...att tolv mil kan vara så händelserika!
GPS i all ära, men när den inte kan göra skillnad på höger och vänster sväng känns det som om jag har lättare för att lita på ett snöre runt tummen, och min egen totala avsaknad av lokalsinne.
Att han däruppe har svårt att kontrollera nederbörden är inget nytt, men att idag lyckas att skvätta, stänka eller kasta ner kopiösa mängder vatten på minimal yta måste bero på den höga arbetsbelastningen igår, med att sprida ut små regnskurar rättvist över hela landet på olika klockslag.
Det är tur att mannen är en van yrkeschaufför, för hade det varit jag som fått på min lott att lotsa hem familjen, hade det förmodligen tagit några timmar till. Vilket hade inneburit hungriga, irriterade och aggresiva barn och det vill man absolut inte ha en dagen-efter-dag, när man helst av allt bara vill slappa, vara lat och äta lite chips...=)
De goda rabarberna är på väg in i ugnen, väskorna är uppackade och telefonen var med hem, så nu är det en lugn hemma-kväll som står på schemat.
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar