...på riktigt när mina fördomar krossas, mossas och förintas.
När människor visar den där sidan man absolut inte trodde att de hade, när svaren blir som ett kinderägg med smaskighet, överraskande och med nya pusselbitar då tycker jag att livet är toppen.
Att få börja om med att fundera på vinklingar, kommande frågeställningar och förbereda svar håller igång hjärnan bättre än alla korsord i världen.
De sista dagarna har varit som ett olösligt sudoko och jag kan knappt bärga mig längre!!
Just nu är dotter A med mannen för att köpa byxor till honom och jag är såååå glad att jag slapp, för när han går in i en provhytt brukar marken rämna, människor byta kön och ekvatorn blir iskall.
Bättre då att sitta här och skjuta, rita och fixa matlådor.
När de kommer hem bär det iväg till A för ett försenat kalas...
PS! Inatt får jag en hel timme extra att sova på och det tackar jag verkligen inte nej till
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar