Med utvilat huvud, lätta ben och mätt mage hoppade jag vigt upp ur sängen, fixade det ytterst lilla jag behövde piffa till innan bilen körde mig till jobbet. Härlig musik, varmt säte och ytterligare en het, svart kopp kaffe förgyllde resan.
På mjuka fötter, varma händer och en nyhet att släppa klev jag in i det tysta, mysiga och harmoniska samlingsrummet i precis lagom tid för att höra ditt och datt.
När det var min tur tog jag några djupa andetag, drog upp mungiporna och briserade ut den där nyheten som alla väntat på, som alla vill höra och som får jublet och applåderna att skaka väggarna, skallra i fönstren och stolarna att välta. Paljetterna börjar singla ner från taket, tulpanerna slår ut i rabatten och påskharen gömmer sig i dammen.
Strålkastarna tänds och jag står där i all min ljuvliga enkelhet och väntar ut den kommande tystnaden.
Men tystnaden kommer inte för jublet förvandlas till glåpord, applåderna blir smiskande händer och stolarna börjar vina runt mig, mot mig och på mig.
Paljetterna är nu tegelstenar, tulpanerna är köttätande växter med fyra ben och åtta armar samtidigt som påskharen mosar okokta ägg i mitt ansikte.
Värmen från strålkastarna steker min hud, bränner mitt hår och bländar mig till totalt mörker...
Jädra fullmåne!!
Ikväll ska jag läsa en Kalle Anka, Bamse och meditera/fantisera ihop en snäll dröm, så det så!!
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar