Undrar vad det är som gör att man fortsätter hoppas på vissa saker, vissa människor och vissa handlingar? Varför man inte lär sig...?
Att sitta och se hur saker förfaller, hur saker inte tas på allvar och dessutom bli splittrad känns inte så kul nu...Ambitionen är hög, tankarna/ideerna är i grunden bra och intressanta men det är detaljerna som gör helheten. När detaljerna inte fullföljs eller i värsta fall inte ens ses, så kan det bara gå åt ett håll...nedåt till avgrunden.
Morgondagen blir avgörande för mycket, framförallt mitt eget agerande som är nog så viktigt för mig och mitt välbefinnande. Jag önskar mig....hm...det som alla önskar sig ( tror jag )...
Ännu surare är det att jag inte hinner träna förräns på onsdag, skulle behöva en omgång idag. Men sitter och inväntar mat från Linas matkasse och lite spännande är det att få råvaror + recept till dörren denna vecka. I morgon är det föräldramöte...urk! Tur att man bara har ett per termin numera...Varje år ska det dessutom krocka med någon fotbollsmatch, så i morgon kommer jag att göra en pappa-smitning d v s när fikat serveras efter ca en timme går man hem och kollar matchen istället...De få som då sitter kvar i klassrummet skakar ofta förvånat på huvudet och undrar var alla pappor och jag tog vägen....hihi...
Det märkliga är att jag aldrig får dåligt samvete, skolka lärde jag mig redan på mellanstadiet och det fick jag MVG eller 5 i ( om det hade varit ett betygsämne ).
Iallafall så gäller det nu att släppa dagen, gå in i kvällen med rofyllda tankar och njuta av familjens sköna snack...
*sätter mig i soffan med benen högt och andas in, andas ut, andas in, andas ut*
*ser solen, molnen och de fortfarande gröna bladen gunga lite sakta utanför fönstret och känner faktiskt lugnet komma smygande*
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar