...en stund när jag skulle köpa majblomma.
Det stod flera stycken ungar och sålde, några med ivrigt påhejade föräldrar och andra lite blygt vid sidan om. Eftersom jag på långt håll såg detta hade jag bestämt mig för att gå till den helt ensamma och till synes blyga pojke som stod en bit ifrån de andra, nästan gömd bakom ett hörn. Jag började gå mot honom när jag helt plötsligt hade en vuxen kvinnas ansikte nästan på min näsa som sa;
"Nej, gå inte dit. Köp av mina barn istället"
Jag tog ett steg åt sidan utan att säga något och tänkte att hon skulle förstå vinken. Men till min förvåning sträckte hon ut armen i ett försök att stoppa mig samtidigt som hon sa;
"Köp av mina barn istället, så de får fina priser"
Jag stannade till, tittade på henne och svarade;
"Jag köper av vem jag vill och det viktigaste är väl inte att vinna priser åt sig själv när man säljer majblommor. Utan det gör man väl för att hjälpa andra barn?"
Nu var det fler vuxna som stannade till och lyssnade så jag sa;
"Nu tycker jag synd om dina barn som uppenbarligen inte får lära sig rätt anledning till försäljningen av majblommor, så vänligen flytta dig åt sidan så jag kommer fram"
Med en ilsken blick på mig, en antydan till knuten näve utmed låret tog hon ett steg åt sidan. Jag fortsatte fram mot den pojken som nu helt gömt sig bakom hörnet.
Jag sa hej och frågade om jag fick köpa en pin. Han tittade blygt på mig och sa; "Den är dyrast" Jag svarade att jag visste det och att jag ändå ville köpa den.
Jag betalde, satte min pin på min väst och såg att i princip alla de andra som hört min konversation nu stod vid den ensamma pojken för att köpa majblommor.
Den ettriga kvinnan med sina två barn gick därifrån och jag kan inte annat än tycka synd om de barnen och kanske skulle jag ha handlat av dom i alla fall...
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar