Precis som Mona Sahlin sa idag i ett tal fastnar vissa minnen som fotografier, så vilka kommer att finnas kvar hos mig när hösten knackar på dörren i år?
Visst hoppas jag att jag kommer ihåg alla varma, soliga och underbara dagar när kylan osar ur munnen, snön ligger djup och inte ens den hetaste dusch kan värma upp stela och värkande leder.
Den mysiga båtresan med en förtjust son, cruisingen och lata dagar vid vattnet.
Jag vill även minnas en underbar midsommar, de olika shoppingrundorna och konserter.
Tyvärr brukar de bra och fina minnena blekna fort när de får konkurrens av mindre bra saker som när jag sprang efter en ambulans viftande med armarna som en helikopter...
Eller alla de underliga telefonsamtalen varav mannen som blivit misshandlad för ett halvår sedan och nu önskade sällskap till sjukhus av mig för att jag är blond...
Inte vill jag minnas de tjuvar som förmörkat, avhopp trots avtal eller brännskada.
Tråkigheterna som åskan orsakade med trasiga skåp, skrivare och datorer är svåra glömma då påverkar arbetet i flera dagar.
Men troligtvis kommer sveken, frånvaron och bristen på förståelse att etsa sig fast i öronen mest av allt...
Men i år har jag gjort som jag lovat mig...Jag har lyssnat ( lika mycket som alltid ), agerat ( precis som vanligt ) men fått snabbare, bättre och viktig respons så nu hoppas jag så klart att vi alla tillsammans tar konsekvenserna. Att man inser vidden av att tycka, få igenom saker eller ibland kräva!
Som tidigare noterat blir den kommande hösten ett eldprov, det ultimata testet!
Utan dåligt samvete, med rak rygg och lätt om hjärtat kommer jag vecka 34 gå in i en ledighet där jag ska reflektera, fundera och eventuellt skriva ner min syn på saker som varit, hänt och blivit.
Nu tänker sambandscentralen-marie ta kväll...
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar