Varför måste det synas...

...när man gör något bra? Varför måste alla höra, märka eller se när man uträttar något positivt för någon annan?
Räcker det inte med att man själv vet att man hjälpt någon?

Handlar det om att man någonstans längst inne vet att man normalt sätt inte hjälper andra på ett sätt som de vill bli hjälpta?
Bekräftelse är viktigt, absolut! Men kanske inte hela tiden...
Att få ett tack, det var snällt eller åh vad gullig du var nu, bara på tumanhand räcker väl. Speciellt om det är på sin arbetsplats, där det faktiskt är meningen att man ska hjälpa andra, där man får lön för att hjälpa andra ( ja, lönen kanske inte är den bästa...men iallfall )

Det tisslas, tasslas, pratas och skvallras.
Den ena "sanningen" efter den andra levereras, trots att den första "sanningen" inte var sann! Energi till ett helt kärnkraftverk avverkas på snick och snack.
*huvudet är fullt av surr och burr*

Hursomhelst klarade jag mig bra från träningsvärk idag...lite öm vid trappgång bara.
Däremot är jag så godissugen så att jag snart biter huvudet av första bästa person som nämner chips, chips eller chips...Men jag ska härda ut till lördag, då ska jag äta lite chips. *sitter redan och planerar vilket sorts chips jag ska välja*

Nu har tvättmaskinen möblerat om färdigt i badrummet...dags att göra lite nytta.

/vink vink

Kondition...

...hade jag inte! Kordination hade jag inte heller! Herregud, hur ska detta sluta?

Köpte medlemskort efter lite strul - fortfarande positiv!
Ledaren släppte in oss, musiken satte igång - fortfarande positiv!
Efter 4 minuter trodde jag luftkonditionen var avslagen i rummet - nästan positiv!
3 minuter senare blängde jag på klockan och trodde att jag skulle dö och då, då skulle vi börja springa!

När 20 minuter hade passerat rann svetten, glasögonen gled omkring i hela ansiktet och händerna lämnade ifrån sig stora vatten pölar när jag försökte göra armhävningar ( 5 st klarade jag ).
Det började lukta illa och jag staplade med vingliga ben mot vattenflaskan. Drack lite i ca 1 minut innan jag fortsatte kämpa och jag kämpade verkligen.
Hakade på de andra igen och nu började synen bli dimmig och lukt odören kom närmare och när jag försökte göra situps insåg jag att det var jag som luktade illa - svett!

Stretchning började efter 45 minuters slitande och flåsande. Då insåg jag att jag hade klarat mitt första gym-pass på flera, flera år. *applåder*

PS! Alla har fina kläder, skor och sportiga väskor - inte jag!
Jag blev illröd i ansiktet och skapade stora sjöar - inte de andra!
MEN jag tog mig igenom det och jag ska åka på onsdag igen! *applåder och vågen*

PSS! jag skulle verkligen vilja trycka i mig en chipspåse nu, men får nöja mig med lite avokado eller ett äpple...Nu dags för dusch!

/vink vink

Söndagar...

...kan vara otroligt långtråkiga eller bara mysiga. Under våren var söndagarna ett stort ångest-party, där huvudvärk och nacksmärta var hedersgäster. Bakverk och shopping blev ofta botemedlet och inte hjälpte det heller egentligen så länge, ett tomt bankkonto blev bara resultatet.

Idag känner jag mig lugn och nästan rofylld...Vad har hänt?
Lite förutsättningar har förändrats och trots att jag inte är övertygad om att det är till det bättre är jag helt utan ångest, stress och panik idag.

Träningsvärken lyser med sin frånvaro, trots vattengymnastik och promenad två dagar på raken. Desto härligare att snart åka till Friskis och köpa halvårs kort...*känner mig oerhört taggad*
Men först lite speedway...

/vink vink

Marknadsdag.

Självklart åkte vi ner på marknaden ( parkerade utanför M's hus ). Efter en stund konstaterade vi ( som vanligt ) att det bara säljs skit...Konstigt nog blev jag 1200 kr fattigare, jag fattar inte hur det går ihop??!!
En timme på en strunt marknad kostade mig mer är tusen spänn...det kanske man inte ska erkänna...men nu är det gjort!

Man och son åkte sedan Gokart tre gånger åtta minuter, men innan det ställde min man sig på en våg...oj oj! Resultatet blev att Jag ska gå ut och gå nu ikväll!??! Jag?! *förstår faktiskt ingenting*
Men okej, som den goda, snälla och ödmjuka fru man är så ställer man upp. *letar som en tok efter en par joggingskor* Långt, långt in i skogarderoben hittade jag några gamla, inte slitna, typ, träningskor...
Ställde ultimatum direkt! Väger mannen för mycket och ska promenera behöver jag minst två par nya tennisdojjor...
PS! Jag fick som jag ville ( som vanligt )

*byter om och gör mig redo för en tio minuters promenad ( han orkar nog inte längre )*

/vink vink

Nu är jag igång...tjohoooo!

Vatten gympa debuten är gjord och herregud vad jag höjde vattennivån. Vore det inte för den underbara människan som ser till att vi hoppar, studsar och skvätter skulle jag inte gå. Förresten jag skulle inte byta om. När jag tänker efter skulle jag inte ens åka dit….

Hur som helst i vattnet var jag, jag var en cyklande köttbulle, jag balanserade på färgade maskar och jag var en urusel råtta ( blev tagen direkt ).
Mycket skratt blev det så jag hoppas att träningsvärken sätter sig mest i magen, det gör det liksom roligare att fortsätta...har dock en känsla av att smärtan kommer att sitta i armar och nacke.
Ett stort bekymmer är dock mina glasögon. Det är inte så smart att dyka med dem på
( vilket vissa lekar krävde att man skulle göra ) och när jag tar av mig glasögonen ser jag ingenting ( framförallt inte vilka människor som är vilka, vilket också blir ett problem i jaga lekar…
Anyway så var det en enormt skön och hysteriskt rolig avslutning på första jobb veckan, alla onda tankar försvann ner i bassängen och man är redo för en helg.

PS! Några bilder från denna aktivitet kommer det inte att bli, förrän jag nästan liknar Twiggy och är brun som en pepparkaka. *asg* Eftersom det inte kommer att hända så kan alla känna sig snuvade på bildbevis ( kanske )

/vink vink

Nu kommer ett helt meningslöst inlägg...

Vi spelar kort! Här bredvid ser ni en av alla mina urdåliga kombinationer...( Ja, jag vet att ni inte kan kontrollera att detta är sant, men varför ljuga. Då skulle jag ha tagit kort på ett fyrtal...)
Vi vann iallafall varannan gång som tur var, annars blir sonen så himla sur.

Av kall korv får jag hicka.
Efter att ha ätit spenat blir jag galet sötsugen.
Om jag sover dåligt blir jag tröttare än vanligt.
Cirkulerar dumma mäniskor runt mig blir jag sur.
Men de flesta personer gör mig glad.

Applåderar alla som sprang blodomloppet ikväll medans jag satt på ett staket och blev kall, kommer dessutom att ha träningsvärk i låren i morgon.

Vink vink

Hur ska man tolka vissa saker?

För några dagar sedan berättades en historia för mig, där flera stycken var inblandade. Om en inte alls positiv händelse...
Någon dag senare kom en annan person och berättade om samma situation men med en annan infallsvinkel.
Idag kom en tredje människa och informerade om sin syn på saken angående samma händelse som ovan.
Alltså tre människor, en händelse och tre historier/upplevelser! Grundhistorien och vilka som var delaktiga stämmer, men för övrigt skiljer det sig markant åt.
Min första fundering kring detta är; alla de övriga inblandade ( ca 7 st till ) hur upplevde de situationen?
Nästa fråga blir; Vem har rätt? Vems känsla är rätt?
Vem äger makten att bestämma vilkens känsla, upplevelse eller uppfattning som är riktig i en konflikt, diskussion eller missförstånd?
Ska man lyssna på den som gråter?
Eller den som skriker?
Kanske den som är sakligast?
*ruskar på mig*
Jag kanske bara ska strunta i hela historien...Får sova på saken senare...

Idag står det motion på schemat för kvällen. Jag ska gå ca 200 meter för att titta på de som ska springa/gå/lunka 5 eller 10 km i blodomloppet. Det får liksom vara startskotten för min egen träning som på allvar drar igång i morgon kväll.
*hejar högt på er allihop*

/vink vink

Jag äger...

...mitt liv!
Jag äger mitt humör!

Det betyder att jag äger om jag ska vara glad, ledsen eller arg.
Jag skrattar ofta för det är mitt favorithumör, jag skrattar gärna högt,länge och så att tårarna kletar ner hela kinderna med min vattenlösliga mascara.
Men ibland vill jag vara arg, blixtrande arg för att få ur mig spänningar i kroppen. Arg så jag måste sparka på något eller så arg att jag gör fula grimaser.
*viskar* Ja...en och annan svordom spottas ur munnen också.

Jag tycker inte att jag är en humörs-människa, men min man hävdar det med bestämdhet...hm hm.
Så okej då...jag är det! Jag ska tillåta mig att vara det fullt ut.

Så se upp...för nu åker vi...nu laddar vi för en höst full av nyheter, överraskningar och humörssvängningar.

Undrar hur många som vågar hänga på?

/Vink vink

Hm

Idag bränner fingrarna mot tangentbordet...
Dagen började bra, jag ålade mig ur sängen efter att ha snozzat bara tre gånger. Full bemaning och jag kunde påbörja allt jag ligger efter med...*underbar känsla*
Solen tittade fram och det verkade som om molnen skulle skingra sig.

När jag avlutat min dag och gick mot bilen, tornade molnen upp sig på himlen och i mitt huvud dundrande det. Ilskan sköt fram som blixtrar från ena örat till andra örat, hakan vibrerade och ögonen sköt eldklot. Munnen spottade fram svordomsord i en aldrig sinande ström.

Hur länge ska vissa få bete sig som aporna? Vad är det som är så omöjligt att förstå?
En person, endast en person triggade igång mig idag och det är andra dagen efter en lång, skön semester.
Blir kanske tålamodet/stubinen kortare med åren precis som man brukar säga om håret på kvinnor?
Något måste hända, vända och/eller förändras fort!!!
Förresten funderar jag på att ringa till min hyresvärd och säga; Jag behöver inte betala hyran denna månad för jag har inte sett fakturan!
Varpå hyresvärden givetvis svarar; Givetvis slipper du betala och förresten stackars dig som inte sett fakturan, hur ska vi hjälpa dig att se den nästa månad?

*funderar en stund* Ja, det skulle nog fungera eller??!!

Jag blir inte mindre arg när jag inser att jag lämnade en halv cigg ute på balkongen i morse, trots att jag visste att det skulle regna...Gick den fimpen att röka nu? Näe, den var helt förstörd!
Men det kan jag bara skylla på mig själv eller förresten om jag ringer på hos grannen och skriker; Varför såg inte du till att min cigg höll sig torr idag när det regnade?
För då svarar säkert grannen; Åh förlåt men du får några nya av mig!

Morgondagen blir säkert bättre eller också blir det säkert bra i morgon. *håller tummarna hårt*

/vink vink

Klockan ringde...

...i morse. Tidigt som skrutt började den mest hatade prylen i lägenheten skräna, tjuta och leva om. Trots hårda slag och mycket väsande mot klockan ringde den igen efter 9 minuter och igen efter 9 minuter…Tills min man undrade hur länge jag skulle sova och det var då som jag insåg att försovningen var ett faktum! Åh, denna förhatliga väckarklocka!
Jag släpade, hasade och nästan kröp ur sängen, tryckte igång den färdigladdade kaffebryggaren och fortsatte mot badrummet. När jag efter en stund satt på balkongen med rykande varmt kaffe och en gudomligt god cigg, tänkte jag på semestern som varit…Jag försökte hålla kvar tankarna där, men hur mycket jag än försökte sprang tankarna fortare och fortare till dagens arbete.
Vilka jobbar idag?
Vad har hänt på 4 veckor?
Hur hög är pappershögen vid datorn?
Okej, lite nyfiken var jag…så det var bara att brumma iväg….
Dagen blev faktiskt ganska okej, lite överraskningar, lite gammal skåpmat men för övrigt lämnade jag jobbet kl 15.00 med förväntansfullt pirr i magen…

Första steget mot bättre kondition togs idag, vilket vi hade lovat varandra tidigare i somras. Friskis och Svettis fick ett mycket förvirrat besök av förvirrade oss...
Men nu så, är det bara att åka dit för att träna också. *funderar på om jag har några skor att träna i*

/vink vink

Idag skulle det vara enkelt...

...att bara skriva dystra, svarta och tråkiga saker eftersom semester'n är slut.
Men jag tänker försöka vara positiv och börjar därför med en summering av sommarens ledighet.
Vi rivstartade med en resa till Legoland och hotellvistelser som gjorde oss totalt avslappnade.
För övrigt har sommaren bjudit på umgänge med nära och kära, minigolf, bad, kräftor, speedway och shopping ( allt från BH till telefon ).
Sonen har även besökt två djurparker, vilket jag slapp i år ( det var då jag dansade nästan naken i vardagsrummet ).
Sovmornar och långa nätter är högt prioriterade på våran gata och det har vi fått i massor.
Vädergudarna bjöd oss på sol, regn, blåst och åska, hagel och snö har vi undvikit
( kalla det gärna skicklighet hellre än tur ).

Nu tänker jag möta hösten med tillförsikt och i långsam takt...
Kan vara mysigt när mörkret faller, man får plocka fram elektriska filten och ett gäng värmeljus. Underbara serier på tv:n, men framförallt ska hösten gå i motionens tecken lovade jag i ett mycket svagt och avslappnat tillfälle i somras.
Närmaste tiden har vi ett gäng födelsedagar att umgås på och sist men inte minst en resa till bokmässan med underbara kollegor. På önskelistan står även en resa till huvudstaden med fantastiska M...

Därför är det nu dags att ta bort sommar nagellacket, plocka fram jobbnyckeln och ta tre djupa andetag...

/vink vink

Ånej...

...idag hände det igen!
Vi åkte till en skoaffär, EN skoaffär och som vanligt lurar jag mig själv. Så fort dörrarna öppnar sig hör jag en röst i mitt huvud som säger eller skriker; Köp skor, du måste köpa skor, du har inga skor!! Rösten slutar inte förrän jag har ett par skor i handen och är på väg till kassan, så idag försökte jag lägga ifrån mig skorna en meter från kassan mitt i steget...Men då vaknade rösten och vrålade; Köp skor, du måste köpa skor, du har inga skor!
Så 350 kr fattigare en vecka före lön går jag ut från affären med ett par nya skor...Denna gång bara ett par iallafall!
Väl hemma inser jag att min stora garderob med skor är för liten, eller den saknar några hyllplan för skorna får inte plats. Tänker då att jag ska åka tillbaka med skorna, men efter en snabb titt på klockan konstaterar jag att affären har stängt. Så om jag känner mig rätt så kommer skorna att bli kvar i mina ägor och barnen får äta gröt en vecka och mannen får tillverka en skohylla till...

En sak till som händer i början av varje höst är att jag inte har någon halsduk, ingen halsduk alls. Därför brukar även garn affären få besök av mig och garn är ganska dyrt. Sedan börjar jag att sticka, jag stickar och stickar ännu mer. Ca fyra eller fem olika halsdukar brukar det hänga i hallen i november månad. I samma månad tar jag ofta fram min vinterjacka och vad brukar hänga bredvid den i garderoben??
Jo, alla föregående års halsdukar såklart!

Så herregud, vem är det jag lurar??
Är det bara jag som håller på så här?

*fortsätter nu på årets första stickning*

/vink vink

Att jobba eller...

...inte jobba, det är frågan nu!
Aldrig någonsin har jag varit mer kluven än i år för hur jag känner inför hösten.
Ena timmen peppad, andra timmen inte peppad alls.

Att hitta motivation till att gå upp tidigt på morgonen, att lägga sig innan 00.00 på natten och att fixa med matlådor är just nu inte enkelt.
Jag vältrar mig i för och nackdelar idag, listan för nackdelar är lång ( eftersom det är lättare att skriva minsta lilla detalj där ). För egentligen behöver man inte prata med döende/döda blommor på vardags förmiddagar, man behöver inte heller organisera bokhyllorna efter alfabetet och att städa mitt burk-skåp har jag egentligen gjort ( flera gånger denna sommar, eftersom det händer varje gång det regnar )...Så vem försöker jag lura??

Okej...dags att motivera sig nu med en lista om varför jag ska gå till jobbet på måndag;
1. Trevligt att träffa alla goa arbetskamrater...
2. Skönt att få rutin på...??? *tänker och tänker* Matvanorna kanske.
3. Lönen...Ja absolut! ( fast den kunde gärna få vara lite högre )
4. Härligt att få träffa alla "kunder"...
5. Jag behöver bara diska en gång om dagen hemma...*tummen upp*
6. Slipper alla dagliga telefonförsäljare...
*funderar så hårt att käken nästan låser sig*

Nu spelar det ingen roll hur många listor man gör, för man måste gå till jobbet och man gör det också...Ibland är det bara lite kul att göra listor...Även om listorna färgas ganska mycket av ens innersta drömmar.

/vink vink

Jag brukar inte...

...basunera ut mina politiska åsikter, jag brukar inte heller kommentera nyheter över huvudtaget. Men idag kan jag inte låta bli, för jag undrar hur det är möjligt för ett land att utvisa ett helt folkslag ( bara ca 700 st, hm ). Ett folkslag som inte har ett eget land att åka "hem" till. Ska de bygga sig ett land? Eller ska flygplanet åka till månen?

Dessutom funderar jag över hur och varför Iran får hålla på med sina konstigheter som piskrapp och stening. Stackars Iranska kvinnor, först blir de straffade med giftermål om slöjan råkar blåsa iväg ( som om man kan kontrollera vädret ). De får inte skilja sig trots att de blir misshandlade både fysiskt och psykiskt. Och om de ändå försöker följa sitt hjärta så blir de till hälften nedgrävda och andra människor ( läs odjur ) får kasta stenar på dom så hårt de kan...*spottar på golvet av ilska*

Dessutom tycker jag att det underligt att jag med posten idag får ett Comviq kontantkort med medföljande brev..."Eftersom du redan ringer med Tele2 ( som är ett abonemang )får du idag ett kontantkort helt gratis..."
Nu undrar jag! Vad ska jag med ett kontantkort till när jag har abonemang? Vilket de är fullt medvetna om, då det står överst i brevet. Ibland blir jag inte riktigt klok på reklamkampanjer, men det kan vara så att de tror att jag behöver ett hemligt telefon nummer...Fast då undrar jag igen! Vem ska ringa till mig då???
*skakar på huvudet ch suckar djupt*

/vink vink

Jag beundrar...

...människor som vågar, som satsar på sina drömmar. Jag gillar personer som har mål, önskningar och tar fart och "hoppar".
Idag har jag träffat en tjej som snart tar språnget mot drömmen...Ibland kanske man inte har något val, men det är mycket modigt iallafall.
Jag tror på din ide J så go for it!

Okej, lite avundsjuk blir jag också. Inte på situationen som sådan utan på att det finns människor som har modet att försöka förverkliga sina innersta drömmar. Jag önskar att jag vågade, hade råd och trodde tillräckligt mycket på mig själv för att uppfylla min dröm.
Men just nu får min dröm vara just en dröm...

Nu till en helt annan sak; Denna sommar har varit varm och många familjer har haft fönster och dörrar öppna dygnet runt, så även vi. Undrar bara om alla förstår hur bra det hörs vad som då pågår innanför väggarna, på vår gård har det till och från i sommar varit väldigt bråkigt med gap och skrik. Jobbigast är det att höra svordomar, skällsord och porslinskross när man vet att det bor barn i lägenheterna...usch!!

En ursäkt till slut är på sin plats till H. Ja, jag var en snabb sväng på stan idag och hann inte förbi dig för att vinka...Förlåt! Ska bättra mig till nästa gång ( om ca ett halvår )jag går en runda på stadens gator.

/vink vink

I mitt sovrum...

...har jag en ord-korg bredvid sängen. Redan som tonåring ( eventuellt tidigare ) hade jag en ord-låda som nu har blivit en korg, men funktionen är densamma.
I den samlar jag block, papperslappar och ibland servetter med ord och meningar. Det kan vara fina ord, fula ord eller långa ord. Meningar som betyder något, meningar som inte betyder något alls. Ibland är det bara nonsens bokstäver på ett papper.
Jag förstår om det kan tyckas konstigt eller rent av galet, men så är det. En del samlar på suddigum eller tallrikar, jag samlar på bokstäver. Enskilda eller i kombination med tecken...Därav min passion av att sluta en mening med tre punkter.

Överst i korgen ligger den bok som jag just nu läser mest intensivt och denna sommar har jag fastnat för författaren Lee Child. Underst i korgen ligger säkert skrynkliga lappar blandat med en och annan dammråtta. Städning av korgen sker ytterst sparsamt.

Observera gärna de extremt gamla och fula blommiga tapeterna som vi inte orkar byta ut till nya snyggare även om vi skulle vilja...

/vink vink

Igår kväll...

...for vi till skogen, det var kantareller och motion vi var ute efter...hm.
I skogen finns som bekant myggor, flugor, kvistar och mossa så det var långbyxor på. Vilket var fruktansvärt obehagligt och i bilen till skogen funderade jag på om jag haft långbyxor på mig under sommaren. Jag konstaterade att jag nog inte haft det sedan en eller två veckor före midsommar och det är nog ett personligt rekord.

I skogen är jag nästan blind, så kantareller hittade jag inga men ca 25 st blåbär...mums!
Min far jobbade i skogen i ca 40 år och när jag var 13 år (tror jag) skulle jag göra en tre-dagars prao med honom. Jag var med endast en dag för den dagen slutade med att jag stod i skogen och skrek som en tok efter min far för det kändes som mitt ena ben brann...Pappa tyckte inte det var ett dugg konstigt eftersom jag hade ställt mig mitt i en piss-myrestack...röda piss-myror! Och jag lovar, de bits något fruktansvärt. Mitt ben var svullet, rött och hade en enorm sveda i flera dagar. Efter den händelsen är det allmänt känt i min familj att i skogen är jag blind.
Jag skulle förmodligen kunna sätta mig på en vilande björn eller luta mig mot en älg, så någon jägar examen tänker jag inte försöka mig på...
Kantareller då...ja, min man hittade några stycken som vi glupskt åt upp idag.

Under dagen idag har det färgats hår, flera gånger om och resultatet blev till slut godkänt. Efter lite bra telefon konsultation med expertis.

En sista fundering idag...kan man skolka på sommarlovet?

/vink vink

Sista semester...

...veckan, sista semester måndagen på väldigt länge är jag rädd för!
Om jag har jobb-ångest? Om jag börjar känna jobb-panik?
Ja...kanske...Jo...Det gör jag...Med tanke på allt som jag inte hann färdigt med innan semestern och med tanke på att ingen gör mina arbetsuppgifter så börjar nog en liten stress-nerv göra sig hörd.
Dessutom är det mycket som ska startas upp ganska snart under hösten, inte lika mycket som var tänkt från början, men ändå tillräckligt.
Att göra det jag inte hann...
Att göra det som ingen gjort under min semester...
Att göra det som ska göras i nuet...
Absolut att det känns överväldigande just nu!

Sonen ska dessutom hantera skolgången i nuet, vi ska få till en bra planering inför årskurs 6 med ansökningar hit och dit...
Dessutom ska man hinna med sig själv, man ska träna, äta nyttigt och finnas här och nu.

Så nu gäller fokus på sista semester veckan, bara vara ledig, bara ha semester och vila, vila, vila...Ja, kanske en liten kompis fika kan klämmas in, hihi.

/vink vink

Vilda Western...

...finns på varenda parkeringsplats. Den finns, den är och den pulserar av vildhet...

När man sitter i bilen avskyr man fotgängare och framförallt fotgängare med kundvagn och småbarn. När man är fotgängare och framförallt med kundvagn och småbarn avskyr man bilister. Det lustiga är att de är både och på samma parkering och ändå ska man hytta med näven, svära och peka finger både i och utanför bilen.
Vilken tur att det inte är så vanligt med cyklister för då skulle åskmolnen hopa sig över stora parkeringsplatser.
Det finns trafikregler som gäller för parkeringar, t ex gäller högerregeln...hm...hur många bryr sig??
Fast 75 + med keps eller spetsiga handskar då gäller inga regler alls förutom deras egna, skulle det dessutom finnas kroppsliga svårigheter som stel nacke, grå starr eller en fot amputation så gäller det för oss andra att verkligen hålla sig undan.

Jag tror att jag testar regler, förbud och atmosfär i skogen om en stund istället...

/vink vink

Det händer...

...verkligen ingenting!

Det fattas något, men vad är det som fattas?

/vink vink

Idag känner jag...

...mig sur, tvär och irriterad utan att egentligen veta varför?
Det finns så mycket onödigt som sjukdomar, naturkatastrofer och dumma kommentarer i allmänhet. Idag smakar kaffet beskt, träd står i vägen och byxorna är trånga...
Usch...vad det kan kännas illa!
Någon frågade idag; Hur är det? Jag svarade som vanligt; Man ska inte klaga!
Men jo, egentligen ska jag klaga, svårt bara när jag inte kan bestämma mig för vad jag ska klaga på.
Och nej, jag har inte PMS, har inte mens och är inte pank. Bara lättretad och smått förbannad, bara sådär i största allmänhet.
Försöker att hålla det för mig själv...Lyckas inte hela tiden...men nästan, beroende på vem man frågar.

Sänder en tanke till de jag känner, bryr mig om, som är sjuka och som har det värre än jag...Kram på er!

Tittar till på klockan och inser att denna dåliga dag snart är slut. I morgon är det fredag och på fredagar måste man vara glad, positiv och tycka livet är toppen. Vi får verkligen hoppas att jag tycker det då...;)

/vink vink

Att komma hem...

...hem till mor och far innebär alltid att ett stort lugn sänker sig över mig. Kroppen går ner i varv redan vid garage uppfarten och tankarna slutar att virvla runt i huvudet.

Att komma hem är inte längre att komma hem...konstig känsla infinner sig...Man åker bort fast man åker hem till mor och far. Att komma "hem" till sitt barndomshem, där man har bott och där man haft sina rutiner är fortfarande mysigt, trevligt men man bor inte längre där, man har inte sina rutiner där. Jag rycker inte i kylskåpet, låser inte in mig på rummet eller slänger blöta handdukar på golvet i badrummet. Jag tjatar inte om vad det ska bli för mat, smyger inte iväg för att tjuv röka och jag pratar normalt med mor och far...tänk vad saker förändras!

Kvällen bjöd på speedway, som barn och tonåring hängde jag vid speedway-banan varje match. Man kollade killarna, hojarna och njöt av lukten från speedway-underlaget. Fortfarande älskar jag dånet, lukten, duellerna och grus-sprutet...Ännu mer positivt var det att "mitt" lag vann...Indianerna.
Roligt också att se barnen som rusade runt med flaggor och tutor, tonåringarna som spatserade fram för att visa upp sig och de ännu äldre gubbarna som satt där för 20 år sedan....

Är hemma igen, hemma på riktigt i mitt hem med mina rutiner, mina saker och där jag bor. Alltid skönt att komma hem, samtidigt lite vemodigt att lämna mor och far.

/vink vink

Ett rykte går fort...

...och till många människor!
Rykten som går otroligt fort är de mer sanna eller är det tvärtom? Ett rykte från många olika personer är det en garanti för högre sanningshalt eller är det tvärtom?

Hur som helst har ett rykte nått mina öron, ett rykte som får det att tåras i ögonen. Ett rykte jag trodde jag skulle slippa, ett rykte jag önskade av hela mitt hjärta att jag inte skulle få höra.

Andra perioden är inte bättre än första...och jag undrar vad det är som hänt?
Hur kunde det bli så fel i år? Vad har orsakat detta?
Givetvis har jag min ranking lista klar...frågan är bara om någon i höst vill höra, eller tänker man lägga locket på?

Felen har begåtts på både hög och låg nivå. Planeringen är fel både utanför och inom enskild verksamhet. Någonstans måste man bli bättre på att knyta ihop säcken, samarbeta över gränserna och framförallt ta ansvar.

Hur ska det utredas så det inte händer igen? Ska det utredas? Vem bär ansvaret?

Hösten kan bli spännande...;)

/vink vink

Jag ska inte...

...tråka ut någon mer om mina tekniska framsteg...*gör en high five i luften bara*
Men riktigt roligt är det och jag kan inte sluta pilla, pilla lite mer och pilla ännu mer på telefonen, boxen ( här menar jag så klart på dosorna/kontrollerna eller vad de kallas ), kameran och datorn...vad håller jag på att förvandlas till? Hua!



Idag regnar det...jag har två veckor kvar på semester'n...men börjar känna mig lite jobb-sugen. I år är det nog första gången på de senaste 10 åren som jag tycker att jag har extremt lång semester, vilket jag inte har. Jag har bara haft fyra och en halv vecka när det är klart, så jag vet inte vad det beror på.
Hur som helst så suger det lite i jobb-tarmen, jobb-planeraren i mig är redan igång och jag börjar lite smått tro att jag kommer att gilla hösten...på jobbet...kanske...

Nu ska jag fortsätta pilla lite och eventuellt får barnen laga sin egen mat, så jag får leka färdigt...hihi...

/vink vink

Det här med teknik...

...är mycket svårt ibland. Idag eller redan inatt ville min rosa, söta och ganska gamla mobil inte längre lämna ifrån sig ring eller SMS-signaler.
Jag provade då det uråldriga knepet att slänga den i golvet och hallelullja, den började att låta...

Kanske inte är så bra att ha en så opålitlig telefon, så vi for iväg för att kolla en ny...och jag avskyr elektronik affärer och Biltema. Biltema slapp jag idag, men Elgiganten fick ett besök. Tyvärr hade personalen där fullt upp med att peta naglarna och tugga tuggummi. Vi fortsatte mot Expert och där är personalen otroligt trevliga, så en telefon och en inspelningsbar box blev det för min man att betala...hihi.



Så nu har jag fullt upp med förstå telefonen, programmera in telefonnummer och lära mig boxen...snacka om fullt upp på semester'n.

/vink vink

Visst blir man fundersam...

...och eftertänksam.
Idag är det kalas, inget konstigt med det, om det inte vore för att det är dotterns sambo som fyller. Egentligen inget konstigt med det heller eftersom alla fyller år en gång om året. Det konstiga är att ens barn är så stora. En har flyttat hemifrån och är sambo. Den andra är myndig och tar studenten till våren och den lilla sladdisen fyller 12 år och är snart tonåring.
Herregud, vart tog alla åren vägen?
Alldeles nyss var de små och behövde mig, nu är de stora och klarar sig själva. Kanske inte helt själva och kanske de behöver mamma ibland, men ni vet vad jag menar...



Under promenaden till dotter med sambo, en fyra minuters promenad, hann jag fundera lika mycket som under en tjugo minuters promenad. Vilket skapade mer kaos än ordning så klart...
Så fort man får barn börjar man prata om hur gammal man börjar bli;
Oj oj, tänk så fort det går, nu börjar han/hon redan i skolan...
Oj oj, vad tiden går, nu börjar han/hon redan i mellanstadiet...
Oj oj, vad gammal jag börjar bli, nu slutar han/hon grundskolan...
Oj oj, tänk vad rynkig man börjar bli, nu är det dags för studenten...

Alla perioder är just då lika jobbiga och det finns verkligen ingen stopp- eller ånger-knapp. När ens barn flyttar hemifrån, blir sambo och kanske så småningom får barn ska man dessutom "tussas" ihop med en annan familj...släkt med släkten blir bara större och större för varje barn man har. För det mesta fungerar det alldeles utmärkt, i annat fall får man lov att få det att fungera för ens barns skull...:)

Efter ett trevligt kalas, med mycket gott hemmagjort fika, kaffe och frågesport är man nu ganska trött...

/vink vink

Jag fixade några timmar på lögarängen...

...iförd baddräkt! Samtidigt studerade jag alla de olika människorna som samlas på dessa offentliga badplatser när solen tittar fram...
- Pappor som varken ser eller hör, utan bara sover, läser eller studerar årets bikinimode.
- Mammor som tjatar, hotar och skriker åt barnen att de måste bada eftersom man har betalt inträde, bakat bullar och offrat en städdag.
- Gamla morfar som med en ängels tålamod kastar bollen om och om och om igen.
- Gamla mormor som dukar fram 2 sorters bullar, 7 sorters kakor och saft för att sedan undra var getingarna kommer ifrån.
- Barn som springer, hoppar, skriker, gråter, slår sig, äter och bara vill mer av allting.

Ja, en allmän badplats har mycket öron och ögon godis att bjuda på för en som mig...

- Tonåringar som sprätter runt och inte riktigt har koll på sina egna kroppar.
- Familjer med dyra, tunga och välfyllda kylväskor ( men var f--n är el uttagen )?

Värst idag var de få ( som tur var ) 40 plusarna som spatserade fram och tillbaka i minimala stringkläder ( både damer och herrar )...*urk*
Bäst idag var de unga badvakterna som rullade ut mattor på de extremt hala plattorna kring vatten rutschbanan och som sedan test-sprang för att kolla halkrisken...

Hemma igen, med en liten bränna på ena axel'n och nej, jag badade inte!!

/vink vink

Vilken tur att det finns människor som inspirerar!

Jag och min mat eller jag och min familjs mat-hållning är ett helt kapitel för sig, och den skapar mycket ångest ibland...

Har den sista tiden verkligen försökt att äta bra, nyttigt och gott. Jag tycker om grönsaker, rotfrukter och frukt så det är inte ett problem egentligen, men sonen vill helst ha pasta och korv eller pasta och köttbullar. Detta medför att jag också äter det alldeles för ofta ( fast det inte ens är gott ) för att slippa laga två maträtter eller för att slippa tänka.

Nåväl, sista tiden har jag varit väldigt duktig. Men fantasin börjar ta slut för när det gäller maträtter har jag ingen fantasi alls...Vilket jag annars har...hmhm.
Så idag kom underbara M hit på förmiddagsfika och kom med nya fantastiska tips och ideer...så snart bär det av till Maxi.
Lunchen blev därför en jucie på morot, selleri, gurka och melon ( bara att slänga ner i centrifugen som jag älskar ) till det blötlagda alger med skink och ostrullar. Riktigt, riktigt gott och mättande, för att inte tala om näringsriktigt!! *supernöjd*

Tänk vilken tur att vi alla är olika och har olika kvaliteter, så vi kan hjälpa, stötta och inspirera varandra...*ler stort och påbörjar inköpslistan*

/vink vink

Tänk så olika...

...det kan vara.

Man har vänner, man träffar nya vänner, man återser vänner och man förlorar vänner.
Ibland tänker man på gamla vänner som liksom försvann, där vänskapen bara rann ut i sanden kanske p g a flytt, barn eller yrken. Det händer att man återser vänner efter många år och har man tur får man känslan av att tiden har stått still, i annat fall har helt enkelt livet kommit emellan...

Att träffa nya vänner sker oftast av en slump, via jobb eller genom barnen ( om man har barn ).En del nya vänner vill man verkligen behålla hela livet, men vad finns det för garantier? Vad som helst kan hända.

Sen finns de gamla vännerna som tyvärr har avlidit, ryckts ifrån oss alldeles för tidigt och oftast i för unga år...För dessa vänner tänder jag ett ljus då och då. I vetskapen om att det hade lika gärna kunnat vara jag som inte fanns längre, som inte var någons vän längre och som andra kanske tänder ett ljus för.

En del tror på Gud, en del tror på änglar och en del tror på ödet och att något av detta styr våra liv. Jag brukar variera vad jag tror på...Gud skäller jag på, änglar tackar jag och ödet är det som oftast ser till att jag träffar nya vänner.

/vink vink

I natt var det svårt....

...att sova, kanske p g a att jag är ordentligt utvilad, kanske är huvudet fullt av tankar, funderingar och grubblerier.
Förmodligen är det en kombination...

Jag behöver ha en helhet i det mesta jag gör, jag behöver förstå varför jag ska utföra en viss uppgift och till vilken nytta den ska göras. Ungefär som ett pussel på 1500 bitar, man kan inte bara ta en bit ur kartongen och få ihop till hela bilden på omslaget!
Eller dom berömda snörena som ska knyta ihop säcken, om säcken är borta behövs inte snörena.
Tänk när min bror för ganska många år sedan skulle förklara internet för mig...oj oj...det samtalet skulle ni ha hört, men jag behöver veta hur saker fungerar ganska exakt för att jag ska använda det.

Hur som helst får jag inte skriva vad jag vill...men för att en liten organisation ska fungera måste den stora, styrande och bestämmande organisationen fungera!
För att en organisation ska fungera måste alla, var och en, veta sitt ansvar och ta det ansvaret. Inte slå ifrån sig med; Det vet inte jag, det är inte mitt ansvar, det har jag aldrig hört o s v. Skulle det nu vara så att man inte vet eller aldrig har hört så är det definitivt något som inte fungerar i organisationen.

Jag har funderat mycket denna sommar på vad det var som hände just i år hos oss?
Helt klart är att ska vi kunna utföra tjänster till betalande, så måste andra leverera materialet.
Man kan inte sätta upp tapeter utan tapeter, man kan inte bygga en altan utan spik och man kan inte bli mätt utan mat!!!
Ska sedan som slutkläm erkänna att vi kanske inte heller använde det material vi fick på rätt sätt och det är inte heller okej.

Tittar ut på regnet och tänker inte längre; Det blir bättre sen, utan nu går tankarna mer åt hållet; Hur långt ska jag driva sakerna? Orkar jag?

Nu dags att tjata på sonen att klä på sig, vi ska ner på stan och överraska en nyfunnen vän som jag gärna vill behålla som vän...

/vink vink

Varför gör jag det om och om igen...??

Trots semester har jag varit inne några timmar och jobbat, varför? När ska jag lära mig att inte försöka vara snäll. Besvikelsen blir större för varje gång, så nu får det vara nog, nu får det bära eller brista.
Tro mig, jag är inte oumbärlig. Jobbet går inte under utan mig!

Men ni vet hur det är...ibland är det lättare att göra sina arbetsuppgifter själv än att ta över efter andra. Så har jag alltid trott iallafall och förr har det varit så...men idag fick jag en smärre chock. Paniken kröp uppför ryggen.

Man brukar tala om att botten är nådd...nu undrar jag hur långt ner är botten?
Vi borde vara där nu.

Jag tröstar mig i soffan med popcorn, kaffe och ett mantra i huvudet; Jag har gjort så gott jag kan, jag har gjort så gott jag kan o s v.
Tänker också; vilken tur att jag har två och en halv vecka kvar på semester'n. Så nu gäller det att fokusera på ledighet, bra mat, motion, familj, vänner och mindfulness.

/vink vink

När man är ledig...

...hinner man verkligen lusläsa tidningar. Vilket kanske inte alltid är så bra, eftersom jag konstant blir förbannad när jag läser.
Just nu är det bara en massa äckligt val-fjäsk och våldsdåd att läsa om.

Tänk så mycket "bra" alla politiker kommer med just nu;
Vi får inte se till att dementa inte gör illa sig själva eller andra genom inlåsning framöver...
Skolan ska vara individuell, men elever måste klara samma saker för att få godkänt...
Pensionärer ska kompenseras med ett enormt stort utbud av val av hemtjänst...
Landsting ska få extra pengar om de skaffar fler sängplatser att ställa i korridorer...
Vi ska vara mer miljömedvetna genom att inte hjälpa bönder att producera ekologiskt...

Alla våldsbrott som det står om i tidningarna börjar ge mig rysningar...törs man gå ut? Törs man låta barnen göra något utan att förstöra sin egen sömn?
Vad beror alla våldsbrott på?

Idag är det iallafall dags att åka till jobbet och göra lite nytta, bara några timmar ikväll men ändå...Undrar vilka som jobbar? Kanske det kan bli en trevlig fikastund oxå...

/vink vink

Val...Val...Val...!?!?

Allt jag har gjort har jag valt att göra, allt jag gör väljer jag att göra.
Vissa val är lätta, andra är svåra. En del val ångrar jag, andra ångrar jag inte.

Man väljer att gå upp på morgonen eller sova vidare.
Man väljer redan kvällen innan att ställa klockan eller att inte ställa klockan.
Man väljer att gå till jobbet eller stanna hemma
Man väljer vad man äter eller inte äter och då också hur man ser ut.
Man väljer att träna eller inte träna och då också hur konditionen är.
Man väljer att leta ursäkter för det mesta som man inte vill göra.

Flera gånger per dag väljer man stora eller små saker, utan att ens tänka på att man faktiskt väljer själv.
Undrar hur en val-fri dag skulle bli?
Förmodligen mer komplicerad än vad man kan föreställa sig...jag tänker/väljer att inte försöka låta bli att välja, hur gör ni??

/vink vink

Två gånger...

...om året städar jag ett specifikt skåp i köket! Det s k Burkskåpet...varje gång förundras jag över varför det blir stökigt...eftersom det nästan bara är jag som öppnar det skåpet. Dessutom tvingas jag varje gång slänga två till fyra burkar vars lock har försvunnit, försvunnit spårlöst??
De sista gångerna har jag slängt det som hamnat längst in och som jag inte använt det sista halvåret, ändå är skåpet proppfullt!!
Minst en gång i veckan saknar jag den perfekta burken till den specifika saken/maten, vilket också känns konstigt eftersom det sk Burkskåpet är proppfullt...

Herregud, vad är det som är magiskt med burkar...

Lite grann som strumpor...det försvinner alltid strumpor!
Varje höst köper jag massor med strumpor, kanske lite mindre nu med bara två barn hemma, men det är iallafall massor med strumpor. Framåt mars månad hänger det nästan bara omaka strumpor på ställningen efter tvätt. Ett tag sparade jag alla udda strumpor i en egen liten låda, i förhoppning om att om jag tittade i den en gång i månaden skulle det finnas några passande par...men icke sa nicke!
Numera kastar jag udda strumpor en gång i veckan och tar de slut innan våren/sommaren är här, så får barnen gå barfota!!!

/vink vink

Några av höstens delikatesser...

...som jag njuter av just nu!
Färsk majs, färska rödbetor, bär av ( nästan ) alla de sorter och rotfrukter tillhör också det goda som den nalkande hösten har att bjuda på.
Nu får det vara ett slut på pasta, smörgåsar och onyttigt socker...nu satsar vi på Beach 2014, eller hur?!!?

Vardagsrummet är ommöblerat till förmån för kräftskiva i samband med friidrotts avslutning och mannens sista semesterdag...;)
Det gäller att hitta olika saker att fira eller sörja bara för att få äta gott...hihi

/vink vink