...kopiöst mycket!
Jag vill skrika...eller viska...eller väsa fram;
Vad var det jag sa?!
Jag visste det hela tiden?!
Tänk om öronen, sinnena hade varit öppna...vad bra det skulle ha varit.
Men jag tänker vara tyst ett litet tag till, bita mig i kinden och tänka, njuta och bära det inom mig.
En viss triumf, en liten seger och självklart känns det bra, kanske lite för bra vissa stunder...hehe
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar