Vilken vecka...

...det har varit.
Efter att jag klarade av måndagsmorgonen ( både att vakna, ta mig iväg och fixa jobb-ruschen ) så är det helt plötsligt fredag eftermiddag. Dagarna har gått enormt fort och ändå har jag hunnit med. För varje minut som tickat fram har jag varit två minuter före och det var länge sedan jag kände så...Klar bli man aldrig, men att ändå känna sig klar betyder massor.
Vårt nya arbetsrum är fantastiskt tyst, stort och härligt. Inte en gång har vi stängt dörren trots att vi trodde det skulle behövas och jag vill tro att det betyder ömsesidig respekt.

Tråkigt bara att mannen inte hinner hem ikväll, utan tidigast lördag någon gång och det beror absolut inte bara på vädret utan en hel del andra logistiska problem förorsakade av andra kanske lite bittra människor.
Men då får man göra det bästa av det hela ändå, så sonen beställde hemgjord glass och jag tänker tömma Martini-flaskan ( för det klarar jag på egen hand ).

En annan sak jag tänkt på sista tiden är det här med barn...När de är små funderar man mycket på hur man ska kunna förklara världen för dom. Lära dom vanliga små, vardagliga saker som helt enkelt bara är. T ex Att man ibland måste stå på sig som attans för att inte bli totalt överkörd och lurad och ibland bara acceptera någon liten orättvisa här och där. Att man ibland kanske måste fjäska ( om nu det är rätt ord ) lite, för att sedan kunna få något annat som betyder mer. Livets skola helt enkelt!
När de sedan är stora ( till och med vuxna ) och man hör att de resonerar precis så man vill att de ska göra blir man verkligen både super lycklig, stolt och rörd. Det är nästan så man vågar tänka; "Något rätt har jag gjort i alla fall, trots många andra misstag"

Ja, det har varit en snabb, omtumlande, rolig och konstig vecka.
Undrar vad nästa har att bjuda på...

/vink vink