Favoritämnen...

...har jag många, trots det är det ett som återkomer i mitt huvud lite oftare än andra.
Människors fördömmande av andras liv och leverne, alla dessa tyckanden om allt och framförallt detta skitsnack som förekommer om de personer som just då inte råkar befinna sig i rummet, står högt i kurs av favoritämnen.

Självklart undrar jag ibland varför hon som så uppenbart, tydligt blir misshandlad hemma stannar kvar i det förhållandet.
Absolut ägnar jag ibland en tanke till varför en del måste byta bil varje år till den senaste modellen.
Givetvis tittar jag långt efter små barn som är ute sent om kvällarna och funderar på var deras föräldrar är eller vad de gör.
Tyvärr faller även jag in i trallen och pratar om någon som inte är närvarande, men därmed inte sagt att jag tycker det är okej.
Ofta eller faktiskt jämt ångrar jag mig senare...

Kan man egentligen betygssätta, utvärdera eller ha så mycket tyckande om andra?
Finns det någon annan person än sig själv som man verkligen känner?

Varför pratar vi inte lika lätt, enkelt och obehindrat om de saker som verkligen behövs ventileras?
T ex om alla dessa ohälsosamma arbetsplatser, där personal mår dåligt på grund av bristande ledning?
Eller om bristande rutiner så tredje part far illa?
Fallskärmsavtals vara eller inte vara?

Nu menar inte jag att vi ska strunta i misshandlade kvinnor eller barn som ingen bryr sig om, utan vi ska givetvis hjälpa, stötta och uppmuntra istället för att prata skit bakom deras ryggar som vi faktiskt ofta gör.
Om man misstänker att någon har alkohol problem eller om en människa börjar handla en massa saker trots låg inkomst, tycker jag att man kan fråga individen direkt om vad som pågår.

Döm inte andra utifrån skvaller!
Fråga själv öga mot öga och gör en egen bedömning!
Utgå inte alltid från dig själv utan vidga synen, hörseln och tänk utanför garderoben!