...behövde hämta kraft, energi och pumpa upp positivismen igen. Vilket var lätt gjort tillsammans med bästa M som kom förbi på en snack-tissel-stund.
Tilltugget till pratet var kanske inte det bästa, men vad gör det när munnarna går i ett i alla fall.
Idag var jag redo, förberedd och lugn - helt i onödan nästan - det kom lite här, lite där och i små skvättar, men inget nytt liksom och ibland börjar jag tro att jag verkligen har hört allt förrut.
Mannen kom hem en dag för tidigt och då hände det!
Helt plötsligt!
Bara sådär!
Jag blev med tegelsten...Sonen blev lycklig...
Ända tills vi konstaterade att kortet var för stort, klockan tre minuter över 19.00 så i morgon får vi ringa, sedan är det bara att vänta några dagar.
Men sen...är jag med på banan igen...och då ni...ska jag ta kort, spela och reta gallan ur er!
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar