Skulle kunna skriva...

...att det idag var en skit dag.
Med snöflingor på morgonen, full storm när det var dags att åka och dessutom ringde inte min klocka i morse heller.
Skulle kunna skriva att det är tråkigt när otroligt många är sjuka.
Skulle kunna skriva att kaffet brände min tunga, att saxen i fingret gjorde ont och att magen skrek av hunger hela förmiddagen.

Men istället tänker jag skriva att jag har hittat mina nya hjältar!!
Nu menar jag riktiga hjältar som i alla väder med livsfarliga isgator, meterhög snö och konstant spöregn letar sig ut och fram till våra äldre behövande människor.
Tidig morgon påbörjar de sin dag, utan att ha en aning om vad de helt ensamma kommer att möta när de kliver in genom dörrarna.
Med lite tur kan de få låna en toalett eller dela en förmiddagsfika hos någon tillmötesgående människa.

Efter fem timmar ute på fältet i alla sorters väder helt ensamma, hägrar lunchen. En stunds vila tillsammans med kollegor inomhus innan det är dags att bege sig ut igen på cykel, till fots och ibland körandes bil.
En lång eftermiddag utan fika paus eller tillgång till toalett där målet varje arbetsdag är 95 % effektivitet hos kund.

Därför blir frustrationen stor när besöken måste kortas ner p g a personal sjukdom även om det handlar om att ett två timmars besök bara blir en timme och fyrtifem minuter.
Om kund avböjer besök och lucka uppstår i schemat letar man mer jobb, tittar på listor om det finns städ, dusch eller promenader som blivit kvar från annan dag. Skulle dessa listor vara tomma gör man extra besök hos de man är kontaktperson till och ger lite extra social samvaro.

Hemtjänstpersonalens mentalitet är fantastiskt, deras psykiska sinne otroligt och innovationen är hög.
Ja...hemtjänstpersonalen är mina nya hjältar och jag kan inte annat är beundra deras vilja att hjälpa.

Att dagen idag tog slut är all personals förtjänst och jag känner mig glad trots morgon röran...=)

/vink vink