Självklart är jag glad...

...eller?!

Det är underbart härligt att höra när tåget tuffar och går. När stillastående vagnar sakta börja rulla ikapp och att följet verkar bli långt, då kan man inget annat än le...eller?!

Att dansa i samma cirklar, se vågen växa och stormen bedarrar känns skönt, då kan man inget annat än andas ut...eller?!

Trots detta svider till i magen, värker lite i själen och hjärtat slår några extra slag när jag inser att det nu verkar fungera. Klumpen i halsen hålls nere när tänderna biter sig fast i kinden och tårarna blinkas bort.
När jag får kämpa bort de elaka tankarna och tvinga fram de goda är det tungt men jag tänker inte ge mig...

...för självklart är jag glad!?

/vink vink