...hamnat vid vägskälet, stått med ena foten över kanten eller dansat med djävulen.
Men när vägskälen är femfiliga, båda fötterna är nere i djupet och djävulen vägrar släppa taget är det lite extra tufft. När de dåliga dagarna blandas med sämre dagar och de bra dagarna är bortglömda är det slitigt att få ihop allt.
Så idag väljer jag den enkla vägen, det grunda för fötterna och änglarna att kommunicera med och helt plötsligt kom solen fram.
Kanske har jag fel helt plötsligt...och då är jag den första att erkänna...men inte förräns bevisen slår mig i ansiktet!
Kanske har jag rätt som tidigare...och då ska jag tiga, men veta!
PS! Min telefon fungerar igen, och skulle så ha gjort hela tiden om inte operatören varit så överdrivet ambitiösa.
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar