När en urtråkig så kallad rolig historia skapar skratt och fniss...
Att en enkel sångrad skapar allsång och vick på stjärten...
När man tillsammans skapar en mysig stämning som sedan fler kan ta del av...
Vad gör mig ledsen?
När andra talar om för mig vad jag får säga och inte säga...
Att någon tycker att skrattsalvor är irriterande...
När det inte duger när man gjort så gott man kan...
Vad har jag lärt mig idag?
Att man kan packa 8 flaskor glögg i en papperspåse och att det då krävs 5 påsar till 40 flaskor...
Att det finns massor av olika sorters pepparkaksburkar att välja på...
Att plastskedarna inte ligger speciellt tillgängligt i affären...
Måste komma ihåg till i morgon!
Kamera...
Matlåda...
Alvedon...
Nu ska jag sjunka ner i hemmet, lägga upp strategin och bara tänka goda tankar
/vink vink
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
Allt går...
...oftast att få till, även om man ibland får ta till lite smör, sirap eller andra mutor.
Jag förstår att ett nej är ett nej, men ibland kan ett nej bli ett ja beroende på frågan, upplägget eller omständigheter.
Kommunikation, kommunikation och åter kommunikation...var ordet tänkte jag och ställde frågorna.
I väntan på svar kan man alltid fläta sig ett band i vitt, blått och rött och låtsas att man sitter i Frankrike och äter en smaskig croissant, sippar på ett gott rött och vilar ögonen på något snyggt, för precis som i vilken dröm som helst vaknar man upp när det blir som mest spännande, otäckt eller hett och då är det bara att suga tag i verkligheten igen med nya ögon, andra ideer och tjoff så finns lösningen där...bus-enkelt!
Så dagen gick i lås och morgondagen är oviss ( vilket är tur annars skulle nattsömnen rubbas, värre än vanligt ) Den kan bli bra, mindre bra eller lite bra ( men bra blir det alltid eller? )
Att vissa veckor är trollens är inget nytt och då gäller det att fånga in, strypa åt och låsa in sedan är det dags för dansveckorna igen...*ler stort*
Första december närmar sig med stormsteg och barnen har idag bakat, myst och städat undan efter sig innan jag kom hem, vilket värmer gott i ett mamma-hjärta. <3 Men några paket har jag inte fixat än, så nu är det dags att ringa farbrorn med det vita skägget, runda magen och säcken för en liten dejt...*härligt*
*smyger mig ut i köket och sniffar på allt gott*
/vink vink
Jag förstår att ett nej är ett nej, men ibland kan ett nej bli ett ja beroende på frågan, upplägget eller omständigheter.
Kommunikation, kommunikation och åter kommunikation...var ordet tänkte jag och ställde frågorna.
I väntan på svar kan man alltid fläta sig ett band i vitt, blått och rött och låtsas att man sitter i Frankrike och äter en smaskig croissant, sippar på ett gott rött och vilar ögonen på något snyggt, för precis som i vilken dröm som helst vaknar man upp när det blir som mest spännande, otäckt eller hett och då är det bara att suga tag i verkligheten igen med nya ögon, andra ideer och tjoff så finns lösningen där...bus-enkelt!
Så dagen gick i lås och morgondagen är oviss ( vilket är tur annars skulle nattsömnen rubbas, värre än vanligt ) Den kan bli bra, mindre bra eller lite bra ( men bra blir det alltid eller? )
Att vissa veckor är trollens är inget nytt och då gäller det att fånga in, strypa åt och låsa in sedan är det dags för dansveckorna igen...*ler stort*
Första december närmar sig med stormsteg och barnen har idag bakat, myst och städat undan efter sig innan jag kom hem, vilket värmer gott i ett mamma-hjärta. <3 Men några paket har jag inte fixat än, så nu är det dags att ringa farbrorn med det vita skägget, runda magen och säcken för en liten dejt...*härligt*
*smyger mig ut i köket och sniffar på allt gott*
/vink vink
måndag 28 november 2011
Min son är odödlig!
Alla kan vi få nageltrång och det gör ont...
Många av oss fixar det själva på olika sätt ( som jag inte ska gå in på )...
Är det däremot så illa som min sons tå, behöver man lite hjälp av sjukvården och eftersom den är salutogen ( kan inget annat tro när vårdköerna är så långa och många tröttnar på att vänta, gränsen hoppas jag går vid att operera sig själv ) försöker man in i det längsta att bevara det friska och inte skära i onödan.
I sonens fall är det i nuläget svårt att avgöra hur tån egentligen ser ut, då den är svullen under allt mojs...
Men hur som helst ska svallköttet bort och det gör man genom att;
Första gången dutta på lite medel...hände ingenting
Andra gången ösa på lite mer...hände ingenting
Tredje gången ( idag ) nästan lägga tån i fotbad bestående av det fantastiska undermedlet som ska göra svallköttet till nekros ( det ska alltså svartna och dö )
Medans sköterskan höll på idag mumlade hon ( jag har onödigt bra hörsel ibland );
"Konstigt, det borde vara dött"
"Tänk om medlet inte fungerar"
"Bara jag inte tar för mycket i allafall, så hela tån blir svart"
Till slut var jag tvungen att fråga om medlet brukar fungera, varpå hon svarade;
"Ja, alltid"
Åh, vad bra det svaret kändes eller?!
Därför måste det väl nästan vara så att min son är odödlig om jag inte nästa gång ska föreslå silverkedjor!! =)
Innan vi gick bestämdes det nästan att om inget hänt när vi återvänder på fredag, blir det nog en ny tid för operation ( observera gärna orden nästan och nog i meningen ).
För övrigt är det isgator och alldeles för mycket snö i södra Norrland och här hemma finns det ingen mat, trots inhandling igår...Jag fattar inte vem som planerar här hemma!??!
En sak till ( med hälsning från Di Leva ),
Vem ska man tro och tro och tro på när..
/vink vink
Många av oss fixar det själva på olika sätt ( som jag inte ska gå in på )...
Är det däremot så illa som min sons tå, behöver man lite hjälp av sjukvården och eftersom den är salutogen ( kan inget annat tro när vårdköerna är så långa och många tröttnar på att vänta, gränsen hoppas jag går vid att operera sig själv ) försöker man in i det längsta att bevara det friska och inte skära i onödan.
I sonens fall är det i nuläget svårt att avgöra hur tån egentligen ser ut, då den är svullen under allt mojs...
Men hur som helst ska svallköttet bort och det gör man genom att;
Första gången dutta på lite medel...hände ingenting
Andra gången ösa på lite mer...hände ingenting
Tredje gången ( idag ) nästan lägga tån i fotbad bestående av det fantastiska undermedlet som ska göra svallköttet till nekros ( det ska alltså svartna och dö )
Medans sköterskan höll på idag mumlade hon ( jag har onödigt bra hörsel ibland );
"Konstigt, det borde vara dött"
"Tänk om medlet inte fungerar"
"Bara jag inte tar för mycket i allafall, så hela tån blir svart"
Till slut var jag tvungen att fråga om medlet brukar fungera, varpå hon svarade;
"Ja, alltid"
Åh, vad bra det svaret kändes eller?!
Därför måste det väl nästan vara så att min son är odödlig om jag inte nästa gång ska föreslå silverkedjor!! =)
Innan vi gick bestämdes det nästan att om inget hänt när vi återvänder på fredag, blir det nog en ny tid för operation ( observera gärna orden nästan och nog i meningen ).
För övrigt är det isgator och alldeles för mycket snö i södra Norrland och här hemma finns det ingen mat, trots inhandling igår...Jag fattar inte vem som planerar här hemma!??!
En sak till ( med hälsning från Di Leva ),
Vem ska man tro och tro och tro på när..
/vink vink
söndag 27 november 2011
fredag 25 november 2011
Seg, segare, segast idag...
...men nu är det kväll och det känns bra.
Så bra det nu kan kännas efter denna veckan, denna vecka som kanske gav mig mer aha-upplevelser, gurgel-känslor och nästan peka-finger-ryck än flera veckor/månader/år tillsammans och när jag nu har landat känns det riktigt underbart...faktiskt!
Den starkaste känslan nu är att berg och dalbanan bara har startat och att den kommer att rusa vidare, fortare och galnare innan vi alla ser ljuset nästa år. Undrar bara hur många som kommer att hålla sig fast, hoppa ur eller blunda??
Nu väntar en första advent, bakning och lite slapphet tillsammans med familj, vänner och några änglar...=)
/vink vink
Så bra det nu kan kännas efter denna veckan, denna vecka som kanske gav mig mer aha-upplevelser, gurgel-känslor och nästan peka-finger-ryck än flera veckor/månader/år tillsammans och när jag nu har landat känns det riktigt underbart...faktiskt!
Den starkaste känslan nu är att berg och dalbanan bara har startat och att den kommer att rusa vidare, fortare och galnare innan vi alla ser ljuset nästa år. Undrar bara hur många som kommer att hålla sig fast, hoppa ur eller blunda??
Nu väntar en första advent, bakning och lite slapphet tillsammans med familj, vänner och några änglar...=)
/vink vink
torsdag 24 november 2011
Tänk så bra det kunde ha blivit...
...om vi hade fattat att det var till en salutogen restaurang vi hade bokat bord!?
En restaurang där det är meningen att man ska steka sitt eget kött ( eller vara nöjd med det som det var ) hämta sitt eget vatten och brygga sitt eget kaffe.
Kanske var det för vi inte fattade detta som vi blev tvungna att betala innan vi gick därifrån...
En ide vore annars att det fanns en symbol för gör-det-själv-och-bli-nöjd så alla förstår.
Hur som helst var det en mycket trevlig, rolig och skrattig kväll där den lesbiska väninnan presenterade sig på allvar, vita strumpor blev hetare än svart BH och chocken över att pubarna inte öppnar före fem blev så svår att det krävdes två glas rött innan knäna slutade skaka.
Kvällen slutade dock kring 21.00 för de flesta av oss men nästa gång!! Då jädrars blir det sitt-i-knä-mys. dans i fart och midnatts-skål eller?!
I morgon är det en ny dag, nya möjligheter och fredag vilket känns ganska bra nu.
/vink vink
En restaurang där det är meningen att man ska steka sitt eget kött ( eller vara nöjd med det som det var ) hämta sitt eget vatten och brygga sitt eget kaffe.
Kanske var det för vi inte fattade detta som vi blev tvungna att betala innan vi gick därifrån...
En ide vore annars att det fanns en symbol för gör-det-själv-och-bli-nöjd så alla förstår.
Hur som helst var det en mycket trevlig, rolig och skrattig kväll där den lesbiska väninnan presenterade sig på allvar, vita strumpor blev hetare än svart BH och chocken över att pubarna inte öppnar före fem blev så svår att det krävdes två glas rött innan knäna slutade skaka.
Kvällen slutade dock kring 21.00 för de flesta av oss men nästa gång!! Då jädrars blir det sitt-i-knä-mys. dans i fart och midnatts-skål eller?!
I morgon är det en ny dag, nya möjligheter och fredag vilket känns ganska bra nu.
/vink vink
onsdag 23 november 2011
Idag gick startskottet...
...till 2011 års julfirande under skratt, applåder och falskt sjungande julsånger men vad gör det när humöret är på topp.
Pepparkakshus-mallarna lades ut på borden, tallrikar fylldes med godis och elvispen gick varm när glasyren fixades.
Efter en liten trevande start då ingen påstod sig kunna kom sedan damerna igång och på en timme var fem små hus utsmyckade med gelehallon, nonstop och skumtomtar. Tre är monterade, varav ett är ihop"limmat" två gånger då vi första gången råkade ställa det huset precis över en jordbävning. Ett hus är halvmonterat och det sista ska fixas i morgon.
Skratten var många, samarbetet fungerade bra och nostalgin blev stor när vissa insåg att det är 40 år sedan de gjorde ett eget pepparkakshus, vilket vi andra nog glömmer bort när vi stånkar, pustar och frustar "Ånej, är det dags för kletet igen"
Några fler händer hade dock inte varit dumt och en kamera, men det får bli nästa gång!
Nästa vecka fortsätter vi med en härlig glögg-mingel-kväll med underhållning och det är många som längtar, så även jag.
Rent privat känns det annars som om jag ikväll ska fundera lite över vad ödet menar eller vill, då vi igår eftermiddag upptäckte att vår dörr inte gick att låsa utifrån. Det var tvärstopp, nyckeln gick att vrida åt upplåsarhållet men inte låshållet. Så under ca två timmar igår fick vi lämna dörren olåst fast ingen var hemma...
Så även idag en stund mitt på dagen, men nu är den fixad med hjälp av underbara K ( kvartersvärd ) och specialolja.
Sonen har testat och konstaterat att nu blir det ännu lättare att låsa...=)
Men vad menar ödet då?
Här har man varit hemma i tre månader för att sedan samma vecka som jag börjar jobba få springa/rusa till minst två läkarbesök ( på arbetstid )p g a en tå, en dörr som strejkar och en bil som inte riktigt gillar minusgrader.
Kanske jag behöver knäcka några av de goda pepparkakorna som dotter A gjorde igår för att spå mig själv, för några tarokort eller teblad har jag inte, och se vad som väntar ( eller inte väntar ).
*funderar*
/vink vink
Pepparkakshus-mallarna lades ut på borden, tallrikar fylldes med godis och elvispen gick varm när glasyren fixades.
Efter en liten trevande start då ingen påstod sig kunna kom sedan damerna igång och på en timme var fem små hus utsmyckade med gelehallon, nonstop och skumtomtar. Tre är monterade, varav ett är ihop"limmat" två gånger då vi första gången råkade ställa det huset precis över en jordbävning. Ett hus är halvmonterat och det sista ska fixas i morgon.
Skratten var många, samarbetet fungerade bra och nostalgin blev stor när vissa insåg att det är 40 år sedan de gjorde ett eget pepparkakshus, vilket vi andra nog glömmer bort när vi stånkar, pustar och frustar "Ånej, är det dags för kletet igen"
Några fler händer hade dock inte varit dumt och en kamera, men det får bli nästa gång!
Nästa vecka fortsätter vi med en härlig glögg-mingel-kväll med underhållning och det är många som längtar, så även jag.
Rent privat känns det annars som om jag ikväll ska fundera lite över vad ödet menar eller vill, då vi igår eftermiddag upptäckte att vår dörr inte gick att låsa utifrån. Det var tvärstopp, nyckeln gick att vrida åt upplåsarhållet men inte låshållet. Så under ca två timmar igår fick vi lämna dörren olåst fast ingen var hemma...
Så även idag en stund mitt på dagen, men nu är den fixad med hjälp av underbara K ( kvartersvärd ) och specialolja.
Sonen har testat och konstaterat att nu blir det ännu lättare att låsa...=)
Men vad menar ödet då?
Här har man varit hemma i tre månader för att sedan samma vecka som jag börjar jobba få springa/rusa till minst två läkarbesök ( på arbetstid )p g a en tå, en dörr som strejkar och en bil som inte riktigt gillar minusgrader.
Kanske jag behöver knäcka några av de goda pepparkakorna som dotter A gjorde igår för att spå mig själv, för några tarokort eller teblad har jag inte, och se vad som väntar ( eller inte väntar ).
*funderar*
/vink vink
tisdag 22 november 2011
Jag backar tåget...
...med lätthet!
Jag är en person som gärna förbereder både plan A samtidigt som plan B formas tillsammans med plan C och för att vara på den säkra sidan finns naturligtvis även plan D, E och F innan jag slår mig själv på fingrarna och skriker sluta!!
Det konstiga är att oftast behöver jag aldrig använda någon plan, inte ens A-planen utan det blir alltid någon konstig tredje eller fjärde plan...Och det brukar bli väldigt bra det också!!
Idag tog det tre minuter innan alla planer var krossade och det kändes så fullständigt rätt, det blev på riktigt liksom.
Tillbaka till mitt kära tåg, som en gång i tiden var mörkt, dimmigt och halvtrasigt men som nu verkar få färg ( i glada kulörer ), komma ur smogen och kan även bli så helt att fler kliver på, håller sig fast och följer med till slutet även om det kan bli smärtsamt.
Känslan är positiv och jag har svårt att sluta le...=)
Tänk om vi kan åstadkomma något bra, något roligt och underbart tillsammans.
För övrigt har jag lite svårt att få vardagsrutinen att infinna sig ( kanske inte så konstigt efter två dagar ), men vad gör det att det står lite disk, rullar lite råttor i hörnen och tvätten läggs på hög.
Det är härligt att ha ett jobb att gå till, att få spela ut hela känsloregistret ( även om det ibland blir i smyg ) och att få vara delaktig i ett sammanhang.
Inte så att jag ångrar min ledighet men jag skulle absolut inte vilja vara utan mitt jobb som faktiskt är roligt, viktigt och stimulerande.
Mycket roligt också att få träffa B igen...=)
Nu ska jag sortera intryck, varva ner och ladda upp!
/vink vink
Jag är en person som gärna förbereder både plan A samtidigt som plan B formas tillsammans med plan C och för att vara på den säkra sidan finns naturligtvis även plan D, E och F innan jag slår mig själv på fingrarna och skriker sluta!!
Det konstiga är att oftast behöver jag aldrig använda någon plan, inte ens A-planen utan det blir alltid någon konstig tredje eller fjärde plan...Och det brukar bli väldigt bra det också!!
Idag tog det tre minuter innan alla planer var krossade och det kändes så fullständigt rätt, det blev på riktigt liksom.
Tillbaka till mitt kära tåg, som en gång i tiden var mörkt, dimmigt och halvtrasigt men som nu verkar få färg ( i glada kulörer ), komma ur smogen och kan även bli så helt att fler kliver på, håller sig fast och följer med till slutet även om det kan bli smärtsamt.
Känslan är positiv och jag har svårt att sluta le...=)
Tänk om vi kan åstadkomma något bra, något roligt och underbart tillsammans.
För övrigt har jag lite svårt att få vardagsrutinen att infinna sig ( kanske inte så konstigt efter två dagar ), men vad gör det att det står lite disk, rullar lite råttor i hörnen och tvätten läggs på hög.
Det är härligt att ha ett jobb att gå till, att få spela ut hela känsloregistret ( även om det ibland blir i smyg ) och att få vara delaktig i ett sammanhang.
Inte så att jag ångrar min ledighet men jag skulle absolut inte vilja vara utan mitt jobb som faktiskt är roligt, viktigt och stimulerande.
Mycket roligt också att få träffa B igen...=)
Nu ska jag sortera intryck, varva ner och ladda upp!
/vink vink
Mötes-maran...
...är nu inledd och när detta inlägg finns tillgängligt för läsning har jag avverkat tre små korta möten utan rast ( om jag inte kan smyga ut lite ) i tre timmar och stapplar ner till lunchrummet.
Maten kommer förmodligen att intas i koma-liknande, apatiskt och nästan spöklikt blekt stadium.
För att direkt efter lunchen påbörja nästa två timmars mötespass, där det förmodligen blir korvstoppning och total förvirring.
Vems fel är då ovanstående idiot-planering?
Hur tänkte någon när den bokade in detta?
Ja, felet är mitt eget för alldeles själv, på egen hand är agendan lagd, bokad och klar.
Tänkte gjorde jag nog...att det var lika bra att få allt gjort på en gång...men var det klokt? Näe!
Därför och på grund av min onödiga insomning tidigare till allmän beskådan på offentlig plats, har jag när detta skrivs lagt mig i sängen för att försöka somna och det verkar gå sådär eller hur??
/vink vink
Maten kommer förmodligen att intas i koma-liknande, apatiskt och nästan spöklikt blekt stadium.
För att direkt efter lunchen påbörja nästa två timmars mötespass, där det förmodligen blir korvstoppning och total förvirring.
Vems fel är då ovanstående idiot-planering?
Hur tänkte någon när den bokade in detta?
Ja, felet är mitt eget för alldeles själv, på egen hand är agendan lagd, bokad och klar.
Tänkte gjorde jag nog...att det var lika bra att få allt gjort på en gång...men var det klokt? Näe!
Därför och på grund av min onödiga insomning tidigare till allmän beskådan på offentlig plats, har jag när detta skrivs lagt mig i sängen för att försöka somna och det verkar gå sådär eller hur??
/vink vink
måndag 21 november 2011
Nageln sitter kvar...
...och dagens möte med "vår" doktor och hjälpande sköterska var så mycket tvärtom fredagens besök man kan komma.
Inga onda blickar, inga konstiga frågor utan bara ett litet "Hm, så kan det vara" innan den stora tvättningen påbörjades och fram kom en så kallad svalltå.
Detta är en medfödd defekt ( som tydligen även jag har ) och som man ibland opererar, ibland inte och oftast krävs det ett nageltrång för att man ska upptäcka det...Så nu är det bara att vänta på nekrosen!
För övrigt var det många "Välkommen tillbaka" idag, några menade och andra inte ( precis som det ska vara )
Bäst var alla glädjebesked som droppade över några av oss men som inte är offentliga ännu...*tar ett litet skutt*
For hem i mörkret, kastade fram lite mat och sedan vidare till trummorna där jag ( för första gången i hela mitt liv ) somnade i soffan, i oväsen från trummor, elgitarrer och en gräslig solosång samtidigt som några mammor inte hade en aning om att man måste anmäla sig, betala för sig och komma i tid för att gå på kurs.
Pinsamt nog somnade jag till i det stadiet då man rycker, gnäller och helt plötsligt drar en så djup och hög snark att man vaknar till och hinner inse skämsfaktorn innan man somnar om igen...
Vilken tur att det bara är fyra lektioner kvar på den här terminen!
/vink vink
Inga onda blickar, inga konstiga frågor utan bara ett litet "Hm, så kan det vara" innan den stora tvättningen påbörjades och fram kom en så kallad svalltå.
Detta är en medfödd defekt ( som tydligen även jag har ) och som man ibland opererar, ibland inte och oftast krävs det ett nageltrång för att man ska upptäcka det...Så nu är det bara att vänta på nekrosen!
För övrigt var det många "Välkommen tillbaka" idag, några menade och andra inte ( precis som det ska vara )
Bäst var alla glädjebesked som droppade över några av oss men som inte är offentliga ännu...*tar ett litet skutt*
For hem i mörkret, kastade fram lite mat och sedan vidare till trummorna där jag ( för första gången i hela mitt liv ) somnade i soffan, i oväsen från trummor, elgitarrer och en gräslig solosång samtidigt som några mammor inte hade en aning om att man måste anmäla sig, betala för sig och komma i tid för att gå på kurs.
Pinsamt nog somnade jag till i det stadiet då man rycker, gnäller och helt plötsligt drar en så djup och hög snark att man vaknar till och hinner inse skämsfaktorn innan man somnar om igen...
Vilken tur att det bara är fyra lektioner kvar på den här terminen!
/vink vink
söndag 20 november 2011
Klockan närmar sig midnatt...
...och jobbväskan, brickan och matlådan är fixade.
Tröttheten vill inte smyga sig på och även ångesten håller sig borta, ett svagt surr av pirr snurrar runt i magen.
Hur kommer det att bli?
Ingen bok har jag att läsa mig sömning på, eftersom Keplers "Eldvittnet" var så lättläst och otroligt bra att den tog slut på två dagar, trots att jag försökte läsa sakta, sakta...
Datorns batteri håller på att ta slut och att resa mig från sängens varma värmemadrass känns kallt och jobbigt, så nu blir det till att stänga av den lilla rosa, släcka lampan och invänta fårens sista hopp.
I morgon är en ny dag!!
vink vink
Tröttheten vill inte smyga sig på och även ångesten håller sig borta, ett svagt surr av pirr snurrar runt i magen.
Hur kommer det att bli?
Ingen bok har jag att läsa mig sömning på, eftersom Keplers "Eldvittnet" var så lättläst och otroligt bra att den tog slut på två dagar, trots att jag försökte läsa sakta, sakta...
Datorns batteri håller på att ta slut och att resa mig från sängens varma värmemadrass känns kallt och jobbigt, så nu blir det till att stänga av den lilla rosa, släcka lampan och invänta fårens sista hopp.
I morgon är en ny dag!!
vink vink
lördag 19 november 2011
Med händerna på ryggen...
...och med släpande, långsamma steg kom jourläkaren in på rummet kl 22.10 fredagkväll.
Stannade till, tittade och utbrast med utländsk uttal; "Det var det fulaste jag har sett"
På drygt en meters avstånd står läkaren och tittar i några sekunder till innan hon vänder om och hasar sig mot en stol. Slår sig ner på den och vänder sonen ryggen och säger halvhögt; " Hur länge har det varit så?"
Vi svarar att vi inte vet.
Då kommer blicken, den anklagande och hårda blicken som kan få vilken mamma som helst att vilja sjunka genom marken och försvinna.
Läkarens röst hårdnar när hon börjar förklara att det måste ha varit så i flera månader och att hon där och då inte kan göra något för hela nageln måste faktiskt tas bort!!!!
Vi svarar att vi misstänkte det, men kände att vi ville att någon skulle titta på den oerhört fula, infekterade tån direkt när vi fick se den.
Jourläkare tittar fortfarande stelt och misstänktsamt på oss och berättar att vi ska ringa vårdcentral på måndag för att få saken åtgärdad sedan kommer frågan som gjort mig nästan sömnlös under natten; "Går han på särskola?"
"Nä inte än i alla fall", svarar jag och känner hur försvarsmekanismen inom mig går igång. Ilskan och frustrationen bubblar, kokar och skaver i mig men denna sena fredagskväll och med en son som har tårar i ögonen väljer jag att vara tyst.
Jourläkaren reser sig upp, lägger händerna på ryggen och släpar sig mot dörren och säger; "Hejdå"
Vi sitter kvar en stund och undrar vad som hände innan vi väljer att åka hem för att invänta måndag morgon!
Nu sitter jag här och funderar på vad frågan om skolan hade med det fulaste nageltrång jag någonsin har sett att göra?
Jag undrar också över hur vi i framtiden ska hantera sonens uppenbarliga höga smärttröskel ( hade vi andra haft hans tå, hade vi inte kunnat gå utan att skrika än mindre tagit på oss skor )?
Känner han smärta alls? Ja, ibland men inte tillräckligt.
Kan han lära sig att känna smärta?
Klumpen i magen, svedan i ögonen idag är tung över att jag som mamma inte har "scannat" av min tonåriga son varje dag för kontroll av hans kropp, vilket jag å andra sidan aldrig skulle få göra för någon form av integritet har han ( och jag ).
En sorg lägger sig över mig när jag tänker på hur svårt det kommer att vara under några år framöver att få veta hur sonen mår, om han får fler skador som han inte visar och berättar om...
PS! Jour läkaren stod inte för något bra möte och kunskapen om diagnoser kändes obefintlig, så vilken tur att vi på måndag ( förhoppningsvis ) får träffa "vår" underbara läkare.
/vink vink
Stannade till, tittade och utbrast med utländsk uttal; "Det var det fulaste jag har sett"
På drygt en meters avstånd står läkaren och tittar i några sekunder till innan hon vänder om och hasar sig mot en stol. Slår sig ner på den och vänder sonen ryggen och säger halvhögt; " Hur länge har det varit så?"
Vi svarar att vi inte vet.
Då kommer blicken, den anklagande och hårda blicken som kan få vilken mamma som helst att vilja sjunka genom marken och försvinna.
Läkarens röst hårdnar när hon börjar förklara att det måste ha varit så i flera månader och att hon där och då inte kan göra något för hela nageln måste faktiskt tas bort!!!!
Vi svarar att vi misstänkte det, men kände att vi ville att någon skulle titta på den oerhört fula, infekterade tån direkt när vi fick se den.
Jourläkare tittar fortfarande stelt och misstänktsamt på oss och berättar att vi ska ringa vårdcentral på måndag för att få saken åtgärdad sedan kommer frågan som gjort mig nästan sömnlös under natten; "Går han på särskola?"
"Nä inte än i alla fall", svarar jag och känner hur försvarsmekanismen inom mig går igång. Ilskan och frustrationen bubblar, kokar och skaver i mig men denna sena fredagskväll och med en son som har tårar i ögonen väljer jag att vara tyst.
Jourläkaren reser sig upp, lägger händerna på ryggen och släpar sig mot dörren och säger; "Hejdå"
Vi sitter kvar en stund och undrar vad som hände innan vi väljer att åka hem för att invänta måndag morgon!
Nu sitter jag här och funderar på vad frågan om skolan hade med det fulaste nageltrång jag någonsin har sett att göra?
Jag undrar också över hur vi i framtiden ska hantera sonens uppenbarliga höga smärttröskel ( hade vi andra haft hans tå, hade vi inte kunnat gå utan att skrika än mindre tagit på oss skor )?
Känner han smärta alls? Ja, ibland men inte tillräckligt.
Kan han lära sig att känna smärta?
Klumpen i magen, svedan i ögonen idag är tung över att jag som mamma inte har "scannat" av min tonåriga son varje dag för kontroll av hans kropp, vilket jag å andra sidan aldrig skulle få göra för någon form av integritet har han ( och jag ).
En sorg lägger sig över mig när jag tänker på hur svårt det kommer att vara under några år framöver att få veta hur sonen mår, om han får fler skador som han inte visar och berättar om...
PS! Jour läkaren stod inte för något bra möte och kunskapen om diagnoser kändes obefintlig, så vilken tur att vi på måndag ( förhoppningsvis ) får träffa "vår" underbara läkare.
/vink vink
fredag 18 november 2011
Till alla er...
...som jag hade planerat att hälsa på, fika tillsammans med eller bara få mer tid för ber jag nu om ursäkt och förlåt på det mest ödmjuka sätt jag känner till ( i offentligheten på nätet ) men nu är min ledighet slut och jag hann inte.
Märkligt att skriva att jag inte hann när jag varit ledig i tre månader, men så kan det vara ibland och jag lovar er att jag har inte bara sovit, hängt hemmavid eller inte fått något gjort.
Tvärtom så har jag fått enormt mycket gjort, men absolut inte ens hälften av vad jag hade planerat.
Hursomhelst är det verkligheten som gäller från måndag och då kanske jag också får tid att träffa alla er som jag inte hunnit umgås med...
Har gått igenom lite mail och det är mycket som kommer att förändras framöver för mig, er och även tredje person(er) tydligen, så kan vi bestämma oss för att det ska bli spännande, intressant och lärorikt??
Nu tänker jag tvätta av mig stål, damm och andra ospecificerade saker innan jag jag tar kväll i soffan
/vink vink
Märkligt att skriva att jag inte hann när jag varit ledig i tre månader, men så kan det vara ibland och jag lovar er att jag har inte bara sovit, hängt hemmavid eller inte fått något gjort.
Tvärtom så har jag fått enormt mycket gjort, men absolut inte ens hälften av vad jag hade planerat.
Hursomhelst är det verkligheten som gäller från måndag och då kanske jag också får tid att träffa alla er som jag inte hunnit umgås med...
Har gått igenom lite mail och det är mycket som kommer att förändras framöver för mig, er och även tredje person(er) tydligen, så kan vi bestämma oss för att det ska bli spännande, intressant och lärorikt??
Nu tänker jag tvätta av mig stål, damm och andra ospecificerade saker innan jag jag tar kväll i soffan
/vink vink
torsdag 17 november 2011
En lugn dag...
...helt utan händelser innebär en dag utan något att skriva.
Så istället tar min syrefattiga hjärna och mina mjölksyre-trötta-armar itu med en IKEA beskrivning, medans dotter A fixar supergod kvällsmat.
Sedan är det bara att invänta morgondagen, den sista lediga dagen och förbereda sig för 23 års heltidsarbete innan evighets-ledigheten knackar på.
/vink vink
Så istället tar min syrefattiga hjärna och mina mjölksyre-trötta-armar itu med en IKEA beskrivning, medans dotter A fixar supergod kvällsmat.
Sedan är det bara att invänta morgondagen, den sista lediga dagen och förbereda sig för 23 års heltidsarbete innan evighets-ledigheten knackar på.
/vink vink
onsdag 16 november 2011
Kan inte släppa lunchens samtal...
...så jag fortsätter det här.
Hur vill vi att våra barn ska bli som vuxna?
Vill vi ha våra barn som arbetskolleger i framtiden?
När blir vi som mest stolta över våra barn?
Om vi tycker att det är okej att barnen blir osjälvständiga, inbundna och rädda resten av livet är det bara att curla vidare...
Önskar vi ha en arbetskamrat som inget kan, vill eller förstör ett arbetspass så är det bara att fortsätta curla...
Pyser stoltheten över i en föräldrakropp när barnen inte kan göra något själv, inte umgås med andra kompisar eller behöver livslång barnvakt är det bara att fortsätta curla...
När man blir förälder får man även ett extra paket med dåligt samvete, omlindat med rädsla och otillräcklighet.
Då krävs det mod, styrka och kraft att förmå sig att ge barnen det finaste som finns t ex kunskap, självförtroende och framåtanda samtidigt som man visar att man finns i utkanten om det skulle "skita" sig.
Visst är det svårt att vara förälder??
/vink vink
Hur vill vi att våra barn ska bli som vuxna?
Vill vi ha våra barn som arbetskolleger i framtiden?
När blir vi som mest stolta över våra barn?
Om vi tycker att det är okej att barnen blir osjälvständiga, inbundna och rädda resten av livet är det bara att curla vidare...
Önskar vi ha en arbetskamrat som inget kan, vill eller förstör ett arbetspass så är det bara att fortsätta curla...
Pyser stoltheten över i en föräldrakropp när barnen inte kan göra något själv, inte umgås med andra kompisar eller behöver livslång barnvakt är det bara att fortsätta curla...
När man blir förälder får man även ett extra paket med dåligt samvete, omlindat med rädsla och otillräcklighet.
Då krävs det mod, styrka och kraft att förmå sig att ge barnen det finaste som finns t ex kunskap, självförtroende och framåtanda samtidigt som man visar att man finns i utkanten om det skulle "skita" sig.
Visst är det svårt att vara förälder??
/vink vink
Jaha...
...då är man på väg till jobbet för sista gången under min ledighet.
Nästa vecka är man tillbaka på heltid igen...=)
Kom jag i säng i bra tid igår??
Nix...det var fotboll och en bra bok som bestämde ( igen )
Är jag pigg nu??
Nopp...det var fotboll och en bra bok som bestämde ( igen )
Fick jag allt uträttad under min ledighet som jag tänkt mig innan??
Nähä...inte det heller...men skönt har det varit!!
Gav min ledighet mig någon erfarenhet??
Njae...troligtvis...den som lever får veta!!
Nu tickar klockan mot försent så det blir snäva kurvtagningar, insladdning på parkeringen och småjoggning i trappen för att kanske komma ikapp tiden lite...
/vink vink
Nästa vecka är man tillbaka på heltid igen...=)
Kom jag i säng i bra tid igår??
Nix...det var fotboll och en bra bok som bestämde ( igen )
Är jag pigg nu??
Nopp...det var fotboll och en bra bok som bestämde ( igen )
Fick jag allt uträttad under min ledighet som jag tänkt mig innan??
Nähä...inte det heller...men skönt har det varit!!
Gav min ledighet mig någon erfarenhet??
Njae...troligtvis...den som lever får veta!!
Nu tickar klockan mot försent så det blir snäva kurvtagningar, insladdning på parkeringen och småjoggning i trappen för att kanske komma ikapp tiden lite...
/vink vink
tisdag 15 november 2011
En ny kompis...
...är aldrig fel eller?!!?
Att dela tvätt stuga med andra har många sidor.
Tillgången till två stora fina maskiner, en enorm tumlare och det varmaste torkskåp jag stött på är inte fel istället för att ständigt ha fuktig tvätt i hallen.
Motionen som man får utan att tänka på det är inte heller så tokigt.
Värre är det att andra inte alltid tar bort sin tvätt i tid.
Dessutom är städningen efter vissa undermålig.
Men att det har gett mig en ny kompis är ovärderligt...=)
Min nya vän ringde på min dörr igår kl 15.00 ( min tvätttid startade kl 16.00 ) och berättade att jag kunde börja tvätta, ingen tvätt var kvar och torkskåpet stod fortfarande på så jag skulle få det varmt och skönt när jag kom dit.
Givetvis tackade jag ödmjukt och påbörjade mitt tvätt pass en kvart senare.
Vid det andra tillfället jag var där dök min kompis upp och började prata, titta på nya tider och innan jag visste ordet av hade vi planerat in samma tvättdag nästa gång också.
Kompisen först, jag efter.
När min tvätt tid var slut och jag var klar dök vännen upp igen för att hjälpa mig torka golvet, bära upp en påse och helt kort säga godnatt.
Min nya vän är ca 183 cm, har för långa tånaglar och pratar lite hackigt.
Min nya vän byter sällan kläder, har fula tänder men ett hjärta av guld.
Min nya vän vet vilken bil jag kör, hur många barn jag har och att jag varit ledig ganska länge.
Min nya vän undrade varför min man inte är hemma, varför min son inte har mössa på huvudet och att vi hade kalas i helgen.
Min nya vän är änkeman, väldigt ensam och 92 år gammal.
Om en vecka ska min nya kompis och jag tvätta igen, jag får tid av honom och han får tid av mig och det kan knappast någon förlora på...=)
/ vink vink
Att dela tvätt stuga med andra har många sidor.
Tillgången till två stora fina maskiner, en enorm tumlare och det varmaste torkskåp jag stött på är inte fel istället för att ständigt ha fuktig tvätt i hallen.
Motionen som man får utan att tänka på det är inte heller så tokigt.
Värre är det att andra inte alltid tar bort sin tvätt i tid.
Dessutom är städningen efter vissa undermålig.
Men att det har gett mig en ny kompis är ovärderligt...=)
Min nya vän ringde på min dörr igår kl 15.00 ( min tvätttid startade kl 16.00 ) och berättade att jag kunde börja tvätta, ingen tvätt var kvar och torkskåpet stod fortfarande på så jag skulle få det varmt och skönt när jag kom dit.
Givetvis tackade jag ödmjukt och påbörjade mitt tvätt pass en kvart senare.
Vid det andra tillfället jag var där dök min kompis upp och började prata, titta på nya tider och innan jag visste ordet av hade vi planerat in samma tvättdag nästa gång också.
Kompisen först, jag efter.
När min tvätt tid var slut och jag var klar dök vännen upp igen för att hjälpa mig torka golvet, bära upp en påse och helt kort säga godnatt.
Min nya vän är ca 183 cm, har för långa tånaglar och pratar lite hackigt.
Min nya vän byter sällan kläder, har fula tänder men ett hjärta av guld.
Min nya vän vet vilken bil jag kör, hur många barn jag har och att jag varit ledig ganska länge.
Min nya vän undrade varför min man inte är hemma, varför min son inte har mössa på huvudet och att vi hade kalas i helgen.
Min nya vän är änkeman, väldigt ensam och 92 år gammal.
Om en vecka ska min nya kompis och jag tvätta igen, jag får tid av honom och han får tid av mig och det kan knappast någon förlora på...=)
/ vink vink
måndag 14 november 2011
Räcker det med ett soligt leende...
...och varma händer när man ska klä av sig inför främmande människor?
Fungerar det med avkopplande, meditativ och rofylld bakgrundsmusik tillsammans med färgglada djur i vacker miljö när man ska blotta sitt personliga jag, sin egen nakenhet i all sin "prakt"?
Får de fräscha, nya och stilrena möblerna en och känna sig lika bekväm som hemma där tydligen vissa människor springer runt utan att skyla sig, med persienner uppe och starka taklampor som reflekterar den bara hudens alla synliga skavanker som kommer med åren?
"Välkommen"
"Tack så mycket"
"Mår dom bra?"
"Ja, det tror jag"
"Ställ dig här och slappna av så lägger jag dom tillrätta"
Min arm lyfts, hakan flyttas och håret rättas till.
Armen lyfts igen innan den ena dras ut så långt det bara går ( vilket inte är mycket )
"Slappna av lite"
"Okej"
"Slappna av lite till"
"Mmm"
Det kläms åt hårt, riktigt hårt medans jag försöker koppla bort det bisarra i hela situationen.
Proceduren upprepas tre gånger till och sista gången låter det;
"Nu måste du slappna av lite"
"Jag försöker verkligen, men det finns inget naturligt i det här vilket gör det väldigt svårt"
"Ja, det förstår jag. Men du måste väl kunna slappna av lite till, det är inte första gången du är här"
Jag biter mig hårt i kinden, knyter den lediga handen och tänker;
"Nä, men kanske den sista"
Smärtan pulserar nu verkligen i hela min överkropp efter allt dragande och klämmande. Benen skakar och ögonen blir nästan tårfyllda, för den sista gången gör verkligen ont, riktigt j---vla ont.
Beror det på att man fått nog?
Eller för att man vet att det är sista för denna gången?
Handlar det om förödmjukelsen i hela sammanhanget?
"Nu behöver jag höra ditt personnummer*
Jag rabblar det med darrande tunga.
"Använder du hormoner?"
"Jag vet inte", svarar jag och vill bara fly därifrån, springa det snabbaste jag någonsin gjort.
"Jaja, du kan gå nu. Det såg fint ut och du behöver nog inte oroa dig"
I omklädningsrummet, under promenaden och nu här hemma funderar jag på vad hon menade med att det såg fint ut?
En blek, halv mullig kropp och hängande bröst som under en plastskiva kläms åt så hårt att jag garanterat får blåmärken ( fick jag sist i alla fall )kan väl knappast se fint ut?
Jag vet att det är ett nödvändigt ont, ett måste att genomgå och bra för hälsan att gå på mammografi men inga soliga leenden, varma händer eller lugn miljö kan få mig att tycka att det är okej.
Nu tröstar jag mig med tanken att det dröjer två år tills nästa gång, för det såg faktiskt fint ut sa hon...
/vink vink
Fungerar det med avkopplande, meditativ och rofylld bakgrundsmusik tillsammans med färgglada djur i vacker miljö när man ska blotta sitt personliga jag, sin egen nakenhet i all sin "prakt"?
Får de fräscha, nya och stilrena möblerna en och känna sig lika bekväm som hemma där tydligen vissa människor springer runt utan att skyla sig, med persienner uppe och starka taklampor som reflekterar den bara hudens alla synliga skavanker som kommer med åren?
"Välkommen"
"Tack så mycket"
"Mår dom bra?"
"Ja, det tror jag"
"Ställ dig här och slappna av så lägger jag dom tillrätta"
Min arm lyfts, hakan flyttas och håret rättas till.
Armen lyfts igen innan den ena dras ut så långt det bara går ( vilket inte är mycket )
"Slappna av lite"
"Okej"
"Slappna av lite till"
"Mmm"
Det kläms åt hårt, riktigt hårt medans jag försöker koppla bort det bisarra i hela situationen.
Proceduren upprepas tre gånger till och sista gången låter det;
"Nu måste du slappna av lite"
"Jag försöker verkligen, men det finns inget naturligt i det här vilket gör det väldigt svårt"
"Ja, det förstår jag. Men du måste väl kunna slappna av lite till, det är inte första gången du är här"
Jag biter mig hårt i kinden, knyter den lediga handen och tänker;
"Nä, men kanske den sista"
Smärtan pulserar nu verkligen i hela min överkropp efter allt dragande och klämmande. Benen skakar och ögonen blir nästan tårfyllda, för den sista gången gör verkligen ont, riktigt j---vla ont.
Beror det på att man fått nog?
Eller för att man vet att det är sista för denna gången?
Handlar det om förödmjukelsen i hela sammanhanget?
"Nu behöver jag höra ditt personnummer*
Jag rabblar det med darrande tunga.
"Använder du hormoner?"
"Jag vet inte", svarar jag och vill bara fly därifrån, springa det snabbaste jag någonsin gjort.
"Jaja, du kan gå nu. Det såg fint ut och du behöver nog inte oroa dig"
I omklädningsrummet, under promenaden och nu här hemma funderar jag på vad hon menade med att det såg fint ut?
En blek, halv mullig kropp och hängande bröst som under en plastskiva kläms åt så hårt att jag garanterat får blåmärken ( fick jag sist i alla fall )kan väl knappast se fint ut?
Jag vet att det är ett nödvändigt ont, ett måste att genomgå och bra för hälsan att gå på mammografi men inga soliga leenden, varma händer eller lugn miljö kan få mig att tycka att det är okej.
Nu tröstar jag mig med tanken att det dröjer två år tills nästa gång, för det såg faktiskt fint ut sa hon...
/vink vink
söndag 13 november 2011
Helg resume ( eller vad hände? )
Fredag kl 12.00 - jakten på de glömda sakerna och den färdiga isen startar.
14.30 - grattis kramar 22-åringen och jublar över överraskande SMS.
15.00 - tvingar serpentiner att hänga kvar på väggar och heliumtuben tas i bruk.
16.15 - min telefon lägger sig i koma.
17.15 - vinkar slött åt de första gästerna.
20.00 - den lesbiska vänninan presenterar sig och fastnar i minnet hos de första ungdomarna.
20.30 - min telefon väcks och för ett himla liv
21.15 - intar middag, samtidigt som helium-användandet skapar massor av nya Kalle Ankor.
23.00 - börjar rafsa ner dekorationer, sorterar inte sopor och skär mig i fingret.
Lördag 00.30 - duschar
03.15 - rotar i frysen efter vad-var-det-nu-igen-jag-skulle-ha-sakerna.
09.00 - har snozzat tre gånger.
10.30 - påbörjar bakning, medans maten hämtas.
10.45 - sökandet efter kvarglömda saker till det trötta ansiktet inledds.
11.20 - inser att städningen hemma glömdes bort ( sopar lite här och där innan det värsta döljs av handdukar ).
12.00 - tar emot de första gästerna.
16.00 - konstaterar att även dagens tema blev ballonger plus en enormt stor Atlas och telefoner.
17.00 - brorsan får en aha-upplevelse, då han upptäcker att min kökssoffa har krymt och kuddarna han blev serverad där som barn inte längre kommer farandes från snäll farmor.
18.15 - skjutsning och inhandling i full fart.
20.00 - landar i fåtöljen.
Söndag 00.30 - somnar förmodligen hårt, för när dottern kom hem vet jag inte.
07.30 - har snozzat tre gånger.
08.00 - mannen kör mot rött.
10.00 - äter frukost bland disk, smulor och presentpapper.
Så vad återstår idag då?
En nyckel ska dit, en planka hit och sedan vinst!?
Den tomma helium tuben ska slängas...någonstans...
PS! Grattis alla pappor där ute.
/vink vink
14.30 - grattis kramar 22-åringen och jublar över överraskande SMS.
15.00 - tvingar serpentiner att hänga kvar på väggar och heliumtuben tas i bruk.
16.15 - min telefon lägger sig i koma.
17.15 - vinkar slött åt de första gästerna.
20.00 - den lesbiska vänninan presenterar sig och fastnar i minnet hos de första ungdomarna.
20.30 - min telefon väcks och för ett himla liv
21.15 - intar middag, samtidigt som helium-användandet skapar massor av nya Kalle Ankor.
23.00 - börjar rafsa ner dekorationer, sorterar inte sopor och skär mig i fingret.
Lördag 00.30 - duschar
03.15 - rotar i frysen efter vad-var-det-nu-igen-jag-skulle-ha-sakerna.
09.00 - har snozzat tre gånger.
10.30 - påbörjar bakning, medans maten hämtas.
10.45 - sökandet efter kvarglömda saker till det trötta ansiktet inledds.
11.20 - inser att städningen hemma glömdes bort ( sopar lite här och där innan det värsta döljs av handdukar ).
12.00 - tar emot de första gästerna.
16.00 - konstaterar att även dagens tema blev ballonger plus en enormt stor Atlas och telefoner.
17.00 - brorsan får en aha-upplevelse, då han upptäcker att min kökssoffa har krymt och kuddarna han blev serverad där som barn inte längre kommer farandes från snäll farmor.
18.15 - skjutsning och inhandling i full fart.
20.00 - landar i fåtöljen.
Söndag 00.30 - somnar förmodligen hårt, för när dottern kom hem vet jag inte.
07.30 - har snozzat tre gånger.
08.00 - mannen kör mot rött.
10.00 - äter frukost bland disk, smulor och presentpapper.
Så vad återstår idag då?
En nyckel ska dit, en planka hit och sedan vinst!?
Den tomma helium tuben ska slängas...någonstans...
PS! Grattis alla pappor där ute.
/vink vink
lördag 12 november 2011
Vi fortsätter...
...vårt festande, kalasande med en stor familjesammankomst idag.
Lite prestigelöst, skrattrikt och med ett tryggt lugn precis som det ska vara när man umgås med sina nära och kära.
Lite kort om gårdagen så tror jag att det som berörde mest var det oväntade SMS:et och hälsningarna från de minsta...=)
SMS:et kommer definitivt att följas upp idag ( troligtvis under fniss och bus )
Bilder är tagna och fler blir det idag...;)
/vink vink
Lite prestigelöst, skrattrikt och med ett tryggt lugn precis som det ska vara när man umgås med sina nära och kära.
Lite kort om gårdagen så tror jag att det som berörde mest var det oväntade SMS:et och hälsningarna från de minsta...=)
SMS:et kommer definitivt att följas upp idag ( troligtvis under fniss och bus )
Bilder är tagna och fler blir det idag...;)
/vink vink
fredag 11 november 2011
11-11-11
"Ja, må hon leva, ja må hon leva, ja, må hon leva uti hundrade år" *sjunger högt så hon hör bort till sin lägenhet*
Ett fyrfaldigt leve; Hurra Hurra Hurra Hurra dadadadadammdammmda ( trumvirvel )
Tänk vad tiden går och går men inga gråa hår hos mig i allafall...eller?!
Party ikväll
Familjesammankomst i morgon
Får se om jag orkar eller om söndagen får tillbringas i horisontellt läge...*asg*
Till sist Ett stort Grattis till dotter E som idag fyller 22 år!!
<3
/vink vink
Ett fyrfaldigt leve; Hurra Hurra Hurra Hurra dadadadadammdammmda ( trumvirvel )
Tänk vad tiden går och går men inga gråa hår hos mig i allafall...eller?!
Party ikväll
Familjesammankomst i morgon
Får se om jag orkar eller om söndagen får tillbringas i horisontellt läge...*asg*
Till sist Ett stort Grattis till dotter E som idag fyller 22 år!!
<3
/vink vink
torsdag 10 november 2011
Såg en mysig sak idag...
...när gröna faran susade ner mig för bussbron ( vid Pilgatan ). Trottoaren är halvt avspärrad för bygg arbete som på många andra ställen i staden och det blir lite trångt för både cyklister och fotgängare att mötas, så jag halvt om halvt bromsade in när jag mitt i backen fick se en hemtjänst personal kämpa hårt med att påbörja vandringen uppför med en rullstol. Jag hann knappt tänka färdigt tanken att jag skulle hjälpa till när en byggarbetare tog ett kliv ut i trottoaren, fattade tag i ena handtaget på rullstolen och började hjälpa till att putta upp rullstolen.
Mitt leende var brett när jag trampade vidare mot mitt eget spännande mål.
Jag blev tidig till mitt möte och bestämde mig för att gå igenom informationshyllan i Fort Knox, alltså den hyllan som tillhör oss V-åsare. Där ligger en uppsjö av broschyrer, mindre foldrar och några enstaka visitkort som berättar, informerar och förtydligar våra rättigheter, skyldigheter och var hjälpen finns att få. Ytterst lite fanns att läsa om roliga saker som ska hända framöver, roliga saker som varit eller roligheter överhuvudtaget. Allt går ut på att man har problem, kan få problem eller har haft problem.
Nu vet jag att jag blev lite negativ, men min poäng är att jag verkligen saknar att man sprider glädjeämnen som t ex att två stycken som jag känner tog med sig två äldre människor ( den ena 104 år ) till Skansen igår för att titta på krokodiler eller mindre saker som i berättelsen jag startade detta inlägg med.
Därför tänker jag också berätta att jag idag under skojigt samtal fick lära mig att till en kock säger man inte att maten luktar si eller så, utan mat doftar si eller så.
Min lunch idag doftade underbart, smakade fantastiskt i gomen och magen blev lagom tillfredställd.
Vad mötet gav vet jag inte än, men eftersom jag satsade allt på ett enda kort känner jag mig otroligt nöjd oavsett. Idag var det från min sida inga kringelikrok-meningar eller tysta nickar utan jag gick rakt på berget och kan inget annat än hoppas att blåmärkena inte blir så stora.
Nu dags för lite avkopplande bakning...eller?!
/vink vink
Mitt leende var brett när jag trampade vidare mot mitt eget spännande mål.
Jag blev tidig till mitt möte och bestämde mig för att gå igenom informationshyllan i Fort Knox, alltså den hyllan som tillhör oss V-åsare. Där ligger en uppsjö av broschyrer, mindre foldrar och några enstaka visitkort som berättar, informerar och förtydligar våra rättigheter, skyldigheter och var hjälpen finns att få. Ytterst lite fanns att läsa om roliga saker som ska hända framöver, roliga saker som varit eller roligheter överhuvudtaget. Allt går ut på att man har problem, kan få problem eller har haft problem.
Nu vet jag att jag blev lite negativ, men min poäng är att jag verkligen saknar att man sprider glädjeämnen som t ex att två stycken som jag känner tog med sig två äldre människor ( den ena 104 år ) till Skansen igår för att titta på krokodiler eller mindre saker som i berättelsen jag startade detta inlägg med.
Därför tänker jag också berätta att jag idag under skojigt samtal fick lära mig att till en kock säger man inte att maten luktar si eller så, utan mat doftar si eller så.
Min lunch idag doftade underbart, smakade fantastiskt i gomen och magen blev lagom tillfredställd.
Vad mötet gav vet jag inte än, men eftersom jag satsade allt på ett enda kort känner jag mig otroligt nöjd oavsett. Idag var det från min sida inga kringelikrok-meningar eller tysta nickar utan jag gick rakt på berget och kan inget annat än hoppas att blåmärkena inte blir så stora.
Nu dags för lite avkopplande bakning...eller?!
/vink vink
onsdag 9 november 2011
Erikslunds shoppingcenter...
...på en timme och några lappar fattigare räcker gott och väl idag.
Dotter A skjutsade dit mig så vi hängde på låset, vilket betydde inga människor, bilar och sura expediter.
Varför har jag så svårt att gå och strosa i affärer, vända och vrida på alla plagg och bara spontantitta, när jag egentligen älskar att impulshandla?
Eftermiddagen har ägnats åt att skriva, rita och klistra rent tidigare dagars ihopsamlade meningar, tankar och fula teckningar som ofta symboliserar spontana känslor. Känslor som oftast omvärderas till aha-saker.
Resten av dagen ska ägnas åt sonen, tvätten och fantasier om morgondagens lunch-äventyr...=)
/vink vink
Dotter A skjutsade dit mig så vi hängde på låset, vilket betydde inga människor, bilar och sura expediter.
Varför har jag så svårt att gå och strosa i affärer, vända och vrida på alla plagg och bara spontantitta, när jag egentligen älskar att impulshandla?
Eftermiddagen har ägnats åt att skriva, rita och klistra rent tidigare dagars ihopsamlade meningar, tankar och fula teckningar som ofta symboliserar spontana känslor. Känslor som oftast omvärderas till aha-saker.
Resten av dagen ska ägnas åt sonen, tvätten och fantasier om morgondagens lunch-äventyr...=)
/vink vink
tisdag 8 november 2011
Den stora dagen...
...är över!
En intensiv dag som startade med sång, paket och choklad för att sedan fortsätta med hederligt skolarbete där dagens aha-upplevelse blev att; ger man av sig själv får man fint tillbaka.
Middagen ( tidig kvällsmat ) intogs på Max tillsammans med närmast sörjande, hejdå till pappa och sedan snabbt hem för mer paket öppning från farmor och farfar.
Lagom med fika men inget hembakat ( från mig iallafall )idag...
Nöjd, glad och med ett leende på läpparna efter att ha tackat alla ( och det var många ) som skickat hälsning via fb, sms och via den hederliga prat-i-telefonen har nu min "minsting" lagt sig och troligtvis somnat som en klubbad valros.
Min egen bokade förmiddag har jag mig själv att skylla, då jag har så svårt att hålla tyst. Ibland bara måste jag liksom blubba ut mina tankar, agera slagpåse och försöka bita in ilskan i kinderna.
Men efter en heldag + en bonus förmiddag i den salutogena världen knyter jag nu mina händer, rafsar ner ännu fler ideer och laddar om för att skjuta med hela arsenalen denna gång.
*ler, njuter och gnuggar händerna*
För visst är det väl så att det kanske bor en latmask i mig, att "värdinnan" i mig är väldigt liten och att alla behöver känna sig behövda även i liten, liten skala och det kan jag erbjuda.
Äntligen kanske tiden är ikapp även mig, men jag vägrar låta någon springa förbi och lipa åt mig...hihi...
PS! Jag tycker väldigt illa om tomma kartonger, tråkiga fyrkanter men en och en annan ledstång är faktiskt okej
/vink vink
En intensiv dag som startade med sång, paket och choklad för att sedan fortsätta med hederligt skolarbete där dagens aha-upplevelse blev att; ger man av sig själv får man fint tillbaka.
Middagen ( tidig kvällsmat ) intogs på Max tillsammans med närmast sörjande, hejdå till pappa och sedan snabbt hem för mer paket öppning från farmor och farfar.
Lagom med fika men inget hembakat ( från mig iallafall )idag...
Nöjd, glad och med ett leende på läpparna efter att ha tackat alla ( och det var många ) som skickat hälsning via fb, sms och via den hederliga prat-i-telefonen har nu min "minsting" lagt sig och troligtvis somnat som en klubbad valros.
Min egen bokade förmiddag har jag mig själv att skylla, då jag har så svårt att hålla tyst. Ibland bara måste jag liksom blubba ut mina tankar, agera slagpåse och försöka bita in ilskan i kinderna.
Men efter en heldag + en bonus förmiddag i den salutogena världen knyter jag nu mina händer, rafsar ner ännu fler ideer och laddar om för att skjuta med hela arsenalen denna gång.
*ler, njuter och gnuggar händerna*
För visst är det väl så att det kanske bor en latmask i mig, att "värdinnan" i mig är väldigt liten och att alla behöver känna sig behövda även i liten, liten skala och det kan jag erbjuda.
Äntligen kanske tiden är ikapp även mig, men jag vägrar låta någon springa förbi och lipa åt mig...hihi...
PS! Jag tycker väldigt illa om tomma kartonger, tråkiga fyrkanter men en och en annan ledstång är faktiskt okej
/vink vink
Hipp hipp Hurra...
...sjunger vi idag för sonen som fyller tonåring med allt vad det innebär,
bullrig röst, håriga ben och ett ordförråd som enbart innehåller två staviga ord.
Det känns lite konstigt nu att inte ha några små barn längre.
När till och med minstingen mullrar in i den jobbiga-motsträviga-trötta-tiden före vuxenvärlden så sitter jag här och funderar på var tiden, livet och allt annat tagit vägen?!
Tick tack och tick tack är bara att acceptera...
Så Grattis än en gång min "lilling" på din stora 13-årsdag
/vink vink
bullrig röst, håriga ben och ett ordförråd som enbart innehåller två staviga ord.
Det känns lite konstigt nu att inte ha några små barn längre.
När till och med minstingen mullrar in i den jobbiga-motsträviga-trötta-tiden före vuxenvärlden så sitter jag här och funderar på var tiden, livet och allt annat tagit vägen?!
Tick tack och tick tack är bara att acceptera...
Så Grattis än en gång min "lilling" på din stora 13-årsdag
/vink vink
måndag 7 november 2011
Vilka lärdomsinsikter...
...jag har fått idag!
Höstlöv på asfalt är som en vintrig isgata och det gör ont när man parerar cykeln för att undvika omkullkörning.
Många cyklar till och från jobb, skola eller hem på morgonen kl 8.30 ( jag som trodde att alla började eller slutade kl 7.00 )
Orden svårt, orättvist och njaääää är kluriga att plocka bort ur ordboken ( tyvärr ).
Det är lag på att man ska ha lyse på cykeln i mörkret, men de kan inte hjälpa till att få det att fungera, vilket i slutänden resulterade i "Cykla vidare snabbt, så gör vi en u-sväng med skygglappar på"
Tänk vad livet är fullt av nyheter, vändningar och aha-upplevelser även en helt vanlig måndag i november!!
/vink vink
Höstlöv på asfalt är som en vintrig isgata och det gör ont när man parerar cykeln för att undvika omkullkörning.
Många cyklar till och från jobb, skola eller hem på morgonen kl 8.30 ( jag som trodde att alla började eller slutade kl 7.00 )
Orden svårt, orättvist och njaääää är kluriga att plocka bort ur ordboken ( tyvärr ).
Det är lag på att man ska ha lyse på cykeln i mörkret, men de kan inte hjälpa till att få det att fungera, vilket i slutänden resulterade i "Cykla vidare snabbt, så gör vi en u-sväng med skygglappar på"
Tänk vad livet är fullt av nyheter, vändningar och aha-upplevelser även en helt vanlig måndag i november!!
/vink vink
söndag 6 november 2011
Facit efter en vansinnig helg...
...i Västerås verkar vara;
En bankomat så blodig att personen som förlorat allt troligtvis är död...
Preparerat hundgodis utlagt på skolgårdar, fotbollsplaner och några motionsspår...
Glassplitter på parkeringsplatser, trottoarer och trappuppgångar...
Undrar hur akut-personal, polis och brandkår har upplevt denna helg?
För övrigt denna lugna söndag lusläser jag nyheterna som enbart verkar handla om Grekland, mord och Zlatan...finner det lite märkligt faktiskt.
Sonen är genomförkyld men hävdar bestämt att det blir skola i morgon ( efter en veckas skollov som svischat förbi ), vilket jag hoppas eftersom jag ska tillbringa dagen på Stadshotellet i Salutogen anda och kanske lite god mat. Skulle han bli sämre är helgarderingen med matlåda, tillsyn och delegering klar så jag kan vara borta ändå för så gör en mamma som tänker på sig själv i första hand eller?! ;)
PS! Stort grattis till brorsdotter som fyller år idag!
/vink vink
En bankomat så blodig att personen som förlorat allt troligtvis är död...
Preparerat hundgodis utlagt på skolgårdar, fotbollsplaner och några motionsspår...
Glassplitter på parkeringsplatser, trottoarer och trappuppgångar...
Undrar hur akut-personal, polis och brandkår har upplevt denna helg?
För övrigt denna lugna söndag lusläser jag nyheterna som enbart verkar handla om Grekland, mord och Zlatan...finner det lite märkligt faktiskt.
Sonen är genomförkyld men hävdar bestämt att det blir skola i morgon ( efter en veckas skollov som svischat förbi ), vilket jag hoppas eftersom jag ska tillbringa dagen på Stadshotellet i Salutogen anda och kanske lite god mat. Skulle han bli sämre är helgarderingen med matlåda, tillsyn och delegering klar så jag kan vara borta ändå för så gör en mamma som tänker på sig själv i första hand eller?! ;)
PS! Stort grattis till brorsdotter som fyller år idag!
/vink vink
lördag 5 november 2011
Mina damer och herrar...
...välkomna till Rönnbergagatans årliga sågningsgala 2011.
Med motiveringen; de dansar inte, de klappar knappt händerna och lyckas att få till några högljudda oförskämdheter mot scenen där de visserligen dalande stjärnorna befinner sig för att ge oss 80-talets hits som vi frivilligt betalat pengar för att se utnämner jag glatt och utan tvekan Västeråsarna till den stelaste, tråkigaste och mest humorbefriande publik någonsin.
Stort Grattis!
Med motiveringen; man tycker det är onödigt att läsa på garderobsbiljetten och får till några svordomar i trängseln när man inser att man får byta kö, och då får man dessutom in lite vassa armbågar, stämplingar och till sist en knuff så man kommer rätt. Och trots att man inte fick sin jacka först utnämns även Västeråsrna till första pris i jag-är-den-enda-som-betyder-något kategorin.
Stort Grattis!
På 80-talet var jag tonåring och röjde på dansgolvet, jag satt inte still till musiken och det går att dansa lite lätt mellan stolarna om man vill.
Men med tanke på åldern på 80 % av de övriga kanske jag begär för mycket?!
Många ( många ) i publiken var säkert tio, femton och tjugo år äldre och när dessa låtar var populära kanske de satt hemma och diggade till radion som småbarnsföräldrar så därför ville de sitta ner igår. Och då ber jag om ursäkt för att jag stod upp, dansade så gott det gick och applåderade tills händerna domnade.
Nu till en helt annan sak!
Halloween är inte med betoning på inte samma sak som allhelgonahelgen. Halloween firas den sista oktober oavsett vilken veckodag det är, då kan man ringa på min dörr och få godis men ingen annan dag och definitivt inte på allhelgonafton!!
Allhelgonahelgen är ( nästan ) alltid första helgen i november, så visst verkar det som om det krockar ibland men det är ingen ursäkt för att låta barnen göra som de vill.
Dessutom hoppas jag slippa se spöken, monster och idioter på kyrkogården ikväll för jag tycker inte det passar sig alls!
Tack bästa M för en trevlig kväll och hoppas du kunde sova trots skäll, autograf och mörk cykeltur.
/vink vink
Med motiveringen; de dansar inte, de klappar knappt händerna och lyckas att få till några högljudda oförskämdheter mot scenen där de visserligen dalande stjärnorna befinner sig för att ge oss 80-talets hits som vi frivilligt betalat pengar för att se utnämner jag glatt och utan tvekan Västeråsarna till den stelaste, tråkigaste och mest humorbefriande publik någonsin.
Stort Grattis!
Med motiveringen; man tycker det är onödigt att läsa på garderobsbiljetten och får till några svordomar i trängseln när man inser att man får byta kö, och då får man dessutom in lite vassa armbågar, stämplingar och till sist en knuff så man kommer rätt. Och trots att man inte fick sin jacka först utnämns även Västeråsrna till första pris i jag-är-den-enda-som-betyder-något kategorin.
Stort Grattis!
På 80-talet var jag tonåring och röjde på dansgolvet, jag satt inte still till musiken och det går att dansa lite lätt mellan stolarna om man vill.
Men med tanke på åldern på 80 % av de övriga kanske jag begär för mycket?!
Många ( många ) i publiken var säkert tio, femton och tjugo år äldre och när dessa låtar var populära kanske de satt hemma och diggade till radion som småbarnsföräldrar så därför ville de sitta ner igår. Och då ber jag om ursäkt för att jag stod upp, dansade så gott det gick och applåderade tills händerna domnade.
Nu till en helt annan sak!
Halloween är inte med betoning på inte samma sak som allhelgonahelgen. Halloween firas den sista oktober oavsett vilken veckodag det är, då kan man ringa på min dörr och få godis men ingen annan dag och definitivt inte på allhelgonafton!!
Allhelgonahelgen är ( nästan ) alltid första helgen i november, så visst verkar det som om det krockar ibland men det är ingen ursäkt för att låta barnen göra som de vill.
Dessutom hoppas jag slippa se spöken, monster och idioter på kyrkogården ikväll för jag tycker inte det passar sig alls!
Tack bästa M för en trevlig kväll och hoppas du kunde sova trots skäll, autograf och mörk cykeltur.
/vink vink
fredag 4 november 2011
Dags att veva igång tidsmaskinen...
...för idag ska jag åka till 80-talet!
För några timmar ikväll ska jag känna tonårsvibrationerna i blodet, och minnesbilderna ska få flöda framför näthinnan innan det blir dags att återvända till det härliga ( där jag nog trivs bäst ) nuet.
Nikeryggsäcken som blev stulen innehållande min favorit London-inköpta-Pringles-tröja blir ikväll utbytt mot Björn Borg-väskan fylld med telefon, kamera och näsdukar.
Den otäcka häxblandningen som man snabbt hällde i sig ( samtidigt som man höll för näsan ) i en mörk gränd eller tät buskage ersätts ikväll med ett gott glas rött i offentligheten.
Puddelfrissan, tubsockorna och de svarta strecken kring ögonen är endast ett minne blott.
Tillsammans med bästa M, Rosa Körberg och Mickael Rickfors blir det nog en underbar nostalgi tripp och trevlig kväll.
Under tiden jag roar mig får tre generationer grabbar stroppa stål, köra travers och leta i grön, blå och orange...för livet är inte alltid rättvist!
Men innan det är dags för skratt, tårar och musik ska tvätten, matlådor och handling fixas...så nu måste jag sätta fart.
I morgon kanske jag bjuder på några bilder, vem vet?!
/vink vink
För några timmar ikväll ska jag känna tonårsvibrationerna i blodet, och minnesbilderna ska få flöda framför näthinnan innan det blir dags att återvända till det härliga ( där jag nog trivs bäst ) nuet.
Nikeryggsäcken som blev stulen innehållande min favorit London-inköpta-Pringles-tröja blir ikväll utbytt mot Björn Borg-väskan fylld med telefon, kamera och näsdukar.
Den otäcka häxblandningen som man snabbt hällde i sig ( samtidigt som man höll för näsan ) i en mörk gränd eller tät buskage ersätts ikväll med ett gott glas rött i offentligheten.
Puddelfrissan, tubsockorna och de svarta strecken kring ögonen är endast ett minne blott.
Tillsammans med bästa M, Rosa Körberg och Mickael Rickfors blir det nog en underbar nostalgi tripp och trevlig kväll.
Under tiden jag roar mig får tre generationer grabbar stroppa stål, köra travers och leta i grön, blå och orange...för livet är inte alltid rättvist!
Men innan det är dags för skratt, tårar och musik ska tvätten, matlådor och handling fixas...så nu måste jag sätta fart.
I morgon kanske jag bjuder på några bilder, vem vet?!
/vink vink
torsdag 3 november 2011
Nu ska det sparas...
...och höjas avgifter igen!
Det är inte utan att man blir lite trött på politikernas trångsynthet och deras icke befintliga närvaro på gräsrotsnivå.
Hemtjänsten kostar pengar...nähä...
Skolan kostar pengar...nähä...
Kanske inte skatten ska sänkas för de som arbetar...*duckar för ilskna blickar*
Vore kanske lämpligt att höja med någon ynklig krona...*tar skydd bakom barrikad*
I VLT idag kan man läsa att hemtjänstenheterna ska få mindre pengar när de har kunder med mycket hjälp och de äldre med lite hjälp ska få betala högre avgift...Jag fattar inte!
Om enheterna får mer att göra brukar det behövas anställa fler, vilket är bra för arbetslösheten, men får man ingen inkomst för detta mer arbete, kan man inte anställa fler utan i värsta fall får man avskeda.
Då kommer inte personalen att hinna ge de insatser som behövs och missnöjet över utebliven hjälp förstärks. Personalen kommer också att må allt sämre för att de inte hinner och då ökar sjukskrivningarna som även de kostar samhället massor.
Jag förstår fortfarande inte logiken!
*klunkar kaffe*
Man kanske skulle börja pakta lite med de äldre, att de tar bort lite av sina insatser så enheterna får mer pengar och kan anställa fler personal och därmed kunna ge de äldre all hjälp ändå.
Det skulle vi alla kanske tjäna på...eller har jag missförstått något nu igen?!!?
*sippar mer kaffe*
Jag har en plan!
Om enheterna får lite mer pengar, kan de anställa arbetslösa, då ökar skatteintäkterna och de äldre får bra vård/hjälp vilket gör att de får det bra på ålderns höst och ett tack för deras bidrag till att de byggde detta landet.
Om enheterna får lite mer personal, slipper vi kanske utmattnings-sjukfrånvaron och därmed höga sjukkostnader/vikariekostnader, så det blir ännu mer pengar kvar till enheterna som då kan anställa ännu fler arbetslösa o s v...Fattar ni?!!?
Kostar detta scenario verkligen mer?
Kan det bli fel om personal mår bra, äldre mår bra och arbetslösheten sjönk?
Kanske tänker jag riktigt galet, kanske lever jag i en fantasi och kanske ska jag bara vara tyst...
/vink vink
Det är inte utan att man blir lite trött på politikernas trångsynthet och deras icke befintliga närvaro på gräsrotsnivå.
Hemtjänsten kostar pengar...nähä...
Skolan kostar pengar...nähä...
Kanske inte skatten ska sänkas för de som arbetar...*duckar för ilskna blickar*
Vore kanske lämpligt att höja med någon ynklig krona...*tar skydd bakom barrikad*
I VLT idag kan man läsa att hemtjänstenheterna ska få mindre pengar när de har kunder med mycket hjälp och de äldre med lite hjälp ska få betala högre avgift...Jag fattar inte!
Om enheterna får mer att göra brukar det behövas anställa fler, vilket är bra för arbetslösheten, men får man ingen inkomst för detta mer arbete, kan man inte anställa fler utan i värsta fall får man avskeda.
Då kommer inte personalen att hinna ge de insatser som behövs och missnöjet över utebliven hjälp förstärks. Personalen kommer också att må allt sämre för att de inte hinner och då ökar sjukskrivningarna som även de kostar samhället massor.
Jag förstår fortfarande inte logiken!
*klunkar kaffe*
Man kanske skulle börja pakta lite med de äldre, att de tar bort lite av sina insatser så enheterna får mer pengar och kan anställa fler personal och därmed kunna ge de äldre all hjälp ändå.
Det skulle vi alla kanske tjäna på...eller har jag missförstått något nu igen?!!?
*sippar mer kaffe*
Jag har en plan!
Om enheterna får lite mer pengar, kan de anställa arbetslösa, då ökar skatteintäkterna och de äldre får bra vård/hjälp vilket gör att de får det bra på ålderns höst och ett tack för deras bidrag till att de byggde detta landet.
Om enheterna får lite mer personal, slipper vi kanske utmattnings-sjukfrånvaron och därmed höga sjukkostnader/vikariekostnader, så det blir ännu mer pengar kvar till enheterna som då kan anställa ännu fler arbetslösa o s v...Fattar ni?!!?
Kostar detta scenario verkligen mer?
Kan det bli fel om personal mår bra, äldre mår bra och arbetslösheten sjönk?
Kanske tänker jag riktigt galet, kanske lever jag i en fantasi och kanske ska jag bara vara tyst...
/vink vink
onsdag 2 november 2011
Förvirrad...
...och förvånad lämnar jag dagen bakom mig redan, fast klockan inte ens är sent.
Att något som så många tycker är fel, jobbigt och onödigt skulle bli så populärt kunde jag aldrig i min vildaste fantasi ( och den kan ibland vara lite galen ) tro mig.
Att så många vill sitta still hade jag nog kunnat ana, men hallå inte halva staden.
Att min chans blev ytterst liten däremot, det kunde jag snabbt räkna ut eller hur var det meningen löd egentligen *letar i minnesbanken*
Men å andra sidan vad är det att fundera på?
Nu när jag äntligen landat, slutat planera?! och följer med vågen, strömmen eller det stillastående grodvattnet så ska inte denna lilla bagatell rynka till pannan *trycker på off-knappen*
Nähä...nu måste jag sätta fart, sonen vill ha mat ( trots god lasange hos snälla "barnvakter" tidigare idag ) och sedan blir jag hämtad av dotter E för en visning...*spännande*
/vink vink
Att något som så många tycker är fel, jobbigt och onödigt skulle bli så populärt kunde jag aldrig i min vildaste fantasi ( och den kan ibland vara lite galen ) tro mig.
Att så många vill sitta still hade jag nog kunnat ana, men hallå inte halva staden.
Att min chans blev ytterst liten däremot, det kunde jag snabbt räkna ut eller hur var det meningen löd egentligen *letar i minnesbanken*
Men å andra sidan vad är det att fundera på?
Nu när jag äntligen landat, slutat planera?! och följer med vågen, strömmen eller det stillastående grodvattnet så ska inte denna lilla bagatell rynka till pannan *trycker på off-knappen*
Nähä...nu måste jag sätta fart, sonen vill ha mat ( trots god lasange hos snälla "barnvakter" tidigare idag ) och sedan blir jag hämtad av dotter E för en visning...*spännande*
/vink vink
tisdag 1 november 2011
Motvind...
...isbana och stark nederbörd är inte så roligt, så vilken tur att det idag är en första november utan kung Bore på besök. Faktiskt är det ovanligt varmt för årstiden...Ska jag bära ner cykeln och cyklar till jobbet i morgon??
Nääää...;)
Tränat idag och det börjar ge resultat;
2 km under 15 minuter ( för andra gången ) och nästan 3 km under 20 minuter ( vilket är målet ) sedan stod alla stilla när jag blossande röd och genomsvettig passerade.
Ökat på vikterna i magmaskinerna med 2,5 kg och rygg med 5 kg, men armarna!? oj oj där fick jag minska vikten idag...
Efter det var det mycket pepp-snack i köket och jag hoppas, önskar och vill tro att det ger resultat.
Ibland kan det vara lite svårt att förstå att livet är en hård skola, en utbildning som man aldrig kan ta studenten ifrån. Mänsklig kontakt, personliga möten och samvaro med påtvingade individer kommer man inte undan, utan det får man med tiden lära sig hantera.
För övrigt har dagen också bestått av "tjat" om att det bara är en vecka kvar, som om vi skulle glömma det?!!?
/vink vink
Nääää...;)
Tränat idag och det börjar ge resultat;
2 km under 15 minuter ( för andra gången ) och nästan 3 km under 20 minuter ( vilket är målet ) sedan stod alla stilla när jag blossande röd och genomsvettig passerade.
Ökat på vikterna i magmaskinerna med 2,5 kg och rygg med 5 kg, men armarna!? oj oj där fick jag minska vikten idag...
Efter det var det mycket pepp-snack i köket och jag hoppas, önskar och vill tro att det ger resultat.
Ibland kan det vara lite svårt att förstå att livet är en hård skola, en utbildning som man aldrig kan ta studenten ifrån. Mänsklig kontakt, personliga möten och samvaro med påtvingade individer kommer man inte undan, utan det får man med tiden lära sig hantera.
För övrigt har dagen också bestått av "tjat" om att det bara är en vecka kvar, som om vi skulle glömma det?!!?
/vink vink
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)