Sonen verkar ha...

...gått genom en förvandlingsportal i söndags ( eller lördag möjligtvis ).

I tisdags vågade han gå ända bort till sitt gamla dagis alldeles själv ( han gick dock inte över en enda gata, utan det blev lite omvägar ). Han pratade med personalen, tittade in i de gamla ( små ) lokalerna och tog en extra promenad hem igen.
I tisdags kväll ville han köpa sallad på ICA för det såg så gott ut ( och han åt upp det ikväll )
I dag duschade han när han vaknade, använde deo och försökte borsta håret innan han blev hämtad av E för vidare färd mot bästa frissan J. Han betalade klippningen själv, valde och köpte en t-skirt på stan. Men missade dock att bjuda E på lunchen ( det får vi fixa sen )
Varje dag den sista tiden har han varit med under hela matlagningsproceduren, han kryddar och smakar av...( och äter så klart )

Nu ska jag bara få honom att fatta att man måste ansa ojämna skäggstrån, hänga upp handduken och visst vore det bra om han helt plötsligt tycker det är roligt att både diska, damma och dammsuga ( våttorkning gör jag gärna själv ).

Jag vet att jag skrivit det förr men idag flög tanken iväg igen;
Ett farväl behöver inte betyda för alltid!
Tillfälliga bekantskaper kan bli vänner!
Och vissa människor möter man om och om igen!

Nu är det laddning som gäller, då nya tider stundar. Spännande tider och annorlunda tider.

/vink vink

Lite hästkött någon!!

Undrar vad de kommer att hitta härnäst i alla hel och halvfabrikat ( och allt annat som säljs ).
Vad vet vi om vad som egentligen blandas i mjölken, vad alla förpackningar är gjorda av och hur ofta görs delikatess diskarna rent på rätt sätt.

För väldigt många år sedan var jag med och städade lite här och där. Bland annat skulle vi städa en glassbar och vad vi hittade i mjukglassmaskinen får fortfarande min mage att rulla runt. Vad man kan hitta i ihåliga olika sorters rör på ett gym ska jag inte heller kanske avslöja. Kundvagnshandtagen - vem spritar/tvättar dom?
Inte ens vid byggstädning av nybyggen ( skatteskrapan här i stan ) var det riskfritt...en hel del snusk och udda saker hittades.

Men åter till maten.
Innehållsförteckningar i all ära men är de sanna, pålitliga och rätt alltid?
För vem skulle skriva att det t ex kan finnas spår av snus ( från fingrar som rullat en prilla ) i en falukorvsring?
Eller skulle det vara tänkbart att skriva att det kan innehålla nysbaciller ( från någon som inte hann få näsan till armvecket ) i en burk med bredbar leverpastej?
Och även om jag inte ska vara så drastiskt så kan man fundera ibland på vad en kaviar egentligen är tillsatt med, eller en ketchup med flera månaders hållbarhet?

För hur det än är så lever jag fortfarande, trots ett frossande av de där farliga chipsen. Och fast jag skrapar smörbyttekanter!
Så för mig känns det som om den lilla, lilla gnutta hästkött som eventuellt kanske finns i IKEA's köttbullar varken kommer att göra till eller från. Speciellt med tanke på hur många människor som dagligen äter av dessa ( eller gjorde innan de togs bort i allafall ).

Men visst...fortsätt bränn mat när det finns svältande människor världen över...

/vink vink

Tekniken går framåt...

...ända tills den inte fungerar längre.
Vad händer då?
Jo, vi står som idioter, vi ringer överallt ( och ingenstans )och hårda ord kastats fram och tillbaka i det redan ihoptryckta utrymmet.

Med en teknik som fort och stadigt går uppåt minskar pappersanvändandet drastiskt...och det blir tid över för annat.
Vissa får tillgång till allt, några lagom och en del knappt, vilket gör att ansvaret ofta ligger hos någon annan.
Vi tänker teknik som hjälpmedel, lösningsfokuserat och bara till nytta.
Men när den inte fungerar blir det kaos...eller kanske bara lite mer dramatiskt och rörigt.

Det är då det är tur att det finns latmaskar, pessimister och hjärtmedicin.
Den gamla hederliga pennan, cykeln och lite vissa-saker-rår-jag-helt-enkelt-inte-på tänk kommer då till pass.
Några djupa andetag, korsade ben och armar får igång cirkulationen igen och igen och igen...

Tekniken går framåt...
...och jag gillar det trots allt.

/vink vink

Känslor hörni!

Ikväll dricker jag ett vansinnigt gott och dyrt rött vin. Men inte för att dämpa jobbångest, inte för att fira äntligen-helg-fenomenet.
Jag är inte trött, inte helt slut och inte ens helt vimsig i hjärnan efter en fem dagars arbetsvecka.
Att få komma hem och vara klar.
Dagen blev avslutat.
Som bonus behöver jag inte fundera på eventuella otrevligheter som eventuellt väntar nästa dag, nästa vecka :)
Ja, ni fattar...jag trivs!

Så känslor igen då...jag vet vilka jag föredrar.
En klapp på axel, en lätt nick och lugn.
Förtroende, tillit och en ärlig chans.
Mer behövs inte för att bli jag igen, därför funderar jag nu på vilken hårfärg jag ska välja till påsk?
Självklart har jag valt en ny vårväska ( men berätta inte för mannen ) och ett par byxor i terracotta färg ska jag på leta reda på också.

Ett litet smolk i bägaren är dock att sonens omdömen kom med mail och jag kan kallt, torrt och bittert konstatera att de inte lyssnade i höstas. Så nu jäklar ska det diskuteras, för nu orkar jag!

Haha...självklart ska det bli skönt med helg också.
Sova länge, äta godis och sova lite till...

/vink vink

I en korridor...

...vid ett skrivbord har jag numera min arbetsplats. Ingen bokhylla, inga lådor och utan ( enligt andra ) riktig belysning.
Jag ansvarar för två telefoner, en fax och papperstunnan ( som försvann idag ).
Trots den allmänna arbetsplats ytan har jag numera den lugnaste, stillsammaste och tystaste arbetsplats jag någonsin haft, och det trots att telefonen ringer mycket.
Jaja...heltäckningsmattan dämpar många fotsteg...Och jag stortrivs!!!! :)

I ca fyrtio minuter på förmiddagen idag var det lite uppståndelse bakom min rygg och det var otroligt svårt att inte skratta hysteriskt.
Tänk er en 45 + are med begynnande stor flint, redan existerande mage och blåkläder med firmanamn på. Försök sedan höra hans konstiga snack med någon annan grabbig kollega;
- Men allvarligt...han är bara för mycket...
- Han tror verkligen han är något, men han jobbar faan inte ett skit...
- Dessutom äter han fika bröd i smyg och låtsas att han bantar...
- Nä, fy han är verkligen som en surkål i bladpersilja med tillhörande bittermandelsås...
- Vi måste verkligen sätta dit honom, så vi slipper honom...
O. S. V.

Vem har sagt att killar är bättre?

Ps! Locket är kvar, näsborren är fortfarande ur funktion och som extra krydda har någon lagt taggtråd i halsen...På allvar, jag tycker det räcker nu...

/vink vink

Dagens status, utan givna tankar.

Med lock ( stenhårt )för högeröra, stopp ( tvärstopp ) i vänster näsborre och några finnar på ena vaden mår jag ändå bättre än förra veckan.
Än värre vore det om det var lock för vänsteröra eftersom jag är högerhänt. Vad det beträffar näsborrar höger eller vänster spelar det mindre roll så länge jag kan andas lite genom dom ( man blir så torr i mun och på läpparna av att andas med öppen mun, dessutom ser det lite "konstigt" ut ). Finnarna hade varit mer hatiska i ansiktet ( även om de är på väg att föröka sig dit också ) men hopplösast är det när de hamnar precis vid skalmarna...

För övrigt är det numera ljust när min klocka ringer på morgonen och det kan i och för sig bero på att jag inte längre börjar i ottan. Ljust när jag åker hem gör humöret lättare och mindre stressat, så tänk vad lätt allt kommer att bli när våren är här på riktigt =)

Annars är det så att efter vad jag läser, förstår och läser mellan raderna både här och där ( lite skvaller också så klart ) verkar det som om många har det tungt, eländigt och urtrist just nu. Jag hoppas därför att det ljusnar även för er, och att solen tittar fram och värmer.

Men nu är det dags för en date med min fantastiske vän Paddan. Paddan som verkligen gör det lättare att somna. Paddan som lyser upp mörkret sena kvällar och får min fantasi att skena iväg till både det ena och det andra. Ska bara dubbelkolla alla mina väckarstationer, eftersom jag känner mig halvdöv, heltrött ( på morgonen ) och inte har någon lust att försova mig ( igen ).

/vink vink

Högt i tak...

...öppet klimat och samarbete pratas det om överallt. Alla vill ha det, många säger sig ha det men är det så? För handen på hjärtat vad betyder det egentligen?
Först måste man nog försöka reda ut, bryta ner och förstå uttrycken. Redan på den nivån kommer det nog visa sig att det är väldigt individuellt...
Ska det innefatta prestationer?
Personliga sanningar?
Skvaller?

Skvaller kan vi stanna vid en stund, för om man har högt i tak, ett öppet klimat och bra samarbete skvallrar man inte eller?
Man berättar rakt ut att man såg någons partner hångla med fel person på krogen, att den nya frisyren inte passar ansiktsformen eller att den där egen komponerade dieten inte verkar fungera...
Om vi sedan backar till personliga sanningar blir gränsen till skvaller hårfin, så tunn att den oftast inte finns.
Och när man måste säga till någon att den inte är tillräckligt effektiv, har ett fullständigt vansinnigt kaos omkring sig eller att denna någon inte lyssnar och tar till sig information så blir det personliga handlingar som snuddar eller hoppar över på prestationer och cirkeln är sluten. För var går gränsen?

Okej, vi börjar om.
Låt oss tänka oss in i ett vanligt, enkelt och ofta förekommande problem...
Vissa människor kommer alltid några minuter försent, andra kommer alltid för tidigt till utsatt tid. Så finns det de som alltid kommer prick eller?
Vilka gör rätt och vilka gör fel?
Spontant svarar nu de flesta att de som kommer försent gör fel! Men den som kommer för tidigt då? Fjäskar den och vill bara visa sig extra duktig? Bjuder den på sin privata tid och i så fall varför? Och blir inte den personen ofta lite martyr när detta kommer på tal?

Anslaget; "Din mamma jobbar inte här" finns på de flesta arbetsplatser ( kan finnas variationer så klart ). Detta anslag betyder att var och en ansvarar för att plocka undan sin egen skit, diska sin egen disk och hjälpa till att hålla en god arbetsmiljö god, trevlig och ren. Kan man inte sätta upp samma anslag hemma? Eller jobbar mammor med detta hemma? Gratis? På sin lediga tid?
Varför kan man inte bara skriva; "Städa efter dig" eller "Tänk på dina kollegor och håll ordning på dina saker".
Fast egentligen tycker jag att det inte ens ska behövas några som helst anslag om dylika ting...

Åter till det höga taket, öppna klimatet och samarbetet.
Berätta gärna för andra vad de gör för fel, men var beredd på mot argument då den andre säkert inte tycker den gör fel.
Kom gärna med förslag på förbättringar, men var säker på att andra kommer att uppleva dom som försämringar.
Skvallra lagom och någorlunda schysst och förstå att andra gör det om dig.
Tänk också på att det oftast är hur du säger saker, hur du visar med kroppen vad du säger som får reaktioner, konsekvenser och sänker taket, stänger klimatet och försämrar samarbetet.

Nu tror nog många att jag är negativ i ovanstående, men så är inte fallet!
Jag uppskattar ärlighet, fakta och konstruktiv kritik för det kan verkligen alla ta lärdom av, skapa större gemenskap och dessutom ger det ofta många goa skratt.
Så kom igen nu allihop, tillsammans kan vi fixa det här eller?!!?

/vink vink

Roligare har jag haft...

...än de sista dagarna.
Här kommer en kort, trist och självömkande sammanfattning;

Måndag - jobbade, snorade och hostade sönder öronen på folk i andra änden av luren - men ville inte ge upp!
Tisdag - jobbade, snöt sönder näsan, hostade ut ... på tröjan - men stretade emot hårt!
Onsdag - jobbade knappt en timme, gick hem och febern rullade runt i hela kroppen - gav upp och somnade!
Torsdag - fattade knappt var jag var, vimmelkantig och febrig gick jag mellan säng, fåtölj - somnade gång på gång och drömde knas!
Fredag - snorar mindre, hostar värre och febern kommer och går - vet inte ens hur jag mår!

Sonens vecka har inte varit bättre, även om hans sitter mer som ont i halsen, lite snor och glansiga ögon.
Han vandrar också mellan rummen, sitter en hel del och försöker äta lite då och då.

Jag och sonen är därför idag lite små arga ( när vi orkar ). Vi varken vill eller har tid med detta tillstånd.
Vi blänger på varandra, på oss själva men inte blir det bättre av det.
Nu får vi finna oss i att det kommer en helg...

På måndag tar vi nya tag och sonen lär gå till skolan oavsett, jag tänker gå till jobbet oavsett!

Allt har en mening??
Vad är då meningen med en influensa när jag äntligen trivs på jobbet? När jag verkligen vill gå till jobbet?
Meningen med det måste vara att testa mitt tålamod och vem f..n har tålamod när man är sjuk?
Allt har en mening??
Baciller, virus och epidemier kan knappast ha någon mening?
Men jag är inte bitter, sur eller förbannad...Kanske något irriterad...

/vink vink

Sitter uppe...

...men med stöd och bara för att jag måste!
Onsdag morgon gick jag upp halv sju
Var på jobbet drygt en timme.
Onsdag halv elva på förmiddagen somnade jag
Vaknade halv tre, försökte äta lite
Somnade om halv fem.
Vaknade och bytte viloplats till soffan kl sju på kvällen.
Halv tolv på natten somnade jag
Och har sovit som en död till halv elva torsdag förmiddag.
Ingen klocka har väckt mig, trots att de var ställda

Nu sitter jag här darrig, skakig och inte alls bra. Hjärtklappning, sus i öronen och genomtät i hela halsen.
Det enda jag vill är att lägga mig igen, somna om och hoppas att jag mår bra nästa gång jag vaknar.
Jag tror bestämt att Mr Influensa tänker göra sitt hembesök ordentligt denna gång.
Jag hade inte planerat detta. Jag ville inte heller...men nu är det som det är och det är bara att ta sig igenom!
Därför struntar jag i att försöka äta, jag går mot sängen och snart sover jag förmodligen igen som en stock...

/vink vink

Jag vill...

...inte öppna dörren!
Jag stretar emot, jag använder magiska krafter och häxmedel. Jag vill stå pall, vara stark och kunna säga; jag klarade mig
Jag ställer tunga saker mot dörren!
Jag håller upp händerna som skydd, jag sparkar bort och vänder ryggen till.
Och ett tag verkade det som om jag skulle vinna...
Men helt plötsligt slogs dörren upp, saker flyttade på sig och ingen dunder kur i hela världen var rätt.
Så välkommen in Mr Influensa.
Vad snällt att du väljer att stanna och umgås med både mig, sonen och mannen. Ännu roligare vore det om du kunde tidsbestämma din inflytt.

Nu står mitt hopp till att du tröttnar när jag/vi har kapitulerat. För när man får som man vill är det inte lika roligt längre, har jagbhört.
Men tills du har bestämt dig så fortsätter vi hosta, nysa, torka snor överallt och känna febern stiga, sjunka, stiga och sjunka.

/vink vink

Helgen gick...

...i rasande tempo som vanligt, trots att jag inte bytte om från sovkläder på hela söndagen.
Lördagen spenderades med Lars Vallin och bästa M innan det det var dags för Mello ( som inte är som förr direkt ). Men titta ska man ändå...

Måndag morgon kom och alvedon, xyz och snorpapper stoppades ner bredvid matlådan. Och snön fortsätter falla över bilar, tak och oss snö-kall-trötta människor. Ge mig en glimt av vår nu, ge mig lite värme och ge mig lite fågelkvitter på morgonen, tack!
Att förlita sig på maskiner kan vara fullt av risker blir dagens lärdom. Men efter några ut-skällningar fattade jag/vi vad som hänt och hann nästan fixa till det, resten ordnar sig i morgon bitti får vi hoppas.
Några nya hej, en upptäcktsfärd och vissheten av att svart kaffe går att dricka gjorde trots allt min dag

En liten reflektion jag gjort är;
Att om rutiner är rutiner d v s samma lika varje gång är det enkelt att lära sig och följa
Med uppmuntrande ord, ett vänligt leende och tillit som känns ärligt menat blir det lätt att jobba
När det blåser, gungar eller rent av stormar är det bra om stommen står stadigt

Det kanske inte var jag...

/vink vink

Konstigt...

...men nu är det helg och självklart känns det bra, skönt och härligt.

När man som jag nu gjort ( bytt jobb två gånger på två år ) infinner sig en mängd reflektioner. Även om grundjobben är det samma d v s bemöta, tillgodose och hjälpa kund och även om huvud"företaget" är den samma är det så mycket som är olika. Det olika som är så svårt att få grepp om, förklara och berätta om men jag lovar att det märks.
Är det en allmän stämning och i så fall? Vem ska ta itu med det?
Det finns alltid trevliga och gulliga människor som hjälper till och som ärligt bryr sig, men lika vanligt är det att vissa inte vill!
Varför?

Än en gång har jag ställts inför frågan; Hur länge får man vara ny?
Kanske frågan; Vem bestämmer när man inte är ny längre? är än viktigare att försöka hitta ett svar på?

Som ni märker är det total kaos i mitt huvud...
Men jag har haft en mycket rolig, spännande och lärorik vecka...på många sätt!
Och det ska bli kul att gå till jobbet på måndag morgon =)

Nu ska nog slurken Mobergs rose från förra helgen drickas upp innan jag somnar i soffan.

/vink vink

Väntar på...

...John Blund, fåren eller att något hårt ska klubba till mig så jag somnar.
Men efter att i fyra dagar kämpat hårt för att förstå, se mönster och bara göra så bra jag kan är huvudet fullt av papper, siffror och fack. Och fler frågor, ideer och förslag ploppar upp hela tiden, vilket skapar ett smått förvirrat kaos som vägrar släppa taget. Tur att det bara är en dag kvar för sedan blir det endast nöjen, shopping och vila i dagarna två.
Å andra sidan trivs jag massor med det nya tåget, är väldigt glad för chansen/möjligheten och tacksam för härligt bemötande.
Tåget är kanske lite skrangligt och ruffigt men inte helt utan framtid =)

Sedan måste jag bara påpeka att vädret inte gillar mig. Jag fixade i ordning cykeln, lärde mig till och med hur man pumpar däcken och sedan första cykelturen har det nästan konstant snöat ( mer eller mindre i alla fall )Så i april planerar jag att cykla nästa gång!!!

/vink vink

Det blir inga...

...långa inlägg dessa dagar, inte heller några roliga eller elaka för när jag kommer hem känner jag mig helt utpumpad.
Och det beror inte på dumma människor, extremt stressig arbetsmiljö eller sömnbrist. Jag tror snarare att det här med att vara ny är något alldeles speciellt.
Man är verkligen ny, oerfaren och det finns tusen "fällor" att gå i. Jag skulle verkligen vilja att vissa ( inga namn eller antydningar ) provade på det här med att vara ny!

Hur som helst har jag nog fått kläm på det viktigaste;
Jag har hittills svarat med rätt enhet i telefon varje gång ( mitt eget namn har jag dock glömt två eller tre gånger, men det är inte viktigt )
Jag kan både kopiera och faxa ( nästan samtidigt )
Jag har som pricken över i:et hittat vissa områden på kartan ( helt utan Eniro )

Så det går framåt...=) =)
Och snart är veckan slut och den avslutas med lördags-date med bästa M ( ska bli så roligt och så mycket skvaller )

PS I morgon bitti ska jag försöka låta bli snozz-knappen

/vink vink

Ny igen...

....men först måste jag bara skriva att lördags kvällen blev en skratt kväll där upplevelserna radade upp sig för fröken H. Vi andra nöjde oss med att smaka på varandras lukt upplevelser. Det blev inte sent, inte drulligt så söndagen orkade vi också med.

I morse hoppade jag glatt på cykeln med lurar på och bara bar mark framför mig. Har tillbringat dagen med att förstå, hitta och göra så rätt som möjligt. Jag tror det gick bra...Annars märks det i morgon....
Kaffe utan mjölk går bra, glömma kissa gick också bra men att cykla hem när det snöa gick minst bra av allt idag. Men jag har inte ont eller lite kanske men inte mer ont än det var tungt, blött och kallt.
Ni vet det här med att vara ny...vilken stol får man sitta på? Vilka vill prata ifred? Och vad f..n heter alla? :-)
JJo då...det var många som presentera sig, hälsade lite med en nick och och bäst var det när de frågade om jag visste var saker fanns.

Nu är det mat och trumlektion innan jag kan landa i soffan och somna som en klubbad. I morgon tar jag nog bilen förresten, man ska inte överdriva eller?!

/ vink vink från mycket trött liten jag....

Andra terminen...

...är påbörjad i ny skola för sonen och då kommer det ett mail som löd ungefär;

Den 21/1 och den 23/1 har din son olovlig frånvaro från idrotten. Vi har frågat honom varför, men han vet inte. Vet du något?

Jag läste, läste och funderade. Kollade almanackan flera gånger. Tittade på datumen igen, dubbelkollade årtalet på almanackan. Jag läste igen och funderade massor.
Den 21/1 var en måndag och då ganska naturligt var 23/1 en onsdag. Min son har idrott på torsdagar och fredagar. Övriga klasskamrater har specialidrott på måndagar och onsdagar, men inte min son för resande till och från de olika ställena dessa lektioner ska vara har de inte löst ( på drygt en termin ).

Jag tänkte min hjärna trött och kan bara konstatera att;
Sonens skola har ingen koll på sina elever...deras schema...deras individuella plan...
Att helt plötsligt få olovlig frånvaro från två lektioner som han egentligen har uteblivit ifrån under en hel termin plus fem veckor känns helt vansinnigt!!
Att de dessutom helt plötsligt ifrågasätter frånvaro från lektioner de inte har kunnat ordna åt honom känns ännu märkligare!!

Mitt svar blev ovanligt kort, yrkesmässigt och med ett kompletterande visitkort. Har jag fått svar? Gissa! Nix, det har jag inte och jag förväntar mig inte det heller faktiskt.


/vink vink

Häromdagarna ( och kanske idag ).

Jag ville rusa runt av glädje, slå volter och klappa händerna men stod emot.
Jag ville gråta hysteriskt och sjunka genom marken av ilska men bet ihop.
Jag ville skratta högt, busvissla ( om jag kunde ) och göra Ronjas vårskrik men höll mig.
Jag ville svara, svara, svara men vad skulle det tjäna till?

Nu vet jag!
Nu lämnar jag bakom mig!
Nu går jag vidare!

Erfarenhet är sparad, lagrad och blir aldrig glömd.
Lärdom är tagen, nyttig? ja kanske men förhoppningsvis inget jag behöver framöver.
Starkare än någonsin, tuffare än många tror och med mer glimt i ögat än tidigare går jag nu framåt.
*höjer knytnävarna och tänker; kom då*

Kanske jag en dag får, ska och bör berätta om hur allting var, blev och är...
Eller också ordnar det sig ändå...
Och nu tar jag helg med lugn fredag, party lördag och bakfull söndag...

=) =)

/vink vink