Ibland måste man fylla på med energi...

...och visst passar det då bra med en drink gjord på morötter, selleri och vindruvor.



Som tilltugg lite skorpor, olika sorters skinka och mängder med ost...Mmm...
Viktigt också att bra mat serveras fint, elegant och stilrent så jag hoppas att ni lägger märke till den matchande skeden, rentorkade bordet och nydiskade glaset.
*flyttar skorppåsen från bord till skåp*
*ställer tillbaka hushållsrullen*
*väntar till barnen gått till sina rum*
*smygtittar i skåpet*
*gnuggar händerna*
Japp, det fanns lite godis. Vilket jag tycker att jag får unna mig efter en så nyttig middag?!

/vink vink

2034

i september är det dags för mig att bli pensionär enligt dagens meningslösa utskick. Det känns hur långt som helst till det årtalet och finns världen då?
Jo, det är klart att den gör, men på vilket sätt?
Mitt största tvivel i livet är nog just pensionspengar, för jag tror inte att det jag sparar nu ( frivilligt gör jag inte, men tvingas till en del ) kommer att finnas kvar till mig år 2034!!
Så vilken makalös tur ( eller planerat ) att jag har tre barn som får försörja mig varsin vecka mot att jag kanske, men bara kanske *ler* hjälper de med något annat som t ex att tvätta om inte maskinen är trasig förstås ( som min nuvarande ).
*river pensionspappret och eldar upp smulorna i vasken*

Att ha en chef kan vara klurigt, intensivt och upplyftande men att ha två och en halv är verkligen tungt, rörigt och irriterande ( jag vet att jag skrivit detta tidigare ) men idag kändes det som om mitt huvud skulle explodera. Det kommer att bli mycket trix, fix och diplomatiskt snack framöver om sommaren ska fixas men som belöning kommer semestern och en dyster, trist och mörk höst...eller?!

Till sist idag måste jag bara kommentera eller förtydliga lite snackisar som vandrar runt tydligen, jag brukar normalt sett inte bry mig så mycket om sådant men nu kan jag inte låta bli.
Jag vet att min man jobbar borta i veckorna, allt enligt ett gemensamt beslut då han tycker mycket om sitt jobb och jag trivs med ensamheten för det mesta. Visst kan det vara tungt en jobbig vecka, men det skulle det vara även om han kom hem varje dag. Mina röriga, tråkiga och långa veckor ( inträffar inte så ofta ) behöver jag nog vara lite för mig själv annars skulle nog tredje, fjärde och femte världskriget bryta ut flera gånger om.
Nu under våren blir det dessutom många korta veckor eftersom det är påsk, kristi flygare och midsommar och tjillevipp så är semestern här. Under julen är han alltid hemma minst tre veckor, vilket inte är fy skam heller.
Så faktum är;
Det är inte synd om oss!
Vi har valt det själva!

Nu ska jag sätta mig och reda ut schemaperioder, räkna ut hur många vikarierader som kan behövas och sedan lägga upp en strategi för min egen del.

/vink vink

Vad var bättre förr?

Att man inte hade rinnande vatten, tvättade kläderna vid bryggan i minusgrader eller att det inte fanns elektricitet?
Kanske var det bra att "annorlunda" människor inte togs om hand, att ättestupan användes flitigt eller att skolgången bara var i sex år ( eller inget alls för en del )

Förr pratade man bara med folk inom socknen om inte någon handelsresande eller luffare kom förbi med nyheter, information och skvaller. Därför behövde man inte bry sig om människor i andra socknar, länder eller världsdelar.
Utbudet av varor, tjänster och lyxartiklar var ytterst begränsat för de flesta, man kunde välja mellan en vit höna eller en svart höna på den årliga marknaden en gång om året.

Bäst förr i tiden måste dock ha varit att man slapp alla olika klädval, ingen stor garderob och dessutom slapp man de onaturliga provhytterna som ger oss alla mer skavanker, bilringar och för korta ben.

Att man inte tillbringade för mycket tid framför tv, dator eller bakom en stängd dörr till det egna rummet kanske också hade en viss tjusning.
Men jag personligen tycker det är bättre nu...*klappar ömt min rosa, min mobil och ler glatt åt tv-programmen*...för ikväll ska jag återigen njuta av massor av doktorer!

Att äta goda tårtor tre gånger på samma vecka är inte så smart, men fruktansvärt gott. Hoppas det finns lite smulor i morgon oxå...hihi

Ps! Könsroller är häftiga, nödvändiga och ett förbaskat roligt samtals ämne...

/vink vink

En spännande dag...

...blev det inte!
En vanlig dag blev det!

Att hämta fyra tårtkartonger är inte alltid så enkelt när man ( jag ) bara har ( kanske bara gäller mig ) två armar, två händer, åtta fingrar och två tummar. Men en bred bakdel, starka lårmuskler och hår som fladdrar i ögonen gör det enkelt att putta upp dörrar när andra står och tittar på. Dessutom är det som att välja mellan pest eller kolera när man ska välja mellan trasig trappa eller hal ramp när man balanserar fyra tunga kartonger.

Efter att ha intagit lunchen i en ( nästan ) gömd vrå, en lunch som bestod av lite, lite soppa, gammal torr macka med sladdrig gurka och en fruktansvärt sur apelsin var det så dags för APT. *funderar* Vad blir reflektionen idag?
Jo, att kommunikation inte bara innebär att prata utan att lyssna lika mycket ( eller mer ).
Javisst, att ringen inte längre är rund utan oval.
Till sist; ( och lite känsligt kanske ) att även inom en öppen, delaktig och lyhörd organisation ska det finnas ( och finns ) en hierarki som ska följas. D v s en chef är en chef och en medarbetare är en medarbetare...eller?!!?

Mötet avslutades mycket trevligt med avtackning av två medarbetare ( jag är inte dugg avundsjuk på dig E att du nu går i pension, att du nu ska få rå om din tid och alla dina framförvarande egna dagar...inte nå avundsjuk!! eller?!!? )



Eftersom jag burit dessa tårtor smakade jag på tre av fyra, vilket var tur för brevbäraren hade idag lämnat ett mycket förhatligt brev...urk...Tack försäkringskassan för att ni drar för lite...tack så mycket! Tur att mannen betalar räkningarna i vår familj...hehe



Hämtade sedan en mycket efterlängtad ( har väntat i två dagar ) bok, så nu ska jag försjunka ner i min personliga färg ( kanske jag ska tjyvkolla vad andra kan tänkas ha för färger oxå )

/vink vink

Undrar hur gammal...

...man måste bli för att lära sig att;
Om man somnar tidigt är man piggare på morgonen!
Eller att;
Man inte måste se söndagsfilmen, på söndagskvällen!

I morse skrek klockan fruktansvärt högt, falskt och länge och jag hade verkligen ingen lust att gå upp.
Till jobbet kom jag, tog mig igenom lapp-högen, mail-inkorgen och skräp-berget ( som inte ska ligga hos mig utan i miljöboden ).
Pratade lite ditt och datt med den och det, till slut fick jag åka hem...=)

Några ord om målningen på jobbet finns nog inte, men flimmer-seendet eller i värsta fall Epilepsi-anfallen kommer att tala/visa sig alltför snart ( tror jag ). I detta fall finns det de som inte tycker som jag, men jag tycker urk och *lipar*

Nu ska jag surfa runt lite efter olika SPA-alternativ, meditativa människor och sedan är det dags att tillaga en kräft/räk soppa...*slickar mig om munnen*
PS! Trummorna blev inställt idag på grund av sjukdom - ÅH, vad tråkigt, not!
PSS! Tänk vad ensammast i hela världen man känner sig när telefonen inte fungerar ( mobilen alltså ).
Man tänker att man ska ringa någon och så går det inte, då får man oftast den briljanta ideen att ringa någon annan som kan ringa den första och berätta att den ska ringa en själv. Men vet ni?! Om man inte kan ringa till den första ( för att telefonen har låst sig ) kan man heller inte ringa den andra...Vilken måndags insikt!!

Till sist tror jag att morgondagen ( tisdag ) kan bli spännande, lärorik och ganska frustrerad...*gnuggar händerna av förtjusning*

/vink vink

Vad fylla en tråkig...

...söndag med??
En sväng på Änglamässan och jag är helt förvirrad, förundrad och nästan i chock...eftersom jag tog mod till mig och lyssnade på mitt färghoroskop.



"Gubbens" första meningar tog andan ur mig och sedan var jag såld. Även om jag vet att mycket är kliche' meningar stämde alldeles för många saker för att jag ska kunna ignorera vad han sa...

Tar därför med mig de goda råden, tipsen och ideerna rakt in i framtiden.

För övrigt är det veckohandling på Maxi, lugn kväll och laddning inför arbetsvecka som står på agendan. *fortsätter steka pannkakor till sonen* En muta för att han ska med till affären senare =)

/vink vink

Ibland är det inte meningen...

...att planering och logistik ska fungera.
Min plan idag vara att blogga live under trippen till och från Kumla ( hade till och med fått låna mannens mobila bredband ).
Men resan började med helomvändning på E18...



Efter att ha köpt sopsäckar, tejp och letat fram en rostig gammal morakniv kom vi iväg. Som tur var kunde två till klämma in sig i vår bil, så alla kunde följa med denna gång ( annat var det en jul, då några blev kvar i V-ås men det är en helt annan historia )

Framme!!



God mat, samtal om allt och ingenting gjorde dagen otroligt mysig trots den dåliga starten.
Travet gav inga vinster, men däremot goda skratt då någon undrade när matchen ( alltså travet ) var slut...

Tårtan tillverkades av mormor och barnbarn, jag ska dock inte avslöja exakt hur de gjorde eller om något slank in i munnen under själva garneringen...hehe...



Största delen av eftermiddagen hade min söta brorsdotter hand om min kamera och nu när jag skulle välja ut lite bilder blev jag lite nostalgisk.



Min mor och far sparade bland annat 5 kronor i den ena grisen under min uppväxt...och ja, jag erkänner att jag "lånade" några stycken...men det är fortfarande en välbevarad hemlighet eller?!!? =)

Nu släcker vi ner i en timme för Earth Hour och hoppas att ni alla gör detsamma!!
Gköm inte heller att ställa fram klockan en timme inatt!!

/vink vink

Hört en bra grej idag...

På en arbetsplats någonstans i Västerås hade någon utfört ett uppdrag på ett ovanligt korkat, idiotiskt och farligt sätt.
En kollega påpekade detta ( lite med pekfingret i luften ) med betoning på j---vligt farligt för andra människor.
Då den som var skyldig svarar;
- Ja ( andas in ) jo ( andas ut ) ja ( tar sats ) men klockan var 15.45 och om jag ringt och frågat hur jag skulle göra, hade jag inte fått gjort så...och jag ville gå hem!!
För mig var det här veckans dråplighet, då vederbörande tydligen visste att det var fel, men chansade eller nåt!??
Om fler gör så lär antalet arbetsplatsolyckor definitivt att öka.

För övrigt är jag skadefri trots tvättstugedans, snabeldraksrace och trix-fix i köket...=)

/vink vink

Så här var min morgon...

...så nu undrar jag om jag vågar gå ner i tvättstugan, värma igång våffeljärnet och dammsuga??
En olycka kommer sällan ensam...

/vink vink

Vilka kreativa tankar som kommer...

...till mig en dag hemma vid köksbordet!!

Helt plötsligt kom jag ihåg ett samtal jag hörde och blandade mig i igår förmiddag.
Lite bakgrundsfakta; vi målar om på jobbet ( till en märklig blandning av sparrisgrönt, rött och solgult och gissa vad jag tycker om den mixen? ) och för jobbet är två målare inhyrda från en något större firma. De dök upp förra veckan och i tysthet, smidighet och med stor skicklighet påbörjade de sitt arbete. Som två skuggor har de funnits i cafedelen, korridoren och entre'n ända tills igår då en av deras telefoner ringde;
- Ja hallå, svarar den äldre kort.
- Vi är på Skallis och jobbar, svarar han.
*tystnad en lång stund*
- Men vad är problemet, det här jobbet kommer att ta några dagar till och det vet du, snäser han till svar.
*tystnad igen*
- Den dagen ni kan kommunicera, samarbeta då ska jag klona mig, säger han nu väldigt ironiskt och irriterat.

Det är nu jag biter mig i kinden för att inte börja skratta högt, glatt och hjärtligt, samtidigt som jag tänker att vad härligt att höra andra ( inom helt andra yrken ) som har samma problem som vi.

När målaren la på var jag tvungen att fråga om de har problem, varpå jag fick en lång utläggning om dålig logistik, insnöade chefer och dålig arbetsmoral förrutom samarbete och kommunikation.

Bara en kort stund senare ( målarna hade åkt iväg på deras rast ) kom städerskan ( till några av våra allmänna ytor ) och var vansinnigt arg...Gissa på vad??!! *asg*

Nu till en av mina briljanta ideer - Tänk om vi skulle införa medarbetarrörlighet i hela samhället?
Snacka om att vi skulle bredda våra kunskaper, skapa större förståelse för andra yrken och på sikt få chefer, politiker och andra bestämmande organ att förstå att det behövs anställas fler människor t ex ungdomar.
Istället för att ge städerskan en bredare mopp som bara skulle innebära två vändor i korridoren istället för fyra, kunde en arbetslös ungdom få göra henne sällskap...
Tänk om en sopgubbe bytte jobb med en dagisfröken i några dagar...vem skulle först längta tillbaka till sitt jobb?
Eller om badvakten provade på att vara brandman...vatten som vatten?
Kanske viktigast skulle vara om de som bestämmer om neddragningar, löner och arbetstider provade på de yrken de bestämmer mest om vård, skola och omsorg...?

Klockan är 12.00 och det börjar bli dags att krypa ur pyjamasen...=)

/vink vink

Ger upp nu! Går hem nu!

Idag kom så dagen, ge-upp-dagen, ibland trycker sig dessa dagar mellan alla måste-fixa-det och ska-hinna-allt-dagar.
Halsen har kliat i snart två veckor, lederna smärtar ( inte mycket men lite ) och bomullen i huvudet är konstant. Så nu bestämde jag att ge-upp-dagen var här och så åkte jag hem.
Tänker nu vila, äta gott ( lite chips eller sushi kanske ) och sova så mycket det bara går så att jag kan åka "hem" på lördag som jag verkligen har sett fram emot.
För att fortsätta äta alvedon, halstabletter och gå med värmekudden runt mig "bara" för att orka jobba och sedan däcka totalt till helgen, blir inte jag gladare av och dessutom känns det inte okej...

Hinner bara hem så ringer telefonen;
- Hallå, säger jag slött.
- Hej jag ringer på uppdrag av Tele2, börjar en speedad röst.
Jag avbryter; - Nej tack, ni ringde i förgår, förra veckan och veckan före det och jag är inte intresserad!!
- Vänta med att lägga på luren och låt mig förklara; säger rösten i en enorm hastighet. Jag tror inte vi har ringt om just detta erbjudande för det är helt nytt denna vecka.
Jag avbryter igen; Nej tack, det spelar ingen roll om ni har nya erbjudanden varje vecka för jag är Inte ( med betoning här på Inte ) intresserad!
- Men vänta snälla låt mig få berätta, ber nu rösten nästan lite sorgset.
- Jag sa Nej ( med betoning på Nej ), svarar jag barskt och fortsätter; - Jag skiter i om du får provision på ord du hinner säga, samtal du hinner ringer eller om du jobbar gratis. Ett Nej är ett Nej i alla lägen fattar du, skriker jag nu hysteriskt.
- Okej då men jag har ett bra erbjudande på mobilt bredband, säger rösten trött.
- Jag skiter i vad du har eller inte har eller vill eller inte vill, ryter jag mycket irriterat.
Varpå jag slänger på luren ( vilket man inte gör längre egentligen, utan man trycker på knappen och ibland saknar jag effekten av slängandet ) och lägger mig i sängen.

Det är nu jag börjar fundera på om:
Överreagerade jag?
Ja, troligtvis!
Bryr jag mig?
Nä, inte idag!

Till en bekant i sorg

Ibland vill jag bara sätta mig ner och tända ett ljus.
Ett ljus för livet, ett ljus för de som livet mist.
När lek blir allvar
och ordning blir kaos
tar livet en väg man inte kunnat förutspå.

Ibland vill jag bara sitta tyst och stilla.
I stillhet begrunda hur kort ett liv kan vara.
När lugn blir storm
och stabiliteten gungar
blir inget som förrut.

Ibland finns det inga svar, bara frågor.
Alla men som dyker upp inför det ofattbara.
Då kan man bara finnas där, vänta och hjälpa.
Därför tänder jag ett ljus i stillhet
och tänker på livets sköra tråd.

Visst är det synd om oss...

...när inte SMHI kan garantera oss ett väder, ett väder som ska passa alla.
Eller att det är så vansinnigt dåliga tv-program att man tvingas umgås med vänner, bekanta och familjen.
Tråkigt är det också att yrket man valt helt plötsligt innefattar obekväma arbetspass, fula arbetskläder och sunkig lön.
Väldigt synd är det om barnen som inte får mat av högsta kvalitet varje dag i skolan, vilket de borde få eftersom kökspersonalen lagar mat till så många.
En hel helg kan bli förstörd för barnfamiljen om det speciella godiset är slut på fredagen, hur ska barnen kunna förstå och hur ska föräldrarna få någon lugn stund?

Väldigt synd om oss är det när man inte har något att ta på sig trots att garderoben svämmar över av plagg, eller när bilen framför ( som övningskör ) får motorstopp precis när det blir grönt och man tvingas vänta.
Att buss-biljettautomaterna är trasiga och man får gå till nästa eller att buss-chaufförerna byter av varandra mitt i en resa kan få humöret ner på noll inom loppet av några sekunder.

Extra bedrövligt är det att var sjunde dag är en måndag, vilket någon behöver se över och ändra på. Kanske tillsätta en kommitte för att utreda detta och samtidigt ge några arbetslösa 64-åringar jobbet...

Det är allvarligt synd om oss så varför inte ansöka om bistånd från Asien, Afrika eller Sydamerika, så kanske de kan skicka lite kläder, mat eller beväpnade trupper som kan vakta, vägleda och sträcka ut en k-pist som en hjälpande hand.

För hur skulle vi klara en terrorist attack, krigsförklaring eller en enorm naturkatastrof?
Skulle vi hjälpa varandra?
Kämpa för våra liv?

Usch...hoppas vår bubbla får forsätta vara intakt...så vi kan tycka synd om oss på riktigt!!

/vink vink

Läser i tidningen...

...tittar på filmsnuttar om och om och om igen.
Minnen fladdrar förbi från barndomens somrar på västkusten. Vid havet, under solen och med skratt, bad och bus.
En del som var underbart med västkusten var havet med maneter, snäckor och vågorna. Ett dopp eller tur med madrassen blev extra mysigt och härligt om det samtidigt rullade vågor in mot stranden som skummande slog mot klipporna.
Om vi stod med vatten till knäna och vågen som kom nästan slog omkull oss eller åtminstone var upp i brösthöjd innan den stannade mot stranden, blev vi överförtjusta.
Ofta var vågorna något högre och skarpare på kvällen, visst kändes kraften i vattnet men inte kunde vi då ana alla dessa otäcka filmklipp som nu rullas på "nätet" och som skapar sådan förstörelse...

Mina barndomsminnen vid havet blir lite naggade i kanten av att se sekvens efter sekvens och ändå kan jag inte sluta titta, för tänk om det hade hänt då???
En omöjlighet kanske på grund av hur och var vi bor men om en riktig tsunami våg hade varit på väg mot oss då, hade vi nog aldrig förstått det förräns det var försent, vi hade nog bara sett med förväntan på en stor våg att plaska med i...

Nästa gång jag åker till havet kommer jag att se med respekt på vattnet, vågorna och lyssna andäktigt på bruset som blir när vågen slår mot klipporna, stranden för att sedan rulla ut igen.

/vink vink

Nu har jag...

...snubblat uppför trapporna och halkat nerför trapporna massor med gånger och fortfarande har jag vändor kvar till...



Om man maxar, trixar lite med programmen så hinner man köra 7-8 maskiner på 3 timmar och ändå blir inte allt tvättat...*rynkar pannan och undrar var alla kläder kommer ifrån*

Middagen är också på gång...



...en köttfärslimpa som man kanske inte gör alltför ofta, men har man inget för sig en söndag ( förutom tvätt då ) är det faktiskt riktigt gott ( när det är klart ).

PS! Detta inlägg tog mer än en timme och få till, då datorn krånglar och kamera batterierna tog slut. Har en hel låda med batterier, men aldrig de jag behöver och idag var behovet AA...;)
Ner i tvätteriet igen då...

/vink vink

Usch...

...vilken j---kla söndag så här långt.
Klockan skrällde 7.30, skjutsning av mannen stod först på tur *trist*.
Hem igen satte igång kaffebryggaren utan pulver, vilket inte blev gott, gjorde nytt kaffe, nu med pulver. Hällde upp i en mugg, sträckte mig efter mjölken varpå muggen och tetran krockar ( eller kanske jag slant? ) så mjölkpaketet for i golvet och kaffet hälldes ut på armen, golvet och i kylskåpet...
Fick brygga nytt igen torka golv, kylskåp och skölja armen i kallt vatten.

Efter lite korsord var det dags för disk som blev glas kross och ett skärsår i fingret...

Nu väntar tvättstugan hela eftermiddagen ( helst utan missöden ) sedan pappersinsamlingen, pantning på Maxi och matlagning...Tjohoo, vilken underbart solig söndag!!

/vink vink

Jag trodde verkligen...

...att det inte fanns längre.
Att det var utdött, bara en legend eller fantasi.
Men ikväll har jag besökt ett svettigt, mörkt och trångt ställe som skickade minnena tillbaka till 80-talet.
Mjuka soffor, stängda dörrar och godis till salu i det största rummet där tv:n visade fotboll och killarna tjoade, skränade och levde om, medans tjejerna stod bredvid med plutande munnar, korta kjolar och slängde med håret.

Längst bort i korridoren hittade vi musikrummet/disco där ännu fler stod med trasiga jeans, skitigt hår och illaluktande armhålor ( på grund av min korthet hamnar min näsa i den höjden ) ivrigt väntande på uppträdandet.
Vi väntade och under tiden hann vi se ledsna, fnittriga och alldeles för unga flickor som svärmade runt tuffa, coola och lite äldre killar ( scenariot var välbekant ).

Att en lördagskväll i en ålder av över 40 befinna sig på en fritidsgård var ganska surrealistiskt och att dessutom vara där för att lyssna på 70-tals punk spelandes av ett gäng "gubbar" fick mig nästan att känna mig som en mångubbe.
Fritidsgårdar trodde jag inte fanns längre...men de finns och ingenting har förändrats förutom att man numera behöver använda...



/vink vink

När köplusten...

...faller på måste man ibland vara lite påhittig...hihi...
Så idag när jag stod och fixade med mannens alla matlådor funderade jag på vilka projekt som mannen var tvungen att ta tag i;
Tvättmaskinen är trasig - Nää, det ville jag inte köpa
En fåtölj är trasig - Nää, det ville jag inte heller köpa någon ny
*funderade vidare*
Men fåtöljen kan lagas om man har rätt verktyg, skruv och annat...På Biltema finns det att köpa och vad ligger bredvid den affären om inte en skoaffär.
Varpå nedanstående dialog utspelades;
Jag - Har du tänkt laga fåtöljen?
Han - Njae, jag har inte rätt vertyg till det.
Jag - Finns inte det att köpa på Biltema?
Han - Jo, jag antar det.
Jag - Ska vi åka dit då?
Han - Va?!!? Vill du det?
Jag - Näää...men jag offra mig...*biter mig här hårt i kinden*
Han - Då åker vi då! *ler stort och glatt*
*tystnad*
Jag - Fast jag går nog in i skoaffären...*biter nu i båda kinderna*
Han - Förstod att det fanns en hake...*suckar*
Jag - Men jag ska bara köpa nya skosnören...*viskar* Kanske...
Han - Hahaha...det tror jag när jag ser det!! Men kom nu så åker vi!

Segergesten jag gjorde i smyg är hemlig, men den var cool!!

/vink vink

Hipp hipp hurra...

...för min mamma som idag fyller år.



Tråkigt nog måste hon jobba, men nästa lördag då kommer vi och hälsar på.
Just nu ser det ut som om hela gänget kommer även barnbarns pojkvänner, så det kan bli fullt hus.
Ännu en gång ett stort GRATTIS på din födelsedag från oss alla!!!

Plötsligt händer det...

...information, skvaller och nyheter strömmar in och jag gnuggar händerna så de blir alldeles svettiga och nästan lite kantarelliga.
Skvaller som jag väntat på, längtat efter och hoppats på kom idag som en riktigt glädjeinjektion. =)
Hahaha....jag hade rätt, jag var inte dum i huvudet och det känns så skönt...Mmmm
Information ( fortfarande på hemlighetsnivå ) som jag tror kan ge mig en liten öppning för förändring, vilket jag hoppas hett och innerligt.
Att som toppingen på en riktig god sommarglass få ett mail från en kär gammal vän som hittat mig i cyberrymden, gjorde att berg och dalbanan for iväg med raketfart och satte alla lyckohormoner i gungning var absolut ett favoritslut på veckan.
Så precis som i reklamen - Plötsligt händer det och då gäller det att hänga med, nagla sig fast eller limma sig på tåget för inte tänker jag stå kvar och vinka.

En annan sak som observerades idag är att kläderna verkligen gör en människa eller?!!? Lägg sedan till en håruppsättning, blommig pärm och en guldig reservoarpenna, så är man tydligen viktig, bättre och "någon" som andra ska se upp till, stanna för och nästan hov-niga inför. Men dagens viktiga, väsentliga och uppstyltade var bara ett spel för galleriet och jag tvingades några gånger att bita mig hårt i kinden för att inte brista ut i gapskratt åt scenariot.
*skakar på huvudet*
Hallå, allt är redan bestämt, bokat och färdigt!!!
Vissas röster betyder ingenting i sammanhanget, men utåt sett ser det bra ut!
Till sist ska jag bara erkänna en sak; Jag tackade nej till skådespelet, tackade nej till att slösa min tid på något som inget ger och jag önskade heller ingen lycka till.

Nu är det äntligen fredag och trots några centimeter snö är jag strålande lycklig, avslappnad och lite eftertänksam.
Man ska vara ödmjuk inför livet, visa respekt för andra människor och njuta av allt bra vi har.

PS! Blir också glad när fler och fler förstår skillnaden mellan en yrkesroll och privatperson...Snart dags för AW kanske??!! =)
Önskar alla en mysig fredag...

/vink vink

Tankar...

...vad är det för någonting egentligen?
Något som vi inte tänker på så ofta.
Var kommer tankarna ifrån?
Tankar kan vara trötta, ledsna av längtan, glada, sura eller förtvivlade.
Tankar kommer av sig själva utan att vi bett dem komma eller önskat deras sällskap.
Vad är ett liv utan tankar?
Kanske ett tomrum utan slut?
Vad vet jag!?
Var komer tankarna ifrån?
Tankar kan vi behålla för oss själva eller dela med andra.
Hur många miljontals funderingar gör vi under ett helt år?
Tankarna kommer på dagen, kvällen och i sömnen.
Tankarna tar aldrig slut.
Är inte det fantastiskt?

Sätter mig ner och tänker lite...=)

Efter två veckor...

...med schema jobb är ögonen svullna, de svider och känns som om de är fyllda med grus/glas...undrar om man kan anmäla det som arbetsskada?
Jag blev iallafall färdig idag, trots luddiga förmaningar och annorlunda riktlinjer. Ska erkänna att lite olydig var jag, så nästa vecka kan bli ytterst spännande...hihi
Arbetsveckan ska avslutas med lite städ, allmänt pyssel och lite fika ( om jag har tur ). Nästa vecka får jag jobba ikapp annat som blivit bort prioriterat till en ansenligt stor pappershög, tröstar mig med att jag inte behöver vara sysslolös.
Dagens axelklappar, snälla ord och jag-förstår-dig-suckande såg till att dagen blev riktigt bra, även om själva uppdraget är pyton.

Jag önskar mig molnfritt till helgen förresten så att man kan se monstermånen på lördag kväll. Det är 19 år sedan den var så nära Tellus som den kommer att vara till helgen, undrar bara hur påverkad man blir av månen egentligen?? *drömmer om att få se en äkta varulv*

Idag tackar vi underbart snälla dotter A för middagen, hennes egen gjorda hamburgare var underbara. Att hon dessutom fixar fram grönsaker, lök och andra tillbehör gjorde inte maten sämre direkt.
PS! Hon erbjöd sig att fixa middagen, jag tror inte på hot.
Att diska efteråt är nästan roligt, underhållande och rogivande när man slapp tillaga maten först.
Nu sitter hon vid symaskinen för studenten närmar sig...=)

/vink vink

Har haft ovanligt lätt...

...för att komma upp hittills denna veckan, om man bortser från det sedvanliga snozzandet i 30 minuter förståss...
Jag har inte lagt mig tidigare - snarare tvärtom
Sovit utan drömmar har jag definitivt inte gjort - har blivit jagad av både det ena och det andra
Så varför har det varit ganska enkelt att gå upp, varför har jag inte varit dödligt trött trots lite örontryck, bomull i huvudet och nästäppa???

Jo det måste bero på solen, ljuset och förnimmelsen av värmen som är på ingång.
Det är ljust när klockan ringer, kvällarna är längre och står man mot en husvägg mitt på dagen så värmer den kinderna och det är helt underbart härligt.
Solen är en fantastisk glädjekälla, ett riktigt ljusfenomen och unikt samtalsämne.
Solen är min nya Gud ( som om jag haft någon annan? ) och solen ska få mina böner varje dag bara solen fortsätter att visa sig, att stråla och värma människor, djur och natur.

Ganska pigg är det nu dags att åka till jobbet och ta itu med ett nygammalt projekt...=)

/vink vink

Powernap på lunchen...

...gjorde mig inte ett dugg piggare, men jag slapp alla frågor, funderingar och surret kring saker som man ändå inte kan förklara eller ändra på.
När jag satt i fåtöljen med fötterna på pallen och solens strålar i ansiktet ( genom fönstret som var lite öppet ) hörde jag dripp, dropp och dripp igen, vilket var underbart.
Men när en kran står och dropp, dripp och droppar är det irriterande...konstigt att samma ljud kan ge upphov till så stora skillnader i känslohavet.
Igår samtalade jag med chefen om framtiden och med lite tur kan det bli öppningar med inriktning mot andra äventyr. Jag är helt övertygad om att det vore bra för alla men framförallt för mig och man är alltid sig själv närmast, fast kanske inte så tydligt.

Vid köksbordet här hemma idag diskuteras det kring folkrätt, demokrati och neutralitet. Bakmaskinen snurrar, surrar och snart är fänkålssoppan klar...mmm...gött gött!!
Tv:n visar skidor och det är lugnt, skönt och lagom lättsamt.

I morgon börjar nästa elände/deadline och reglerna/förklaringarna är otydligare och luddigare än någonsin tidigare, men jag antar att det bara är att göra sitt bästa.
Bra förutsättningar ger bra resultat.
Tar alla sitt ansvar blir bördan lättare.
*skrattar högt*
Ja, det skulle kunna vara så enkelt, men alla är sig själv närmast ( så även jag som tidigare skrivit ).

Kvällens fortsättning kommer att bestå av tv, tvagning och lite medition. Dotter E kommer över en stund och tillsammans med dotter A ska vi bestämma oss för om vi ska anta erbjudandet från studion eller inte...hihi...

/vink vink

Vad som göms i snö...

...kommer fram i tö och nu äntligen kommer de första vårtecknen ( som jag har längtat ).



Att på morgonen upptäcka att rutinen för dra-ner-persiennerna-i-köket-på-kvällen måste uppdateras är ett starkt vårtecken. Sol tycker jag om men inte när den "sticker" mina trötta ögon eller smälter ner de nyinköpta "dyra" blockljusen innan kl 9.00 på morgonen.

Nästa vårtecken är när mannen vill bjuda på efterrätt på Burger King en helt vanlig tisdag ( personalen står fortfarande i chock efter vår annorlunda beställning ).



Räknade dessutom ut idag att jag har 11 och en halv vecka d v s 78 dagar kvar till första semester ( 11 dagar ), jobbar sedan 2 veckor innan den riktiga 4 veckors härliga sommar semestern...
Som ni förstår var jobb tempot lite lugnare idag eftersom det fanns tid för denna uträkning som tog en stund då jag inte är någon vessla på matte.

Ett annat fenomen som uppstår när vintern tänker släppa sitt grepp ( hoppas jag innerligt ) är att MR Bacill kommer på besök. Kan det vara för att man plockar fram vårskorna, kastar undan vinterjackan ( ska bara snabbt till affären ) och tänker tankar om badstränder, ljusa kvällar och semester.
Men jag tänker ta upp kampen mot bomullen i huvudet, trycket i öronen och det värkande tandköttet för kunde MR Bacill inte komma i vintras ( under snöstormarna ) behöver han inte hälsa på nu heller...

Till sist tänkte jag bara skryta lite om min modighet idag; för när mannen frågade om han skulle tanka bilen tackade jag vänligt men bestämt nej! Varpå han undrade om jag visste hur mycket/lite det fanns i tanken?
- Japp, det är kvarts tank svarade jag lite tufft och kaxigt.
Nu efteråt ångrar jag mig lite men jag vet att det räcker till på fredag när han kommer hem igen...annars får jag väl tanka själv eller gå...hua!

/vink vink

När man är klar...

...med ett jobbigt, långdraget projekt går luften ur huvudet och hammarslagen kommer direkt.
Att avsluta ett uppdrag dåligt är aldrig kul, men jag försöker intala mig att förutsättningarna inte var de bästa och trollerilådan jag fick någon gång i mellanstadiet lärde mig bara att allt är fusk, att riktig magi inte finns.
Nu kommer jag att ha två dagars andningshål ( hoppas jag innerligt ) innan nästa deadline.

Idag tänkte jag mig inte för och klev rätt ner i en mega stor vattenpöl med mina mocca skor...inte bra...Jag påbörjade en lång svordomsramsa innan jag kom på att;
- Mocca skor nu???
- Japan, hur besvärligt har inte dom det?
Denna vår kommer vi att "drabbas" av vattensamlingar, vårfloder och jobbigt takdropp, men inte ens i närheten av hur hårt livet har blivit i Asien...stackars människor!

När jag kom hem startade jag tvättmaskinen i vanlig ordning och när den hade gått en stund kom jag på;
- Den är trasig så till vida att den inte centrifugerar...svordomarna haglade ur min mun igen!
Sen kom jag på;
- Våra kärnkraftverk har inte exploderat ( eller vad de nu har gjort i Japan, är inte så insatt i hur de fungerar ) så vi har i alla fall el, och även om vi ibland har strömavbrott p g a stormar eller mänskliga faktorer så slipper vi radioaktivetet i luften.

Så nu är det dags att samla ihop sig lite och tänka på hur bra vi har det här hemma i Norden, trots lång, kall och snörik vinter.
Vad är några futtiga stormar på hösten mot jordbävningar som orsakar tsunami vågor och vulkanutbrott?
Vad spelar det för roll om det bara finns 20 st olika sorters bröd i affären, på andra håll i världen är de glada om det finns bröd överhuvudtaget.
Och om nu några här hemma i Sverige förlorar några kronor på aktier så drabbar nog inte det någon fattig egentligen, eftersom man från början hade råd att spekulera i just aktier...

Kvällen ska nu tillbringas med matlagning, trummor och tv i samband med lite eftertanke på hur bra jag/vi har det...=)

/vink vink

Om jag...

...skriver ett inlägg idag blir det inte positivt, så nu sitter jag här och funderar på att låta bli...

Kanske kan man vända på tråkigheterna??
Jag gör ett försök!!

*funderar*

*skriver några ord men raderar lika fort*

*går ett varv*

*tänker intensivare*

*trummar på bordet*

*torkar av datorn*

*funderar*

Näe, nu ger jag upp. Vissa negativa saker är helt enkelt negativa och ska inte skrivas ner.

/vink vink

Kalaset är över...

...och det blev fullt hus minst sagt!

Förberedelser och man kan verkligen undra vad det ska bli av detta myller...



Halvvägs in i kalaset...



Gästerna har gått hem...



...vi slänger oss i sofforna och sorterar intryck från dagen.
Dotter A är nöjd, förvånad och trött är min gissning.

PS! Observera att det på alla tre bilderna finns en gemensam sak...=) =)

PSS!!! Melodifestivalen står på programmet senare tillsammans med onyttig köpt mat( förlåt tjejer att jag sviker er ikväll :( ) men eftersom jag ska jobba i morgon behöver jag skönhetssömn och inte onykterhetssömn...

/vink vink

Åh...

...vilken berg och dalbanedag!
Mysig morgon...
Spännande förmiddag - även om jag stundtals kände mig rätt misslyckad, tror jag att det blir bra till slut...
Bitter eftermiddag - vissa saker blir fel, missade och bortglömda när man inte kan klona sig. Tufft med många olika direktiv...Men idag fick jag lära mig att chefen bestämmer!! *klubban i bordet*
Mysig kväll - så härligt med många ungdomar runt fika bordet. Skratt, prat och annorlunda diskussioner kan få även det äldsta och tyngsta huvud att bli smärtfritt och ungdomligt.

Nu ska det vilas en stund innan moppen och jag ska dansa runt i lägenheten ( kanske )

/vink vink

Idag...

...gratulerar jag dotter A som blir 19 år?!!? Undrar hur det gick till...

Det börjar dock bli ett litet problem med firandet på morgonen. En bricka med något gott att äta och tänt ljus, ballonger och paket ska bäras in i rummet, vars dörr ska öppnas också helst av en ledig hand. Sång ska höras så vederbörande vaknar.
Förr var vi iallafall fyra till sex stycken som kunde hjälpas åt, numera är vi två?!
Att bära allt brukar vi kunna lösa och man kan alltid sparka upp en dörr med foten, men sången??? Det låter förfärligt illa när nästan bara jag sjunger ( som idag, för sonen vägrade och mimade bara ).
Det var ett rent under att dotter A vaknade av den hemska melodin, hade varit mer troligt att hon skulle ha svimmat...;)

Nu dags att snabba sig till jobbet ( som ni märker har jag väldigt bråttom, eftersom jag sitter här och skriver ) och försöka reda ut de sista problemen.

Ett sista Grattis till dotter A som idag inleder sitt sista tonårsår...=) =)

/vink vink

Underbart...

...att handla på Maxi efter klockan 20.00.
Lite bilar på parkeringen, inga skenande vagnar eller sura, bittra människor. De flesta går runt med avslappnande steg, nedsänkta axlar och mysleenden på läpparna. Råkar man krocka med någon och ber om ursäkt får man ett; Åh, det gör inget eller Åh, det var bara trevligt tillbaka. *ler fortfarande*

Nackdelarna med sent handlande är att det blir dyrare ( man hittar/orkar titta på fler saker ), man missar 22.00 nyheterna och kvälls-kaffe-muggen får följa med in i sovrummet...

Nu ska jag förbereda morgondagens födelsedagsbricka, ballongblås och dubbelkolla paket.
Hoppas också att mysfaktorn från morgonen följer mig sedan till jobbet för det kan jag behöva. Startar nämligen med ett möte som kan bli positivt eller negativ...=)

/vink vink

Full av skrivlust...

...men bara tio minuter ( max en kvart ) på mig startade jag datorn, loggade in mig på bloggen och började skriva. Såg inte den lilla hat-rutan i högra hörnet som poppade upp, försvann och kom tillbaka ( eller jo, eftersom jag kan beskriva den så såg jag den, men ignorerade den vilket var dumt ). Hade skrivit tre meningar innan jag blev helt utloggad, nedsläckt och nästan träffad av en blixt när datorn började att uppdatera, konfirmera och blinka att jag skulle inte stänga av den...
Jag fick då vackert lämna min skrivlust och försöka plocka fram mat inspirationen och det var inte helt enkelt idag. :(

Nu har det som ni förstår gått mer än en kvart och skrivlusten, ideerna och fingerfärdigheten är borta.
Det jag tidigare skulle ha skrivit ( fast på ett lite roligare sätt än nu ) var att idag hittade, provade och köpte jag äntligen det efterlängtade paret. *njuter*
Till och med mannen tyckte jag gjorde rätt som unnande mig min dröm efter denna helvetsvecka som tyvärr inte riktigt är över.
På eftermiddagen trodde jag att jag var färdig...men efter ett kryptiskt, tråkigt och förstörande telefonsamtal får jag börja om ( nästan ) i morgon.

Hur som helst har vi ett födelsedags barn i morgon i lägenheten så nu ska vi städa, handla och ladda för firande i två dagar...=) =)

/vink vink

Tiden rinner ifrån mig...

...och kvar på jobbet är jag!
Jag knappar tider, skriver stödanteckningar och ändrar ändå blir jag aldrig färdig.



För övrigt regnar det...vilket inte gör mig gladare direkt ( vore det snö skulle jag bli vansinnig ). Sonen simmar med farfar och då brukar jag normalt sett kunna läsa lite, powernappa en stund eller bara dansa som en galning i vardagsrummet, men inte idag idag. För här sitter jag på jobbet och hatar vecka 13 till vecka 16!!
Tur att kaffet är gratis och bara hämta ur maskinen, synd bara att man bli så kissnödig...;)



Annars då?! Näe, inget roligt händer *tänker* för jag har nog skrattat ovanligt lite idag. Så nu är det bäst att jag fortsätter med 7.45 eller 16.00, vill nog gå hem snart...konstigt nog...:)

PS! om man har lock för örat hjälper det att gapa stort eller hålla för näsan och blåsa...

/vink vink

Sitter trött vid bordet...

...och funderar på hur mycket jag ska trixa med min tid för att hjälpa till att fixa problemet?
Klockan är 7.00 och jag skulle hellre ha sovit vidare.

Kan låta som en konstig, udda och onödig tanke men eftersom man ska gå på magkänslan för det mesta, har jag en känsla just nu av att jag inte får något för att jag vänder ut och in på mig själv...
Samvetet säger en sak ena minuten och djävulen en helt annan nästa minut.
Just nu har djävulen övertaget...hehe

Jaja, dags att ge sig av till jobbet och se om djävulen hänger med eller om han stannar hemma!!
*påminner sonen om att ta på sig strumpor*

/vink vink

Riktigt stressad blir jag...

...om jag har mycket saker att göra!
Nu tänker ni att Jaha, det blir alla men jag blir det bara om det är roliga, intressanta och nya ( i bästa fall ) saker som ska göras.
Har jag dubbelt så många tråkiga, ointressanta och gamla uppgifter ökas inte stressnivån ett dugg. De blir gjorda men helt utan engagemang, nervositet eller blossande kinder.

Idag var det stressigt, riktigt formel ett tempo eller berg-och-dal-bane fart vilket var riktigt skojsigt. Behöver inget rouge idag, inte!
Saknar dock lite respekt från andra, för det är inte okej att skrika mitt namn genom hela korridoren ( från ett rum till ett annat ) och sedan bli förbannad om jag inte svarar. Ibland ringer min telefon och oftast ( inte alltid ) svarar jag, då kan jag inte ropa tillbaka...Eller det klassiska att man drar undan och snurrar stolen som jag sitter på bara för att få mig att titta/svara direkt. Jag har inte alltid tid för flera samtidigt...;)

Planerade en liten utflykt till tyg affären idag med dotter A och glömmer fortfarande bort att hon har ett körkort ( tack snälla mor och far ), med tillhörande bil ( till låns förståss ). Så i min logistik ingår alltid buss = krångel eftersom jag inte gärna åker bil innanför cityringen. Dotter A brukar låta mig prata, prata och prata innan hon säger; Men mamma jag kan hämta dig!!
Med skäms kinder brukar jag viska fram; Hm, javisstja. Efter det brukar vi planera klart innan jag går vidare till mitt och bannar mig själv för att det ska vara så svårt att förstå att barnen är stora.
Jag gjorde likadant mot dotter E hur länge som helst också...ojoj...undrar när jag ska förstå att åren går??

Förresten; Grattis till alla er kvinnor idag på kvinnodagen!! Så hur har vi firat?
Till och börja med blev vi tvungna att dela dagen med Fettisdagen, vilket känns lite snopet. För skulle vi då nöja oss med en Semla eller är/var det okej att mumsa i sig något mer onyttigt...Jag tänker inte avslöja hur jag gjorde. =)
Annars har nog dagen varit som vanligt för de flesta kvinnor; slit, släp och fix med logistik både på arbetsplatser och hemmet.

Själv tänker jag nu slänga upp benen på bordet, strunta i disken ( har ingen ) och bara göra sånt jag tycker är roligt det vill säga; stirra på datorn, läsa ut min bok och kanske, kanske lite chips slinker ner...he he

/vink vink

PS! Ordet makt får mig idag att må illa!!!

Har nog tagit mig vatten över huvudet...

...och kommer inom kort att drunkna.
Tänk så många tolkningar det kan vara på en enkel regel, och de flesta har faktiskt en poäng eller flera när de förklarar sitt tänk. Men vad hjälper det mig?! När man sedan frågar den som har det där förhatliga övergripande ansvaret och den svarar; Njae, vet inte eller Hm, måste fundera på det eller Jaha, det tål att tänkas på eftersom det beror på situationen då är man färdig att skrika rakt ut, bita i bordet eller kasta tellelonkattafonen på närmaste stackare.

Sitter därför nu och funderar på hur veckan ska läggas upp på bästa sätt ( så att det blir någon vinst till mig ). Helst vill jag nöta på, jobba många timmar ( gärna natt ) alternativt sitta helt ostörd dagtid...*ruskar på huvudet*

Fixar lite kvällsmat och klurar vidare...

Gjorde lite solskensmos och falukorv. Tanken var att vill inte solen titta fram, humöret är lågt kanske maten kan pigga upp. Ett litet misstag bara - Jag kollade mailen innan maten var klar och den gav inte några positiva besked direkt, så trots det underbara moset får jag nu försöka att pigga upp mig på annat sätt...:(

Läs inte följande;
- Vissa mäniskor tänker bara på sig själva!!
- En del är dessutom riktiga idioter som saboterar för andra!
- &(¤"#%&(=%&/¤"%/(=/%"¤ ( dagens svordom )

*pustar ut*
Nu känns det bättre, fick svära lite och svarade på mailen varpå positiv återkoppling kom direkt...Nu skiner solen i magen, huvudet är tömt och kvällen är familjens!

/vink vink

Den vanliga söndagen...

...fortsatte med mer matlagning och efterföljande disk...



Tvätthängning av omaka strumpor...vem tusan äter/snattar/gömmer strumporna egentligen? Vi bor inte många här längre, ändå är problemet konstant!!



Kvällen avslutas med lite bus, trevligt besök, glass och Wallander ( såklart ). Känner mig faktiskt lite insnöad på honom och vet inte riktigt varför. *rycker på axlarna*



Har glömt bort i flera dagar nu att jag tänkte rekommendera en ny ( iallafall för mig ) författare som jag hittade ( det var boken jag hittade inte författaren ) på bokrean.
Tom Rob Smith och boken heter Barn 44. En kriminal/deckare som handlar om barnamord i Ryssland under Stalins tid. Mycket bra, spännande och historiskt intressant.

En helt vanlig söndag...

...börjar med räkmacka!



Katten försökte norpa en men blev brutalt bort föst, räkorna är mina bara mina.
Det hjälpte absolut inte att katten försökte skämmas...



Vid lunchtid var det dags att ta tag i sonens rum, där det gått fram en orkan under sportlovet.



Nu tänkte jag kombinera 5-milen med matlagning till de fem matlådor som står tomma och önskar påfyllning till den kommande veckan...



/vink vink

Storhandling idag...

...på Maxi.
Inköpslistan var kort, knappt 20 saker, trots det blev kvittot nästan en meter långt och bank kontot tömt...*fattar ingenting*
När man har gått ca halva affären är vagnen knappt täckt på botten av saker, summan på blipp-maskinen ( scannern ) väldigt låg och känslan är fortfarande att det inte kommer att bli så dyrt.
Men så fort man passerat ost, bröd och närmar sig frysdiskarna är summan den tredubbla...hur går det till?
Strax innan kassorna måste man dessutom gå förbi skaldjur, godis, tidningar och vid det laget tittar man inte längre på scannern. Med bultande hjärta, svettiga händer och nästan stängda ögon står man sedan vid kassörskan och nästan skäms när hon säger den förhatliga fyrsiffriga summan som man måste betala.

Förr var alltid fasan att det inte skulle finnas täckning på kortet, numera är det även jobbigt att veta att man kanske får avstämning...*torkar svetten i pannan*
Idag började blipp-maskinen krångla när vi var vid godisavdelningen ( alltså nästan klara ) och men vagnen full proppad av varor såg jag framför mig upppackning och nerpackning vid skäms kassan...
Avstämningskassan i hörnet bara lyser "Vi tror du har snattat, fuskat och nu-tar-vi-dig".

I en timme har jag packat upp varor, fryst in och med en millimeter precision fått plats med kylvarorna ( ändå finns det inget gott hemma ).
Unnar mig lite kaffe innan det blir dags för en Teriyaki gryta...mmmm...

/vink vink

God morgon...

...eller god förmiddag för en del.
Tänk så fantastiskt att vakna och se klarblå himmel, strålande sol trots det vita som ligger på marken. Fast egentligen tycker jag aldrig om att vakna, spelar ingen roll vad klockan är, hur vädret verkar bli eller hur länge jag sovit. Själva vaknandet ( som varar i ca fem minuter ) är fruktansvärt. Efter de där ca fem minutrarna däremot då kan allt vara underbart och knäppt nog kan t o m jag gå runt och säga;
Åh, vad jag är utvilad...
Snacka om att små lura sig själv.

En av fördelarna med att bo på tredje våningen är faktiskt att man kan ignorera marken och bara titta rakt ut eller rakt upp...så idag låtsas jag att våren är här utan snö.
Den låtsas leken kommer att fungera ända tills jag måste gå ut, vilket är ganska snart då vi ska ner på stan...:(

Frukost väntar

/vink vink

Att vara eller inte vara...?!!?

Ett ormbo fyllt med slingrande, väsande olika sorter kliver man inte gärna rakt ner i. Att hamna där av oförstånd, utan kunskap och oförmögen att gå därifrån kan skapa panik. En panik som rister genom hela kroppen, skakar omgivningen och får himlen att förmörkas.

Annat är det om man frivilligt springer med full fart in i högen, lyfter bort den ena efter den andra för att till sist stå i mitten med inbillad full kontroll. Kanske skapar det en känsla av makt eller total lycka för vissa människor. Frågan är om det är värt det…för även ormar förökar sig ( kanske inte lika fort som råttor ) men ändå i en takt som gör att den avslappnade atmosfären aldrig hinner infinna sig.

Så vad vill man vara?
En av ormarna som väser och blir bortslängd, kanske en tyst orm som blir kvar och tiger stilla?
Eller makten som ställer sig i mitten med Diktators-pinnen eller Jesus-manteln?

/Mmmmm.....

Visst är det så...

...att man ser det man vill se.
Vissa dagar blir det nästan ruggigt, otäckt och skrattretande fånigt med en del kommentarer som tyder på hur man tycker att messias-är-här-och-allt-är-bra.
Man får bita sig hårt i kinden för att inte försöka slå in lite fakta i någras sega, trötta och avstängda hjärnor som cirkulerar runt mig med sina stela och tillgjorda leenden. Uppdragna mungipor vars enda syfte är att signalera meningar som "Vad var det vi sa?" och "Du hade fel...hahahaha"
Men vet ni?!!?
Jag vet mer än ni vet ( vare sig ni förstår det eller inte ) och jag har sett konsekvenserna redan ( inte i så stor skala men tillräckligt för att jag ska vara missnöjd ). Ni kommer inte heller att gilla det ni ( förhoppningsvis ) kommer att upptäcka...
Så fortsätt le, skratta och njut för snart är smekmånaden slut!
PS! Jag kan ta kommentarerna och de hånfulla skratten, för jag vet att "Skrattar bäst som skrattar sist"

För övrigt är det skönt att det är fredag och sportlovet är slut.
Trots att jag lagt mig samma tid ( alltid kanske lite för sent )de senaste kvällarna som alla andra veckor är det som om vetskapen om att barnen är lediga gör att klockan skriker högre än någonsin, att ljuset sticker mina ögon och att sängen är extremt bekväm.
Näe, lov är inget som jag tycker om längre ( om inte jag också är ledig förstås ).
Så nu tar vi en vanlig helg innan en vanlig vecka tar vid på måndag...

I morgon lördag måste vi tydligen ner på stan en liten sväng eftersom det stora hemlighetsmakeriet har startat. Ideerna formligen sprutade fram vid köksbordet för en liten stund...*gnider händer och ler förtjust*
Det kommer att bli så bra, så passande och så genomtänkt...hihi.

Nu ska jag nog lägga mig en stund på sängen ( kommer ( nog ) inte att somna )och vila lite, för killarna har åkt på träning, dotter A är på stan och dotter E jobbar...

/vink vink

Lite orolig...

...blir jag varje gång ( inte så ofta som tur är ) jag ska åka till ett nytt ställe för att hämta mannen.
Idag ringde telefonen;
- Ja hallå, svarade jag korthugget.
- Kan du hämta mig i Sala?, frågade mannen lite försynt.
- *gruffade*
- Jag har verkligen ringt runt och kollat, men det finns ingen annan som kan, nästan viskar mannen ännu ödmjukare.
- *biter ihop tänderna* och säger; - Jaha, var då?
Mannen nu med mycket hurtig, glad och förstående röst; - Åk mot Sala, ta höger i första rondellen, ta vänster i andra rondellen, åk rakt fram i nästa rondell och sedan höger i nästa rondell, fortsätt under järnvägsbron och endast 100 meter fram till vänster står jag innanför grindarna.
När han sa andra rondellen slutade jag att lyssna, skakade på huvudet och tog tillbaka kontrollen över andningen.
- Hur dags ska jag åka?, frågade jag otroligt syrligt.
- Kvart över tre blir bra, svarade han försiktigt.
- *grymtade, harklade och väste*
Sedan la jag på och hade det varit de gamla hederliga telefonerna hade jag troligtvist slängt på luren så hårt att tavlorna bredvid hade rasat ner.

Jag åkte kvart över tre, efter att ha passerat andra rondellen ringde jag.
- Nu åker jag bredvid en järnväg och jag kanske känner igen mig, sa jag med kanske för hård röst.
- Bra då är du rätt, fortsätt nu bara till nästa rondell ( här gav han mig vägbeskrivningen igen med mycket tålmodig, snäll och gullig röst ).
- Nu pratade du för länge, fräste jag. Klickade av samtalet, höjde musiken på radion och trummade tjurigt på ratten.
Fick sedan köra drygt ett helt varv i en av rondellerna och gissade på fel grindar men fram kom jag.
Stängde av bilen och tog tre, fyra eller fem djupa andetag.
Konstaterade att ciggpaketet var med men inte tändaren...*svor en lång, lång ramsa*

Hem körde inte jag men jag tänkte desto mer. Konstaterade att mannen har världens tålamod trots att jag inte alls är trevlig alla dagar och dessutom kanske det är dags att erkänna att mitt lokalsinne är lika med noll och det är dumt att tro att jag kan mörka det. Till detta kommer att jag verkligen avskyr att åka bil ( om jag kör själv ) till nya och okända ställen...*ryser lite*
Eller kanske är jag totalt ointresserad av att ta till mig väg besskrivningar speciellt om de innefattar rondeller, för en del är otroligt luriga tycker jag.

För den blivande studenten är det idag 100 dagars festen och lite små panik rör sig uppför ryggen.
Tänk att det bara är 100 dagar kvar tills studenten!!
Måste snart ta beslutet, det viktigaste av alla och som kräver finess d v s vad ska jag ha på mig??

/ vink vink

Ett sent inlägg idag...

...på grund av en längre arbetsdag än vanligt.
Startade morgonen med att lita på min magkänsla och den hade rätt som vanligt, nu kan det bara bli bättre.
Använde mig av smör på bokstäverna, hett leende och trattformade öron, vilket medförde skrattande, lättade och intresserade människor.

Dagen har annars inneburit sängleveranser, bittra ord och en konstig inflyttning...
Sommar pusslet är halvvägs, onödigt sparade listor tuggade och papperskorgen skurad från diverse äckel.
Ser nu fram mot två tysta dagar, då saker kommer att bli klara...*jublar*

Halva sportlovet har nu passerat och sonen simmade en kilometer med farfar på förmiddagen, efteråt bjöd farmor på lunch och sällskapspel.
Fikat väntade de med tills jag kom ( tack för hjälpen idag ).
Sen middag beståendes av plättar, sylt och grädde ( på flaska )är nu avklarad och rumpan sitter i soffan, väntar på Mästerkocken ( vem ska amputeras idag? )

/vink vink

All kunskap...

...får snart inte plats i mitt huvud eftersom det hela tiden dyker upp nya saker.

Om man vill bli av med skrot i dagens miljö medvetna samhälle tar det mycket energi, tid och engagemang. Med skrot menar jag stål, aluminium och järn i enorma mängder t ex lika mycket som får plats i ett garage. ( Nu har inte alla samlat på sig sånt kanske, men det finns en och annan som tänker att "det kan vara bra att ha" ).
Idag skulle det iallafall bort...
Första insikten i detta ämne blev att man kan få betalt för skiten.
Några kronor per kilo, lite beroende på hur "rent" det är.
Alltså ska det vägas...Man behöver en kran...Och en stor-stor våg...
Som om inte ovanstående räckte måste man legitimera sig!
Det ligger visst mycket pengar i detta, men då undrar jag om alla stål-tjuvar äger kranbilar och hur i hela friden smyger de med dom??? *ruskar på huvudet*
Jag hade ingen aning, men det kanske alla andra visste.

För övrigt har jag idag funderat mycket angående;
Om en person har ett övergripande ansvar ( t ex över en verksamhet ) men delegerar ansvar till en underhuggare, vem har då ansvaret egentligen??
Jag menar; Om en person med övergripande ansvar delegerar ansvaret över en kartong till mig. En låda som jag ska förflytta mellan punkt A och B. Under själva promenaden halkar jag, bryter foten och krossar kartongen. Ambulans kommer och spillrorna ( inte från mig för jag fick åka blåljus ) slänger en annan förbi passerande i närmste container i tron att det var skräp. Sopgubbarna hämtar sedan skräpet o s v.
Att jag halkade berodde på att någon annan med ansvar för oss okänd inte har skottat, saltat eller sandat trottoaren.
Vem ska nu ersätta kartongen? ( förmodligen var det bara skrivarpapper däri och det har givetvis inte hänt ).

*funderar vidare på Övergripande Ansvar*

/vink vink