...in för ens barn, är det inte utan att man blir lite stolt!
Trots en knackig start när flickorna var små med inte alltid så bra beslut, verkar det som om de tänker sköta vuxenlivet både bättre, säkrare och tidigare än vad jag själv gjorde.
Den äldsta har idag blivit en stolt bilägare, efter att ha kollat massor av olika bilar, ringt runt till de flesta försäkringsbolag och verkligen pressat banken på vad kostnaden för lån blir. Allt för att inte bli överrumplad av en chockartad hög månadskostnad. Likadant var det innan flytten hemifrån.
Så noggrann har aldrig jag varit. Jag impulsflyttade hemifrån, vilket inte mina föräldrar var speciellt förtjusta i! Den enda bil jag köpt var inte direkt en kap utan en totalt värdelös affär.
Dotter nummer två som i vår tar studenten söker massor av jobb, som reserv om hon inte kommer in på högskola eller annan vidarutbildning. Hon sköter sitt rum, ställer upp för sin lillebror i alla väder och tränar regelbundet.
För min egen del var skola/vidarutbildning definitivt inget jag ens funderade på, städade mitt rum gjorde jag absolut inte ( det sanerades nog när jag flyttat ) men ställde upp för lillebrorsan gjorde jag om det gynnade mig...hehe
Sonen börjar också bli mogen i sitt sätt i sin värld. Han lagar gärna mat och vet var smutskläderna ska ligga. Han har en liten bit kvar dock, vilket man ska ha om man är 12 år.
Själv tyckte jag det var onödigt att kunna laga annan mat är pommes stripes och sleva upp räksallad ur burken. Smutskläderna gick av sig självt till tvättmaskinen och tillbaka till min garderob.
Helt fantastiskt odräglig var jag nog inte som ungdom, men jag var långt ifrån lika påpasslig, förberedande och hjälpsam hemma som mina ungar har blivit.
Så något bra verkar jag ha gjort de senaste 15 åren, för åren före det vill jag nog bara glömma.
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar