Ibland undrar...

...jag vad som pågår runt omkring.
Jag hör men lyssnar inte...
Ögonen registrerar men ser inte...
Sammanhanget blir ett enda sammelsurium och jag kan inte koncentrera mig på en endaste uppgift.
Knepiga besked, annorlunda utspel och svårtolkade meningar som blir hängande i luften, tänk vilket fantastiskt arbete man har!

Hur som helst är vårens fest på gång om nu bara alla kan datumet som vi valde?! *håller en/två tummar* Jag hoppas det, för just nu känner jag stort behov av att dricka gott vin, snacka skit om viktiga saker och kanske må lite illa dagen efter. Att dessutom få göra det med vänner från förr och fram till nu, med lite onödigt svaj mitt i handlingen, gör det desto mer värdefullt.
Kompisar man haft, kommit ifrån och hittat tillbaka till är nog de absolut bästa man kan ha och precis som i förhållande/äktenskap ska det gå lite upp, lite ner och ibland vara lagom...eller...hihi...

Förresten har det nu gått några dagar sedan USA tog döden i egna händer och jag undrar om världen har blivit bättre?
Personligen hade jag gärna lyssnat på hans redogörelse från ett förhör, en rättegång eller varför inte en biografi, där inkomsten skulle kunna gå till skolor i Pakistan, Afganistan och runt omkring, kanske till och med specifikt till flickors utbildning ( vore inte det ultimat? ).
Jag vet att många tycker att han var ett svin och ett sådant ska inte leva, men i hans fall var döden ett lättvindigt sätt att komma undan ansvarsfrågan ( tycker jag ).

Nu behöver mina tankar fokusera på vanlig vardag av olika skäl, ställer mig därför vid spisen för storkok ( en Stinas-kyckling-in-i-ugnen ).

/vink vink