Visst är det synd om oss...

...när inte SMHI kan garantera oss ett väder, ett väder som ska passa alla.
Eller att det är så vansinnigt dåliga tv-program att man tvingas umgås med vänner, bekanta och familjen.
Tråkigt är det också att yrket man valt helt plötsligt innefattar obekväma arbetspass, fula arbetskläder och sunkig lön.
Väldigt synd är det om barnen som inte får mat av högsta kvalitet varje dag i skolan, vilket de borde få eftersom kökspersonalen lagar mat till så många.
En hel helg kan bli förstörd för barnfamiljen om det speciella godiset är slut på fredagen, hur ska barnen kunna förstå och hur ska föräldrarna få någon lugn stund?

Väldigt synd om oss är det när man inte har något att ta på sig trots att garderoben svämmar över av plagg, eller när bilen framför ( som övningskör ) får motorstopp precis när det blir grönt och man tvingas vänta.
Att buss-biljettautomaterna är trasiga och man får gå till nästa eller att buss-chaufförerna byter av varandra mitt i en resa kan få humöret ner på noll inom loppet av några sekunder.

Extra bedrövligt är det att var sjunde dag är en måndag, vilket någon behöver se över och ändra på. Kanske tillsätta en kommitte för att utreda detta och samtidigt ge några arbetslösa 64-åringar jobbet...

Det är allvarligt synd om oss så varför inte ansöka om bistånd från Asien, Afrika eller Sydamerika, så kanske de kan skicka lite kläder, mat eller beväpnade trupper som kan vakta, vägleda och sträcka ut en k-pist som en hjälpande hand.

För hur skulle vi klara en terrorist attack, krigsförklaring eller en enorm naturkatastrof?
Skulle vi hjälpa varandra?
Kämpa för våra liv?

Usch...hoppas vår bubbla får forsätta vara intakt...så vi kan tycka synd om oss på riktigt!!

/vink vink