...tittar på filmsnuttar om och om och om igen.
Minnen fladdrar förbi från barndomens somrar på västkusten. Vid havet, under solen och med skratt, bad och bus.
En del som var underbart med västkusten var havet med maneter, snäckor och vågorna. Ett dopp eller tur med madrassen blev extra mysigt och härligt om det samtidigt rullade vågor in mot stranden som skummande slog mot klipporna.
Om vi stod med vatten till knäna och vågen som kom nästan slog omkull oss eller åtminstone var upp i brösthöjd innan den stannade mot stranden, blev vi överförtjusta.
Ofta var vågorna något högre och skarpare på kvällen, visst kändes kraften i vattnet men inte kunde vi då ana alla dessa otäcka filmklipp som nu rullas på "nätet" och som skapar sådan förstörelse...
Mina barndomsminnen vid havet blir lite naggade i kanten av att se sekvens efter sekvens och ändå kan jag inte sluta titta, för tänk om det hade hänt då???
En omöjlighet kanske på grund av hur och var vi bor men om en riktig tsunami våg hade varit på väg mot oss då, hade vi nog aldrig förstått det förräns det var försent, vi hade nog bara sett med förväntan på en stor våg att plaska med i...
Nästa gång jag åker till havet kommer jag att se med respekt på vattnet, vågorna och lyssna andäktigt på bruset som blir när vågen slår mot klipporna, stranden för att sedan rulla ut igen.
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar