Woj woj...

...sitter på golvet i hallen och ser huvudet ( mitt eget ) rulla bort till matsalbordet, studsa lite lätt mot det trasiga benet för att sedan sakta glida vidare till det dammigaste hörnet i hela lägenheten.
I magtrakten bubblar, hoppar och studsar det av hysteri blandat med glädje och toppat med kämpaglöd...För det blev inte som jag tänkt, avstickarna blev ibland förvirrande men jag tror att resultatet kan bli chockerande bra.
Så nu är det bara att ösa på men gasa lagom så ordnasdetalltid =)

Sonen såg de få snöflingorna på marken i morse, fattade ett eget beslut om sko-byte och jag tänkte "tjoho" tills jag såg att han bytt ut sina foppa-tofflor mot en par gamla, trasig och kast-färdiga tenniskor och när jag frågade om de var bättre, varmare och torrare fick jag snabbt svaret; "Ja, det är klart för de här har skosnören"
Jag hummade lite tyst och tog inte diskussionen.
Desto gladare är jag över att sonen själv insåg att små, runda mattenördsglasögon ( hans ord ) inte passade hans redan runda ansikte och har tydligen valt ( med lite hjälp av sin far ) tuffare, ovala och snygga ( hans ord ) glasögon som förhoppningsvis blir klara före jul.
Tån börjar bli svart och i morgon kanske vårdcentralen kan ge besked om nageldragning eller nagelkvarsittning ( också sonens ord ).

Känner nu att jag med stadig fot, stark arm kan plocka upp mitt huvud från det dammigaste hörnet och sätta det på plats igen för att få något gjort här hemma.
Ni vet;
disk
sopa lite
*kommer inte på något mer*
soffhäng
dusch
*finns det något mer?*
Ja, visst ja sova!!

/vink vink