Häromdagarna ( och kanske idag ).

Jag ville rusa runt av glädje, slå volter och klappa händerna men stod emot.
Jag ville gråta hysteriskt och sjunka genom marken av ilska men bet ihop.
Jag ville skratta högt, busvissla ( om jag kunde ) och göra Ronjas vårskrik men höll mig.
Jag ville svara, svara, svara men vad skulle det tjäna till?

Nu vet jag!
Nu lämnar jag bakom mig!
Nu går jag vidare!

Erfarenhet är sparad, lagrad och blir aldrig glömd.
Lärdom är tagen, nyttig? ja kanske men förhoppningsvis inget jag behöver framöver.
Starkare än någonsin, tuffare än många tror och med mer glimt i ögat än tidigare går jag nu framåt.
*höjer knytnävarna och tänker; kom då*

Kanske jag en dag får, ska och bör berätta om hur allting var, blev och är...
Eller också ordnar det sig ändå...
Och nu tar jag helg med lugn fredag, party lördag och bakfull söndag...

=) =)

/vink vink