...är lite som att starta upp en demens!
Att försöka tänka mindfulness är att släppa kontrollen och därmed anses smått förvirrad, oansvarig och oengagerad.
Om man varit på väg in i väggen, ner i dyn eller bara helt enkelt trött, sliten och överarbetad så hänvisar alla ( nästan ) till att försöka leva utifrån mindfulness.
Mindfulness är att leva i nuet, att känna dofterna på väg till jobbet, att stanna till och le åt hoppande harar på väg från jobbet och att lägga arbetsuppgifter åt sidan om man känner sig stressad.
Jag har lärt mig tekniken, jag vet vad som krävs och under ledighet, semester eller dagar som är lugna ( oftast dagar som man förberett för att vara lugna ) så är jag i nuet.
Efter semester'n tänkte jag att jag skulle tillämpa tekniken hela tiden, varje dag.
Ja, efter snart tre veckor är resultatet ganska dystert. Jag har mer att göra än någonsin, några kollegor undrar nog allvarligt på vad som hänt och kanske pratas det lite skit oxå...Så nu har jag hamnat i en korsning, ni vet det berömda vägvalet ( korsning ).
Mindfulness är härligt, ett underbart sätt att tilbringa sin tillvaro både privat och i arbetslivet. Eftersom jag ibland ( lite mer sällan numera ) tycker om att balansera på gränsen till lag och rätt så tror jag att jag fortsätter med att agera utifrån mindfulness-tanken.
Jag menar; Vad kan hända?
Så nu efter lite mat, tvätt och en timmes sömn är det dags att åka tillbaka till jobbet för ett barn/anhörig-möte...
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar