...i huset som någon glömde på svarta berget där konstigheterna avlöser varandra i en strid ström ur outtömlig källa.
Det finns inget längre som gör mig förvånad, förbryllad eller chockad och det är liksom bara att lyssna, nicka aha och gå vidare till nästa ärende. Ibland måste man återgå till ett tidigare problem som av någon märklig anledning har fått en ny historia vilket gör att sanningen kommer vi aldrig att få veta.
Vid lunch tid fick jag dock besök av två små söta spöken som åt glass med god aptit, strimlade papper så det yrde och blev lite rädda för de äldre gastarna med rynkor både här och där...
När de for vidare med den "fattige" var det dags att sätta punkt för några pågående fall;
- ett missförstånd som var oförstånd blev till ett avslut...*skönt*
- ertappning blev avtackning...*pustar ut*
Efter att ha "stämplat" ut en timme för tidigt tog jag sonen i örat och for till Löga, där det var knöka-fullt med bilar nästan ända bort till hamnen. Men tuff som jag är chansade jag på närmaste parkering och fick då helt oförklarligt hjälp av medelålders man som "paxade" en plats när jag snyggt gjorde en U-sväng...*ler fortfarande*
När vi gick in sa jag till sonen;
"Om två timmar börjar det regna"
Han svarade inte!!
Exakt två timmar senare kom det några regn droppar ( typ tio eller femton men det räknas ).
Haha...nu är vi hemma igen och huvudet värker efter dagens alla bravader, alla bassängkants-sprättande människor och solens gassande. Tar en välförtjänt micropaus innan middag ska tillagas...
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar