till ett vägskäl där valet blir sitt eget!
Visst väljer man fel...
Ibland rätt...
Det spelar ingen roll hur många vägar man går på, man kommer alltid till ett vägskäl där valet blir sitt eget!
Om och om igen...
Och det tar inte slut, förräns det verkligen tar slut...
Det spelar ingen roll hur många vägar man går på, man kommer alltid till ett vägskäl där valet blir sitt eget!
Lev ändå...
Acceptera...
Ta lärdom...

Varför ska läkare...

...absolut ta i hand när de tar emot en patient? Och varför kommer ett inre tvång hos mig att nysa i handen och inte i armvecket alldeles innan?
Hur vet jag att patienten innan tvättade händerna innan de skakade hand med doktorn? Vem spritar av handtag, stolskarmar och leksaker varje dag på en vårdcentral?
Så kanske är jag mer sjuk när jag lämnar vårdcentralen än när jag kom dit...för det är väl inte friska människor som bokar tid?
Jaja...resultatet idag blev fortsatt penicillin och remiss till kirurg ( som inte prioriterar en tå och som inte vill ha in patienter förräns till hösten ).

Sedan undrar jag varför en apoteksanställd frågar kunden vem som skrivit ut receptet. Trovärdigheten för dennes yrkeskunskap sjönk ganska mycket på tre sekunder. Ska verkligen jag som kund behöva berätta att en läkare skrivit ett recept? Ska jag som kund behöva berätta att penicillinet inte ska tas i samband med mat?
Jaja...jag gjorde det, betalade och gick därifrån.

Tredje veckan av semestern lider mot sitt slut och trots en snabbtitt in på jobbet igår har jag ingen jobbångest, utan känner snarare en spänd förväntan på kommande förändringar och nya lärdomar.
Hur kan det vara så olika? Varför känner jag så i år?
Kanske för att jag trivs, kanske för att det jobbar så många trevliga människor där och kanske för att fattade beslut är fattade och för att den egna tanken är uppskattad!

Torsdagskvällen avslutades med hagel, dunder och blixt så idag kan vi alla andas utan att svettas floder, även katten orkade ruscha lite i hallen...

Ikväll väntar Räkbåten på mig och döttrarna, lite kvalitetstid och umgänge innan det väntar nya resor, jobb och snart vanlig vardag =)

/Vink vink

Vecka två avklarad...

...eller om man vill vara sån så är den till ända.
En båt resa till Riga får igång tankarna minst sagt.
Ta det här med flaskhalssystemet som vårt kära land är så förtjusta i...som t ex två-plus-ett-vägarna, är de bra eller dåliga?! Likadant var det nämligen under vår båtresa. När vi kom till Riga var det breda, raka gångar och tjohej var man på fastlandet och kunde jaga shopping affärer som tyvärr inte fanns, men det är en annan historia. När vi återvände hem var det smala, krokiga och slingriga gångar blandat med rulltrappor eller stillastående hissar och vi kände fastlandet under fötterna efter en evighet.

Å andra sidan kan jag inte påstå att personalen ( faktiskt lettisk ) på båten var sådär överdrivet serviceinriktade och leende. Men vad vet jag om deras senaste löneförhandling, arbetsvillkor och privatliv.

Tiden ( alltså klockan ) är alltid ett mysterium, även om det "bara" handlar om en timme hit eller dit. För om klockorna inom samma område ( denna gång alltså en båt ) inte går lika blir det ganska förvirrande och om personalen sedan bestämmer sig för vara i en annan tidszon än vad som står på biljett och i informationshäfte blir det till slut snudd på parodi.

Maten...jodå för all del...men är det egentligen hygieniskt? Fanns det handsprit att tillgå? Blev jag magsjuk?

Själva Riga då? En mycket förfallen stad där även deras "kommunalarbetare" inte arbetade ihjäl sig direkt. Där ruttna plankor försökte stötta upp stenmurar med sprickor breda som svartån. Där kaffet serveras med varm mjölk i kaffekoppar mindre än ett 5 ml's medicinmått. Njae...vi hann sova en timme på båten ( efter att ha visat pass och boardingkort för en butter muskelman som nog hellre hade varit någon annanstans ) innan den faktiskt åkte en halvtimme förtidigt och inte vet jag om alla hann med eller inte?!!?

Men hörni...vad papperskorgar det finns överallt i andra länder/städer! Jag ångrar att jag inte räknat. Försök hitta papperskorgar i vårt land. Och de ska vara hela, inte överfulla och fullt synliga för att räknas!

Jaja, alla upplevelser är upplevelser men nu får det räcka för denna sommar. Inte för att jag inte hinner eller vill åka till t ex Madagaskar, Bermuda eller Grönland men skavsår, speedway och en trasig necessär sätter liksom stopp. Jag har heller inga fler burkar att panta och att sitta med hatten i vår sura stad fungerar inte. Så jag får nöja mig med trevlig umgänge på "Hea", sovmorgnar hemma och härlig fotboll...och det känns faktiskt riktigt, riktigt bra det med! =)

/vink vink

Ps! Min man har ett väldigt udda partytrick som han inte så ofta plockar fram, men kommer han nära ett dansgolv ( och med nära här menar jag 20 meter ca ) så får han ont i sitt knä ( eller menisken som han själv säger ). Detta händer varje gång?!!? Men tre shower fick vi se ( där dansarna inte var synkade, sångerskan lite skrikig och dekoren var målad av någon första klass på landet ) och jag fick dricka några mojito. Så inte ska väl jag klaga??!!

Första semesterveckan...

...levererade fantastiskt väder ( nästan bränd näsa ), gasläcka och vilse på kända gator i London. Storögt studerade sonen Buckingham Palace, Big Ben och utsikten från London eye. Trängseln på Madam Tussauds överlevdes och det murkna badrummet blundande vi för.
Starbucks kaffet fick denna gång hård konkurrens med Nero kaffet och det Italienska vann till slut med minsta möjliga marginal. Mc Donalds smakar samma lika överallt men den på puben inhandlade fish´n chips måltiden slog god-mat-i-massor-rekordet i år. Och som pricken över allt hann vi/orkade vi ta oss till bästa, roligaste och dyraste kvarteret för den sista inhandlingen och gubbarna som följde med hem pryder nu fint mitt rum i väntan på luftning.
Avgångar och landningar i tid gjorde resandet lätt denna gång och då sonen fick blodad tand för storstad, drar vi till Riga i veckan som kommer. Först ska vi bara fixa ett kontokort, växla pengar och sanera den total havererade tån.
Ikväll blir det middag i skogen för att ordentligt kunna heja fram de svenska damerna och i morgon ett litet kalas för nyss fyllda 23-åringen.

Ja, hittills är det svårt att klaga på sommaren/semestern och framöver blir det inte lättare...

/vink vink

Jag gick i mål...

...med flaggan i topp i fredags tror jag?!!? Det var verkligen jobb, jobb och jobb ända in i kaklet, ända fram till klockan 16.00. Men vad gjorde det när jag på fredags morgonen möttes av en flaska cider, en skål jordgubbar, ett vinglas med två sugrör i tillsammans med en lapp där det stod ett fint meddelande, då var det nära till tårar...Och att det jag dessutom hann ( tror jag ) det jag skulle och lämnade klart ( hoppas jag ) efter mig kändes extra bra.
Cykelturen hem blev dock en promenad då halva Västerås cyklade i motsatt riktning ner mot finbilscruisingen och min packning var mer och tyngre än jag räknat med.
Väl hemma hann jag bara sitta i några minuter innan mannen överraskade genom att komma hem i tid en fredag och dessutom fredagen före även hans semester.

Helgen har sedan fram till nu tillbringats i avgasernas, gummisprutandes och tutandes land, då Power Meet har förgyllt tillvaron. Många bilar ( som vanligt ) men ännu fler tokroliga människor att titta på och poliser, poliser och åter poliser på plats vilket ( verkar det som ) har gjort årets bilfest till den lugnaste genom tiderna. Bra gjort!! =)

Nu packar vi, eller packar förresten, vi försöker ha så tomt som möjligt i väskorna eftersom vi förväntar oss att handla, shoppa och frossa i onödiga och nödvändiga ting i London. Katten svansar runt och är inte helt nöjd, sonen går omkring i morgonrock och laddar för kanske årets jobbigaste dagar. Jag funderar på om snabeldraken ska få dansa innan vi åker? Hur som helst ska det bli gött att återse London!
Sparade pengar ligger och bränner på kontot, nikotintuggummit är nerpackat och dubbla förpackningar skavsårs plåster är inköpta så nu får gärna klockan bli ca 20.00 måndag kväll för då hoppas och tror vi att vi kan börja vandringen mot Buckingham, Big Ben och Themsen innan vi slår ner våra rumpor någonstans för att äta någon slemmig macka och konstigt öl i närheten av Picadilly...=) Ja, planen är klar och förväntan stor!

/vink vink

Tänk vad spännande...

...saker det kan hända på en dryg vecka!??!
Jag slutade skriva och helt plötsligt imploderade hjärnan och blev tom, tom på tankar, tom på ideer och tom på att komma ihåg saker...Så i veckan har jag provat att leta nycklar, ställa frysvaror i skafferiet och slarvat bort en cykelkorg. Tramsat med ekorrar, slutade förstå hur torkskåpet fungerar och fått skoskav i ett par gamla, sköna och ingodda ( hur sjutton stavas detta ordet? eller finns det egentligen inte som ett skriv ord?? ) skor ( bara för att nämna lite ).

Midsommar kom och gick...med fint väder, trevliga människor och god mat som alltid!

I veckan som varit har vi fiskat eller sonen har tillsammans med dotter E och så glad sonen blev när han drog upp en fisk tror jag aldrig jag har sett honom. Att fisken sedan slet sig innan han fick upp den på bryggan spelade ingen som helst roll. Själv hann jag tänka "mums-en-stekt-aborre-på-hård-macka" innan jag insåg att det fick bli "en-skål-med-chips-i-smyg-i-sovrummet* kväll.

Festivalen kom och gick i stan...med blandat väder, onödiga inköp och slarv med maten!

Intressantast denna vecka har dock varit katterna. Från tisdag eftermiddag till idag ( söndag ) har vi varit kattvakt! Jaha, tänker ni big deal...Och nä egentligen inte om det inte vore för vår gamla pms-iga hon-katt som aldrig under 12 år träffat någon annan katt. För henne att helt plötsligt få dela bord, toa och uppmärksamhet med en liten kattunge med nitroenergi blev det jobbigt. Vi har aldrig hört vår katt fräsa och morra så högt och mycket någonsin.
Men tisdagen gick över förväntan, onsdagen likaså och när torsdag och fredag passerat var det ändå ganska lugnt. Katterna år ur sina respektive skålar, gick på sina lådor och hade nog hittat sina sov-göm-ställen för avslappning och drömmar.
När lördagen kom ändrades också förutsättningarna för då kom mannen med muller-rösten och de tunga stegen hem...

Jag har alltid ( tror jag ) gillat psykologi och gruppdynamik vad det gäller människor och nu är jag dessutom helt fascinerad av katt psykologi också. Om fyra veckor kommer den lilla hit igen och det ska bli mycket intressant att se hur de hanterar tre veckor ihop efter dessa dagar. =)

Nu laddar vi för slutspurten, för att gå hela vägen in i kaklet innan vi dimper ner i semester-dvalan. Special väskan är framplockad, matlådor fixade ( nästan ) och energin är på topp ( eller kanske inte, men ändå ).

/vink vink

Tänker ta lite ledigt...

...från skrivandet nu när sommaren är här...

Men om jag känner mig själv rätt är jag tillbaka här fortare än jag nu tror.

Önskar därför alla en skön midsommar, härliga semesterveckor ( oavsett när ni har dom ) och lata dagar.
Glöm inte att semester är till för lugn och ro, återhämtning och sysselsättning av det man gillar.
Passa på att sov för länge, ät så onyttigt ni kan och skratta. Skratta mycket, högt och länge!

För egen del är planen helt klar ( ska bara jobba två veckor till ).
Mitt mål är att ignorera solen minst en dag och stanna inne i pyjamas, shoppa onödiga pryttlar i London och smygäta chips på balkongen mitt i natten...

/vink vink

Äntligen är sommarlovet här...

...tänker de flesta i sina fina, nyinköpta kläder. Kanske även nyfriserade och omgärdade av en färgsprakande blomsterprakt skrattar och glädjegråter de flesta som haft sina skolavslutningar denna vecka. Många vuxna har "kompat" för att kunna ta fina kort, torka tårar när "Den blomstertid nu kommer" ljuder i kyrkor, på gräsängar och pyntade skolgårdar.
Själv behövde jag inte "kompa" ens en minut för den enda av mina ungar som fortfarande går i skolan hade totalförbjudit mig att visa mig i skolan idag ( ja, det förbudet gäller alla dagar egentligen ). Några extra fina examenskläder behövde jag inte heller lägga pengar på, för han tyckte han kunde ta något av det som redan fanns i garderoben ( därför köpte jag mig ett par nya skor här i veckan ) och att ens fråga om man får ta något avslutningskort är nästan förenat med dödshot.
Att fira här hemma med t ex tårta, lite mysprat och dricka var inte heller aktuellt, då han nu och förmodligen hela helgen tänker sura på rummet, med öronpropparna långt instuckna i öronen. För ve och förbannelse vad långt sommarlovet är! 10 veckor!!
Nåväl, kanske kan jag lura i honom lite glass senare...
Konstigt känns det i alla fall med tanke på hur jag själv glatt firade de flesta skolavslutningar ( även om vissa minnen är mer luddiga än andra )...;)

Har tänkt en del idag också på min mor som idag på riktigt gick i pension. Ett stort Grattis till dig från mig <3

/vink vink

Vi närmar oss semestrar...

...och det märks!
En del blir oroliga, andra tokroliga och så finns det de som utan att veta vad de egentligen menar försöker tycka om andras organisationer, rutiner och arbetssätt för att i lugn och ro kunna glida genom sommaren ( och kanske resten av livet ).

Oroliga människor kan ignoreras ända tills de blir argsinta och galna, då är det dags att bita ifrån...
Tokroliga individer pratar om att stoppa in luddluddet någonstans, slå volter rakt in i kylskåpet och glasrutan innan de snabbt reser på sig och springer vidare...
Men de där allvetande, tyckande och tänkande ( oftast med en bitig, ilsken ton ) de undrar man liksom över länge...Frågorna hopar sig faktiskt över hur de överhuvudtaget kan säga vissa saker och dessutom utan att skämmas, tänka eller ångra sig...

De oroliga tycker jag ibland synd om, för de behöver lära sig att bara fånga dagen och göra sitt bästa innan de kan släppa och gå vidare!
De tokroliga förgyller allas vår vardag!
Men så de sista...Finns det något att göra där?? Vill de veta hur saker fungerar? Eller är de alltid i sin egen lilla jag-bubbla?

Ja, idag var det adjö igen! Vilket jag inte riktigt hann med ( eller smet jag undan för att jag tycker det är jobbigt att säga adjö, på återseende och vi måste ses snart i alla fall ).
Så här kommer mitt hejdå till en underbar ssk, som högravid nu tar semester innan hon fortsätter med mammaledighet. Jag kommer att sakna dig ( på riktigt ) och tack för att du alltid har hjälpt, lyssnat och lärt mig massor. Idag speciellt uppskattade jag telefonavlösningen så att sonen kunde få hjälp att ta sig från V till C.
Och ( även detta är på riktigt ) jag hoppas vi ses snart igen och gärna över ett glas vin eller inspektion av en liten ny underbar människa =).

Till sist idag funderar jag över det allmänna ansvaret...T ex om jag vore busschaufför är det väl jag som är ansvarig för att köra bussen? Eller om jag skulle vara regissör...? Därför borde väl politikerna vara ansvariga för politiken och läkarna...?
Ja, ni fattar. Här är huvudet fullt idag, så nu ska vi försöka få i oss lite mat ( undrar om någon kan komma hit och fixa den, eller kan jag lasta över ansvaret på någon annan? )

/vink vink

Idag ska jag frossa...

...i glitter, skor och magnifika frisyrer och ni som inte gillar det får göra något annat.
Efter en hel fredag ( trots försovning ) ute i solen ( och skuggan ) med samtalsämnen som t ex vart spindlar tar vägen om man sätter sig på dom och huruvida snoken är en snok samtidigt som killarna fiskade är det idag dags för bröllop. Gårdagen bjöd på god mat, en bränd fläck på axeln och en liten, liten fisk, en snigel och diverse sumpskräp på krokarna och idag bjuds jag på tvättstugan, smaragder och väskgodis. Ja, livet är verkligen hit och dit =)

Visst är det något visst med långledigheter?! De ger energi, en kick och det är bara synd att de endast infaller på våren/försommaren. Vi skulle verkligen behöva ha dom på hösten också. Finns det ingen högtidsdag vi kan lägga till då? Har vi egentligen tänkt över det? Kommit med förslag? I mitt huvud är det just nu blankt, men jag lovar att jag ska fundera på det. Men inte idag så klart...för idag är det annat att tänka på som ni ovan kan läsa =)

19 arbetsdagar kvar till semestern och äntligen har vi bestämt vad vi ska göra...Lite sena i starten som vanligt och nu är det bara att hålla tummarna att det finns biljetter åt oss, ett boende vore också bra förstås. Men det brukar alltid ordna sig. Katten protesterade när vi berättade att vi skulle vara borta några nätter, men eftersom hon är gammal, lite senil och van att vara lite ensam lyssnade vi inte på det örat.

Som kommentatorn sa igår under fotbollen ( som jag inte ska kommentera *grrr* ) så går nu klocksvinet och det är dags att ladda upp med vitaminfrukost, tvättsortering och ögondroppar innan showen kan börja...

/vink vink

Klockan närmar sig...

...kvällskaffe nummer ett, d v s 19.00 och helt plötsligt slår det mig varför jag är ledig idag, en torsdag, alltså en arbetsdag...Om det inte vore för att den är röd markerad i almanackan!
Det är visst Sveriges nationaldag!
Hur har det gått till? Att jag missat alla flaggor som vajar med vinden under klarblå himmel, med strålande sol? Alla konstiga, onödiga inlägg här och där angående det fenomenet som kallas patriotism?
Ja, men okej då. Jag ställer mig snällt upp och nynnar nationalsången och vips så är jag ikapp denna dag lagom till att den nästan är slut ( ska bara hinna med lite mer kaffe )

Vad har vi pysslat med då, tänker ni säkert inte men jag tänker skriva det ändå...
Först försökte vi med olika metoder och få sonen att fatta att det är nyttigt, roligt och lärande att prova på nya, okända saker. Inte förräns vi gjorde jämförelser med skolans arbete lyste han upp och hängde med.
Sedan spenderade vi kanske lite för mycket pengar på fiskesaker, men det var tvunget då våra tidigare inköp i den kategorin har blivit stulna, borttappade eller nåt liknande...Efter det tillbringade vi onaturligt lång tid på ICA, vi tänkte försöka handla mycket, smart och nåt liknande...( nyss upptäckte jag att diskmedel, kaffefilter och tvål nästan saknas här hemma )

En sak som flugit genom huvudet de senaste dagarna är hur många nya människor jag lärt känna. Här följer därför en annorlunda mattelektion...Förra året lämnade jag ca 50 st goa människor ( nästan alla ) för att lära känna ca 50 nya goa människor ( nästan alla ). Ett år senare lämnar jag återigen ca 50 goa människor ( nästan alla ) för att lära känna ca 30 goa människor ( nästan alla ) och under de senaste fyra månaderna har det tillkommit ca 20 st goa människor ( nästan alla ) och ca 15 st goa människor ( nästan alla ) har försvunnit. Nåväl, några hann jag knappt lära mig namnen på, bara vilka skor de hade på fötterna och andra kommer jag att sakna...Jaja, och än är det inte slut för innan nyårsklockorna klämtar kommer några till att ha sagt hejdå och andra hejhej här är jag!
Jisses vad människor på kort tid...

/vink vink

Om ni...

...någonstans någon gång blir erbjuden att köpa en grön cykel, med svart korg dekorerad med tre plastblommor i lite orangeröd färg. Hänger det sedan två reflexspöken i korgen och bak på pakethållaren tillsammans med ett klistermärke som det står Dunderhumor på...Så köper ni inte cykeln!! Det spelar ingen roll om den är billig, nypumpad och blank...Ni köper inte cykeln!!
För det är min gröna fara, mitt fordon och min före detta bästa vän.

Upptäckten att cykeln var borta idag, höll på att knäcka mig totalt. Chockad, med tårarna i ögonen blev jag helt paralyserad trots att jag nyss sovit länge, ätit frukost och handlat fina blommor och gulligt pynt till balkongen. Igår stod cykeln där och idag borta.
Egentligen förstår jag mig inte på mig själv som tänkte börja störtgrina och att jag blev så enormt kränkt som jag faktiskt blev. Jag menar det var bara en cykel...Som jag har vant mig vid, som jag cyklat på till och från jobbet nu i åtta veckor och som minskat midjemåttet med en hel centimeter.
Fast å andra sidan förstår jag mig än mindre på dessa satans, elaka och idiotiska människor som tjuvar och stjäl andras saker!!

Men då är mannen bäst...Han släppte sin gitarr, han glömde köpa matlåda och han nästan avstod från duschen ( som tur var hann han den ) bara för att åka till cykelaffären, betala en ny cykel, trycka in den stora kartongen i bilen och dessutom montera, pumpa och fin justera en ny grön cykel åt mig.
Så i morgon bitti cyklar jag igen oavsett väder, vind och tid.
Mmmm...han sa efteråt att han såg att tårarna inte var långt bort...Och kanske han tänkte att centimetern inte skulle få komma tillbaka *asg*

Och dessutom fick vi av en slump veta att det faktiskt finns ett låst cykelrum ( vi hade bara information om att det inte fanns ) så nu står cykeln där, med dubbla lås och en sadel som jag tar bort. Till helgen lär jag dock fixa lysen, reflexer och en ny pimpad cykelkorg så att jag verkligen kan känna att det är min ( dock betald av världens snällaste man ).

Nu är det dags för lite svenska grammatik igen...

/vink vink

PS! För andra gången på kort tid håvade jag in en liten bingolottovinst =)

Det blir inte...

...många inlägg längre men det beror inte på att det inte händer saker, utan för att vissa saker känns fel att slänga ut i rymden. Ibland räcker det att jag ser, märker och vet att jag fick rätt, det behöver inte kablas ut.

Men idag cyklade jag hem lätt som en plätt uppför backarna, runt hörnen och rakt in i stället med lätt hjärta och vaket sinne. Det är en enorm skillnad på att ha mycket att göra och att ha mycket att göra. Och att få en kram, ett leende och några små godisbitar bara för att man gör sitt jobb är underbart, då kan man pressa sig lite till.
Nu närmar sig sommaren, den kritiska tiden i alla verksamheter men vår ser faktiskt ganska bra ut nu ( på papper ) vilket känns otroligt ovanligt och kul. Att jag dessutom denna vecka fått ovanliga förtroenden har inte gjort saken sämre. Dessvärre hann jag inte åka till min förrförra arbetsplats som var tanken...Men än finns tid.

Igår kväll komparerade jag adjektiv till sent på kvällen och sonen plockade tidigare på dagen fram kryckorna. Men om han egentligen behöver dom är en helt annan historia.
I helgen är det matfestival och i år har jag tänkt att jag ska prova lite nytt, annorlunda och förmodligen dyrt.
Nästa vecka är en kort vecka för oss alla här hemma och frågan är om vi då ska boka lite till semestern, shoppa eller bara lata oss. Ja, egentligen hinner vi nog allt det och lite till.

/vink vink

Jag skulle vilja...

...ösa elakheter, ironisera över allt och alla idag.
Verkligen ta upp knäppheter, onödigheter och dåligt mänskligt beteende i arbetslivet, privatlivet och i det allmänna sociala livet!
Men jag avstår idag...för de det då skulle handla om har det nog inte så lätt. De kanske ångrar vad de gjort hittills i livet, de kanske är bittra på gamla oförrätter och dessutom kanske de har en liten släng av pollen allergi...
Kanske någon har skällt på dom innan de mötte mig, kanske deras morgon startade på sämsta tänkbara sätt med att kaffet var slut, försovning eller helt enkelt ensamma. Eller också vet de redan nu om att semestern kommer att bli en katastrof, att nästa lön kommer att gå åt till bilreparation eller att de helt enkelt kommer att vara för trötta för att hänga med på kalas.
Så därför kan jag ta ( denna veckan i alla fall ) att de skäller på mig, ignorerar mig eller helt enkelt förstör för mig. Jag har det nog ganska bra. Har tak över huvudet, får mat varje dag och har dessutom ett socialt skyddsnät i form av en ganska stor familj som finns där ( om och när jag behöver ).

Men jag skulle ändå önska att alla kunde lära sig kommunicera på ett vuxet sätt men ord så klart! Att var och en lyssnade, tänkte till för att sedan prata. Så mycket enklare allt skulle bli!

/vink vink

Lördagmorgon...

...och sovmorgon, mannen åkt iväg för att träna och sonen försöker vakna med musik i lurarna. Katten spinner lite lätt och det som hörs är kaffepannans puttrande, för övrigt är det tyst...Eller inte!
Vi har sex grannar;
Två ensamstående män, ett pensionerat par, en trebarnsfamilj och två medelålders par varav det ena paret har en hund och det andra paret har också en hund och en tonårsdotter. Vilka är det som låter mest? Och oftast?
Jo, de medelålders paren faktiskt. Idag på morgonen har paret med tonårsdotter och hund dragit igång stereon på max, stängt både dörrar och skåpluckor ovanligt hårt och slutligen slängt ut en trasig stol från balkongen rakt på ett träd så en gren gick av och dessutom råkar jag veta att tonårsdottern inte är hemma. Det andra paret ( inte de som är pensionärer ) har låtit hunden go helt bananas i trapphuset, tokvarvat bilen i tio minuter för att sedan piska mattorna på balkongen.
För övrigt är det tyst och lugnt såhär på lördagsmorgonen som är en underbar sovmorgon...

Veckan som varit har gett mig övertidstimmar, nya kunskaper om hur människor fungerar och ett ömmande vänster öra då inkommande telefonsamtal snittat på 15 st i timmen och utgående samtal ej har räknats. Fler avsked har tagits och nya individer ska snart läras kännas. Visst är det ledsamt när folk slutar, men samtidigt kul att nya kommer.
Vi närmar oss semester och i veckan blev det klart att mannen och jag får tre hela lediga veckor tillsammans...hur ska det gå? Vi har som mest haft två ihop de senaste fjorton åren.
Så nu ska det jobbas i sex veckor till, allt ska göras klart och högarna ska tömmas. Planeringen för halva hösten ska sättas och ändå känns det inte tungt.

PS! På k-stegen kan man klättra och sätta näsan i vädret, tappa förtroende och förlora respekten. Tänk om stegen går sönder? Och oavsett hur högt man kommer så behöver man bland hjälp av de som inte klättrar upp...Får man det då?

/vink vink

Regnjacka på...

…och ändå blöt vid framkomst…svett?regn?? Ja, vem vet?

Tänkte vara duktig idag så jag startade med att dammsuga…eller det gjorde jag inte alls för telefonen ringde och vips så var dammsugartanken borta.
Lagade mat…men det blev torrt, överkokt och lite småsurt. Sonen teg och led och om några veckor först gör jag ett nytt försök.
Behövde pumpa cykeln…men med så många duktiga föräldrar utanför som tränade barnen att cykla, rulla och rita så jag stannade inne.
Blev sugen på en god kopp macciato för att jag inte fick något vettigt gjort…och då lös lampan för avkalkning-måste-göras!
Allvarligt! Ska det vara såhär? Nåväl…maskinen är nu avkalkad, telefonen omstartad två gånger och övriga måsten som pumpa däck och suga damm får vänta till en annan dag.

Till sist vill jag bara återigen påpeka att en del rykten gör mig så gott, magklumpen är numera snart helt bort men visst finns det omständigheter som gör att jag sänder uppmuntrande tankar till vissa. Hoppas bara följetongen visar att jag hade rätt.
Och jag vet! Skadeglad får/bör man inte vara, men visst är det skönt att ibland bara tänka; ”Hahahahaha”

/vink vink

De sista två månaderna...

...har min son gått i ett par trasiga ( vansinnigt trasiga ) vinterskor.
Lika länge har jag tjatat, bönat, hotat och bett honom om följa med och köpa nya ( dock sommar skor, inte vinterskor ) Han har konsekvent, bestämt och tjurigt vägrat! Och alla andra har säkert tänkt; Åh, vilka dåliga, fattiga föräldrar han har som inte kan fixa så grabben har hela funktionella skor.
Ändå gav jag upp...

Idag följde han med sina två syrror ner på stan efter skolan och kom hem överlycklig, sprudlande glad med två par skor och ett par kortbyxor...Nu undrar jag om känslan i min mage var ganska snarlik den som min mor hade den gången min farmor tog med mig till stan och gjorde hål i öronen...utan att frågan om lov hade ställts? Njae, kanske inte men. Men visst känns det lite som om att man inte passar in i sonens värld riktigt längre. Å andra sidan fattar jag att det är coolare att shoppa med syrrorna än med mamma. Eller jag försöker fatta det i alla fall...

Brorsan fyller år idag. Hipp hipp hurra på din dag...Kanske vi snart kan få till en lunch oxå. Jag bjuder! =)

Sen var det en sak till;
Sjuk får man bli - men hallå, hur långt får man gå egentligen i sina förberedande historier? Vi fattar ändå - vi räknar ut vad som är på gång - vi är inte helt insnöade!
Och kanske är det så man gör sig sjuk? För att man vill, måste och då undviker något svårt, obehagligt eller tråkigt.

En liten detalj till;
Guldet satt fint, gåshuden infann sig och visst blev det lite blött i ögonvrån?!

/vink vink

Att under kvartsfinalen...

..samtidigt tvätta, diska och hjälpa sonen med läxorna var en nästan helt omöjlig uppgift ikväll.
I ärlighetens namn vet jag inte om den planeringen var speciellt bra, eller om det ens kom tvättmedel i maskinen. Disken blev nog inte riktigt ren och läxhjälpen...Ja, den hade han nog klarat sig utan.
Men nu är vi semi och det känns otroligt bra, helt fantastiskt faktiskt!

Denna veckan har jag nog slagit nytt rekord i cykling och det känns i låren, handlederna och rumpan men bildbevis på det låter jag bli. Att det aldrig verkar sluta blåsa är också något som jag aldrig tidigare har reflekterat över, vilket kan ha att göra med att jag tidigare alltid åkt bil...
Men tänk vad mycket extra onyttigt kan jag äta och det gör jag!

I morgon hoppas jag att schemaläggningen går in i slutspurten och i år har det varit relativt lätt, med överskådligt tänk och raka direktiv. Sedan avslutar vi det hela med AW =) Bara för att fira hur duktiga vi är, att det snart är sommar och bråk alltid uteblir!

/vink vink

Två stora händelser på samma dag...

...vad var oddsen på det?

I morse regnade det lite smått, blåste sådär som det gjort nu i några veckor ( det vill säga sedan jag började cykla ) och jag plockade fram min regncape. Jag trädde den över huvudet och tänkte "hoppas ingen ser mig nu, samtidigt som jag insåg att ganska många skulle göra det". Jag satte på sadelskyddet ( egentligen kallar jag den för något helt annat, men det ordet ska nog inte skrivas här för lite seriös kan jag vara ). Hoppade ( ja, hoppade ) upp på cykeln och började glatt trampa i ca femton sekunder ( vansinnigt lång tid ibland ) innan jag insåg att däcken var lite väl platta, men framförallt att capen ( som så många hyllar ) blåste upp sig värre än en bodybuilder på tävling. Så jag fick trampa, trampa och trampa som en tok med ett segel som broms hela vägen ( även i den underbara, långa och fantastiska nerförsbacke sista biten )...Som om inte det var nog satt inte luvan kvar på huvudet om jag inte stoppade in snörena i munnen och bet fast dom ( för givetvis hade jag inte gjort en knut ). Och med hopbitna käkar blir det extremt tufft och kämpigt att cykla. För ni vet väl att det är viktigt att andas när man rör på sig ( motionerar = flåsa )
Så när jag väl kom till jobbet ( segat mig uppför trappen ) fick tyvärr några av mina arbetskollegor se min dåliga morgonsida, och jag ber om ursäkt för det på riktigt.
Till nästa regndag ( vilket jag inte hoppas blir snart ) tar jag fram mitt underbara regnställ!

Dagen blev dock ändå väldigt bra, då jag äntligen har skrivit på ett nytt anställningsavtal. Jag är helt medveten om att inget kanske varar för evigt, men lättnaden är stor och eftertanken blir också därefter. För vad har jag lärt mig?
Jo, följande;
Våga hoppa, det kan bara bli sämre innan det blir bättre igen.
Ta några risker här i livet, annars gör någon annan det och då kan man ge sig den på att det blir bra för den på en gång.
Visa någon känsla här och där, men var ödmjuk för det mesta och låt andra göra bort sig ( gärna om och om och om igen )
Lite skadeglädje är nyttigt, en motgång blir snart medvind och de sanna vännerna är som stjärnor på himlen.

Ikväll väljer vi bort schlagern för hockey och i morgon äter M och jag lunch ( sushi så klart )

/vink vink

Långledighet...

...igen!
Telefontrassel
Tömning av konto
Regn
Sommardrink
Sent nattinatt
Kaninsmitning
Tårta
Halvdant samarbete
Sent god morgon
Netflix
Sol
o s v
En ledighet kan innebära många saker och ändå känns det inte som man gör ett dugg. En viss rastlöshet kan lätt infinna sig, samtidigt som kroppen säger go slow ( du har förtjänat det ).
Ibland kommer information till en som man inte vill ha, ibland undrar man varför man inget får veta och sällan är man helt nöjd.
Diskussioner om yta är spännande...Bara man har det och det och det och det så är man lycklig eller? Läste en alldeles fantastisk krönika av Mia Skäringer häromdagen i Expressen, tyvärr tar nog inte de åt som verkligen borde göra det. Hursomhelst gick den ut på att man inte alltid kan vara lycklig, glad och trevlig...Att en fin altan, stor pool eller nyaste bilen inte är någon genväg till lycka ( total lycka, evighetslycka o s v ).

Jag då??
Jodå man har sina ups and downs, men ändå är det vanligaste stadiet på normala linjen ( åtminstone med det ena benet ). Ganska rak, jämn och lagom liksom.
Trots att man trivs på jobbet, oftast har precis att göra ( ja, faktiskt ) så längtar jag nu till sommarsemester. Fyra veckor utan jobbtänk, fyra vända-på-dygnet-veckor och i de bästa världar kanske lite fint väder också. Det är åtta veckor kvar, trettiåtta eller trettinio dagar ( en dag är oklar ) och timmar blir det väl ca tvåhundrasextiosex eller tvåhundrasjuttiotre men inte för att jag räknar!!
Innan semestern ska vi dock hinna med några födelsedagar, marknad, midsommar, PM och lite festivalstämning, så på ett tjillevipp är semestern här ( och tyvärr förbi också )

Eftersom hockeyn idag var lite deprimerande trots vinst, så tror jag att jag behöver muntra upp mig lite med skräckfilm, skräckbok och en titt i spegel ( och gissa vad som skrämmer mig mest )
/vink vink

Välkommen igen...

...du sköna kortvecka! Inte dumt heller att värmen kom samtidigt, så blommorna exploderar ur marken och vindarna är ljumna ( även i motvind ).

Hur var det nu med att saker rullar på, fortgår som alltid och alla tycker det fungerar bra?
Det är lite som ett avlopp...Det kan vara lite stopp som man åtgärdar med vakuumpumpen några gånger, men till slut är det i alla fall totalstopp och avloppsrensningkillarna måste komma med stora sugen. Eller som när man snabbdammsuger runt mattorna och tänker att det är nog ingen som lyfter och kollar under...
Idag förstår jag ledsna ögon, uppgivna axlar och de djupa suckarnas kaos eftersom ingen vet, ingen har och ingen skulle absolut!
Trots det blir det nog bra till slut och alla siffror kanske stämmer?!!?

En sak till som dominerat veckan så här långt är barnuppfostran...Många tycker om det alltid men har alla tyckare egna barn?? Nä, oftast inte!! Men oj vad de vet mycket, tycker mycket och rent principiellt har de alltid rätt också...Och ska jag gå efter det, så mår nog inte mina barn speciellt bra, de kanske inte ens existerar egentligen...Har jag kunnat vara tyst då? Ja, ganska men ändå inte helt och hållet så klart.
Det blev till slut lättare att diskutera körsång, pollen och spolarvätska

Men som sagt, nu tar vi långledigt och balkongen är så klar den kan bli redan innan.
Så kvar på schemat står lite kalas, shopping och fyra sovmorgnar...Det passar bra för en tröttmössa som jag.
Ikväll spöar vi Norge samtidigt som vi äter lite gott.

/vink vink

Överraskar mig själv ibland!

Balkongen städad...
Besöket på återbruket avklarat...
Cykeln pumpad ( av mig själv ) och redo för en till kort vecka...
Blommorna vattnade...
Batterier bytta i musikpinnen...
De tjocka vinterkläderna inklusive tjockvantar är undanplockade...
Depp över hockeyförlust, pepp över hockeyvinst och irritation över Speedwayen...

Inga onödiga inköp denna helgen ( om man bortser från mobilskal, godis och dörrmatta )och ingen extrem sovmorgon heller.
Ja, till och med jag kan skärpa till mig om jag måste.
Funderar till och med på att ta en promenad...eller nä, tror inte det!

Besök av lillkatten gjorde gammelkatten trött och extra gosig. Men förutom lite fräs, väs och tassviftning i luften accepterar de nog varandra numera så bra att lillkatten kan bo här några veckor i sommar när hennes matte åker på semester. Dock blir det nog svårt att få gammelkatten att leka jaga, det kommer nog att vara tillräckligt med kurragömma och skrämma-skiten-ur-den-andra-leken...Ja, visst är det fascinerande att studera djurens framfart eller slowfart och deras agerande mot varandra. Det blir som med barn faktiskt.

Kvar idag återstår en liten dans med snabeldraken, dirigerande med toaborsten och soffläge i kombination med storvinst!!

/vink vink

Veckan med...

...två måndagar är nu över!
Det varma vårvädret börjar äntligen ge sig till känna, så nu är vårskorna framplockade. Dock lite kallt att cykla i ballerina skor på morgonen...Men hem idag utan vantar, uppknäppt flufftröja, inga hörlurar ( det berodde mest på att batteriet var slut i musikpinnen ) och ändå ingen värk i öronen blev det.
Fick två nya balkonglådor av dotter E i veckan som det planterades i och monterades upp ( och det var inte jag som fixade ), så nu måste det övriga skräpet bort och om vi orkar i morgon eller om det blir nästa helg får vi nog singla slant om. Och visst gör det mycket för humöret att se lite blommor igen efter all snö ( svart snö )=).

Jobbet flyter på ( för en del bättre än andra ) och när information stannar av får jag cykla, så denna vecka har jag ( nästan ) fyllt motionskvoten med råge. Vilket passar bra eftersom Hockeyn börjar ikväll och självklart betyder det lite extra gott gotti gott.
Något annat då?
Jorå, så fort man kommer hem kommer man ihåg vad man glömt...Alla de där telefonsamtalen som man hade tänkt gjort på lunchen som t ex fixa med den gamla parkeringsplatsen, facket och optikern...Jaharå, skriver upp det på nästa veckas agenda.

Nu, lite blunda, trötta, varma och blöta ögon en stund

/vink vink

Röda vardagar...

...är både bra och dåligt. Att få vara ledig mitt i veckan enligt almanackan är helt okej, synd bara att jag alltid lyckas sova lite för länge och att nästkommande natt blir som en söndag d v s sömnlös. Det i sin tur betyder två trötta måndagsmorgnar på samma vecka.
Å apropå söndag så var tydligen sonen och jag ganska ensamma om att tycka att det var skönt att strejken blåstes av. Jag ville jobba och han vill äta skolmaten, inte någon kall, slemmig matsäck...De flesta andra ungar blev ledsna och förtvivlade och tvingade sina föräldrar till picnic på olika golv i respektive bostad.

Idag vände jag blad och hittade den underbara maj-månaden. Nu är det verkligen läge att hänga undan vinterjackor, ställa vinterstövlarna långt in i gömmorna och plocka fram rakhyveln istället. Prognosen visade sol och sol blev det. Demonstranter och första maj-talare laddar för en arbetardag men jag undrar, hur mycket är en arbetare värd egentligen? De flesta arbetare arbetar idag och kan därmed inte vara med under arbetardagen...utan istället är det slipsarna och hattarna som njuter av en ledig dag!
Själv ska jag arbeta i tvättstugan...och jaga en mycket speciell outfit till fredagen!

Igår flaggades det för kungen men även för lillspöket i skogen och jag började räkna på år...Oj, jisses vad de går! När även de små inte är småsmå längre utan bara unga, då innebär det att mina grå måste åtgärdas men till vad istället denna gång. När man liksom har provat det mesta finns det inget roligt kvar, så de grå kanske får bli det nya?!
Sen var det, det här med att cykla...Tydligen kan man fastna med håret i ringklockan, nästan blåsa av bron och glömma bort att man har lurarna på och därmed skämma ut sig själv genom att sjunga högt, falskt och fel. Men inte tänker jag ge upp för det...Nähärå!

En sak till...Från och med igår har även vi sommardäck på båda bilarna, men lampan glömdes att byta, så enögd förblir vi nog några veckor till.

/vink vink

Ibland snurrar...

...dagarna så fort så man till slut undrar om de har existerat. Och visst har det funnits saker att skriva om, men vissa händelser tillhör inte offentligheten och definitivt inte internet ( som jag trots allt kallar allmänt offentligt ).
Angående den eventuella strejken så vet jag inte om jag ska strejka än eller inte, men i bästa fall kommer besked under dagen, annars är det vild chansning i morgon bitti som gäller. Ingen skolmat i skolorna blir det om det bryter ut så något kallt men mättande ska stoppas ner i sonens ryggsäck...
Frågan om huruvida jag vill vara kvar på nuvarande enhet har ställts och jag svarade Ja, så i det avseendet är det bara pappersarbetet kvar. Det känns mycket bra och det som då återstår är att flytta över min gamla parkeringsplats vid lämpligt tillfälle till fru J...

Lördagen tillbringades i Örebro med goa gamla vänner och lillkillen Pratsson som till slut ( i smyg ) satt i mitt knä och blev matad med hamburgare. Jag blev bjuden på god mat, mumsigt fika och sittandes i varma solen fick jag även uppleva en fin cirkus av lillkillen. Ja, en mycket trevlig dag som vi snart ( hoppas jag ) gör en repris på så de som inte kunde vara med idag kan vara med. Tåget dit hem och hem var skrangligare och rangligare än jag mindes och tjejerna bredvid hade nog glömt att de skrivit på tystnadspliktspapper för de var väldigt informativa angående några arbetsplatser de varit på sista tiden i Västerås. På hemvägen handlade de mest om hur många öl man hinner få i sig mellan stationerna.

Här hemma umgicks killarna genom att baka en kladdkaka, vilket de gjorde genom att samarbeta under fniss och roligheter...En mycket nyttig och bra upplevelse som de gärna berättade om vid hemkomsten ( som blev senare än tänkt ).
Idag då?! Ja, fåglarna kvittrar hysteriskt att våren är här, solen gassar som en galning och det blir nog lite cykelpumpning idag, för nu när den används fyra dagar av fem så pyser luften ur lite smått och då blir det trögtrampat och då finns risken att någon ( d v s jag ) tröttnar och hoppar in i bilen i stället och det vore synd. Fick förresten en kommentar om cykeln häromdagen angående mina tre blommor i cykelkorgen, de fyra spökena som hänger två fram och två bak och mitt klistermärke på stänkskärmen...Och ja, även en cykel kan pimpas och vara lite fin, vilket jag tycker min numera är. Frågor på det? Eller problem med det?

/vink vink

Strejkvarsel och förvirring!

Jag är med i kommunal!
Jag har varit det sedan amöborna kom till!
Det har alltid känts rätt, då jag jobbar kommunalt och är en USK som visserligen blev en ASS men ändå!
Strejkvarslet kom och jag var en av dom skulle bli uttagen...Många av mina ASS kollegor är medlemmar i ett annat förbund och de har under en lång tid sagt åt mig att byta och sedan har de dragit diverse fördelar, ingen nackdel och mina öron har lyssnat sådär.
När så strejkvarsel kom, ringde jag direkt till det andra förbundet för att höra hur jag skulle gå till väga med bytet.
Svaret blev; Njaa, det tar lite tid att byta och ska du göra det nu?
Jag försökte förklara hur jag tänkte och varför jag ringde, varpå svaret blev; Nä, du ska nog inte byta.
Jag bad då om att de ändå skulle skicka papper och information, vilket de dryga veckan senare inte har gjort. Jag tolkar det som att de inte vill ha mig som medlem...

Nu är jag boven som ska strejka!
Vill jag strejka?
Egentligen för egen del kom detta ganska olägligt och jag vinner inte mycket på att strejka, men så helt plötsligt kom jag på!!
Denna strejk är för de andra, de unga och de mycket lågavlönade medlemmarna som på grund av samhällsfara inte själva kan gå ut i strejk. Denna strejk är för de som är där jag var förr i tiden. Då jag hade slitna skor, ingen riktig vinterjacka och fick jobba alla röda vardagar.
Så är jag en bov?
Nä, jag är nog en sympatisör som fortsättningsvis kommer att tillhöra kommunal. Dels på grund av att det andra förbundet inte var intresserade och dels för att det nog är min tillhörighet i grund och botten.

Och ingen är oumbärlig, alla kan ersättas men visst känns det skönt att höra att många önskar att jag inte ska gå ut i strejk, att många tycker jag gör nytta på jobbet!
Dessutom är inte sista ordet sagt än. Dispenspapper och konsekvensanalyspapper angående mig och mina arbetsuppgifter är inlämnade.
Bäst av allt är att konflikten inte hamnat i vår korridor, utan alla förstår att det handlar om "högre" makter och vi som små arbetar robotar bara har att följa med, lyda order och rätta sig i ledet. För snacket går att det finns arbetsplatser där man tydligen dragit ner konflikten till fikarummet, omklädningsrummet och bilparkeringen.

Därför blir min slutplädering för idag...Alla har rätt att tillhöra vad man vill, tycka vad man vill men inte göra varandra illa. Bättre då med respekt, lyhördhet och förståelse. Vi bor trots allt på samma planet men med mycket olika förutsättningar.

/vink vink

Naturprogram...

...där ormar sväljer stora antiloper, myror bär mer än sin egen vikt och där monstersniglar mumsar i sig småfisk i all ära. Vi fascineras av regnskogens alla djur, havets doldisar och forna utdöda skräcködlor.
Vi tittar på dokusåpor där människor utmanövrerar varandra, super sig apraka och springer nakna. I tv-rutan ser vi andra göra bort sig, ljuga och nästan klättra över lik för att vinna.
För egen del räcker det vissa dagar att åka till ICA för att se/höra galna människor, gå ut på balkongen för se/höra grannar mer eller mindre bråka om grillrök denna första soliga grillhelg och har jag riktig tur får jag resumé på helgens krogliv från de där under...;)
Vi och djuren är ganska lika!!

För övrigt har sonen kommit på hur han ska slippa tvätta glasögonen, det är bara att duscha med dom på...Vilket jag också gör numera för att slippa bli helt yr i mössan. Skillnaden är att jag torkar dom efteråt, det gör inte han.
Dessutom vann jag på bingolotten, det gjorde inte han så gissa vilket humör som präglar denna söndagskväll?

Nu väntar en normal vecka, sedan vet jag inte. Ska mina arbetsuppgifter strejka och jag rulla tummarna? Ska jag gå strejkvakt eller ska mina pennor göra det? Kommer jag att gå miste om känslan med kortvecka eller?
Många frågor, inga svar...än...

/vink vink

Idag blev det problem...

...en stund när jag skulle köpa majblomma.
Det stod flera stycken ungar och sålde, några med ivrigt påhejade föräldrar och andra lite blygt vid sidan om. Eftersom jag på långt håll såg detta hade jag bestämt mig för att gå till den helt ensamma och till synes blyga pojke som stod en bit ifrån de andra, nästan gömd bakom ett hörn. Jag började gå mot honom när jag helt plötsligt hade en vuxen kvinnas ansikte nästan på min näsa som sa;
"Nej, gå inte dit. Köp av mina barn istället"
Jag tog ett steg åt sidan utan att säga något och tänkte att hon skulle förstå vinken. Men till min förvåning sträckte hon ut armen i ett försök att stoppa mig samtidigt som hon sa;
"Köp av mina barn istället, så de får fina priser"
Jag stannade till, tittade på henne och svarade;
"Jag köper av vem jag vill och det viktigaste är väl inte att vinna priser åt sig själv när man säljer majblommor. Utan det gör man väl för att hjälpa andra barn?"
Nu var det fler vuxna som stannade till och lyssnade så jag sa;
"Nu tycker jag synd om dina barn som uppenbarligen inte får lära sig rätt anledning till försäljningen av majblommor, så vänligen flytta dig åt sidan så jag kommer fram"
Med en ilsken blick på mig, en antydan till knuten näve utmed låret tog hon ett steg åt sidan. Jag fortsatte fram mot den pojken som nu helt gömt sig bakom hörnet.
Jag sa hej och frågade om jag fick köpa en pin. Han tittade blygt på mig och sa; "Den är dyrast" Jag svarade att jag visste det och att jag ändå ville köpa den.
Jag betalde, satte min pin på min väst och såg att i princip alla de andra som hört min konversation nu stod vid den ensamma pojken för att köpa majblommor.
Den ettriga kvinnan med sina två barn gick därifrån och jag kan inte annat än tycka synd om de barnen och kanske skulle jag ha handlat av dom i alla fall...

/vink vink

Jahaja...visst fattar jag...

...att jag att man inte kan kräva av en hjärnkirurg att den även ska vara en mästare på symaskiner eller att en kock även automatiskt ska vara ett geni på båtmotorer. Men lite basic som t ex att tejp används till att "klistra" igen saker med och att bestick äter man med, det är vanligt allmänt kunnande.
Så hur var det nu?
Är det smart att läsa information?
Är det ännu smartare att följa instruktioner i informationen?
Ja, kanske?
Eller också är det bekvämt att inte göra det...

Igår blev jag uppvaktad av facket ( ja, jag tillhör fortfarande kommunal och det skulle man kunna ifrågasätta ) som berättade att mina arbetsuppgifter är varslade om strejk från den 29/4. Spännande?! Ja, absolut eftersom det endast då blir chef som kan göra dessa arbetsuppgifter...Själv kanske jag får stå vakt någon annanstans men någon ersättning blir jag inte utan i alla fall. Det blir de som bytt fack. Ja, så kan det gå...
Idag blev jag uppringd av facket och de är eld och lågor över vad som eventuellt komma skall ( det vet jag inte om jag är, men det är bara att rätta sig in i ledet ).

Till sist tänker jag bara informera om att kommande natts drömmar kommer att handla om pin-koder, oförstående ansikten och kallt kaffe.
För jag har definitivt haft bättre dagar och jag har absolut inte hunnit mina ordinarie uppgifter, men i morgon är en annan dag, en ny dag och en-kort-tagar-dag...*ryser illa*

/vink vink

Visst tar vi emot information olika...

...men när jag idag kände att jag ville jubla, skratta eller åtminstone fnissa hysteriskt insåg jag att det inte var läge för det. Det var liksom en situation där jag skulle ha visat deltagande, förståelse och kanske till och med lite ilska.
Så hur bar jag mig åt då?
Jo, jag bet till hårt på insidan av underläppen, tog fram pokerfacet och såg så neutralt dum ut som bara en gås kan göra. Nu tror jag faktiskt att jag blev genomskådad men om ytterst lite tid spelar det ingen roll...=)
Ibland tror att vissa inte förstår själva att deras nu-sätter-jag-ner-foten eller nu-slår-jag-näven-i-bordet beslut bara gynnar andra, eller att det kanske var det resultatet man ville locka fram. Det heter trots allt "som man bäddar får man ligga" och jag bäddar sällan och ligger därför ofta på skrynkliga lakan...Men det drabbar bara mig...

I morse hade det passat bra om det stått en grupp människor och applåderat mig när jag kom till jobbet, för idag hoppade jag glatt upp på cykeln igen. Trots att regnet hängde tre, fyra meter ovanför marken och trots en liten brådska hem efter jobbet. Ett regn stänk på kinden dit och tre på benet hem. Bra Marie! Undrar hur jag gör i morgon bitti, då har jag ännu mer bråttom hem eller har jag det?

Till sist känns det faktiskt lite tråkigt när man själv har gjort klart en arbetsuppgift på en alldeles utmärkt sätt, enligt "lagar och pargrafer", men som inte gynnar andra. Nåväl sådan är min lott ibland...och andras...Men visst är det konstigt.
Forna kolleger hade möte i våra lokaler idag och det var kul att se dom, men skönt att slippa möte...

vink vink

Diskmaskin...

...har jag haft i tre år! För ca 14 år sedan!
Och det var bara skönt under tre månader under de tre åren, för då hade vi en inneboende som plockade i och ur, i igen och ur igen. De övriga 33 månaderna var den en konflikttriggare av värsta sort.
Det är ganska behagligt av värma händerna i hett vatten, gosa runt med diskmedel och låta tankarna flyga fritt medans disken blir ren. Man behöver inte böja rygg, komma ihåg att starta den eller rensa ur slamhålet.
Ja, diskmaskin är snart den enda maskin jag absolut inte vill ha!
Den sista veckan har jag dock plockat ur och i en diskmaskin några gånger...En diskmaskin som är emellanåt är mer omtalad än Nordkoreas styre/diktator...Märkligt, tycker jag!
Eller är det bekvämt att prata om vem-som-ska-sköta-köket-på-en-arbetsplats, hur-många-gånger-har-de-egentligen-fixat-diskmaskinen stället för hur-ska-det-bli-om-roboten-skjuts-iväg, hur-mår-egentligen-alla-barn-i-världen?

Min kanske tråkigaste och otacksammaste arbetsuppgift blev i alla fall färdigt idag. *klapp på axeln på mig* =)
Är jag nöjd eller är jag nöjd?
Jo, mycket nöjd och när responsen dessutom blir mer än väl godkänt och varmt tack, kändes det helt okej att cykla hem på en fredag med snudd på regn i luften.
Som bonus kom mannen hem tre minuter efter mig, så en normal ledig helg väntar här och det gör inte känslan sämre.

Sonen imponerar på gymnastiken. Ja, inte när de ska hoppa bock, göra kullerbyttor eller springa hundra meter på tid kanske. Men tydligen är han riktigt vass på vollyboll. Till och med så han berättade hur bra han var. Så visst är det så...Alla kan/ska inte vara löpsnabba, kvickfotade och smidiga. Ibland är det bra med hög smärtnivå, stadig på fötterna och stark.

På måndag påstår de att det är sista dagen för vinterdäck, men här väntas det snö så mannen sin vana trogen skjuter det på framtiden. För varför vara i tid med det nu, när han aldrig är i tid med sådant annars...Tur att jag numera trivs på cykeln!

/vink vink

Deklaration och jämlikhet...

...jo, pytsan!
Jag får min deklarationsblankett i ett litet kuvert utan förklaringsfoldern, min man får ett stort inplastat brev med förklaringen.
Hur ska det tolkas?
Att det är han som alltid deklarerar och är dum i huvudet?
Att det är jag som deklarerar och vet hur man gör utan förklaringar?
Att det är han som deklarerar och dessutom räknar, fixar och trixar?
Att det är jag som deklarerar och struntar i alla försök till att få pengar tillbaka?

I det här hushållet är det jag som via hemsidan skriver i alla siffror, trycker på ok och sedan är det klart *punkt*
Det är å andra sidan det enda jag bidrar med vad det gäller den ekonomiska delen ( förutom att spendera pengar på onödiga ting )Ja, lite veckopengslön drar jag in förstås...
Jag får alltid kvarskatt ( jädra f-kassa ) men i år fick även mannen det!!! Skit också, där rök min chans att kvitta!!!
Vad hans beror på?
Mmmm....precis =)

Inbjudningar gillas av mig starkt och den som kom idag var extra rolig och jag längtar redan.
Till en tjej-träff i Örebro. Det kan bara bli urkul, heltrevligt och fantastiskt.
Kanske kommer vi att jämföra rynkor, gråa hår eller gäddhäng - men det tror jag inte för i alla de kategorierna lär jag förlora :( Haha...nä, vi lär ha en hel del annat att prata om, minnas och skratta åt.
Hur som helst var det en underbar inbjudan, denna ovanligt stressiga, lite sura och kalla dag som nu slutar i en dump ner i fåtöljen.

/vink vink

Provar...

...att skriva via telefon och det går sådär.
En mycket lat helg är snart slut och ett tråkigt påsklov också. Nästa gång sonen är långledig är jag det också och det ska bli skönt. Problem bara med vad vi ska hitta på att göra, förslag mottages gärna.

Nähä...att skriva såhär var inget vidare.
Bingot går inte heller bra, för mig men sonen tog hem en liten vinst igen...

/vink vink

Trevliga besked...

...uppmuntrande ord och en glimt av hopp på en fredag är nog bland det bästa som finns!
Även om det inte är definitiva besked och spikat beslut känns det mer än tillräckligt och ger inspiration till mer kreativitet i förändring.
Det var så glatt att det där jäkla brevet från skatteverket inte kunde dra ner humöret riktigt lika långt som det normalt sett brukar göra.
Ja, två bra kort veckor är nu till ända och det är nu några fjuttiga hela veckor tills nästa kortvecka infinner sig...=)

Igår var det även en ganska tyst dag, så mina pappershögar är borta, alla mina måste mail är skickade och dessutom hanns det med lite bonus inför kommande vecka. Att gå hem och vara klar är också en underbar känsla som jag har lärt mig tycka om ( jag vet att jag skrivit det tidigare och jag förstår om det känns tjatigt, men herregud vad underbart det är att ta kväll eller helg och veta att man hann ).
Idag är en långsam dag, då inget händer. Förutom lite matinköp som vanligt. Sonen väntar på syster A som ska fixa till hans nya telefonen och medans han väntar leker han med min nya stora, fina och läsbara telefon. Lite planering inför framåt har också skett.

Fisk till middag och visst kan man ta en klunk rött till det?!!?

/vink vink

Alla vet...

...alla önskar och alla gör, eller?
Att man står sig själv närmast är kanske inte konstigt.
Men ibland blir det lite ( eller mycket ) konstigt resonerande.
Idag ska jag ta några korta exempel, några klassiker på många mycket vanliga förekommande snackisar.
Det behöver inte betyda att det hände idag, igår eller i morgon!!!!
För det händer överallt, hela tiden på alla ställen...Det vet jag nu!

När någon är sjuk får de andra jobbar desto mer och själv är man också sjuk ibland.
Om någon har semester kan det inte vara fulltaligt med ordinarie och själv vill man ha ledigt ibland.
Man tycker att andra kan gå in och jobba på lediga dagar, men själv orkar man inte.
Att ha kvar chipspåsen trots att man ätit upp den går inte...Gissa om jag skulle önska att det var möjligt?!

Ja, jag är bitter idag. För när jag sammanfattar alla år, alla ställen och allt man hört inser jag att jag vet vad som fattas.
En kapten som styr varje dag, varje timme och minut.
En boxare som slår näven i bordet när det behövs.
En talare som inte ger vika även om det ibland blir fel.
En ensamvarg utan behov av kompisar åtminstone på arbetstid.
Snacka om att ovanstående skulle bli en rolig platsannons om man utvecklade meningarna lite till, vilket jag inte orkar idag för det finns ändå ingen sådan ledare någonstans tror jag...

Nu är jag hungrig, men måste vänta en stund till...

/vink vink

Vad ska jag skylla på?

Tänkte jag igår kväll, när jag inte kunde somna och förstod att jag inte heller skulle orka cykla idag.
Punktering...Nä, det skulle snabbt bli genomskådat eftersom jag inte kan laga sånt själv.
Isiga cykelvägar...Nope, det fungerar inte heller längre ( inte ens grus kan jag ha som ursäkt )
Ont i knät...Njae, det gick alldeles utmärkt att cykla häromdagen med lite värk.
Försovning...Mmm, tänkte jag och det var dumt.
För det var precis vad jag gjorde och därför kastade jag mig in i bilen i morse och hann ändå!

Vad sjutton ska jag skylla försovningen på då?
Fullmåne...Nix, det är några dagar för sent.
Klockomställningen i lördags natt...Nej, det har aldrig påverkat mig tidigare och dessutom var det minst en dag försent.
Nytt alarm på min nya telefon...Ja, faktiskt. Trots att jag har en väckarklocka till måste jag verkligen ha telefonlarmet. Nu är det en ny larmsignal ( som jag inte känner igen ) ingen snozz-funktion ( har inte hittat den än i alla fall ) och dessutom låg den på fel sida om mig mot vad jag är van vid!

Medans många andra ( upplever jag ) har lätt för att skylla på andra, eller på annat så har jag svårt att göra det. Har jag upptäckt!
Så egentligen var det så här.
Redan igår kände jag latmasken gro och hade nog bestämt redan då att ta bilen.
Att jag försov mig handlade nog mest om att jag inte var trött på kvällen och för att vara riktigt riktig försov jag mig inte mer än kanske tio minuter och hade nog hunnit cykla i alla fall. Och de tio minutrarna mer sover jag i normala fall när jag kör bil till jobbet.

Men i morgon...då jäklar ska jag cykla igen, eller?!!?

/vink vink

PS! Många nu som undrar hur jag har det? Hur det går? Svaret på det är att jag har det bra ( vissa dagar lite stressigt, andra inte ) och jag tycker det går bra ( och fler med mig ).
Men det finns en sak som retar mig...Och det är alla dessa papper! I vårt data-samhälle! Det ska vara kopia, på kopian av originalet trots att det finns i datorn??????

På tredje dagen...

...sov jag lite väl länge. Kan ha med tidsomställningen att göra, eller kanske att det bara är skönt att sova länge.

Samling kring måltid - prat om allt och inget - lite otacksamhet - rädsla för det allvarliga - men på det hela taget bra! Framför allt blev jag mätt, fick inspiration och lite skvaller...
Tänk att så mycket kan rymmas i så lite och ändå inte betyda något?!

Fredagen var slapp...
Lördagen gav mig en ny telefon...
Söndagen innebär bilfix och kalas...
Måndag utflykt till storstan...

Men vi backar tillbaka till telefonen. För det andra har ni läst om tidigare, eftersom jag ibland lider av demens-light.
Behövde jag en ny?
Nää, egentligen inte
Tjatade jag till mig en ny?
Nää, inte det heller
Men en ny blev det och tjohejsan så var nästan alla kontakter borta. Värst av allt är nog att mitt humör blir så jäkla lågt, dåligt och kort när ny teknik kommer in i huset, i min hand och till mitt förfogande. Man ska skriva in alla användar-identiteter, lösen ord och ladda ner allt man tidigare hade, det man tidigare inte kunde ha men nu kan och dessutom ska man förstå. Eller rättare sagt tekniken ska göra som jag tror, vill och önskar - vilket aldrig, aldrig är fallet.
Min nya telefon är vit, stor ( enormt stor ) och har en penn-funktion som jag länge önskat. Den är snabb, inte tyst och helt plötsligt blev jag osäker på vad jag ska ha den till...Tills jag hittade...note-funktionen och jublet visste inga gränser. =)
Jaja...om några veckor har min frustration lagt sig och telefonen kommer att kännas som en kroppsdel, min andra själ och nu jäklar går projektet vidare.

Men först ska jag diska, klä på mig snygga till lite här hemma

/vink vink

PS! Hoppas ni alla har en Glad Bråkfri Påsk ( vilket inte mina grannar har och de började redan i torsdags )

Dagarna innan...

...storhelger eller långledigheter gör något med människor och det är inte alltid positivt.

Jag gillar de som går ner i varv, städar undan och bara tar in att i vår almanacka infinner det sig ibland röda vardagar, klämdagar och högtider.
Jag ogillar starkt de som stressar igång skrikmusklerna, vässar klorna och bara vägrar förstå att ledighet och avkoppling är bra för oss alla.
Att jag igår ( också ) cyklade till och från jobbet var oerhört skönt. Att blåsa ut hjärnan med lite kylig luft, att bränna öronen med av mig själv vald musik och trampa bort ilska och ledsamheter var mycket, mycket bra. Då kunde jag landa hemma, tvätta berget av kläder, köpa färdig mat och dricka lite av det nya favoritvinet Highway to Hell utan att ha kvar känslan av otillräcklighet, försummelse och hot. Och visst är det konstigt att de 10 procenten människor som beter sig illa fastnar lättast i själen, hjärnan och minnet när det faktiskt finns 90 procent guldklimpar, änglar och raringar?

Sedan började långledigheten kanske lite klantigt med att jag glömde stänga av mitt alarm...Jag somnar lätt om! Min man gör inte det!
Nu har vi storhandlat...Inte mycket mat! Mest onyttigt! Och dyrt blev det!
Solen både värmer och strålar...Killarna spelar spel! Jag sitter här! För vi vilar inför kommande dagar!

Det finns dock ett fel med denna långledighet och det är att klockan ska ställas om på lördag natt. En timme framåt. En förlorad timme. Men eftersom det är för en god sak ska jag inte älta det, grämma mig över det utan finna mig i det och acceptera.
Förresten så blir det i år fler långledigheter, mer sol innan mörkret sänker sig över oss...

Nu dags att fortsätta med mitt sido projekt, min dröm och kanske en framtid ( haha ) en liten stund innan killarna förstår att jag maskar för att slippa spela.

/vink vink

När bilen blev enögd...

...var det lika bra att inse att från idag är det gröna faran och jag ( oavsett väder eller? )som gäller. Jag menar två enögda tillsammans blir en blind och då känns det bättre att rulla på två hjul, lite sakta på massor av grus och i nedförsbackar....
Så i morse var det tät jacka, två par vantar, hörlurar och solglasögon på. Upp på sadeln och trampelitramp och två låtar senare var jag framme. Bra Marie, bara en liten liten sladd i gruset när kurvan kom för snabbt.
Men en sadel mössa vore skönt, helst med inbyggd värme men enbart lite ludd går också bra. Var köper man det tro? Den får gärna vara grön fast rosa eller gul skulle också fungera.

Jaha...en dag kvar...

Och vad är det man säger? När katten är borta dansar råttorna...Även om det numera skulle passa bättre och säga; När vargen är borta bjäbbar sorkarna... Runt, runt går det. Samma, samma blir det. Och som vanligt utan resultat.
Personligen har min tunga snubblat två gånger idag. Den ena gången svarade jag endast; Jag är Marie, vem är du? Det var inte så bra, men det var en förstående, snäll människa i andra änden som undrade om jag behövde lite ledigt...Andra gången blev det ungefär; Skagihevårds Marie. Varpå PAL:en brast ut i ett asgarv och frågade om han skulle ringa när jag vaknat. Och då var klockan strax efter 14.00.

Jaja...en kändis kan aldrig bli en doldis...

Ikväll måste jag visst handla lite *lipar*
Jag försökte förhandla bort det med sonen, men jisses vad arg han blev då. Hans tandkräm är faktiskt helt slut! Att jag har en likadan tandkrämstub och med tandkräm kvar som han gärna får ta av, hjälpte inte ett dugg. Han ska minsann ha en egen ( likadan ). Så nu är det dags att samla ihop sig, arrangera om hjärncellerna och fara vidare.

/vink vink

I morse var...

...solen stark, ganska varm och väldigt gul. Det var liksom vårjacka och solglasögon på =)
Dessutom satte jag en pinne i en snöhög vid bilen på parkeringsplatsen och jag är helt säker på att pinnen syntes mer när jag slutade för dagen än på morgonen ( om inte någon dragit upp den förstås, men det vill jag inte tro ).

Eftermiddagen bestod av skratt, frustration och en hel del grimaser. För varför måste arbetskläderna vara stela, konstigt sydda och i den mest märkliga färg jag sett. Alltså jag gillar grönt, men hallå!! Undrar hur många som egentligen kommer att gå ut i dessa kläder? Inte många blir min vilda gissning! Hur tänker de som bestämmer? Skulle de kunna gå runt i dessa framtagna kläder?
Hujedamig vad glad jag var idag över att slippa prova ut storlekar och halleluja vad än mer glad jag är som slipper gå runt i dom sju timmar + lunchtid.

Väntar snart hem mannen som haft sällskap ett dygn i lastbilen...Jag undrar hur det gått? Han blev nog ganska överraskad igår förmiddag när en dövtolk ringde...Å andra sidan kan han behöva lite spänning och utmaning också. =)

Att det nu bara är tre dagar kvar på denna arbetsvecka känns riktigt skönt, även om jag gillar mitt jobb och alla goa människor så känner jag att en långledighet är välkommen. Med facit i hand har jag sedan lång tid tillbaka kastas mellan diverse konstiga känslor, hopp och förtvivlan och att inför denna långledig inte behöva jobba in massor och inte behöva jobba ikapp ännu mer efteråt är hur värdefullt som helst.
Och dessutom är två av fyra dagar lite bokade för äventyr =)

Så kämpa våren, kämpa Marie så är snart sommaren här på riktigt

/vink vink

Nu går det undan...

...med det mesta utom snösmältningen!
Har i veckan begrundat de enorma vallarna med skitig snö som ligger utmed vissa parkeringsplatser och andra udda ställen. De högarna kommer troligtvis inte att ha försvunnit till midsommar, kanske inte ens förrän nästa tråk-vinter är här igen.
Försökte gå utan vantar idag och nu är fingrarna nästan blå av kyla, sträva som sandpapper och lite rött kommer nog att få tina upp dom senare.

Annars snurrar kugghjulen på liksom. Det flyttas på folk ( ibland frivilligt, ibland inte ), vissa lär sig med tiden ( andra inte ) och så finns de där arbetsdagarna när man sitter på sin stol, vid sitt skrivbord med en stege över sig. Först var det lite otäckt ( man tänker skrock o s v ) men efter en stund var det mera som att sitta i en koja och jobba. Jag kanske skulle ha frågat killen om han hade en filt?? Dessutom gick jag aldrig under stegen, för det var blickstilla på stolen som gällde annars hade vi nog ramlat ihop i en hög på golvet. Vilket kanske hade varit en upplevelse förståss...
Det här med att det inte går som tänkt har jag känt av denna vecka och trots att det inte är mitt fel, inte mitt problem och inte mitt ansvar är det inte roligt. Inte ens lite faktiskt. Samtidigt bildas det massor av frågetecken i huvudet när det händer ( det som inte hände men skulle ha hänt ). Även om frågan kring detta skulle ställas, skulle svaret inte vara komplett och det är därför det blir snackisar, långvariga rykten som förvärras för varje gång någon andas en stavelse kring det hela

Nu ska jag i alla fall vila, pumpa kroppen full med ork för troligtvis behöver jag jobba några söndagstimmar, vilket var många år sedan. Men för min sinnesro, andras välbefinnande och inför en efterlängtad långledighelg kan det vara värt det...

Förresten;kom på en sak till och den här retar mig! Ämnes lärare har makten att sätta betyg men vågar oftast inte möta en förälder för diskussion kring betyget utan det får en klasslärare sitta och försvara. Men på det hela taget gick U-samtalet bra...eller?!!?

/vink vink

Pratade barnprogram...

...med sonen vid köksbordet tidigare idag, men av någon konstig anledning ville han inte förstå tjusningen i Televinken, Drutten och Gena, Dunderklumpen, Beppes godnattsagor, Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" eller John Blund.
Å andra sidan ville han inte erkänna att han själv tittade på Byggare Bob, Teletubbies och Bananer i pyjamas...
För det tredje vill han nog gärna tro att tv:n kom samtidigt med Big Bang!

Idag är det riktigt grusigt i ögonen för i två dagar har min korridors plats varit så gott som helt utan lampa, då kabeldragning och strömbrytar installationer görs både högt och lågt. Dessutom "hittades" det rapporter som måste läggas in ( som bara är två veckor gamla ) så man kanske kan säga att det finns en hel del att jobba med...Men det är fortfarande så vansinnigt roligt att det inte gör så mycket. Är faktiskt riktigt skönt att känna sig behövd, uppskattad och tilltalad.
Hämtade dock ut nya ögondroppar på väg hem.

Mannens jobb är under förändring ( för vilken gång i ordningen vet jag inte ), men denna gång låter det som om det kan bli ganska bra. Mer tid hemma ( bara det inte blir för mycket, då blir jag galen ). Han tror att det kan innebära lite träning...Jojo...vi får väl se. Personligen tror jag musiken lockar mer...
Hur som helst brukar det vara långt mellan tanke och handling i hans/deras värld.

Kvällen ska tillbringas i lugn och ro. Laddar för ett fantastiskt utvecklingssamtal i morgon. Denna gång kanske de har skaffat sig lite kunskap, insikt och förståelse...*ironin droppar utmed väggarna här hemma*
Nåväl, jag har förberett mig, läst på och kan argumenten som rinnande vårflod.

/vink vink

Egenskaper...

...som man tycker bra om hos vissa, kan verkligen skapa ilska, skratt eller irritation hos en när någon/några andra har den. Det är ganska konstigt faktiskt. Undrar om det beror på hur man utstrålar själva egenskapen? Eller om det är för att det finns andra egenskaper som förstärker/förstör?
Som exempel så finns det människor som ställer massor med frågor, men några gör det av intresse och omtanke medans andra gör det av nyfikenhet och illvilja.
Eller de tystlåtna som är det på grund av äkta blyghet eller de som använder tystnaden som ett-jag-tycker-verkligen-inte-om-dig-och-tänker-heller-inte-låtsas-om-att-du-finns.

Därför tycker jag det är svårt att välja utifrån specifika egenskaper, man bör lära känna personen först eller välja utifrån kunskaper kanske...Jaja, det beror på vad man ska välja till. Men man kan knappast välja en amatörviolinist för att den drar roliga historier men är urusel på att spela fiol i en stor symfoniorkester. Eller en snygg person till målvakt i fotbolls-vm som är bollrädd.
Så visst känns det nu lite tveksamt till hur det ska gå?
Vet man vad som behövs?
Eller är det de uppradade, standardiserade egenskaperna som kommer att styra?
Kanske är det betygen som får högsta prioritering istället för en endaste egenskap?

Nä, huhu...vad nervöst, oroligt och inte bra det känns nu då...
Marie sluta fundera, stoppa ner tankar och reservplaner och koncentrera dig på nuet ( eller kanske till och med på egot? ).
Marie du kan varken lösa, fixa eller förebygga allt som kanske kommer att hända, eller? ( bara lite i smyg försöker jag nog denna gång ).

Kalaset i lördags var för övrigt mycket trevlig, roligt och energiskt. God mat och fika, alla samlade och bus, lek och lite allvar blandat i en härlig kompott. Hoppas bara födelsedags"barnen" blev nöjda också. Tänk vad häftigt, att som barn själv ha varit van vid en liten samling människor i lugn ro vid kalas till att nu vara ca 14 st ( och då saknades egentligen några ) och till att förmodligen bli ännu fler. Någon som har ett billigt palats till salu?
Sonen här hemma var dock helt slut, trött och glåmig hela söndagen och halva måndagen men efter dagens trumlektion var han åter sitt tonårsbuttrajag igen...=)

En kompis i Karlstad såg igår ett Norrsken och på jag är på riktigt avundsjuk, därför blir det sängen nu.

/vink vink

Nej, några betyg att tala om...

...har jag inte!
Högstadiets betyg genomsyras av tvåor, gymnasiet likaså ( och till med värre egentligen ). Jag fuskade mig igenom vårdbiträdes och undersköterske utbildningarna och när jag skulle läsa upp mina grundämnen kände jag några lärare så de fyrorna kan knappast räknas.
Men det finns ett ämne som jag klarade med bravur redan på högstadiet. Ämnet hette "klara din omgivning" och hittades på av några snubbar för att vi mindre begåvade människor ändå skulle ha någon lektion att gå till, när de andra läste språk. På dom lektionerna lärde vi oss att kitta fönster, gå till posten men framförallt att prata, lura andra lärare och hur man målar på väggarna. En av lärarna var väldigt tydlig med att det räcker långt att lära sig lyssna ( på både information och skvaller ), hålla koll på vad som händer ( även i lunchrummet ) och att dra nytta av allt detta.

Numera är jag i en position där jag inte får ge råd, jag ska vara anonym och bara serva andra med ditt och datt. Det i sin tur har visat sig vara svårt, extremt svårt faktiskt. Därför har jag gett mig själv en ny titel och det är Marie-bollplanket. Jag är dock väldigt noga med att säga att det är så jag skulle göra när jag svarar eller att jag skulle tänka si eller så. Motfrågor är också bra, men ofta krävs två tre stycken.
Lite stolt är jag därför idag när jag kan konstatera minst fyra klockrena Marie-goda-råd-och-så-skulle-jag-göra-svar som gav resultat!!

Men någon j...dra lysrörs lampa vill jag inte ha, ska jag inte ha så den tänker jag ställa undan tills nästa inspektion kommer.
Däremot önskade jag mig lite plåster, då allt papper jag hanterar ( i dagens data-värld ) skär sönder mina fingertoppar. Jag fick en liten förpackning med orden; "Använd dessa försiktigt". PS! Det var en man som sa orden...

Telefon samtal ihopkopplat med skvaller den sista tiden har gett mig hopp, för även om mina matematiska kunskaper oftast är sämre än en mellanstadie elev kan jag fortfarande räkna ut andra saker. Så det hoppet kommer jag att bära med mig ända tills jag hör annat...
Därför tänker jag sippa lite ( väldigt lite ) vin ikväll, somna tidigt för i morgon blir det kalas!

Jo, just det. Jag är riktigt skicklig på att snärta iväg suddgummi bitar med en linjal, tugga perfekta pappersbollar att spotta på golvet och att lägga häftstift på andras ( lärarens ) stolar. Jag vet också hur man bygger snygga snögrottor som man kan gömma sig i då gymnastik lektionen inte lockar. Och dessa kunskaper skaffade jag mig redan i mellanstadiet, då det var populärt att sätta ointresserade ungar i så kallade OBS-klasser...Så visst kan jag ta in information om jag vill!

/vink vink

Tågstationens funktion...

...har jag undrat över i många år.
Att kliva in där är som att sätta sig i knät på alla medlemmar i en symfoniorkester, som har kissat på sig. Att det sedan är ett tillhåll för människor som nyttjar diverse konstiga så kallade pinnar, kakor och flytande drycker gör inte trivselfaktorn högre direkt. I gången där det bara är fönster åt precis alla håll är det en bastu ( som till och med är för varm att sitta i naken ) oavsett årstid.
Efter denna icke angenäma upplevelse var det idag dags för nästa chock. Parken var ogåbar. Det var isfläckar stora som Mälaren, ännu fler tvivelaktiga individer att passera och dessutom får tydligen ( det trodde jag inte ) hundar springa helt utan koppel där. Riktigt sur ( och lite försenad ) bestämde jag därför att jag skulle prova något nytt. Jag hade ingen lust för leken "dagens hemliga kod" eller paradnumret "följa John". Därför smög jag mig förbi de paranta damerna ( som alla säger ser allt ), hängde på några slipsar in i hissen ( åkte upp, sedan ner, upp igen, ner en gång till innan jag klev av där uppe, bara för att testa om de såg mig. Slipsarna gick av direkt på rätt våning ) innan jag småsprang i korridoren till höger, till vänster och 4 minuter sen klev jag in i rätt lokal. Där möttes jag av Mr Lustigkurre...som sakta men säkert under några timmar bröt ner mitt förstånd, mitt vett och etikett. Därför ganska mycket före utsatt tid fick jag nog. Jag lämnade inte lokalen tyst, jag smög inte ut från Fortet och jag svor mig igenom parken-som-alla-glömt-bort-utom-de-som-vill-flumma-dygnet-runt. Stationen var oförändrad ( alltså inte städad och ljudvolymen på max fortfarande ).Jag hoppas det dröjer evigheter innan detta måste återupplevas. Mitt hjärta som numera slår i normalt tempo oavsett tid på dygnet orkar inte med för stora impulser.

Nu är jag hemma och tänker varva ner med tvätt, mat och skräck.

/vink vink

Gårdagen gick...

...dagen idag gick, nu återstår bara att se om morgondagen går?!
Nu för tiden känns det som om jag sitter i en karusell typ virvelvinden...Ni vet, snurrar lite lagom, snurrar fortare till lagom igen för att sedan snurra vansinnigt mycket. Snurra lagom blir långtråkigt, snurra fort är roligt men när det snurrar vansinnigt ( så man nästan tappar huvudet ) känns det övermäktigt ända tills det avtar och man kommer ikapp till lagom igen och allt börjar om. Men trots detta snurrande har jag fortfarande kul på jobbet och extra skoj blir det när sura miner blir skratt. Eller när stelt blir avslappnat och när kaffet fortfarande kan drickas varmt.

I morgon blir det utbildnings eftermiddag i något jag tror jag knäckte koden till idag för behovet för akut. Eller också finns det mer att lära?!
Efter det är liksom veckan slut...Hm...Nä, jag är inte ledig torsdag och fredag men de dagarna har en förmåga att försvinna.

Nu ska jag stänga av tv:n ( japp, före kl 22.00 ) för jag orkar inte höra mer elände. Näthat som slutar i katastrof, svält istället för hästköttsätande och vädermoguler som spår kyla, snö och kometer. Då är det bättre att krypa ner i de stela, dyra lakanen och läsa en otäck skräckbok.

Ps! Idag på lunchen hörde jag att man inte ska ha fler skor än fem par. Ett par vinterskor, ett par sommarskor, ett par höst och vårskor, gummistövlar och ett par träningskor/arbetskor. Jippie tänkte jag, då kan jag åka iväg och köpa fler par skor för gummistövlar har jag inga. Träningskor har jag men renodlade årstidskor har jag absolut inte. Så fyra par skor till kan jag med gott samvete köpa...När diskussionen hamnade på väskor kom rökbehovet snabbt, så jag snirklade mig smidigt och tyst från bordet och nedför trappan och tänkte inte mer på det då. Kanske gick jag miste om fler tips? Får nog fråga i morgon i alla fall...=)

/vink vink

Tänkte skriva...

...att ännu en helg har rusat förbi, men det känns inte rätt att anklaga helgen för det eftersom alla dagar springer fort. Tiden går definitivt snabbare nu än förr. Då på 80-talet hann man sova en halv dag, vila en halv dag för att sedan festa en hel natt ( om det var helg ). Eller så hann man försova sig, vara lagom mycket i skolan och ändå träffa kompisar på kvällen för lite bus ( eller mycket bus ). Ja, man hann mera förr helt enkelt...

Denna helg har varit bra. Som vanligt lite shopping, knappt någon matlagning och storvinst i monopol! Solen har lyst så starkt från blå himmel rakt på våra genomskitiga fönster. De är faktiskt så lortiga att till och med mannen tyckte att vi ska boka en helg för att tillsammans tvätta dessa??!! Och det förslaget kom han med efter att han storstädat/gnuggat vårt sovrum??!! Jag fattar ingenting längre av hur han tänker...Jag svarade i alla fall att visst kan vi göra det, men först ska vi ha lite kalashelg, påsk och Stockholmshelg OCH det måste bli lite varmare först ( har jag tur glömmer han bort sitt förslag ).

Ikväll känns det återigen lite ledsamt, samma känsla som för drygt tre år sedan på hösten. I morgon bitti är det nämligen födelsedag i familjen och jag kan inte tända vårt lilla tårtljus, ta fram någon färdigköpt liten kladdkaka, blåsa ballonger ( som ingen egentligen kan bära ), sjunga "Ja, må hon leva" högt och falskt. För födelsedagsbarnet bor inte hemma längre...Första gången är alltid värst som detta inträffar, sedan blir det också en vana. Jag får trösta mig med att jag får träffa henne i morgon, trots tjockt schema med jobb i skift och trummor till klockan 19.00.
PS! Paketen är i alla fall klara...sch, berätta inte det för henne...

/vink vink

Kan gränsen bli nådd...

...för information, kunskap och insikt?
Om en dator, tv eller brödrost t ex står på för länge kan de brännas och förstöras...nu börjar jag bli orolig för att min hjärna kommer att brinna upp, explodera eller liksom fastna i det mest tokiga läge. Här kan jag se framför mig de mest konstiga bilder...
All lärdom är inte av godo heller, utan vissa nyheter kan svida riktigt hårt.
Andra nyheter är kul, både så man kan visa det och inte.
Men så finns de där sakerna som inte förvånar mig längre men som ändå gör mer eller mindre ont. Som skapar en ledsamhet liksom.

Jag önskar ibland att jag kunde skriva rakt ut att så här är det, det spelar ingen roll vad alla andra säger. Det hänger liksom på individnivå.
Förr bestod veckorna av gråt, skratt och lagom.
Nyss präglades veckorna av gråt, skratt och lagom.
Framtiden kommer att innehålla gråt, skratt och lagom.
Ja, ni fattar...samma lika, lite olika och ändå ibland något ogreppbart.

Det finns ingen låda att sätta sig i, inga ledstänger att hålla sig i och inga ( absolut inga ) regler som garanterar samma sak i alla lägen!!
Undantagen haglar omkring oss, ibland hårt och länge. Andra gånger bara lite kort och lätt.
Att vara i nuet, gå på magkänsla och om man måste så fungerar det med en snäll, vit lögn.
Å andra sidan kanske det är meningen att känslorna ska åka bergochdalbana.

Idag var det skönt när klockan slog slut-på-dagen, vilket inte behöver betyda att det varit en dålig dag men det var kanske inte heller den bästa dagen.
Idag är jag trött, eftertänksam och kanske är det tur ( fast egentligen inte så klart ) att mannen inte hann hem, för hade han det hade jag kanske börjat mucka lite...eller gråtit en skvätt...eller bara varit tyst...eller?! Ja, jag vet faktiskt inte, för känslorna har inte riktigt landat.

Men en sak vet jag!
Människor som smiter undan på andras bekostnad, människor som utnyttjar andras svagheter och människor som tydligt visar att de inte bryr sig gillar jag inte.
Nu är det bäst jag slutar, eftersom jag känner att jag börjar svamla i huvudet och då kan det bli tokigheter via fingertopparna ner på tangentbordet och ut i cyber'n. Vilket inte är okej!

/vink vink

PS! Den största örn eller kanske hök jag någonsin har sett/mött har lyft idag och det känns bra =)

Idag återsåg...

...jag en kär gammal vän. Vilket gladde mig otroligt mycket för hur det än är så har många människor passerat genom åren och vissa fortsätter man tänka på ( andra inte ).
*tänker*
Vän kanske är fel ord, bekant blir helt galet och kollega blir inte heller rätt.
Men under många var hen en klippa, mitt stöd och framförallt någon att kasta några ord med under korta ( ibland långa ) ögonblick/stunder.
Hur som helst var det ett härligt återseende, en varm kram och orden som viskades ( skvallrades ) i mitt numera trötta vänster öra kändes magiska. Ja, de fem minutrarna kommer jag leva länge på var så säkra!!

Problem har uppstått.
På morgonen är det bitande kallt, så fortfarande åker vinterjacka, vinterskor och vantar på. När jag blir utsläppt på lunchen är det varmt, men inte tillräckligt varmt för att inte sätta på sig en jacka och vantarna ( skorna har jag på hela dagen ) men det är för varmt. Åh, det kan göra mig galen!
Det andra problemet är påslakanen som vi köpte i helgen. Var inte de för dyra för att användas egentligen? Men dom köptes för användas...Men när?!
Ett tredje problem blev inget problem och det var skönt. Ett telefonsamtal och saken var kirrad. Det är skönt när man kommer överens på en gång ( jag hade inte trott annat men ändå )

När jag sa till sonen ikväll att även om solen lyser i morgon eftermiddag, är det inte okej att gå hem i kortbyxorna. Blängde han på mig, väste lite och sa sedan; "Och hur ska du kunna hindra mig?"
Skit också tänkte jag. Ett noll till honom igen!!

Nu är det dags att sova för i morgon väntar ytterligare en spännande, utmanande och rolig dag...=)

/vink vink

När hjälp kom...

...från oväntat, osannolikt håll idag hamnade jag nästan i ett hallelulja-tillstånd. Jag såg mig själv på knä, ödmjukt tackande. Jag började nästan grina av tacksamhet...Och då vill jag bara påminna om att jag tidigare skrivit att jag fått både stöd, hjälp och uppbackning i massor sista tiden!
Ändå var det som att hamna i ett lyckorus värre än det värsta rus jag kan komma på.
Varför??
För att hjälpen kom från den sista person på jorden som jag trodde skulle sträcka ut en hand ( med ett papper som jag behövde på studs ). Ja, för det handlade faktiskt bara om ett papper ( givetvis med information/fakta/nödvändig data för mitt fortsatta arbete men ändå!?
Det är knappt jag har smält det ännu...

Annars är det lite läskigt att möta individer som säger en sak, men utstrålar precis det motsatta. När hela personen lyser av det-jag-säger-menar-jag-absolut-inte oavsett om det är bra eller dåliga saker.
När "Jag kan hjälpa dig när du behöver" betyder "Dra så långt bort du kan"
Eller "Vad bra det går" egentligen är "Men fy f..n vad uruselt det verkar"
Det är tur att de flesta människor faktiskt är riktigt lätt lästa, men det är inte utan att jag förstår min sons problematik emellanåt.

Apropå sonen så har han den sista tiden antytt att en storstad vore roligt att besöka. Typ London. Hmmm tänkte jag och föreslog en dag ( eller två ) i Stockholm som lite träning och blev sjukt överraskad när han tyckte det var en bra, rolig och intressant grej att göra. Dessutom undrade han om han fick passa på att handla lite coola kläder då?
Som sagt min son har gått igenom någon konstig portal eller hittat en tidsmaskin och nästan kommit ikapp sig själv. Vilket känns både spännande och skrämmande!
Hur som helst är det bara att boka en Stockholms weekend ganska snart och inte tänker jag tjura eller sätta mig på tvären så länge mannen ( och hans plånbok ) hänger med. =)

Men nu är det nog kanske dags...för lite läsning...sova...nä, läsa får det bli

/vink vink

Slutna sällskap...

...finns överallt och behöver inte vara sektbetonade eller vanebildande. Men ofta ( alldeles för ofta ) innebär det uteslutning av andra eller/och skvaller på avancerad nivå.
Att vara osynlig, anonym och lite smågrå kan vara extremt intressant i dessas närhet.
Men att försöka stressa ner mig för en trapp genom att småspringa några steg ner, några steg upp och några steg ner igen o s v fungerar absolut inte på mig. Så jisses vad långsamt jag gick till slut...hehehe

Förbud är en annan het potatis...hur långt får det gå egentligen?
Jag som egentligen är en indian ( skulle vilja vara iallafall ) är otroligt duktig på att smyga!
Och jag pratar inte om rökning nu ( för det har jag slutat med helt på arbetstid ).
Förresten kanske jag inte ens skriver om mig själv?!

Nu står sonen och trummar med trumpinnar på ryggen, dags att åka iväg och lyssna på de sura, bittra och alltid arga människorna i den bruna källaren utan luft...

/vink vink

Ps! Frågan om hur man bedömer hur dålig en människa är, är extremt svårt att svara på. Speciellt utan att känna personen, veta hur gammal den är och vilken grundkondition personen är i. Men i morgon kanske jag vet...

Vaknar...

...tittar ut och ser att det snöar.
Kollar snabbt igenom några sociala medier och konstaterar att det inte blev som tänkt denna gång heller
Har sovit många ostörda timmar, men är trött ändå.
Börjar bläddra lite halvt mekaniskt i almanackan och plötsligt inser jag att detta året är generöst!
Redan i mars kommer påsk och långledigt...
Skiftet april-maj bjuder på kort vecka...
Maj har den ständigt efterlängtade kristiflygare med klämdagsledigt...
Som pricken över i:et är nationaldagen en torsdag och en bonusklämdag åt mig...
Sedan rullar det på med midsommar och kortvecka innan den obligatoriska sommarsemestern...

Jaha, tänker ni. Vad är det med det då?
Jo, i år behöver jag inte jobba som en tok innan ledigheter, inte planera för alla lediga dagar åt andra ( det som man normalt inte hinner men måste )
Jo, det kommer inte att finnas drivor med efterarbete som det inte finns en chans att hinna med.
jo, min telefon kommer inte att jobb-ringa, kris-ringa eller tok-ringa.
För denna vår jobbar jag när jag jobbar...Och är ledig, helt ledig när jag är ledig!

Så nu är det dags för frukost, innan bokrean och godis påfyllning...Och livet känns så fantastiskt bra!

/vink vink

Sonen verkar ha...

...gått genom en förvandlingsportal i söndags ( eller lördag möjligtvis ).

I tisdags vågade han gå ända bort till sitt gamla dagis alldeles själv ( han gick dock inte över en enda gata, utan det blev lite omvägar ). Han pratade med personalen, tittade in i de gamla ( små ) lokalerna och tog en extra promenad hem igen.
I tisdags kväll ville han köpa sallad på ICA för det såg så gott ut ( och han åt upp det ikväll )
I dag duschade han när han vaknade, använde deo och försökte borsta håret innan han blev hämtad av E för vidare färd mot bästa frissan J. Han betalade klippningen själv, valde och köpte en t-skirt på stan. Men missade dock att bjuda E på lunchen ( det får vi fixa sen )
Varje dag den sista tiden har han varit med under hela matlagningsproceduren, han kryddar och smakar av...( och äter så klart )

Nu ska jag bara få honom att fatta att man måste ansa ojämna skäggstrån, hänga upp handduken och visst vore det bra om han helt plötsligt tycker det är roligt att både diska, damma och dammsuga ( våttorkning gör jag gärna själv ).

Jag vet att jag skrivit det förr men idag flög tanken iväg igen;
Ett farväl behöver inte betyda för alltid!
Tillfälliga bekantskaper kan bli vänner!
Och vissa människor möter man om och om igen!

Nu är det laddning som gäller, då nya tider stundar. Spännande tider och annorlunda tider.

/vink vink

Lite hästkött någon!!

Undrar vad de kommer att hitta härnäst i alla hel och halvfabrikat ( och allt annat som säljs ).
Vad vet vi om vad som egentligen blandas i mjölken, vad alla förpackningar är gjorda av och hur ofta görs delikatess diskarna rent på rätt sätt.

För väldigt många år sedan var jag med och städade lite här och där. Bland annat skulle vi städa en glassbar och vad vi hittade i mjukglassmaskinen får fortfarande min mage att rulla runt. Vad man kan hitta i ihåliga olika sorters rör på ett gym ska jag inte heller kanske avslöja. Kundvagnshandtagen - vem spritar/tvättar dom?
Inte ens vid byggstädning av nybyggen ( skatteskrapan här i stan ) var det riskfritt...en hel del snusk och udda saker hittades.

Men åter till maten.
Innehållsförteckningar i all ära men är de sanna, pålitliga och rätt alltid?
För vem skulle skriva att det t ex kan finnas spår av snus ( från fingrar som rullat en prilla ) i en falukorvsring?
Eller skulle det vara tänkbart att skriva att det kan innehålla nysbaciller ( från någon som inte hann få näsan till armvecket ) i en burk med bredbar leverpastej?
Och även om jag inte ska vara så drastiskt så kan man fundera ibland på vad en kaviar egentligen är tillsatt med, eller en ketchup med flera månaders hållbarhet?

För hur det än är så lever jag fortfarande, trots ett frossande av de där farliga chipsen. Och fast jag skrapar smörbyttekanter!
Så för mig känns det som om den lilla, lilla gnutta hästkött som eventuellt kanske finns i IKEA's köttbullar varken kommer att göra till eller från. Speciellt med tanke på hur många människor som dagligen äter av dessa ( eller gjorde innan de togs bort i allafall ).

Men visst...fortsätt bränn mat när det finns svältande människor världen över...

/vink vink

Tekniken går framåt...

...ända tills den inte fungerar längre.
Vad händer då?
Jo, vi står som idioter, vi ringer överallt ( och ingenstans )och hårda ord kastats fram och tillbaka i det redan ihoptryckta utrymmet.

Med en teknik som fort och stadigt går uppåt minskar pappersanvändandet drastiskt...och det blir tid över för annat.
Vissa får tillgång till allt, några lagom och en del knappt, vilket gör att ansvaret ofta ligger hos någon annan.
Vi tänker teknik som hjälpmedel, lösningsfokuserat och bara till nytta.
Men när den inte fungerar blir det kaos...eller kanske bara lite mer dramatiskt och rörigt.

Det är då det är tur att det finns latmaskar, pessimister och hjärtmedicin.
Den gamla hederliga pennan, cykeln och lite vissa-saker-rår-jag-helt-enkelt-inte-på tänk kommer då till pass.
Några djupa andetag, korsade ben och armar får igång cirkulationen igen och igen och igen...

Tekniken går framåt...
...och jag gillar det trots allt.

/vink vink

Känslor hörni!

Ikväll dricker jag ett vansinnigt gott och dyrt rött vin. Men inte för att dämpa jobbångest, inte för att fira äntligen-helg-fenomenet.
Jag är inte trött, inte helt slut och inte ens helt vimsig i hjärnan efter en fem dagars arbetsvecka.
Att få komma hem och vara klar.
Dagen blev avslutat.
Som bonus behöver jag inte fundera på eventuella otrevligheter som eventuellt väntar nästa dag, nästa vecka :)
Ja, ni fattar...jag trivs!

Så känslor igen då...jag vet vilka jag föredrar.
En klapp på axel, en lätt nick och lugn.
Förtroende, tillit och en ärlig chans.
Mer behövs inte för att bli jag igen, därför funderar jag nu på vilken hårfärg jag ska välja till påsk?
Självklart har jag valt en ny vårväska ( men berätta inte för mannen ) och ett par byxor i terracotta färg ska jag på leta reda på också.

Ett litet smolk i bägaren är dock att sonens omdömen kom med mail och jag kan kallt, torrt och bittert konstatera att de inte lyssnade i höstas. Så nu jäklar ska det diskuteras, för nu orkar jag!

Haha...självklart ska det bli skönt med helg också.
Sova länge, äta godis och sova lite till...

/vink vink

I en korridor...

...vid ett skrivbord har jag numera min arbetsplats. Ingen bokhylla, inga lådor och utan ( enligt andra ) riktig belysning.
Jag ansvarar för två telefoner, en fax och papperstunnan ( som försvann idag ).
Trots den allmänna arbetsplats ytan har jag numera den lugnaste, stillsammaste och tystaste arbetsplats jag någonsin haft, och det trots att telefonen ringer mycket.
Jaja...heltäckningsmattan dämpar många fotsteg...Och jag stortrivs!!!! :)

I ca fyrtio minuter på förmiddagen idag var det lite uppståndelse bakom min rygg och det var otroligt svårt att inte skratta hysteriskt.
Tänk er en 45 + are med begynnande stor flint, redan existerande mage och blåkläder med firmanamn på. Försök sedan höra hans konstiga snack med någon annan grabbig kollega;
- Men allvarligt...han är bara för mycket...
- Han tror verkligen han är något, men han jobbar faan inte ett skit...
- Dessutom äter han fika bröd i smyg och låtsas att han bantar...
- Nä, fy han är verkligen som en surkål i bladpersilja med tillhörande bittermandelsås...
- Vi måste verkligen sätta dit honom, så vi slipper honom...
O. S. V.

Vem har sagt att killar är bättre?

Ps! Locket är kvar, näsborren är fortfarande ur funktion och som extra krydda har någon lagt taggtråd i halsen...På allvar, jag tycker det räcker nu...

/vink vink