HIPP HIPP HURRA...

...för brorsonen som idag fyller år!!
( Kungens födelsedag känns helt oviktigt på riktigt )

För övrigt var det mysigt i skogen igår, även om jag idag vaknade upp och undrade vem som sparkat mig i nacke och rygg? Eller är det ett virus, en bakterie eller troll som springer i skogarna på vissa håll och biter sig fast i ryggen och sedan gör fruktansvärt ont.
För inte kan det vara så att jag satt och blev kall och helt enkelt drabbats av en vanlig nackspärr med strålar ner mot skuldran?? Sånt trodde jag bara äldre människor hade besvär av? Är nästa steg UVI på grund av ute sittande utan dyna??
Kanske bäst att förvarna svärmor om att jag behöver sitt dyna, filt och värmekudde till kvällen...

Ha en underbar Valborg allihop och festa lugnt, ni är inte femton år längre!!

/vink vink

Och så var det...

...gubben med flinten och den gröna cykeln som inte såg mig när jag stod helt stilla på trottoaren, utan tyckte det var helt okej att dundra rätt in i mig bakifrån så jag vinglade till och mitt cykelstyre for rakt in i magen!! Att han dessutom bara fortsatte sin färd utan att stanna, utan att fråga hur det gick och utan att ens se sig om är för mig helt obegripligt!!
Det var bara en av många knölar den sista tiden som kommit i min väg och numera finns det bara en knöl som jag gillar och det är potatisen...

Att idag bli jämförd med en lastbil var hur konstigt det än kan låta riktigt positivt i sammanhanget som blir för svårt att skriva ner här och egentligen har jag glömt halva diskussionen, men vad gör det när solens strålar värmer luften till ca 18 grader och man äntligen kan snegla på sommar skorna och den utsökt vackra kappan jag nyss fått av snälla mannen.
När dessa fina dagar knackar på är kanske inte favorit samtalsämnet "När kommer jorden att gå under?" eller "Vad händer med alla själar som finns i himlen om himlen inte längre existerar?", men är det viktiga frågor för någon så är det så.
Att erbjuda en anmälan till konfirmation till hösten var däremot inte populärt, trots att man där kan prata om just existentiella frågor.

Nu blir kvällen lugn, kanske en vinst?!

I morgon blir det kalas i skogen för minsta spöket som snart inte är liten längre...men mysigt ska det bli att få träffa hela The Family som alltid finns där...=)

/vink vink

Vad är det som händer?

I ljuset syns allt
så det är på dagen vandringen bör ske
I mörkret hörs allt
därför bör vi vara still på natten

Det som sker, det sker
när man minst anar det
På en sekund blir allt annorlunda
för när det händer, händer det

Dag och natt blir dygn,
dygn som blir veckor, månader och år
Tiden går inte att stoppa,
ändra eller ta tillbaka

I ljuset syns allt
som maskerna vi gömmer oss bakom
I mörkret hörs allt
så även lögnen som uttalas högt

Torsdag!

Vansinnigt trött...
Men har helgen inom räckhåll...

/vink vink

Vem bestämmer sanningen...

... i en historia eller i ett händelseförlopp?

Med åren lär man sig att vissa talar alltid sanning fullt ut, även om den smärtar och sårar. De personerna kallas ärliga, genuina och pålitliga, men de är inte alltid så populära.
Det jobbiga är när man träffar på personer som berättar sanningen i förvrängd form, det vill säga att de utelämnar det som kanske är mindre bra för personen själv. Det här är dock inte så enkelt att upptäcka, för har man inte varit med i diskussionen, händelsen eller ärendet så låter sanningen så in i hoppsan sann. När man väl har deltagit i något från start till mål ( kanske till och med mer insatt än vad någon tror ) och sedan får höra sanningen från övrig deltagare, en historia som utelämnar det jobbiga, pinsamma och rent ut skrivet olämpliga delarna blir man lätt lite chockad.
Och självklart börjar man då att ifrågasätta de andra sanningarna...eller?!
Jag gör det i alla fall!!
Därför tänker jag idag...mycket...intensivt...och får huvudvärk!!

Vet ni förresten att klackade skor låter väldigt mycket när man går??
Men kilklackskor är fiffiga...för det är klack ( bra för hållningen ) och de är tysta. Så gissa vilken sort jag har köpt och ska köpa fler av??
Självklart fungerar det bra i vissa sammanhang med typ tenniskor om inte sulan sitter löst och flopp, floppar när man försöker "smyga".

Och till vissa förslag säger jag direkt nej, andra låtsas jag fundera en stund på innan jag säger nej och sedan finns det de förslag som jag säger ja till direkt ( men de blir färre och färre med åren )
Det känns bra, det känns moget och det känns som om man lärt sig något av livet. =)

Till sist vill jag bara än en gång tacka mina gulliga, snälla döttrar som ser till att jag äter...Idag lunch från dotter E, i morgon middag hos dotter A.
Jag är lyckligt lottad för trots servicen nu är jag lovad kanelbullar lite nu och då när jag blir gammal...=)

/vink vink

Onsdag!

Bara trött...
Snart har jag klarat halva veckan...
PS! Nästan LÖN

/vink vink

Ännu en "vanlig" dag som passerat.

Jag älskar skräckböcker, riktigt läbbiga och krypiga tjocka berättelser. De ska helst vara så läskiga att jag knappt kan hålla i boken när jag läser, ifall historien skulle ta sig ur boken och bli allvar i rummet jag befinner mig i. Poe böckerna har jag läst allihop ( med varierat utbyte eftersom han ibland inte riktigt når fram till min fasa-knapp ), Johannes Källström och Koontz står givetvis allihop i min bokhylla ( tummade och klara ) plus många, många fler.
Får jag välja film blir det samma genre.
Favoritfilmen är helt klart The Shinning och klar tvåa är The Ring ( även om den som helhet är lite mesig ). Några av klassikerna står Hitchcook för självklart.
Tjusningen med all denna skräck är att jag vet att det bara är på låtsas, det händer inte på riktigt. Det är bara mycket nervkittlande historier, där all verklighets förankring försvinner...
...eller?!

Men så kommer den där dagen då allt bara blir ett enda kaos och helt plötsligt befinner man sig öga mot öga med terrorn. Nu tänker jag inte på 11/9, Utöja eller 2:a världskriget ( även om de sakerna definitivt endast borde ha förekommit i någon bok eller film ), utan jag tänker på en helt vanlig dag någonstans i veckan.
Den där dagen då jag såg hur ormarna ringlade ur ögonen på den ena personen som "pratade", bloddroppar ur någon annans mun och händerna på ytterligare en person som fladdrade runt som stora ugglor utan huvuden.
Den där dagen då den osynliga tog tag i allt löst i rummet och kastade runt det överallt.
Den där dagen då man önskade att man var någon annanstans.

När det händer har man några saker att välja på;
Skratta
Hoppa i sjön
Avsluta, ladda om och börja på nytt

/vink vink

Tisdag!

Trött men fortfarande utvilad...
Bara fyra dagar kvar...

/vink vink

Poff...

...så var måndagen över!

Resultat idag = kanske inte riktigt så bra som jag önskat, men nära...väldigt nära!
Börjar iallafall få kläm på det här med att räkna tid, andras tid och min tid vilket är ohyggligt spännande. Man tycker att man bara gör det man ska göra, men helt plötsligt har en timme gått till något annat som låg och skrek efter åtgärd.
Ibland hjälper inte ens en stängd dörr!!
Kanske skulle man börja skriva loggbok;
Första timmen = det dagliga
Nästkommande två och besöket som glömdes bort "nästan"
Lunch!! ( Ett nödvändigt ont )
Två timmar = det som var bokat
Sista timmen = var support och lyssnare
Avslut, avstängning och sortering, så jag vet var jag ska börja i morgon...tar ca 30 minuter...

Förresten upplever jag att det pratas, snackas och surras överallt. Väggarna är papperstunna, dörrarna har glipor och lufttrummorna står på vid gavel så allt hörs.
Men kanske är det det man vill??
Vissa saker går dock överstyr tycker jag, men jag har inte med det att göra...

PS! Saknar bästa M som tufflar runt i New York men omnejd denna veckan.

/vink vink

Måndag!

Trött men utvilad...
En hel arbetsvecka framför mig...

/vink vink

Ibland när jag vill vara...

...arg, hittar jag inget att vara arg på och det i sin tur gör mig arg, men då blir det egentligen inte på det jag vill vara arg på!

Så idag väljer jag det lättare alternativet, att vara bitter...
Varför fanns inte alla coola, onödiga och dyra leksaker som finns idag på 70-talet, när jag hade behövt dem?
Och tänk om mobilerna, internet och Mp3-spelarna funnits på 80-talet, då hade vi varit livsfarliga!
Samtidigt känns det som om dagens alla konstiga krav, arbetslösheten och den ständiga närvaron inte är något som jag som tonåring hade önskat mig, så kanske jag ska vara glad istället för att jag nu får ta del av tekniken så gott jag förstår?

PS! Jag misstänker att grannen under har TBC...eller KOL...eller "bara" en helt galen, otäck hosta

Söndag idag!
Kanske lite shopping?
Eller bara vila, ladda och skaffa energi för kommande vecka?

Förresten är det helt sjukt att det snart är maj månad...snart semester...kanske lite party...

PS! Grannen mittemot har blivit dumpad...eller så kastade han ut henne...eller så var det ett ömsesidigt beslut...och hur som helst har inte jag med det att göra

Måndag i morgon!
Då stängs jag in i ett rum, med det tråkiga rutmönstret igen, för nu jäklar ska vi få kontroll!
Måste därför komma ihåg att ta en lunch promenad, så inte huvudet går i bitar innan kvällen!
Trummor, ni vet...

PS! Nu är jag inte bitter längre, inte arg heller så kanske jag egentligen bara är lite söndags trött

/vink vink

Hade bestämt mig...

...förra månaden, förra veckan och alla dagar denna veckan, men när det kommer till en viss punkt går det inte att vara bestämd...Har ni varit med om det?
Jag konstaterar i alla fall med facit att det går att gestikulera, stirra och upprepa sig till ett målsnöre som kommer att hålla länge...kanske...med lite tur...;)
Idag har jag under lugna, tysta och stående minuter funderat på att få till en sammanfattning från veckan, men dagarna går så fort att dåtiden suddas ut innan jag hamnat i nutiden. Vilket känns lite märkligt ska jag absolut erkänna.

På vissa frågor kan man svara...
Hoppe, hoppe hare
satt och mumsa bär.
Klappa sig på magen
det var gott det här.
Fram smyger räven,
ville Hoppe ta.
Men Hoppe hoppe hare
han skuttade så bra.


Hoppa in i skogen
bakom mossig sten.
Satte sig att vila
sina trötta ben.
Fram flyger ugglan
tyst ifrån sitt bo.
Stackars Hoppe hare
aldrig får han ro.
...och då är det bara att vänta på ihopsamlandet av tankar!

Det finns dock en fråga som gnager, skaver och vältrar sig i huvudet;
Vem är det som ska vara nöjd?
Jag och jag...
Du och du...
Du och jag...
Eller?
Vi och dom ( måste detta begrepp verkligen finnas? )

Nu till annat!
Gårdags kvällen spenderades hos dotter E som bjöd på kvällsmat och det smakade mums, lite gott fika som efterrätt på en torsdag som jag inte tänker motionera bort...;)
Väl hemma i soffan konstaterade jag att jag bara lagat mat en gång denna veckan! Oj, det kanske inte är så bra att erkänna då jag faktiskt har en "unge" kvar hemma, men jag lovar er! Han har fått mat och det finns ingen risk att han svälter.
Till nästa vecka tänkte jag flirta in mig hos dotter A, kanske hon har lite matrester åt oss?

Men åh!!!!

Ibland blir man riktigt trött. Nu har de gjort om inställningar och utseende för mig som administratör till denna sida, så det är bara att lära om igen vilket brukar ta några dagar. Därför blir det inget inlägg idag, utan jag får skriva tankar och ideer på ett papper och när jag förstår hur detta fungerar provar jag att klistra lappen på skärmen så ni kan läsa...hehe... En liten grej bara; Det spökar på min nya arbetsplats!! Att papperslappar, gem och pennor försvinner beror inte på något övernaturligt, men när tankar blir knasiga, förvirrade och gröna känns det lite märkligt. Knak i golvet, dörrar som slår igen och tejprullar som flyttar sig har inget med spöken att göra, men när loket krockar med kobran och kakaduan biter åsnan fullt synligt då börjar man fundera på vad som skall komma härnäst. Vågar man sig dit i morgon? Självklart...Har man Hulken, Stålmannen och Knasen som kompisar är allt möjligt. /vink vink

På våren händer det grejer!

Cyklar måste fixas, annars får man gå...
Björnen vaknar ur sitt ide och är hungrig...
Ronja Rövardotter vår skriker...
Knoppar brister och slår ut i blom eller blir nertrampade...
Uppfinnar-jocke uppfinner en uppfinning...
Ankorna skränar...
Fönstren blir inte tvättade...

Och tar man bara ett andetag i taget slår hjärtat lugnt. Väljer man den coola, tysta vägen ( ej genom skogen ) når man målet fortare och lättare.
Därför började jag idag uppifrån, tog sedan ett steg ner för varje lapp som gick att kasta. Ett kliv upp för varje ny lapp som jag skrev och resultatet blev ( nästan ) plus minus noll.
*slår mig för bröstet*
Ingen huvudvärk idag...däremot förväntansfull inför Björnen som ska komma eller snarare inför när den kommer...*buhuhu*

PS! En skriven text är oftast lösningen, beviset och hoppet inför framtiden

/vink vink

Minns ni Hulken?

Det gör jag av många olika anledningar!
Dels på grund av min goa lillebror, men det ska vi inte gå in på här...vissa familjehemligheter måste man få ha...hehe

Men mest för att han och jag är ganska lika ( Hulken och jag alltså, men givetvis finns det likheter mellan brorsan och mig oxå, konstigt vore det annars ).

Hulken var ofta ganska snäll, lite mesig faktiskt ända tills stubinen liksom tog slut. Hans stubin var nog lite kortare än min ( han blev trots allt arg två gånger på en timme, en gång i veckan ).
Men när ilskan tog över blev han grön!!
Jag blir röd!! I hela ansiktet, ner på axlarna och faktiskt på tårna också!!

Han spräckte skjorta efter skjorta, vilket måste ha kostat en del!
Jag spänner tydligen sönder BH:n och är därför tacksam idag för att inte min ilska kommer fram så väldigt ofta...BH:ar är inte billiga och ändå behöver inte jag köpa speciellt stora...hihi
Dessutom är det tur att ingen märker om jag går utan en halv dag, eller?! =)

Frågorna nu är;
Hur många gånger ska detta behöva hända?
Är anledningarna verkligen nödvändiga?
Hur ska jag hanterar detta i framtiden?

/vink vink

Helt plötsligt...

...är nästan alla mina kastruller för stora.
Mycket porslin kommer kanske på sin höjd att användas två gånger om året.
Jag behöver inte köpa plast skedar att ha i reserv när vi ska äta glass och alla små skedar är försvunna.
Tvätt tiden på tre timmar i tvättstugan kommer att kännas väldigt lång och jag kommer att ha sten koll på hur mycket schampo det finns kvar.
De två halvtomma rummen kommer att eka ett tag framöver innan de fylls på med mer bråte, skräp och bra-att-ha-saker.
Kotletter, brieost och två paket kaffe i veckan behöver jag inte längre köpa.
Inte ens frågan; "Kan du åka till Bolaget åt mig?" kommer jag längre att få höra.

Så passade jag på idag och göra något vettigt?
Näää...trots att solen sken från nästan blå himmel och alla andra verkade passa på att ta vår-promenader, rensa trädgårdar och tvätta bilar, valde jag att somna om alldeles för länge efter att ha skjutsat mannen. Sedan satte jag på mig trasiga gamla kläder och stannade kvar inomhus med tankarna på att mina och de flesta andras "problem" är väldigt små och ynkliga jämfört med vad några går igenom.
Dessutom är jag skeptisk till att så många andra verkligen är så nyttiga som alla ordentliga statusuppdateringar på FB står för...

Snart är söndagen slut och jag har inte gjort något nyttigt alls, knappt lagat mat och ändå är jag nöjd, nästan utvilad och redo för en ny arbetsvecka...( ****** )

/vink vink

Hjälp, vad pengar vi tjänat idag?!

Först återanvände jag kaffe filtret, sedan for vi till Maxi och handlade inte allt vi behövde.
För att verkligen få ut så mycket som möjligt av sparalternativen åkte vi till Heby, tillbaka till Sala innan vi svängde in till Ransta och tankade billigare än i V-ås.
Om man sedan byter plats på den trasiga fåtöljen och en hel känns det på en gång som att man har "fått" nytt i vardagsrummet utan att ha spenderat en krona...

Ja idag blev det en bra dag!

PS! Fullt med söta små tussisar och en strålande sol gjorde att vår-känslan infann sig snabbt och jag hade inte ens kapacitet att tycka synd om nollåttorna, chimpanserna eller de tokiga studenterna som tydligen har skottat snö idag...hehe...Så ni ser!! En elak och självisk sida finns även hos mig...haha

/vink vink

Varför är det så??

Tänk vad tydligt det är när man står bredvid och ser hur olika människor behandlar varandra.

Vissa hjälps åt. andra inte. Lite djupare menat; Person A vägrar hjälpa person B men hjälper väldigt gärna person C. Vad kan det handla om??
Några hälsar, övriga vänder ryggen till. Mer ingående betyder det att; Person A hälsar på person B men vänder ryggen åt person C. Hur ska man tolka det??
Därför undrar jag idag vad person C tycker, tänker och känner när den ser ovanstående hända??

Mest fascinerande är det att många uppenbarligen tycker att gammalt är glömt och att det man inte ser inte finns!! Hua...hua...vad räddad jag blev av gonggongen/telefonen...

Till sist idag ( när fantasin är skral ) skickar jag 45 kramar till bästa M som firar födelsedag idag.
*sjunger falskt och högt* Ja må du leva, ja må du leva uti hundrade år...

/vink vink

PS! Mina armhålor värker lite till och från...Vad betyder det? ;)

Har idag upptäckt...

...det fina, underbara och härliga med att bli äldre!

Benskörheten gör att jag inte längre kan springa fortare.
De vassa kommentarerna fastnar inte i den numera slappa, hängande huden.
Synen försvagas och jag måste därför läsa sakta, leta efter rätt knapp och kanske ibland förstora vissa delar.
Hjärnans impulser går långsammare, så lager på lager med information fungerar inte utan några lager tappas lätt bort.
Förståelsen för tid blir däremot större, ett dygn har 24 timmar varav 8 timmar är jobb resten fritid och det går inte att ändra på. Så jag har slutat att försöka manipulera klockan, den får ticka på som den alltid har gjort och när det är dags att sova, sover jag. Är det dags att gå hem, går jag hem o s v
Till sist är det ett rent faktum att jag har hört det och allt annat också förrut, så jag vet att det inte spelar någon roll längre att vrida sig utochin för att vara alla till lags. Därför följer jag direktiv ( nästan jämnt ), håller mig till spelreglerna ( nästan jämnt ) och har rätt fokus för resultatet ( nästan jämnt ).
Lite bus, egna tankar och testkörningar i smyg kommer givetvis fortfarande att finnas med, men enbart för att bevara en liten gnutta barnasinne in i ålderdomen ( och idag var/är inget undantag ) och kanske också för att bevisa för mig själv att jag har rätt fortfarande trots att jag inte längre ödslar min energi på striden.

Så den berömda åldersnojan kanske man snarare ska välkomna, omfamna och glädjas åt.

/vink vink

Är det April...

...eller November månad?

Blev i alla fall påmind om hur vattenplaning känns på den ack så dåliga E18-sträckan genom V-ås idag...men eftersom man är en så jäkla skärpt, koncentrerad och duktig bilförare var det bara att parera lite lugnt, fortsätta tugga på gummit och sjunga med i den numera lite tjatiga "här glider kingen in*

Orm-nästet rörde på sig idag ( igen ) och jag tror inte det är så bra att blanda kobror och snokar i samma bo.
Själv bevakade jag det växande spindelnätet med en aning förhöjd puls, för nu är det inte långt kvar till sommaren 2012. Men det som inte ordnar sig nu, får man lösa senare. Varje dag är en ny dag och den startar oavsett hur gårdagen slutade...

Här hemma då...Ja, det ekar lite!
Trots nya köksmöbler som troligtvis kommer att få sällskap av en matta ( efter alla dessa år utan ).
Diskbänken såg nästan oanvänd ut när jag kom hem och den lilla, lilla dammråttan som min snabeldrake missade igår låg kvar mitt på golvet precis där den låg i morse...Så, javisst ekar det här hemma!
Men som en klok person sa idag; Gläds åt att flickorna klarat småbarnsåren, tonåren och nu glider in i vuxenvärlden genom att flytta hemifrån, ha jobb och dessutom körkort ( och bil ), det är långt ifrån alla 20 åringar som kommit så långt.
Japp...så nu sitter jag här och gläds...Men visst hörde jag precis ett litet eko!

Snart dags att åka iväg med snus-stocken till en vindruta nära skogen, sedan är det kväll!!

/vink vink

Sista lediga dagen...

...för den här gången!

Vad har jag hunnit då?

Återbruket tre gånger, varav en gång i pyjamasen.
IKEA en gång, för den andra gången skickade jag budbärare.
Flyttat två barn, med lite sorg i hjärtat.
Funderat på framtiden, kanske inte så klokt när man är ledig.
Skickat lite förslag hit och dit.
Ätit alldeles för mycket godis.
Missat påskharen, kärringarna och kvastarna på ett smidigt sätt.
ICA så många gånger att det inte går att räkna till.
Lite annat nödvändigt.
Kört vilse i Heby.
Suttit uppe för länge på natten har jag definitivt gjort, så lite semester skulle sitta bra nu egentligen.
Lunkat iväg från Kod 1000.

Men nu är det dags att förbereda för en jobb-vecka...

PS! En liten pyttevinst blev det oxå!!

/vink vink

Tänk vad man hittar...

...när man verkligen börjar städa!
Vansinnigt många brev, kort och andra "konstiga" hälsningar som jag helt glömt bort. Några roliga, andra sorgsna men de flesta helt vanliga "hej, hur mår du?" eller "vill du vara min bästis?". Längst ner i högen fanns de där breven som det stod hemligt på och genast var man tillbaka på mellanstadietiden...;)

Nu sitter jag här med kassar fulla med diverse hälsningar som jag inte är helt hundra på om jag ska kasta eller inte. Hur gör alla andra?
Ett tjugotal ska jag definitivt spara för de är otroliga minnen och betyder fortfarande massor.
T ex ett vykort från Tjeckoslovakien, ett från Vietnam och det som jag ( och en till ) fick skickat till oss i London när vi var där på skolresa...=)
Konstigast är nog de korten som är från personer som jag inte har en aning om vem de är eller var, så kanske jag googlar på de senare...

Tillbaka till nutid är det bara att konstatera att de båda flyttarna har gått hårt åt mina vader, rygg och kanske lite även humöret. Så en trevlig eftermiddag med god påskmat, godis och närvaro av alla "barnen" var precis vad jag behövde för nu känns allting lite bättre igen.
I morgon blir det IKEA för lite nyinköp till mig och det är heller aldrig fel eller hur?

/vink vink

Skärtorsdagen är slut om...

...ca 15 minuter, beroende på vilken klocka man väljer att titta på här hemma!

Har inte pyntat något speciellt, men hönan står på bordet och sonens pyssel står/hänger givetvis framme.
Dotter A lämnade små söta lappar och påskägg efter sig som vi "hittade" idag och visst blev ögat lite fuktigt.
Har inte heller skickat några påskkort, det kom liksom av sig i år ( igen ). Men Tack snälla söta ni som skickat till mig, speciellt ett blev jag otroligt glad över. Får dock lite dåligt samvete över att den där fika träffen inte blir av, men du ska veta att jag tänker på dig ofta min kära vän BB.

För övrigt kom mannen hem redan i kväll ( helt lagligt ) och nu är vi långlediga tillsammans och även om döttrarna önskar lite hjälp med småfix ska det bli skönt att få vara tillsammans lite mer än vanligt.

I ögon vrån springer MR Blund nu, så det är dags att vila den värkande kroppen...

Glad Påsk önskar jag er alla

/vink vink

Är sjukt stolt...

...över mina tre barn som har sprungit, burit och fixat en flytt idag. Jag är den som sprungit minst i trappor och nog för att jag visste att det fanns enormt mycket girl-power i mina tjejer så är jag ändå imponerad. Även sonen visade en ny sida genom att springa sig svettig och med iver delta i något som förändrar ganska mycket för honom.
Ca 50 minuter tog det att bära ner hela bohaget tre trappor, och ca 40 minuter att bära upp allt på nästa ställe två trappor upp.

Att jag sedan fick ytterligare hjälp av bror med sällskap att få iväg den lilla gröna till Heby gjorde mig ännu mer tacksam. Och man kan köra vilse i en liten by, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på vägbeskrivningen jag hade ritat.
Skålen i Heby missade jag totalt och det gröna huset vet jag inte alls varför jag hade som riktmärke. Men vi kom både dit och hem så nu är det dags att slappna av med en liten persikocider, både för att fira att vi har fixat två flyttar på en halv vecka men även för att döva lite sorg.
Sorg över att nu är två barn utflugna, ska klara sig utan mamma och ta sig an vuxenlivet med allt vad det innebär.

/vink vink

Etapp två klarades...

...med viss möda och lite omplanering av. Spåren kostar ett besök på torsdag, men bara vissa delar kan repareras...

Etapp tre startar i morgon kl 12.00 efter inhandling av hushållsvaror till ett tomt hem.
Vi tappra krigare som infinner sig kommer att få känna av mjölksyra i benen av trapporna här och där, i armarna då kläder och skor väger lite grann och till sist kommer syret att vara helt slut i hjärnan. Vilket kommer att vålla lite problem då jag ska försöka köra manuell bil ända bort till Heby...oj oj...som om vi inte haft tillräckligt med äventyr ett tag!!

Till sist fick även jag min deklaration ( jag får alltid sist, undrar varför? ) och eftersom jag får alldeles för mycket pengar in varje månad...eller?! Är det bara vackert att betala in det nu i form av kvarskatt.
Men som tur är är jag gift med den bästa och utgifter läggs i hans hög och inkomster i min hög, så helt plötsligt gick jag plus...hihi...Det är det fina med att vara gift!!

Nu är klockan för mycket igen och det är dags att krypa, hoppa och åla sig förbi säckarna, kartongerna och papperspåsarna som står överallt i hallen, vardagsrummet och köket.
Sent i morgon kväll ( onsdag ) kommer det att kännas fruktansvärt tomt här hemma...

/vink vink

Känslor nu igen, eller...?

"Välkomna och känn er som hemma", säger man ofta lite slarvigt för vad betyder det egentligen?
Hur ska man kunna känna sig som hemma när ens morgonrock, instrumenten och rätt mat inte finns att tillgå och när det luktar fel?
Känslan hemma brukar höra ihop med trygghet och att man kan känna sig bekväm.
Vadå trygg?? Vadå bekväm??
Hur känns det?
Det betyder att man inte är rädd och att man kan vara sig själv. Att man kanske vågar krypa upp med benen i soffan eller hämta något att dricka om man är törstig.
Ska man inte alltid vara sig själv?? Självklart måste man dricka något om man är törstig annars torkar munnen, kroppen ihop och man kan dö.
Och om man aldrig är rädd varken ute, inne eller i en affär t ex betyder det att affären är hemma också, för då behöver man inte betala för det man vill ha eftersom man inte betalar där man bor när man vill ha något i kylskåpet?
Har man nyss förstått känslor som glädje, ilska och sorg känns det oöverkomligt att försöka sig på ord som trygg, bekväm och nervositet och till sist kvarstår frågan hängandes i luften som ett svart moln;
"Hur känns hemma?"

/vink vink

PS! Frågor kan inte hänga i luften...men det får vi diskutera en annan gång...snälla...inte idag...inte nu...sen...

En stunds eftertanke...

...bildar många ord i huvudet;

Vilket kommer först ägget eller hönan?
Vad styr oss egentligen ödet eller planeringen?

Vad det gäller hönan och ägget spelar det kanske inte så stor roll, de flesta människor äter båda!
Men vi lägger massor av tid på att planera vår fritid, vårt arbete, vår framtid och på att planerar för planen som sedan oftast spricker på grund av ödet, slumpen eller är det enbart dåligt planerat?

Så vänta inte på sen, gör det nu!

/vink vink

Etapp ett är avklarad!

Gårdagen blev låång och kroppen är riktigt mör idag.
Kl 11.00 var det samling kring kaffepannan, alla kartonger och påsar ( tänk vad många svarta sopsäckar man kan fylla med kläder och skor ).
Några åkte och hämtade möbler på andra håll medans andra började bära ner för två trappor och samtidigt packa ner det sista.
När startskottet går tror man inte att man någonsin kommer att bli färdig, det känns oändligt mycket att ta tag i, men med bra samarbete och arbete från två håll var det helt plötsligt tomt ( nästan ).
Då var det äntligen mat direkt ur pizza kartonger sittandes på golv!

Sedan började upp plockningen i kök, lite badrum och fram med sängkläder och lite lampor. För den som ska bo på det nya stället är detta den roliga biten, men för utomstående är detta svårare än ned packningen.
Kvällen blev sen, men å andra sidan blev det beboeligt och ganska mysigt.
Skulle bara önska att farmor kunde se hur fin kökssoffan blev med vit färg och nytt tyg och att de andra generösa möbelgivarna också kunde se hur fint bord och stolar blev tillsammans med soffan, nu alldeles vit målade.
Det såg faktiskt ut som om det var en enhet...=)

Efter soffläge, lagom med sömn är det idag dags för etapp två....städning!

/vink vink