...nyårslöften hagalar över oss en helg som denna och som vanligt undrar jag över vitsen med det hela.
Att blicka tillbaka på vad som hänt kan visserligen vara roligt, mysigt och spännande men numera tycker jag att medierna enbart fokuserar på tragiken, våldsamheten och all smärta som människor tillfogar varandra både här och där. Självklart ska vi minnas även de sakerna, men bara om man gör det för att förhindra att det händer igen, igen och igen och det gör vi knappast.
Min egen årskrönika innehåller festligheter, turbulens, påfrestningar, nytänkande och planerande av förändringar. Mitt i allt detta finns familjen, mina nära och kära som stadigt står beredda att rycka ut, rycka in och hjälpa till med support, stöttning och närvaro. En man som tillät mig att under tre månader fladdra omkring i livet utan att bidra, föräldrar som omedelbart fanns på plats när hela skogen stormade och långt därefter, barn som tillsammans sluter en ring, en pakt och skapar starka band mot omvärldens onödigheter, en återfödd bror och givetvis alla andra släktingar och några vänner.
Nyårslöften tänker jag inte ge, inte ens försöka komma på något bra tänker jag göra. Och "hemliga, "tysta" och "de-behåller-jag-för-mig-själv-löften" känns oerhört onödigt, för då är det verkligen bara att bryta dem direkt och ingen annan vet något. Det är slöseri med tankeverksamhet, ångestattacker och grubblande.
Däremot är jag säker på att 2012 kommer att förändra, växa sig stark och troligtvis ge mig lite luft under fötterna.
PS! Veckan som gått gjorde mig envisare, starkare och ännu mera målmedveten så till er som inte vill, kan eller tänker vara bra människor säger/skriver jag bara; Det är ni som förlorar, ni som går miste om saker och det blir ni som får mest ont.
GOTT SLUT PÅ 2011 ÖNSKAR JAG ER (NÄSTAN) ALLA, SÅ SES VI PÅ ANDRA SIDAN!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar