Varför ska läkare...

...absolut ta i hand när de tar emot en patient? Och varför kommer ett inre tvång hos mig att nysa i handen och inte i armvecket alldeles innan?
Hur vet jag att patienten innan tvättade händerna innan de skakade hand med doktorn? Vem spritar av handtag, stolskarmar och leksaker varje dag på en vårdcentral?
Så kanske är jag mer sjuk när jag lämnar vårdcentralen än när jag kom dit...för det är väl inte friska människor som bokar tid?
Jaja...resultatet idag blev fortsatt penicillin och remiss till kirurg ( som inte prioriterar en tå och som inte vill ha in patienter förräns till hösten ).

Sedan undrar jag varför en apoteksanställd frågar kunden vem som skrivit ut receptet. Trovärdigheten för dennes yrkeskunskap sjönk ganska mycket på tre sekunder. Ska verkligen jag som kund behöva berätta att en läkare skrivit ett recept? Ska jag som kund behöva berätta att penicillinet inte ska tas i samband med mat?
Jaja...jag gjorde det, betalade och gick därifrån.

Tredje veckan av semestern lider mot sitt slut och trots en snabbtitt in på jobbet igår har jag ingen jobbångest, utan känner snarare en spänd förväntan på kommande förändringar och nya lärdomar.
Hur kan det vara så olika? Varför känner jag så i år?
Kanske för att jag trivs, kanske för att det jobbar så många trevliga människor där och kanske för att fattade beslut är fattade och för att den egna tanken är uppskattad!

Torsdagskvällen avslutades med hagel, dunder och blixt så idag kan vi alla andas utan att svettas floder, även katten orkade ruscha lite i hallen...

Ikväll väntar Räkbåten på mig och döttrarna, lite kvalitetstid och umgänge innan det väntar nya resor, jobb och snart vanlig vardag =)

/Vink vink

Vecka två avklarad...

...eller om man vill vara sån så är den till ända.
En båt resa till Riga får igång tankarna minst sagt.
Ta det här med flaskhalssystemet som vårt kära land är så förtjusta i...som t ex två-plus-ett-vägarna, är de bra eller dåliga?! Likadant var det nämligen under vår båtresa. När vi kom till Riga var det breda, raka gångar och tjohej var man på fastlandet och kunde jaga shopping affärer som tyvärr inte fanns, men det är en annan historia. När vi återvände hem var det smala, krokiga och slingriga gångar blandat med rulltrappor eller stillastående hissar och vi kände fastlandet under fötterna efter en evighet.

Å andra sidan kan jag inte påstå att personalen ( faktiskt lettisk ) på båten var sådär överdrivet serviceinriktade och leende. Men vad vet jag om deras senaste löneförhandling, arbetsvillkor och privatliv.

Tiden ( alltså klockan ) är alltid ett mysterium, även om det "bara" handlar om en timme hit eller dit. För om klockorna inom samma område ( denna gång alltså en båt ) inte går lika blir det ganska förvirrande och om personalen sedan bestämmer sig för vara i en annan tidszon än vad som står på biljett och i informationshäfte blir det till slut snudd på parodi.

Maten...jodå för all del...men är det egentligen hygieniskt? Fanns det handsprit att tillgå? Blev jag magsjuk?

Själva Riga då? En mycket förfallen stad där även deras "kommunalarbetare" inte arbetade ihjäl sig direkt. Där ruttna plankor försökte stötta upp stenmurar med sprickor breda som svartån. Där kaffet serveras med varm mjölk i kaffekoppar mindre än ett 5 ml's medicinmått. Njae...vi hann sova en timme på båten ( efter att ha visat pass och boardingkort för en butter muskelman som nog hellre hade varit någon annanstans ) innan den faktiskt åkte en halvtimme förtidigt och inte vet jag om alla hann med eller inte?!!?

Men hörni...vad papperskorgar det finns överallt i andra länder/städer! Jag ångrar att jag inte räknat. Försök hitta papperskorgar i vårt land. Och de ska vara hela, inte överfulla och fullt synliga för att räknas!

Jaja, alla upplevelser är upplevelser men nu får det räcka för denna sommar. Inte för att jag inte hinner eller vill åka till t ex Madagaskar, Bermuda eller Grönland men skavsår, speedway och en trasig necessär sätter liksom stopp. Jag har heller inga fler burkar att panta och att sitta med hatten i vår sura stad fungerar inte. Så jag får nöja mig med trevlig umgänge på "Hea", sovmorgnar hemma och härlig fotboll...och det känns faktiskt riktigt, riktigt bra det med! =)

/vink vink

Ps! Min man har ett väldigt udda partytrick som han inte så ofta plockar fram, men kommer han nära ett dansgolv ( och med nära här menar jag 20 meter ca ) så får han ont i sitt knä ( eller menisken som han själv säger ). Detta händer varje gång?!!? Men tre shower fick vi se ( där dansarna inte var synkade, sångerskan lite skrikig och dekoren var målad av någon första klass på landet ) och jag fick dricka några mojito. Så inte ska väl jag klaga??!!

Första semesterveckan...

...levererade fantastiskt väder ( nästan bränd näsa ), gasläcka och vilse på kända gator i London. Storögt studerade sonen Buckingham Palace, Big Ben och utsikten från London eye. Trängseln på Madam Tussauds överlevdes och det murkna badrummet blundande vi för.
Starbucks kaffet fick denna gång hård konkurrens med Nero kaffet och det Italienska vann till slut med minsta möjliga marginal. Mc Donalds smakar samma lika överallt men den på puben inhandlade fish´n chips måltiden slog god-mat-i-massor-rekordet i år. Och som pricken över allt hann vi/orkade vi ta oss till bästa, roligaste och dyraste kvarteret för den sista inhandlingen och gubbarna som följde med hem pryder nu fint mitt rum i väntan på luftning.
Avgångar och landningar i tid gjorde resandet lätt denna gång och då sonen fick blodad tand för storstad, drar vi till Riga i veckan som kommer. Först ska vi bara fixa ett kontokort, växla pengar och sanera den total havererade tån.
Ikväll blir det middag i skogen för att ordentligt kunna heja fram de svenska damerna och i morgon ett litet kalas för nyss fyllda 23-åringen.

Ja, hittills är det svårt att klaga på sommaren/semestern och framöver blir det inte lättare...

/vink vink

Jag gick i mål...

...med flaggan i topp i fredags tror jag?!!? Det var verkligen jobb, jobb och jobb ända in i kaklet, ända fram till klockan 16.00. Men vad gjorde det när jag på fredags morgonen möttes av en flaska cider, en skål jordgubbar, ett vinglas med två sugrör i tillsammans med en lapp där det stod ett fint meddelande, då var det nära till tårar...Och att det jag dessutom hann ( tror jag ) det jag skulle och lämnade klart ( hoppas jag ) efter mig kändes extra bra.
Cykelturen hem blev dock en promenad då halva Västerås cyklade i motsatt riktning ner mot finbilscruisingen och min packning var mer och tyngre än jag räknat med.
Väl hemma hann jag bara sitta i några minuter innan mannen överraskade genom att komma hem i tid en fredag och dessutom fredagen före även hans semester.

Helgen har sedan fram till nu tillbringats i avgasernas, gummisprutandes och tutandes land, då Power Meet har förgyllt tillvaron. Många bilar ( som vanligt ) men ännu fler tokroliga människor att titta på och poliser, poliser och åter poliser på plats vilket ( verkar det som ) har gjort årets bilfest till den lugnaste genom tiderna. Bra gjort!! =)

Nu packar vi, eller packar förresten, vi försöker ha så tomt som möjligt i väskorna eftersom vi förväntar oss att handla, shoppa och frossa i onödiga och nödvändiga ting i London. Katten svansar runt och är inte helt nöjd, sonen går omkring i morgonrock och laddar för kanske årets jobbigaste dagar. Jag funderar på om snabeldraken ska få dansa innan vi åker? Hur som helst ska det bli gött att återse London!
Sparade pengar ligger och bränner på kontot, nikotintuggummit är nerpackat och dubbla förpackningar skavsårs plåster är inköpta så nu får gärna klockan bli ca 20.00 måndag kväll för då hoppas och tror vi att vi kan börja vandringen mot Buckingham, Big Ben och Themsen innan vi slår ner våra rumpor någonstans för att äta någon slemmig macka och konstigt öl i närheten av Picadilly...=) Ja, planen är klar och förväntan stor!

/vink vink