Även min son...

...tänker tydligen bli ( eller vara ) tonåring och vem hade kunnat ana det?!
Min son tycker att skolan är det viktigaste som finns och är inte så värst förtjust i långa vinterlov eller sommarlov. Han har lärt sig hur fröken genomför läxförhör genom att noggrant studera de olika ordningarna hon läser upp glosorna på, kartböcker får han aldrig nog av och alla andra språk förutom engelskan ( som han måste ha ) är vansinnigt intressanta.
Min son tillbringar inte sin fritid med kompisar utan går direkt hem från skolan, om det inte är någon i lågstadiet som behöver hans hjälp med att knyta skor, hålla någons väska medans den spelar Kingout eller lösa något matte tal.

I torsdag var jag hemma som bekant och strax före kl 15.00 slets dörren upp och in kom sonen med andan i halsen och skrek, "Hallå"
Jag gick ut och mötte honom i hallen och frågade vad som hänt? Hade han sprungit? Hade någon varit dum? Är det väldigt kallt?
Ja, frågorna från mig haglade över honom och inte ett enda svar fick jag, bara ett konstaterande om att han var galet kissnödig.
När han klarat av sitt behov, mitt kaffe var klart kom han ut i köket och sa;
"Vi har gått en långpromenad istället för gymnastik idag"
Efter en stunds tystnad bubblade det ur honom att han och tre klasskamrater skulle gå en långpromenad sista lektionen. Först gick de hem till en av flickorna och hämtade pengar innan de påbörjade den ca 2 km långa promenaden till Rusta, där de gick in och köpte godis som de åt upp på vägen hem.
"Vad säger du?", frågade jag med gapande mun.
Så berättade han igen mycket glatt om deras långa promenad, godis inköp men kunde inte riktigt redogöra för vilken väg de gått...Men som sagt, strålande glad var han!
När storasyster fick höra detta undrade hon när hennes lillebror hade växt upp, vilket inte var en uppskattad kommentar men ganska passande.
Under kvällen frågade, pratade vi vidare om saken och min son hade räknat ut följande;
Långpromenaden till affären var under skoltid, så de hade gjort som fröken sa, den korta stunden de hämtade pengar var på en rast innan "gymnastiktimmen". När de var i affären och vandringen hem var efter skoltid, så de hade inte gjort något fel alls.
Inget fel begånget alltså och därmed var diskussionen avklarad!

Ett litet PS! Om det hade varit jag på min tid hade jag gått direkt hem istället för promenaden! Och dessutom blir jag innerligt glad över att han helt plötsligt visar intresse för kompisar, lite småbus och att han berättar om sin dag när han kommer hem...

/vink vink