Efter konstig morgon med mycket snubblande ( utan skador ) kom jag till jobbet, hämtade arbetskläderna och kunde inte förstå varför byxorna var så trånga?
Förtvivlad kom jag att tänka på alla godsaker jag åt med glad min i måndags...
Fick sedan en ide och ålade mig ur byxorna, tittade på storleken och blev genast på bättre humör då jag upptäckte att jag tagit två nummer för små...Och jag fick faktiskt på mig dom ( det var dock fruktansvärt obekvämt )!
Öronen växte till Dumbo storlek några stunder i dag, vilket man kanske inte ska erkänna, för ja jag har tjyvlyssnat...Ni vet sådär som man ser på film med böjda knän, ena armen på ryggen och örat tätt mot dörren. hehe
Till mitt försvar måste jag skriva att...*tänker*...skit oxå, jag har ingen bra förklaring till detta ruttna beteende. Ingen ursäkt och absolut inget jag känner mig stolt över. Men gjort är gjort och det jag hörde gjorde mig så glad, upprymd och lättad att jag skulle göra det igen för att stilla mitt sinne. *slår volter i hallen*
Mitt ego har börjat utvecklas till abnormitet och det yttrar sig i att jag hellre sitter vid datorn än tvättar ( vilket resulterar i rågad tvättkorg som jag avskyr ), kylskåpet är oftare och oftare mer tomt än fullt ( jag nöjer mig med en äggmacka på kvällen, barnen blir dock inte glada då ) och blommorna ( har jag nämnt tidigare ) står vissna, ruttna och helt döda kvar i fönstren.
Kan detta bero på att barnen börjar bli stora och jag redan nu förbereder mig för ensamheten som kommer att uppstå när alla flyttat?
I så fall är jag ute i väldigt god tid eftersom sladdisen "bara" blir 13 år i år...;)
*tar mig i kragen*
Dags att trolla fram lite mat, trixa undan tvätten och med magiska händer få blommorna att vakna till liv ( njae, blommorna tror jag att jag struntar i ).
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar