En text...

...kan vara kort eller lång.
Orden kan flyta i varandra eller skava kantigt mot meningens byggnation.
Man kan skriva rakt på sak eller med underfundiga antydningar.

Läsaren tolkar orden/meningarna oftast utifrån sin egen sinnestämning. Kanske utifrån egna värderingar och att läsa mellan raderna är numera modernt riktigt.

Det finns grammatik att rätta sig efter. Även olika undantag som ska nötas in och bara kunnas. Punkt, stor bokstav, ordklasser, långa och korta konsonanter. För att få bra betyg i svenska är det mycket att komma ihåg, många regler att visa att man kan. Samtidigt ska man skriva på ett eget och annorlunda sätt...hm hm.

Som vuxen fritidsskrivare får jag skriva hur jag vill, det finns ingen som rättar, klagar och sätter röda bockar i marginalerna. Roligast att använda är tecken, alla tecken. Jag kan låta fingrarna glida fritt över tangetbordet och låta vad jag vill stanna kvar på "pappret" som numera är en skärm.

En text kan vara rolig eller tråkig.
Ibland finns det en röd tråd som ger läsaren underbar njutning. Andra gånger är taggtråden hårt virad runt bokstäverna så meningarna tappar innebörd.

Tänk att få åstadkomma en text som skulle få den största kritikern att tappa hakan, att bli stum och helst även lam...hihi...Näe, nu tog jag i. En fantastiskt sammansättning av ord som då bildar underbara meningar vore otroligt roligt att få ner och få ut till människor...
*drömmer vidare*

/vink vink