Kl 10.40 var det dags att lyfta från marken och redan vid stols inställningen kl 10.38 startade problemen, så jag fick be andre piloten om lite handräckning.
Kl 10.39 gick jag igenom checklistorna, för att kl 10.40 dra igång de tre motorerna i DC 10:an på väg mot den asiatiska delen av världen.
Efter diverse spak-dragningar och knapp-tryckningar lyfte nosen upp, upp mot himlen och det sög till i magen...
Att styra ett stort flygplan är absolut inte samma sak som att ratta en volvo med servo och dessutom var det svårt att hålla sig rakt när marken var ca 3000 meter ner..
Den "lilla" DC 10:an svajade oroväckande, vilket ( inbillade jag mig ) berodde på att Bruce Willis försökte kasta av eller eliminera terroristerna bland passagerarna. Så min stora, viktiga och ensamma uppgift ( utan pilot utbildning ) var att landa planet säkert och fortsätta in i månens sken med en blödande aktionhjälte vid min sida medans alla runt omkring hurrade och jublade.
Nu gick inte landningen riktigt som den skulle så en extra sväng till Australien blev det innan jag fick till en nedsättning av planet...ja ja nästan iallafall.
Lätt illamående stängde jag av motorerna och insåg att jag landat utan att fälla ner landningstället...tur det finns flygplanstekniker att tillgå...!
Darrig och yr i huvudet kliver jag sedan ut från cockpit och hittar ingen Bruce Willis...*hängde med läppen*
Däremot ser jag hur mina två familjemedlemmar är oskadda och euforiska efter sina turer med Draken och enligt deras andre pilot är jag gift med någon av piloterna ur Top Gun...så Bruce kan slänga sig i väggen...*asg*
För övrigt är det svinkallt att tillbringa 4 timmar i en flyghangar, men desto varmare att försöka handla lite på ett fullsmockat Maxi en löne-lördag!!
*sätter mig vid elementet och återkommer när upptiningen är genomförd*
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar