...och tycker dessutom att det går över förväntan.
Första gången blossade mitt ansikte rött, svetten rann på ryggen och resultatet blev nog egentligen dåligt.
Andra gången kändes det lite mer naturligt även om det var lite forcerat, hackigt och slutklämmen blev lite stel.
Tredje gången var det något som lossnade och axlarna slappnade av, ansiktet blev mjukare och efteråt kände jag mig tillfredställd.
Numera är det enkelt, lättsamt och går på rutin ( nästan för ingen gång är den andra lik förståss ).
Att bli positivt bedömd, få förfrågan om mer och framförallt få göra det jag länge längtat och trånat efter gör det så klart inte svårare.
Därför tar jag helg nu så jag hittar inspirationen till mitt ny-gamla projekt där jag på allvar kan få chansen att sälja mig, utan att behöva sätta rea-lappar på ryggen eller behöva göra avkall på morgon-tiden.
*ler stort*
Många bäckar små blir med tålamod kanske ett stort hav, där hajar blir rädda när man kommer och maneterna upplöses för att inte existera mer...
PS! Först ska stålkvinnan hjälpa stålmannen några timmar, vilket betyder att nu måste jag byta om till lortkläder i all hast ( som jag höll på att glömma bort )
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar