Det blir inte...

...många inlägg längre men det beror inte på att det inte händer saker, utan för att vissa saker känns fel att slänga ut i rymden. Ibland räcker det att jag ser, märker och vet att jag fick rätt, det behöver inte kablas ut.

Men idag cyklade jag hem lätt som en plätt uppför backarna, runt hörnen och rakt in i stället med lätt hjärta och vaket sinne. Det är en enorm skillnad på att ha mycket att göra och att ha mycket att göra. Och att få en kram, ett leende och några små godisbitar bara för att man gör sitt jobb är underbart, då kan man pressa sig lite till.
Nu närmar sig sommaren, den kritiska tiden i alla verksamheter men vår ser faktiskt ganska bra ut nu ( på papper ) vilket känns otroligt ovanligt och kul. Att jag dessutom denna vecka fått ovanliga förtroenden har inte gjort saken sämre. Dessvärre hann jag inte åka till min förrförra arbetsplats som var tanken...Men än finns tid.

Igår kväll komparerade jag adjektiv till sent på kvällen och sonen plockade tidigare på dagen fram kryckorna. Men om han egentligen behöver dom är en helt annan historia.
I helgen är det matfestival och i år har jag tänkt att jag ska prova lite nytt, annorlunda och förmodligen dyrt.
Nästa vecka är en kort vecka för oss alla här hemma och frågan är om vi då ska boka lite till semestern, shoppa eller bara lata oss. Ja, egentligen hinner vi nog allt det och lite till.

/vink vink

Jag skulle vilja...

...ösa elakheter, ironisera över allt och alla idag.
Verkligen ta upp knäppheter, onödigheter och dåligt mänskligt beteende i arbetslivet, privatlivet och i det allmänna sociala livet!
Men jag avstår idag...för de det då skulle handla om har det nog inte så lätt. De kanske ångrar vad de gjort hittills i livet, de kanske är bittra på gamla oförrätter och dessutom kanske de har en liten släng av pollen allergi...
Kanske någon har skällt på dom innan de mötte mig, kanske deras morgon startade på sämsta tänkbara sätt med att kaffet var slut, försovning eller helt enkelt ensamma. Eller också vet de redan nu om att semestern kommer att bli en katastrof, att nästa lön kommer att gå åt till bilreparation eller att de helt enkelt kommer att vara för trötta för att hänga med på kalas.
Så därför kan jag ta ( denna veckan i alla fall ) att de skäller på mig, ignorerar mig eller helt enkelt förstör för mig. Jag har det nog ganska bra. Har tak över huvudet, får mat varje dag och har dessutom ett socialt skyddsnät i form av en ganska stor familj som finns där ( om och när jag behöver ).

Men jag skulle ändå önska att alla kunde lära sig kommunicera på ett vuxet sätt men ord så klart! Att var och en lyssnade, tänkte till för att sedan prata. Så mycket enklare allt skulle bli!

/vink vink

Lördagmorgon...

...och sovmorgon, mannen åkt iväg för att träna och sonen försöker vakna med musik i lurarna. Katten spinner lite lätt och det som hörs är kaffepannans puttrande, för övrigt är det tyst...Eller inte!
Vi har sex grannar;
Två ensamstående män, ett pensionerat par, en trebarnsfamilj och två medelålders par varav det ena paret har en hund och det andra paret har också en hund och en tonårsdotter. Vilka är det som låter mest? Och oftast?
Jo, de medelålders paren faktiskt. Idag på morgonen har paret med tonårsdotter och hund dragit igång stereon på max, stängt både dörrar och skåpluckor ovanligt hårt och slutligen slängt ut en trasig stol från balkongen rakt på ett träd så en gren gick av och dessutom råkar jag veta att tonårsdottern inte är hemma. Det andra paret ( inte de som är pensionärer ) har låtit hunden go helt bananas i trapphuset, tokvarvat bilen i tio minuter för att sedan piska mattorna på balkongen.
För övrigt är det tyst och lugnt såhär på lördagsmorgonen som är en underbar sovmorgon...

Veckan som varit har gett mig övertidstimmar, nya kunskaper om hur människor fungerar och ett ömmande vänster öra då inkommande telefonsamtal snittat på 15 st i timmen och utgående samtal ej har räknats. Fler avsked har tagits och nya individer ska snart läras kännas. Visst är det ledsamt när folk slutar, men samtidigt kul att nya kommer.
Vi närmar oss semester och i veckan blev det klart att mannen och jag får tre hela lediga veckor tillsammans...hur ska det gå? Vi har som mest haft två ihop de senaste fjorton åren.
Så nu ska det jobbas i sex veckor till, allt ska göras klart och högarna ska tömmas. Planeringen för halva hösten ska sättas och ändå känns det inte tungt.

PS! På k-stegen kan man klättra och sätta näsan i vädret, tappa förtroende och förlora respekten. Tänk om stegen går sönder? Och oavsett hur högt man kommer så behöver man bland hjälp av de som inte klättrar upp...Får man det då?

/vink vink

Regnjacka på...

…och ändå blöt vid framkomst…svett?regn?? Ja, vem vet?

Tänkte vara duktig idag så jag startade med att dammsuga…eller det gjorde jag inte alls för telefonen ringde och vips så var dammsugartanken borta.
Lagade mat…men det blev torrt, överkokt och lite småsurt. Sonen teg och led och om några veckor först gör jag ett nytt försök.
Behövde pumpa cykeln…men med så många duktiga föräldrar utanför som tränade barnen att cykla, rulla och rita så jag stannade inne.
Blev sugen på en god kopp macciato för att jag inte fick något vettigt gjort…och då lös lampan för avkalkning-måste-göras!
Allvarligt! Ska det vara såhär? Nåväl…maskinen är nu avkalkad, telefonen omstartad två gånger och övriga måsten som pumpa däck och suga damm får vänta till en annan dag.

Till sist vill jag bara återigen påpeka att en del rykten gör mig så gott, magklumpen är numera snart helt bort men visst finns det omständigheter som gör att jag sänder uppmuntrande tankar till vissa. Hoppas bara följetongen visar att jag hade rätt.
Och jag vet! Skadeglad får/bör man inte vara, men visst är det skönt att ibland bara tänka; ”Hahahahaha”

/vink vink

De sista två månaderna...

...har min son gått i ett par trasiga ( vansinnigt trasiga ) vinterskor.
Lika länge har jag tjatat, bönat, hotat och bett honom om följa med och köpa nya ( dock sommar skor, inte vinterskor ) Han har konsekvent, bestämt och tjurigt vägrat! Och alla andra har säkert tänkt; Åh, vilka dåliga, fattiga föräldrar han har som inte kan fixa så grabben har hela funktionella skor.
Ändå gav jag upp...

Idag följde han med sina två syrror ner på stan efter skolan och kom hem överlycklig, sprudlande glad med två par skor och ett par kortbyxor...Nu undrar jag om känslan i min mage var ganska snarlik den som min mor hade den gången min farmor tog med mig till stan och gjorde hål i öronen...utan att frågan om lov hade ställts? Njae, kanske inte men. Men visst känns det lite som om att man inte passar in i sonens värld riktigt längre. Å andra sidan fattar jag att det är coolare att shoppa med syrrorna än med mamma. Eller jag försöker fatta det i alla fall...

Brorsan fyller år idag. Hipp hipp hurra på din dag...Kanske vi snart kan få till en lunch oxå. Jag bjuder! =)

Sen var det en sak till;
Sjuk får man bli - men hallå, hur långt får man gå egentligen i sina förberedande historier? Vi fattar ändå - vi räknar ut vad som är på gång - vi är inte helt insnöade!
Och kanske är det så man gör sig sjuk? För att man vill, måste och då undviker något svårt, obehagligt eller tråkigt.

En liten detalj till;
Guldet satt fint, gåshuden infann sig och visst blev det lite blött i ögonvrån?!

/vink vink

Att under kvartsfinalen...

..samtidigt tvätta, diska och hjälpa sonen med läxorna var en nästan helt omöjlig uppgift ikväll.
I ärlighetens namn vet jag inte om den planeringen var speciellt bra, eller om det ens kom tvättmedel i maskinen. Disken blev nog inte riktigt ren och läxhjälpen...Ja, den hade han nog klarat sig utan.
Men nu är vi semi och det känns otroligt bra, helt fantastiskt faktiskt!

Denna veckan har jag nog slagit nytt rekord i cykling och det känns i låren, handlederna och rumpan men bildbevis på det låter jag bli. Att det aldrig verkar sluta blåsa är också något som jag aldrig tidigare har reflekterat över, vilket kan ha att göra med att jag tidigare alltid åkt bil...
Men tänk vad mycket extra onyttigt kan jag äta och det gör jag!

I morgon hoppas jag att schemaläggningen går in i slutspurten och i år har det varit relativt lätt, med överskådligt tänk och raka direktiv. Sedan avslutar vi det hela med AW =) Bara för att fira hur duktiga vi är, att det snart är sommar och bråk alltid uteblir!

/vink vink

Två stora händelser på samma dag...

...vad var oddsen på det?

I morse regnade det lite smått, blåste sådär som det gjort nu i några veckor ( det vill säga sedan jag började cykla ) och jag plockade fram min regncape. Jag trädde den över huvudet och tänkte "hoppas ingen ser mig nu, samtidigt som jag insåg att ganska många skulle göra det". Jag satte på sadelskyddet ( egentligen kallar jag den för något helt annat, men det ordet ska nog inte skrivas här för lite seriös kan jag vara ). Hoppade ( ja, hoppade ) upp på cykeln och började glatt trampa i ca femton sekunder ( vansinnigt lång tid ibland ) innan jag insåg att däcken var lite väl platta, men framförallt att capen ( som så många hyllar ) blåste upp sig värre än en bodybuilder på tävling. Så jag fick trampa, trampa och trampa som en tok med ett segel som broms hela vägen ( även i den underbara, långa och fantastiska nerförsbacke sista biten )...Som om inte det var nog satt inte luvan kvar på huvudet om jag inte stoppade in snörena i munnen och bet fast dom ( för givetvis hade jag inte gjort en knut ). Och med hopbitna käkar blir det extremt tufft och kämpigt att cykla. För ni vet väl att det är viktigt att andas när man rör på sig ( motionerar = flåsa )
Så när jag väl kom till jobbet ( segat mig uppför trappen ) fick tyvärr några av mina arbetskollegor se min dåliga morgonsida, och jag ber om ursäkt för det på riktigt.
Till nästa regndag ( vilket jag inte hoppas blir snart ) tar jag fram mitt underbara regnställ!

Dagen blev dock ändå väldigt bra, då jag äntligen har skrivit på ett nytt anställningsavtal. Jag är helt medveten om att inget kanske varar för evigt, men lättnaden är stor och eftertanken blir också därefter. För vad har jag lärt mig?
Jo, följande;
Våga hoppa, det kan bara bli sämre innan det blir bättre igen.
Ta några risker här i livet, annars gör någon annan det och då kan man ge sig den på att det blir bra för den på en gång.
Visa någon känsla här och där, men var ödmjuk för det mesta och låt andra göra bort sig ( gärna om och om och om igen )
Lite skadeglädje är nyttigt, en motgång blir snart medvind och de sanna vännerna är som stjärnor på himlen.

Ikväll väljer vi bort schlagern för hockey och i morgon äter M och jag lunch ( sushi så klart )

/vink vink

Långledighet...

...igen!
Telefontrassel
Tömning av konto
Regn
Sommardrink
Sent nattinatt
Kaninsmitning
Tårta
Halvdant samarbete
Sent god morgon
Netflix
Sol
o s v
En ledighet kan innebära många saker och ändå känns det inte som man gör ett dugg. En viss rastlöshet kan lätt infinna sig, samtidigt som kroppen säger go slow ( du har förtjänat det ).
Ibland kommer information till en som man inte vill ha, ibland undrar man varför man inget får veta och sällan är man helt nöjd.
Diskussioner om yta är spännande...Bara man har det och det och det och det så är man lycklig eller? Läste en alldeles fantastisk krönika av Mia Skäringer häromdagen i Expressen, tyvärr tar nog inte de åt som verkligen borde göra det. Hursomhelst gick den ut på att man inte alltid kan vara lycklig, glad och trevlig...Att en fin altan, stor pool eller nyaste bilen inte är någon genväg till lycka ( total lycka, evighetslycka o s v ).

Jag då??
Jodå man har sina ups and downs, men ändå är det vanligaste stadiet på normala linjen ( åtminstone med det ena benet ). Ganska rak, jämn och lagom liksom.
Trots att man trivs på jobbet, oftast har precis att göra ( ja, faktiskt ) så längtar jag nu till sommarsemester. Fyra veckor utan jobbtänk, fyra vända-på-dygnet-veckor och i de bästa världar kanske lite fint väder också. Det är åtta veckor kvar, trettiåtta eller trettinio dagar ( en dag är oklar ) och timmar blir det väl ca tvåhundrasextiosex eller tvåhundrasjuttiotre men inte för att jag räknar!!
Innan semestern ska vi dock hinna med några födelsedagar, marknad, midsommar, PM och lite festivalstämning, så på ett tjillevipp är semestern här ( och tyvärr förbi också )

Eftersom hockeyn idag var lite deprimerande trots vinst, så tror jag att jag behöver muntra upp mig lite med skräckfilm, skräckbok och en titt i spegel ( och gissa vad som skrämmer mig mest )
/vink vink

Välkommen igen...

...du sköna kortvecka! Inte dumt heller att värmen kom samtidigt, så blommorna exploderar ur marken och vindarna är ljumna ( även i motvind ).

Hur var det nu med att saker rullar på, fortgår som alltid och alla tycker det fungerar bra?
Det är lite som ett avlopp...Det kan vara lite stopp som man åtgärdar med vakuumpumpen några gånger, men till slut är det i alla fall totalstopp och avloppsrensningkillarna måste komma med stora sugen. Eller som när man snabbdammsuger runt mattorna och tänker att det är nog ingen som lyfter och kollar under...
Idag förstår jag ledsna ögon, uppgivna axlar och de djupa suckarnas kaos eftersom ingen vet, ingen har och ingen skulle absolut!
Trots det blir det nog bra till slut och alla siffror kanske stämmer?!!?

En sak till som dominerat veckan så här långt är barnuppfostran...Många tycker om det alltid men har alla tyckare egna barn?? Nä, oftast inte!! Men oj vad de vet mycket, tycker mycket och rent principiellt har de alltid rätt också...Och ska jag gå efter det, så mår nog inte mina barn speciellt bra, de kanske inte ens existerar egentligen...Har jag kunnat vara tyst då? Ja, ganska men ändå inte helt och hållet så klart.
Det blev till slut lättare att diskutera körsång, pollen och spolarvätska

Men som sagt, nu tar vi långledigt och balkongen är så klar den kan bli redan innan.
Så kvar på schemat står lite kalas, shopping och fyra sovmorgnar...Det passar bra för en tröttmössa som jag.
Ikväll spöar vi Norge samtidigt som vi äter lite gott.

/vink vink

Överraskar mig själv ibland!

Balkongen städad...
Besöket på återbruket avklarat...
Cykeln pumpad ( av mig själv ) och redo för en till kort vecka...
Blommorna vattnade...
Batterier bytta i musikpinnen...
De tjocka vinterkläderna inklusive tjockvantar är undanplockade...
Depp över hockeyförlust, pepp över hockeyvinst och irritation över Speedwayen...

Inga onödiga inköp denna helgen ( om man bortser från mobilskal, godis och dörrmatta )och ingen extrem sovmorgon heller.
Ja, till och med jag kan skärpa till mig om jag måste.
Funderar till och med på att ta en promenad...eller nä, tror inte det!

Besök av lillkatten gjorde gammelkatten trött och extra gosig. Men förutom lite fräs, väs och tassviftning i luften accepterar de nog varandra numera så bra att lillkatten kan bo här några veckor i sommar när hennes matte åker på semester. Dock blir det nog svårt att få gammelkatten att leka jaga, det kommer nog att vara tillräckligt med kurragömma och skrämma-skiten-ur-den-andra-leken...Ja, visst är det fascinerande att studera djurens framfart eller slowfart och deras agerande mot varandra. Det blir som med barn faktiskt.

Kvar idag återstår en liten dans med snabeldraken, dirigerande med toaborsten och soffläge i kombination med storvinst!!

/vink vink

Veckan med...

...två måndagar är nu över!
Det varma vårvädret börjar äntligen ge sig till känna, så nu är vårskorna framplockade. Dock lite kallt att cykla i ballerina skor på morgonen...Men hem idag utan vantar, uppknäppt flufftröja, inga hörlurar ( det berodde mest på att batteriet var slut i musikpinnen ) och ändå ingen värk i öronen blev det.
Fick två nya balkonglådor av dotter E i veckan som det planterades i och monterades upp ( och det var inte jag som fixade ), så nu måste det övriga skräpet bort och om vi orkar i morgon eller om det blir nästa helg får vi nog singla slant om. Och visst gör det mycket för humöret att se lite blommor igen efter all snö ( svart snö )=).

Jobbet flyter på ( för en del bättre än andra ) och när information stannar av får jag cykla, så denna vecka har jag ( nästan ) fyllt motionskvoten med råge. Vilket passar bra eftersom Hockeyn börjar ikväll och självklart betyder det lite extra gott gotti gott.
Något annat då?
Jorå, så fort man kommer hem kommer man ihåg vad man glömt...Alla de där telefonsamtalen som man hade tänkt gjort på lunchen som t ex fixa med den gamla parkeringsplatsen, facket och optikern...Jaharå, skriver upp det på nästa veckas agenda.

Nu, lite blunda, trötta, varma och blöta ögon en stund

/vink vink

Röda vardagar...

...är både bra och dåligt. Att få vara ledig mitt i veckan enligt almanackan är helt okej, synd bara att jag alltid lyckas sova lite för länge och att nästkommande natt blir som en söndag d v s sömnlös. Det i sin tur betyder två trötta måndagsmorgnar på samma vecka.
Å apropå söndag så var tydligen sonen och jag ganska ensamma om att tycka att det var skönt att strejken blåstes av. Jag ville jobba och han vill äta skolmaten, inte någon kall, slemmig matsäck...De flesta andra ungar blev ledsna och förtvivlade och tvingade sina föräldrar till picnic på olika golv i respektive bostad.

Idag vände jag blad och hittade den underbara maj-månaden. Nu är det verkligen läge att hänga undan vinterjackor, ställa vinterstövlarna långt in i gömmorna och plocka fram rakhyveln istället. Prognosen visade sol och sol blev det. Demonstranter och första maj-talare laddar för en arbetardag men jag undrar, hur mycket är en arbetare värd egentligen? De flesta arbetare arbetar idag och kan därmed inte vara med under arbetardagen...utan istället är det slipsarna och hattarna som njuter av en ledig dag!
Själv ska jag arbeta i tvättstugan...och jaga en mycket speciell outfit till fredagen!

Igår flaggades det för kungen men även för lillspöket i skogen och jag började räkna på år...Oj, jisses vad de går! När även de små inte är småsmå längre utan bara unga, då innebär det att mina grå måste åtgärdas men till vad istället denna gång. När man liksom har provat det mesta finns det inget roligt kvar, så de grå kanske får bli det nya?!
Sen var det, det här med att cykla...Tydligen kan man fastna med håret i ringklockan, nästan blåsa av bron och glömma bort att man har lurarna på och därmed skämma ut sig själv genom att sjunga högt, falskt och fel. Men inte tänker jag ge upp för det...Nähärå!

En sak till...Från och med igår har även vi sommardäck på båda bilarna, men lampan glömdes att byta, så enögd förblir vi nog några veckor till.

/vink vink