...vid ett skrivbord har jag numera min arbetsplats. Ingen bokhylla, inga lådor och utan ( enligt andra ) riktig belysning.
Jag ansvarar för två telefoner, en fax och papperstunnan ( som försvann idag ).
Trots den allmänna arbetsplats ytan har jag numera den lugnaste, stillsammaste och tystaste arbetsplats jag någonsin haft, och det trots att telefonen ringer mycket.
Jaja...heltäckningsmattan dämpar många fotsteg...Och jag stortrivs!!!! :)
I ca fyrtio minuter på förmiddagen idag var det lite uppståndelse bakom min rygg och det var otroligt svårt att inte skratta hysteriskt.
Tänk er en 45 + are med begynnande stor flint, redan existerande mage och blåkläder med firmanamn på. Försök sedan höra hans konstiga snack med någon annan grabbig kollega;
- Men allvarligt...han är bara för mycket...
- Han tror verkligen han är något, men han jobbar faan inte ett skit...
- Dessutom äter han fika bröd i smyg och låtsas att han bantar...
- Nä, fy han är verkligen som en surkål i bladpersilja med tillhörande bittermandelsås...
- Vi måste verkligen sätta dit honom, så vi slipper honom...
O. S. V.
Vem har sagt att killar är bättre?
Ps! Locket är kvar, näsborren är fortfarande ur funktion och som extra krydda har någon lagt taggtråd i halsen...På allvar, jag tycker det räcker nu...
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar