Hur bedömmer man storleken, kraften eller vikten på ett klagomål?
Finns det vissa som man kan, ska eller bör ignorera?
Nu kan den klipske räkna ut vad min dag har varit fylld av, verkligen till bredden överfull av olika sorters tråkigheter.
Därför sitter jag nu och funderar på vad som händer, varför ingen bryr sig och framförallt hur länge ska det få fortgå?
Ljusglimtarna i dag var den utsökt goda Polly-påsen som super snälla T och E lämnat till mig ( jag åt upp det före frukost ) och nästa hint om glädje var goa och lugna C som önskade mig lycka till ( tillsammans med lite tips och kontaktnamn ).
Vid hemkomsten ( med sprängande huvudvärk, tårfyllda ögon och tunga tankar ) möttes jag av den mest fantastiska fråga man som trött mamma kan få;
"Kan inte vi få handla och laga mat åt dig/oss idag?"
"Absolut, självklart och ni får välja helt fritt också", svarade jag glatt och gav dom plånboken snabbt.
Fem minuter senare hade båda två åkt iväg och jag satt kvar i köket, i lugnet och tystheten. Tog kontroll över andningen för att släppa dagens trista, gråa dumheter och kände hur det glada i kroppen puttade undan det sura.
Så nu tar jag kväll med underbara barn och mycket vila.
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar