...är ett hett ämne för diskussion, men har ni aldrig mött pappor med barnvagn. De är faktiskt värst, de tror absolut att de äger hela affären, hela trottoaren och hela stranden och det bara för att de är pappor. De får liksom göra som de vill enbart för att de är sååå himla dyktiga och är hemmapappor två eftermiddagar i veckan. I dessa två eftermiddagar ingår inte att de behöver tvätta, städa, handla eller laga mat utan de är hemma för att få en samhörighet med barnet...*vrider mig i plågor av ilska* De går, sitter och sprider ut sig samtidigt som de skryter om deras papparoll och om hur de slipper alla måsten...*lipar åt den s k jämställdheten*
En annan sak som jag ofta funderar på är hur man ska kunna vara rättvis mot sina barn...hur mycket man är försöker vara helt och totalt rättvist är det faktiskt en omöjlighet. Eftersom barnens ålder, kön, mognad och framförallt känslomässighet gör dem till så helt olika individer med olika förutsättningar, mål, ideer och tankar. Tyvärr kanske inte barnen alltid ser detta själva och upplever att de blir orättvist behandlade och det är dom gångerna som frustration, ledsamhet och hopplöshet håller en mor vaken om natten.
Hellre ett onödigt bebisskrik än en besviken tonårsblick...
Sist idag undrar jag över vad som kännetecknar en Udda figur/människa??
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar