...är äntligen över. En psykiskt jobbig vecka är till enda, och nu är det bara att hoppas på bättre! Tänk att så små saker kan göra en så frustrerad och arg. Men om man som jag är utrustad med låååångt tålamod blir det till slut bagateller som får bägaren att rinna över.
Nästa vecka börjar semesterperioderna och det brukar vara behagligt, sommarvikarier argumenterar inte så mycket, de vill också oftast jobba så mycket som möjligt för att i vissa fall få den enda lön de kan skrapa ihop under året. Mycket planering återstår men med ett orosmoln mindre känns det lättare.
Nu är det dags att fira midsommar, midsommar i "hea" är en mycket omtyckt tradition tycker jag. I år har sonen åkt några dagar tidigare, eskorterad av en mycket snäll dotter. Det var nervöst för sonen, men verkar ha gått riktigt bra. För dottern när hon åker tåg ensam ( vilket hon gjorde hem ) trasslar det alltid på ett eller annat sätt, men även denna gång kom hon lyckligt hem.
Nu dags att stänga ner för att hämta maken som i sista stund kommer hem från jobbet och gör allt för att vi ska komma iväg....
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar