Möten

Tänk vad många möten man kan få höra om, delta i och unvika om det går.
Idag menar jag inte möten i bemärkelsen att två personer möter varandra på ICA eller en grupp vänner som möts i samband med ett träningspass, utan jag syftar på möten/sammanträden/sittningar där protokoll förs.

I de bästa av världar är ett möte till för alla deltagare, att alla får komma till tals och som slutkläm att något beslut fattas. Ännu bättre är det om uppföljningsmöte bokas inom rimlig tid och att då alla fullföljt sin del av avtalet.

Nu fungerar det inte som ovan. Det finns alldeles för många personer som inte förstår innebörden av ett möte. Ni vet! Det där som jag ofta tjatar om och återkommer till;
Alla har ett eget ansvar!
Alla har rättigheter!
Alla har skyldigheter!
Om inte alla på ett möte förstår dessa tre enkla, grundläggande och vanliga påståenden rasar hela sammanträdes konstellationen ihop...

Då blir det sittningar som är ineffektiva, elaka och beslutsfattiga, vilket betyder att de flesta deltagarna går därifrån ledsna, arga och otillfredställda.
Anledningen till detta inlägg ( som med stor sannolikhet är en upprepning ) är att jag avskyr, hatar och verkligen försöker undvika vissa möten ( för det mesta lyckas jag också, hihi ).

Eftermiddagen har jag tillbringat i glashuset Melker med ett gäng hittills ganska okända människor ( men blivande vänner ) under ett makalöst inspirerande, initiativ-rikt och glatt möte. För trots att vi alla har olika bakgrunder, uppfattningar och farhågor så tror jag att detta projekt kommer att bli otroligt roligt, spännande och utmanande ( vilket jag gillar och behöver ).
Så nu ska jag glömma de tråkiga, onödiga och vassa mötena och fokusera på mitt nya uppdrag inom organisationen, som än så länge inte är så stort men det kanske kan bli.

*ler stort*

/vink vink