På tredje dagen...

...sov jag lite väl länge. Kan ha med tidsomställningen att göra, eller kanske att det bara är skönt att sova länge.

Samling kring måltid - prat om allt och inget - lite otacksamhet - rädsla för det allvarliga - men på det hela taget bra! Framför allt blev jag mätt, fick inspiration och lite skvaller...
Tänk att så mycket kan rymmas i så lite och ändå inte betyda något?!

Fredagen var slapp...
Lördagen gav mig en ny telefon...
Söndagen innebär bilfix och kalas...
Måndag utflykt till storstan...

Men vi backar tillbaka till telefonen. För det andra har ni läst om tidigare, eftersom jag ibland lider av demens-light.
Behövde jag en ny?
Nää, egentligen inte
Tjatade jag till mig en ny?
Nää, inte det heller
Men en ny blev det och tjohejsan så var nästan alla kontakter borta. Värst av allt är nog att mitt humör blir så jäkla lågt, dåligt och kort när ny teknik kommer in i huset, i min hand och till mitt förfogande. Man ska skriva in alla användar-identiteter, lösen ord och ladda ner allt man tidigare hade, det man tidigare inte kunde ha men nu kan och dessutom ska man förstå. Eller rättare sagt tekniken ska göra som jag tror, vill och önskar - vilket aldrig, aldrig är fallet.
Min nya telefon är vit, stor ( enormt stor ) och har en penn-funktion som jag länge önskat. Den är snabb, inte tyst och helt plötsligt blev jag osäker på vad jag ska ha den till...Tills jag hittade...note-funktionen och jublet visste inga gränser. =)
Jaja...om några veckor har min frustration lagt sig och telefonen kommer att kännas som en kroppsdel, min andra själ och nu jäklar går projektet vidare.

Men först ska jag diska, klä på mig snygga till lite här hemma

/vink vink

PS! Hoppas ni alla har en Glad Bråkfri Påsk ( vilket inte mina grannar har och de började redan i torsdags )

Dagarna innan...

...storhelger eller långledigheter gör något med människor och det är inte alltid positivt.

Jag gillar de som går ner i varv, städar undan och bara tar in att i vår almanacka infinner det sig ibland röda vardagar, klämdagar och högtider.
Jag ogillar starkt de som stressar igång skrikmusklerna, vässar klorna och bara vägrar förstå att ledighet och avkoppling är bra för oss alla.
Att jag igår ( också ) cyklade till och från jobbet var oerhört skönt. Att blåsa ut hjärnan med lite kylig luft, att bränna öronen med av mig själv vald musik och trampa bort ilska och ledsamheter var mycket, mycket bra. Då kunde jag landa hemma, tvätta berget av kläder, köpa färdig mat och dricka lite av det nya favoritvinet Highway to Hell utan att ha kvar känslan av otillräcklighet, försummelse och hot. Och visst är det konstigt att de 10 procenten människor som beter sig illa fastnar lättast i själen, hjärnan och minnet när det faktiskt finns 90 procent guldklimpar, änglar och raringar?

Sedan började långledigheten kanske lite klantigt med att jag glömde stänga av mitt alarm...Jag somnar lätt om! Min man gör inte det!
Nu har vi storhandlat...Inte mycket mat! Mest onyttigt! Och dyrt blev det!
Solen både värmer och strålar...Killarna spelar spel! Jag sitter här! För vi vilar inför kommande dagar!

Det finns dock ett fel med denna långledighet och det är att klockan ska ställas om på lördag natt. En timme framåt. En förlorad timme. Men eftersom det är för en god sak ska jag inte älta det, grämma mig över det utan finna mig i det och acceptera.
Förresten så blir det i år fler långledigheter, mer sol innan mörkret sänker sig över oss...

Nu dags att fortsätta med mitt sido projekt, min dröm och kanske en framtid ( haha ) en liten stund innan killarna förstår att jag maskar för att slippa spela.

/vink vink

När bilen blev enögd...

...var det lika bra att inse att från idag är det gröna faran och jag ( oavsett väder eller? )som gäller. Jag menar två enögda tillsammans blir en blind och då känns det bättre att rulla på två hjul, lite sakta på massor av grus och i nedförsbackar....
Så i morse var det tät jacka, två par vantar, hörlurar och solglasögon på. Upp på sadeln och trampelitramp och två låtar senare var jag framme. Bra Marie, bara en liten liten sladd i gruset när kurvan kom för snabbt.
Men en sadel mössa vore skönt, helst med inbyggd värme men enbart lite ludd går också bra. Var köper man det tro? Den får gärna vara grön fast rosa eller gul skulle också fungera.

Jaha...en dag kvar...

Och vad är det man säger? När katten är borta dansar råttorna...Även om det numera skulle passa bättre och säga; När vargen är borta bjäbbar sorkarna... Runt, runt går det. Samma, samma blir det. Och som vanligt utan resultat.
Personligen har min tunga snubblat två gånger idag. Den ena gången svarade jag endast; Jag är Marie, vem är du? Det var inte så bra, men det var en förstående, snäll människa i andra änden som undrade om jag behövde lite ledigt...Andra gången blev det ungefär; Skagihevårds Marie. Varpå PAL:en brast ut i ett asgarv och frågade om han skulle ringa när jag vaknat. Och då var klockan strax efter 14.00.

Jaja...en kändis kan aldrig bli en doldis...

Ikväll måste jag visst handla lite *lipar*
Jag försökte förhandla bort det med sonen, men jisses vad arg han blev då. Hans tandkräm är faktiskt helt slut! Att jag har en likadan tandkrämstub och med tandkräm kvar som han gärna får ta av, hjälpte inte ett dugg. Han ska minsann ha en egen ( likadan ). Så nu är det dags att samla ihop sig, arrangera om hjärncellerna och fara vidare.

/vink vink

I morse var...

...solen stark, ganska varm och väldigt gul. Det var liksom vårjacka och solglasögon på =)
Dessutom satte jag en pinne i en snöhög vid bilen på parkeringsplatsen och jag är helt säker på att pinnen syntes mer när jag slutade för dagen än på morgonen ( om inte någon dragit upp den förstås, men det vill jag inte tro ).

Eftermiddagen bestod av skratt, frustration och en hel del grimaser. För varför måste arbetskläderna vara stela, konstigt sydda och i den mest märkliga färg jag sett. Alltså jag gillar grönt, men hallå!! Undrar hur många som egentligen kommer att gå ut i dessa kläder? Inte många blir min vilda gissning! Hur tänker de som bestämmer? Skulle de kunna gå runt i dessa framtagna kläder?
Hujedamig vad glad jag var idag över att slippa prova ut storlekar och halleluja vad än mer glad jag är som slipper gå runt i dom sju timmar + lunchtid.

Väntar snart hem mannen som haft sällskap ett dygn i lastbilen...Jag undrar hur det gått? Han blev nog ganska överraskad igår förmiddag när en dövtolk ringde...Å andra sidan kan han behöva lite spänning och utmaning också. =)

Att det nu bara är tre dagar kvar på denna arbetsvecka känns riktigt skönt, även om jag gillar mitt jobb och alla goa människor så känner jag att en långledighet är välkommen. Med facit i hand har jag sedan lång tid tillbaka kastas mellan diverse konstiga känslor, hopp och förtvivlan och att inför denna långledig inte behöva jobba in massor och inte behöva jobba ikapp ännu mer efteråt är hur värdefullt som helst.
Och dessutom är två av fyra dagar lite bokade för äventyr =)

Så kämpa våren, kämpa Marie så är snart sommaren här på riktigt

/vink vink

Nu går det undan...

...med det mesta utom snösmältningen!
Har i veckan begrundat de enorma vallarna med skitig snö som ligger utmed vissa parkeringsplatser och andra udda ställen. De högarna kommer troligtvis inte att ha försvunnit till midsommar, kanske inte ens förrän nästa tråk-vinter är här igen.
Försökte gå utan vantar idag och nu är fingrarna nästan blå av kyla, sträva som sandpapper och lite rött kommer nog att få tina upp dom senare.

Annars snurrar kugghjulen på liksom. Det flyttas på folk ( ibland frivilligt, ibland inte ), vissa lär sig med tiden ( andra inte ) och så finns de där arbetsdagarna när man sitter på sin stol, vid sitt skrivbord med en stege över sig. Först var det lite otäckt ( man tänker skrock o s v ) men efter en stund var det mera som att sitta i en koja och jobba. Jag kanske skulle ha frågat killen om han hade en filt?? Dessutom gick jag aldrig under stegen, för det var blickstilla på stolen som gällde annars hade vi nog ramlat ihop i en hög på golvet. Vilket kanske hade varit en upplevelse förståss...
Det här med att det inte går som tänkt har jag känt av denna vecka och trots att det inte är mitt fel, inte mitt problem och inte mitt ansvar är det inte roligt. Inte ens lite faktiskt. Samtidigt bildas det massor av frågetecken i huvudet när det händer ( det som inte hände men skulle ha hänt ). Även om frågan kring detta skulle ställas, skulle svaret inte vara komplett och det är därför det blir snackisar, långvariga rykten som förvärras för varje gång någon andas en stavelse kring det hela

Nu ska jag i alla fall vila, pumpa kroppen full med ork för troligtvis behöver jag jobba några söndagstimmar, vilket var många år sedan. Men för min sinnesro, andras välbefinnande och inför en efterlängtad långledighelg kan det vara värt det...

Förresten;kom på en sak till och den här retar mig! Ämnes lärare har makten att sätta betyg men vågar oftast inte möta en förälder för diskussion kring betyget utan det får en klasslärare sitta och försvara. Men på det hela taget gick U-samtalet bra...eller?!!?

/vink vink

Pratade barnprogram...

...med sonen vid köksbordet tidigare idag, men av någon konstig anledning ville han inte förstå tjusningen i Televinken, Drutten och Gena, Dunderklumpen, Beppes godnattsagor, Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" eller John Blund.
Å andra sidan ville han inte erkänna att han själv tittade på Byggare Bob, Teletubbies och Bananer i pyjamas...
För det tredje vill han nog gärna tro att tv:n kom samtidigt med Big Bang!

Idag är det riktigt grusigt i ögonen för i två dagar har min korridors plats varit så gott som helt utan lampa, då kabeldragning och strömbrytar installationer görs både högt och lågt. Dessutom "hittades" det rapporter som måste läggas in ( som bara är två veckor gamla ) så man kanske kan säga att det finns en hel del att jobba med...Men det är fortfarande så vansinnigt roligt att det inte gör så mycket. Är faktiskt riktigt skönt att känna sig behövd, uppskattad och tilltalad.
Hämtade dock ut nya ögondroppar på väg hem.

Mannens jobb är under förändring ( för vilken gång i ordningen vet jag inte ), men denna gång låter det som om det kan bli ganska bra. Mer tid hemma ( bara det inte blir för mycket, då blir jag galen ). Han tror att det kan innebära lite träning...Jojo...vi får väl se. Personligen tror jag musiken lockar mer...
Hur som helst brukar det vara långt mellan tanke och handling i hans/deras värld.

Kvällen ska tillbringas i lugn och ro. Laddar för ett fantastiskt utvecklingssamtal i morgon. Denna gång kanske de har skaffat sig lite kunskap, insikt och förståelse...*ironin droppar utmed väggarna här hemma*
Nåväl, jag har förberett mig, läst på och kan argumenten som rinnande vårflod.

/vink vink

Egenskaper...

...som man tycker bra om hos vissa, kan verkligen skapa ilska, skratt eller irritation hos en när någon/några andra har den. Det är ganska konstigt faktiskt. Undrar om det beror på hur man utstrålar själva egenskapen? Eller om det är för att det finns andra egenskaper som förstärker/förstör?
Som exempel så finns det människor som ställer massor med frågor, men några gör det av intresse och omtanke medans andra gör det av nyfikenhet och illvilja.
Eller de tystlåtna som är det på grund av äkta blyghet eller de som använder tystnaden som ett-jag-tycker-verkligen-inte-om-dig-och-tänker-heller-inte-låtsas-om-att-du-finns.

Därför tycker jag det är svårt att välja utifrån specifika egenskaper, man bör lära känna personen först eller välja utifrån kunskaper kanske...Jaja, det beror på vad man ska välja till. Men man kan knappast välja en amatörviolinist för att den drar roliga historier men är urusel på att spela fiol i en stor symfoniorkester. Eller en snygg person till målvakt i fotbolls-vm som är bollrädd.
Så visst känns det nu lite tveksamt till hur det ska gå?
Vet man vad som behövs?
Eller är det de uppradade, standardiserade egenskaperna som kommer att styra?
Kanske är det betygen som får högsta prioritering istället för en endaste egenskap?

Nä, huhu...vad nervöst, oroligt och inte bra det känns nu då...
Marie sluta fundera, stoppa ner tankar och reservplaner och koncentrera dig på nuet ( eller kanske till och med på egot? ).
Marie du kan varken lösa, fixa eller förebygga allt som kanske kommer att hända, eller? ( bara lite i smyg försöker jag nog denna gång ).

Kalaset i lördags var för övrigt mycket trevlig, roligt och energiskt. God mat och fika, alla samlade och bus, lek och lite allvar blandat i en härlig kompott. Hoppas bara födelsedags"barnen" blev nöjda också. Tänk vad häftigt, att som barn själv ha varit van vid en liten samling människor i lugn ro vid kalas till att nu vara ca 14 st ( och då saknades egentligen några ) och till att förmodligen bli ännu fler. Någon som har ett billigt palats till salu?
Sonen här hemma var dock helt slut, trött och glåmig hela söndagen och halva måndagen men efter dagens trumlektion var han åter sitt tonårsbuttrajag igen...=)

En kompis i Karlstad såg igår ett Norrsken och på jag är på riktigt avundsjuk, därför blir det sängen nu.

/vink vink

Nej, några betyg att tala om...

...har jag inte!
Högstadiets betyg genomsyras av tvåor, gymnasiet likaså ( och till med värre egentligen ). Jag fuskade mig igenom vårdbiträdes och undersköterske utbildningarna och när jag skulle läsa upp mina grundämnen kände jag några lärare så de fyrorna kan knappast räknas.
Men det finns ett ämne som jag klarade med bravur redan på högstadiet. Ämnet hette "klara din omgivning" och hittades på av några snubbar för att vi mindre begåvade människor ändå skulle ha någon lektion att gå till, när de andra läste språk. På dom lektionerna lärde vi oss att kitta fönster, gå till posten men framförallt att prata, lura andra lärare och hur man målar på väggarna. En av lärarna var väldigt tydlig med att det räcker långt att lära sig lyssna ( på både information och skvaller ), hålla koll på vad som händer ( även i lunchrummet ) och att dra nytta av allt detta.

Numera är jag i en position där jag inte får ge råd, jag ska vara anonym och bara serva andra med ditt och datt. Det i sin tur har visat sig vara svårt, extremt svårt faktiskt. Därför har jag gett mig själv en ny titel och det är Marie-bollplanket. Jag är dock väldigt noga med att säga att det är så jag skulle göra när jag svarar eller att jag skulle tänka si eller så. Motfrågor är också bra, men ofta krävs två tre stycken.
Lite stolt är jag därför idag när jag kan konstatera minst fyra klockrena Marie-goda-råd-och-så-skulle-jag-göra-svar som gav resultat!!

Men någon j...dra lysrörs lampa vill jag inte ha, ska jag inte ha så den tänker jag ställa undan tills nästa inspektion kommer.
Däremot önskade jag mig lite plåster, då allt papper jag hanterar ( i dagens data-värld ) skär sönder mina fingertoppar. Jag fick en liten förpackning med orden; "Använd dessa försiktigt". PS! Det var en man som sa orden...

Telefon samtal ihopkopplat med skvaller den sista tiden har gett mig hopp, för även om mina matematiska kunskaper oftast är sämre än en mellanstadie elev kan jag fortfarande räkna ut andra saker. Så det hoppet kommer jag att bära med mig ända tills jag hör annat...
Därför tänker jag sippa lite ( väldigt lite ) vin ikväll, somna tidigt för i morgon blir det kalas!

Jo, just det. Jag är riktigt skicklig på att snärta iväg suddgummi bitar med en linjal, tugga perfekta pappersbollar att spotta på golvet och att lägga häftstift på andras ( lärarens ) stolar. Jag vet också hur man bygger snygga snögrottor som man kan gömma sig i då gymnastik lektionen inte lockar. Och dessa kunskaper skaffade jag mig redan i mellanstadiet, då det var populärt att sätta ointresserade ungar i så kallade OBS-klasser...Så visst kan jag ta in information om jag vill!

/vink vink

Tågstationens funktion...

...har jag undrat över i många år.
Att kliva in där är som att sätta sig i knät på alla medlemmar i en symfoniorkester, som har kissat på sig. Att det sedan är ett tillhåll för människor som nyttjar diverse konstiga så kallade pinnar, kakor och flytande drycker gör inte trivselfaktorn högre direkt. I gången där det bara är fönster åt precis alla håll är det en bastu ( som till och med är för varm att sitta i naken ) oavsett årstid.
Efter denna icke angenäma upplevelse var det idag dags för nästa chock. Parken var ogåbar. Det var isfläckar stora som Mälaren, ännu fler tvivelaktiga individer att passera och dessutom får tydligen ( det trodde jag inte ) hundar springa helt utan koppel där. Riktigt sur ( och lite försenad ) bestämde jag därför att jag skulle prova något nytt. Jag hade ingen lust för leken "dagens hemliga kod" eller paradnumret "följa John". Därför smög jag mig förbi de paranta damerna ( som alla säger ser allt ), hängde på några slipsar in i hissen ( åkte upp, sedan ner, upp igen, ner en gång till innan jag klev av där uppe, bara för att testa om de såg mig. Slipsarna gick av direkt på rätt våning ) innan jag småsprang i korridoren till höger, till vänster och 4 minuter sen klev jag in i rätt lokal. Där möttes jag av Mr Lustigkurre...som sakta men säkert under några timmar bröt ner mitt förstånd, mitt vett och etikett. Därför ganska mycket före utsatt tid fick jag nog. Jag lämnade inte lokalen tyst, jag smög inte ut från Fortet och jag svor mig igenom parken-som-alla-glömt-bort-utom-de-som-vill-flumma-dygnet-runt. Stationen var oförändrad ( alltså inte städad och ljudvolymen på max fortfarande ).Jag hoppas det dröjer evigheter innan detta måste återupplevas. Mitt hjärta som numera slår i normalt tempo oavsett tid på dygnet orkar inte med för stora impulser.

Nu är jag hemma och tänker varva ner med tvätt, mat och skräck.

/vink vink

Gårdagen gick...

...dagen idag gick, nu återstår bara att se om morgondagen går?!
Nu för tiden känns det som om jag sitter i en karusell typ virvelvinden...Ni vet, snurrar lite lagom, snurrar fortare till lagom igen för att sedan snurra vansinnigt mycket. Snurra lagom blir långtråkigt, snurra fort är roligt men när det snurrar vansinnigt ( så man nästan tappar huvudet ) känns det övermäktigt ända tills det avtar och man kommer ikapp till lagom igen och allt börjar om. Men trots detta snurrande har jag fortfarande kul på jobbet och extra skoj blir det när sura miner blir skratt. Eller när stelt blir avslappnat och när kaffet fortfarande kan drickas varmt.

I morgon blir det utbildnings eftermiddag i något jag tror jag knäckte koden till idag för behovet för akut. Eller också finns det mer att lära?!
Efter det är liksom veckan slut...Hm...Nä, jag är inte ledig torsdag och fredag men de dagarna har en förmåga att försvinna.

Nu ska jag stänga av tv:n ( japp, före kl 22.00 ) för jag orkar inte höra mer elände. Näthat som slutar i katastrof, svält istället för hästköttsätande och vädermoguler som spår kyla, snö och kometer. Då är det bättre att krypa ner i de stela, dyra lakanen och läsa en otäck skräckbok.

Ps! Idag på lunchen hörde jag att man inte ska ha fler skor än fem par. Ett par vinterskor, ett par sommarskor, ett par höst och vårskor, gummistövlar och ett par träningskor/arbetskor. Jippie tänkte jag, då kan jag åka iväg och köpa fler par skor för gummistövlar har jag inga. Träningskor har jag men renodlade årstidskor har jag absolut inte. Så fyra par skor till kan jag med gott samvete köpa...När diskussionen hamnade på väskor kom rökbehovet snabbt, så jag snirklade mig smidigt och tyst från bordet och nedför trappan och tänkte inte mer på det då. Kanske gick jag miste om fler tips? Får nog fråga i morgon i alla fall...=)

/vink vink

Tänkte skriva...

...att ännu en helg har rusat förbi, men det känns inte rätt att anklaga helgen för det eftersom alla dagar springer fort. Tiden går definitivt snabbare nu än förr. Då på 80-talet hann man sova en halv dag, vila en halv dag för att sedan festa en hel natt ( om det var helg ). Eller så hann man försova sig, vara lagom mycket i skolan och ändå träffa kompisar på kvällen för lite bus ( eller mycket bus ). Ja, man hann mera förr helt enkelt...

Denna helg har varit bra. Som vanligt lite shopping, knappt någon matlagning och storvinst i monopol! Solen har lyst så starkt från blå himmel rakt på våra genomskitiga fönster. De är faktiskt så lortiga att till och med mannen tyckte att vi ska boka en helg för att tillsammans tvätta dessa??!! Och det förslaget kom han med efter att han storstädat/gnuggat vårt sovrum??!! Jag fattar ingenting längre av hur han tänker...Jag svarade i alla fall att visst kan vi göra det, men först ska vi ha lite kalashelg, påsk och Stockholmshelg OCH det måste bli lite varmare först ( har jag tur glömmer han bort sitt förslag ).

Ikväll känns det återigen lite ledsamt, samma känsla som för drygt tre år sedan på hösten. I morgon bitti är det nämligen födelsedag i familjen och jag kan inte tända vårt lilla tårtljus, ta fram någon färdigköpt liten kladdkaka, blåsa ballonger ( som ingen egentligen kan bära ), sjunga "Ja, må hon leva" högt och falskt. För födelsedagsbarnet bor inte hemma längre...Första gången är alltid värst som detta inträffar, sedan blir det också en vana. Jag får trösta mig med att jag får träffa henne i morgon, trots tjockt schema med jobb i skift och trummor till klockan 19.00.
PS! Paketen är i alla fall klara...sch, berätta inte det för henne...

/vink vink

Kan gränsen bli nådd...

...för information, kunskap och insikt?
Om en dator, tv eller brödrost t ex står på för länge kan de brännas och förstöras...nu börjar jag bli orolig för att min hjärna kommer att brinna upp, explodera eller liksom fastna i det mest tokiga läge. Här kan jag se framför mig de mest konstiga bilder...
All lärdom är inte av godo heller, utan vissa nyheter kan svida riktigt hårt.
Andra nyheter är kul, både så man kan visa det och inte.
Men så finns de där sakerna som inte förvånar mig längre men som ändå gör mer eller mindre ont. Som skapar en ledsamhet liksom.

Jag önskar ibland att jag kunde skriva rakt ut att så här är det, det spelar ingen roll vad alla andra säger. Det hänger liksom på individnivå.
Förr bestod veckorna av gråt, skratt och lagom.
Nyss präglades veckorna av gråt, skratt och lagom.
Framtiden kommer att innehålla gråt, skratt och lagom.
Ja, ni fattar...samma lika, lite olika och ändå ibland något ogreppbart.

Det finns ingen låda att sätta sig i, inga ledstänger att hålla sig i och inga ( absolut inga ) regler som garanterar samma sak i alla lägen!!
Undantagen haglar omkring oss, ibland hårt och länge. Andra gånger bara lite kort och lätt.
Att vara i nuet, gå på magkänsla och om man måste så fungerar det med en snäll, vit lögn.
Å andra sidan kanske det är meningen att känslorna ska åka bergochdalbana.

Idag var det skönt när klockan slog slut-på-dagen, vilket inte behöver betyda att det varit en dålig dag men det var kanske inte heller den bästa dagen.
Idag är jag trött, eftertänksam och kanske är det tur ( fast egentligen inte så klart ) att mannen inte hann hem, för hade han det hade jag kanske börjat mucka lite...eller gråtit en skvätt...eller bara varit tyst...eller?! Ja, jag vet faktiskt inte, för känslorna har inte riktigt landat.

Men en sak vet jag!
Människor som smiter undan på andras bekostnad, människor som utnyttjar andras svagheter och människor som tydligt visar att de inte bryr sig gillar jag inte.
Nu är det bäst jag slutar, eftersom jag känner att jag börjar svamla i huvudet och då kan det bli tokigheter via fingertopparna ner på tangentbordet och ut i cyber'n. Vilket inte är okej!

/vink vink

PS! Den största örn eller kanske hök jag någonsin har sett/mött har lyft idag och det känns bra =)

Idag återsåg...

...jag en kär gammal vän. Vilket gladde mig otroligt mycket för hur det än är så har många människor passerat genom åren och vissa fortsätter man tänka på ( andra inte ).
*tänker*
Vän kanske är fel ord, bekant blir helt galet och kollega blir inte heller rätt.
Men under många var hen en klippa, mitt stöd och framförallt någon att kasta några ord med under korta ( ibland långa ) ögonblick/stunder.
Hur som helst var det ett härligt återseende, en varm kram och orden som viskades ( skvallrades ) i mitt numera trötta vänster öra kändes magiska. Ja, de fem minutrarna kommer jag leva länge på var så säkra!!

Problem har uppstått.
På morgonen är det bitande kallt, så fortfarande åker vinterjacka, vinterskor och vantar på. När jag blir utsläppt på lunchen är det varmt, men inte tillräckligt varmt för att inte sätta på sig en jacka och vantarna ( skorna har jag på hela dagen ) men det är för varmt. Åh, det kan göra mig galen!
Det andra problemet är påslakanen som vi köpte i helgen. Var inte de för dyra för att användas egentligen? Men dom köptes för användas...Men när?!
Ett tredje problem blev inget problem och det var skönt. Ett telefonsamtal och saken var kirrad. Det är skönt när man kommer överens på en gång ( jag hade inte trott annat men ändå )

När jag sa till sonen ikväll att även om solen lyser i morgon eftermiddag, är det inte okej att gå hem i kortbyxorna. Blängde han på mig, väste lite och sa sedan; "Och hur ska du kunna hindra mig?"
Skit också tänkte jag. Ett noll till honom igen!!

Nu är det dags att sova för i morgon väntar ytterligare en spännande, utmanande och rolig dag...=)

/vink vink

När hjälp kom...

...från oväntat, osannolikt håll idag hamnade jag nästan i ett hallelulja-tillstånd. Jag såg mig själv på knä, ödmjukt tackande. Jag började nästan grina av tacksamhet...Och då vill jag bara påminna om att jag tidigare skrivit att jag fått både stöd, hjälp och uppbackning i massor sista tiden!
Ändå var det som att hamna i ett lyckorus värre än det värsta rus jag kan komma på.
Varför??
För att hjälpen kom från den sista person på jorden som jag trodde skulle sträcka ut en hand ( med ett papper som jag behövde på studs ). Ja, för det handlade faktiskt bara om ett papper ( givetvis med information/fakta/nödvändig data för mitt fortsatta arbete men ändå!?
Det är knappt jag har smält det ännu...

Annars är det lite läskigt att möta individer som säger en sak, men utstrålar precis det motsatta. När hela personen lyser av det-jag-säger-menar-jag-absolut-inte oavsett om det är bra eller dåliga saker.
När "Jag kan hjälpa dig när du behöver" betyder "Dra så långt bort du kan"
Eller "Vad bra det går" egentligen är "Men fy f..n vad uruselt det verkar"
Det är tur att de flesta människor faktiskt är riktigt lätt lästa, men det är inte utan att jag förstår min sons problematik emellanåt.

Apropå sonen så har han den sista tiden antytt att en storstad vore roligt att besöka. Typ London. Hmmm tänkte jag och föreslog en dag ( eller två ) i Stockholm som lite träning och blev sjukt överraskad när han tyckte det var en bra, rolig och intressant grej att göra. Dessutom undrade han om han fick passa på att handla lite coola kläder då?
Som sagt min son har gått igenom någon konstig portal eller hittat en tidsmaskin och nästan kommit ikapp sig själv. Vilket känns både spännande och skrämmande!
Hur som helst är det bara att boka en Stockholms weekend ganska snart och inte tänker jag tjura eller sätta mig på tvären så länge mannen ( och hans plånbok ) hänger med. =)

Men nu är det nog kanske dags...för lite läsning...sova...nä, läsa får det bli

/vink vink

Slutna sällskap...

...finns överallt och behöver inte vara sektbetonade eller vanebildande. Men ofta ( alldeles för ofta ) innebär det uteslutning av andra eller/och skvaller på avancerad nivå.
Att vara osynlig, anonym och lite smågrå kan vara extremt intressant i dessas närhet.
Men att försöka stressa ner mig för en trapp genom att småspringa några steg ner, några steg upp och några steg ner igen o s v fungerar absolut inte på mig. Så jisses vad långsamt jag gick till slut...hehehe

Förbud är en annan het potatis...hur långt får det gå egentligen?
Jag som egentligen är en indian ( skulle vilja vara iallafall ) är otroligt duktig på att smyga!
Och jag pratar inte om rökning nu ( för det har jag slutat med helt på arbetstid ).
Förresten kanske jag inte ens skriver om mig själv?!

Nu står sonen och trummar med trumpinnar på ryggen, dags att åka iväg och lyssna på de sura, bittra och alltid arga människorna i den bruna källaren utan luft...

/vink vink

Ps! Frågan om hur man bedömer hur dålig en människa är, är extremt svårt att svara på. Speciellt utan att känna personen, veta hur gammal den är och vilken grundkondition personen är i. Men i morgon kanske jag vet...

Vaknar...

...tittar ut och ser att det snöar.
Kollar snabbt igenom några sociala medier och konstaterar att det inte blev som tänkt denna gång heller
Har sovit många ostörda timmar, men är trött ändå.
Börjar bläddra lite halvt mekaniskt i almanackan och plötsligt inser jag att detta året är generöst!
Redan i mars kommer påsk och långledigt...
Skiftet april-maj bjuder på kort vecka...
Maj har den ständigt efterlängtade kristiflygare med klämdagsledigt...
Som pricken över i:et är nationaldagen en torsdag och en bonusklämdag åt mig...
Sedan rullar det på med midsommar och kortvecka innan den obligatoriska sommarsemestern...

Jaha, tänker ni. Vad är det med det då?
Jo, i år behöver jag inte jobba som en tok innan ledigheter, inte planera för alla lediga dagar åt andra ( det som man normalt inte hinner men måste )
Jo, det kommer inte att finnas drivor med efterarbete som det inte finns en chans att hinna med.
jo, min telefon kommer inte att jobb-ringa, kris-ringa eller tok-ringa.
För denna vår jobbar jag när jag jobbar...Och är ledig, helt ledig när jag är ledig!

Så nu är det dags för frukost, innan bokrean och godis påfyllning...Och livet känns så fantastiskt bra!

/vink vink