Fy fasiken...

...vad klockan ringde i morse.
Den ringde högt och länge...
Ögonlocken ville inte öppna sig...
Benen var tunga som cement...
Åh, klockan ringde och ringde och ringde...

Efter en mycket klumpig uppstigning eller nedrullning ( välj själva )från sängen, satt jag på balkongen med syndernas synder och funderade på meningen med att passa tider, meningen med att jobba, meningen med meningen med livet! *asg* Näe, det gjorde jag inte! Jag funderade endast på om jag hade någon bra ursäkt för en "sjukskrivning", men det hade jag inte eller också var jag så trött att jag inte kunde tänka i rationella banor.

Så efter sedvanliga morgon rutiner ( med halvslutna ögon och bister min ) infann jag mig på jobbet. Och idag hade jag en plan, ett upplägg och en strategi för att hinna så mycket som möjligt.
Strax efter kl 8 började dagens mini kaos...Det formligen drällde in killar, karlar eller män i olika sorters uniformer...eller läs blåställ men det lät inte lika sexigt. Det var killen som skulle fixa tv:n, killen med hörslingan, killen med frysen, killen med varor och även killen från A.
Klockan hann därför bli efter 11 innan jag ens var vid starten...Jaha, lite prioritering igen då: tänkte jag och tog en liten rast!

Nu är jag hemma och hann jag? Ja, lite iallafall, men inte så jag är nöjd!
Dessutom ska vi på ett gympa-pass snart och inspirationen är inte på topp idag...hm.
Bara att ta sig kragen och fixa lite mat, lite tvätt och byta om.
Kanske jag är piggare i morgon??!!

/vink vink