...gnaga sönder huvudet, så idag när beslutet var fattat, ett beslut som känns nödvändigt, viktigt för hälsan och väldigt genomtänkt ( kanske ) föll tankarna långt och jag tänkte "Åh, vad skönt, nu blir det lugnt". Jag hann precis tänka tanken färdigt när det började tuta, brumma och skrikas utanför...Därför for jag ut på balkongen precis lagom för att se en fönsterruta explodera och svart-grå rök välla ut ur en lägenhet snett mittemot. Brandmännen var många och vår stackars kvartersvärd sprang runt på gräsmattan för att hitta en olåst port.
Tragisk för de som bor där, men kanske deras eget fel. Det jag reagerade starkast på var alla grannar som jag tydligen har och som jag aldrig någonsin tidigare har sett utomhus, inte i tvättstugan och faktiskt ingen annanstans heller, men idag hade de alla mycket gemensamt och picknick filtarna var många, skratten höga och det är väl lite som en del säger; Det behövs en katastrof för att folk ska finna varandra.
Barnen på gården tyckte nog dock att polisens undersökning efteråt var mer spännande, då det filmades, fotograferades och topsades för fullt...Tänk om Spencer hade kommit gående för att delta, då hade till och med jag blivit lite till mig...=)
Helgen har dock smolkas lite av att den lilla gröna inte blev färdig för hämtning. Några sliter visst hårt med den, men den är tuff och gör otroligt motstånd med det ena felet efter det andra. Inte ens lacken vill lägga sig tillrätta...:(
Några valborgsvinster för vår del blev det inte heller för organisationen kring lotteristånden var sämre än SJ:s planering inför vintern och det gjorde riktigt ont att se. Men maten innan var utsökt, sällskapet trevligt som vanligt och promenaden gjorde gott för kroppen.
Voltaren på ryggen har gjort susen, så i morgon kanske jag till och med kan göra en kullerbytta eller två.
Nu är det bara att invänta vanliga vardagar igen och ladda inför nästa långhelg...=)
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar