...men det small aldrig!
I efterhand är det lite konstigt att tänka på hur polisen hanterade sina avspärrningar. Vi tog oss igenom dom, in på en restaurang där det nästan var folktomt ( förutom sångerskan Robyn med sällskap ), åt mycket god Sushi och ännu godare Miso-soppa innan vi sedan passerade avspärrningarna igen för att shoppa vidare.
Märkligare blev det när vi frågade Herr Polis åt vilket håll vi fick, kunde eller skulle gå för att komma utanför polisbanden och han inte visste hur det såg ut eller var runt hörnet och längre bort i kvarteren. Så vilken himla tur att vi är tuffa, orädda och smarta Västerås tjejer som hittade bort från bombhotsytan alldeles själva.
PS! Det var nog bara en filt som alla blev oroliga över, men då undrade vi idag. Vem och varför blir man numera orolig över att det ligger en filt någonstans? Är man inte lite väl nojig då? Eller ska man kanske bli nervös över varje liten påse med okänt innehåll i som ligger och dräller överallt, eller stissig över alla ensamma skor på trottoarer efter en helg?
Nu är vi hemma iallafall ( lite fattigare ) trötta men nöjda. =)
Dessutom är det så skönt för mig att åka och gå med någon ( bästa M ) som hittar i huvudstaden och som håller reda på tiden, själv hittar jag knappt ut från stationen och med så vansinnigt mycket folk, väskor och kläder att titta på så blir klockan helt ointressant...haha
Tack för en trevlig och rolig dag!
Nu en dusch, kaffe och sedan en date med Paolo Roberto!
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar