Nu har det börjat...

...det som kommer varje år, som vi alla vet om ska komma men vi blir lika överraskade och förvånade ändå.
Ibland känns det som om vintern och snön är mer chockartat än när tomten kliver in eller att påskharen passerar på gatan.
Här vill jag göra en skillnad
- Jag vet att snön ska komma
- Jag vet att det blir kallt
- Jag vet att det blir halt
- Jag vet att bilen måste skrapas minst en gång om dagen
- Jag blir inte förvånad när det kommer snö

Men ( stort M ) jag gillar det inte ( stort I )
Varje gång jag tvingas stå där med en kall bil, isiga rutor och med berg av snö runt omkring blir jag på fruktansvärt dåligt humör och som kan hålla i sig länge!
Varje gång jag får snö i skorna, innanför jackan och i öronen blir jag så arg!
Varje gång jag försöker hitta ett ställe i lä för att tända en cigg upptäcker jag att på vintern finns det inget lä, absolut ingenstans och det irriterar mig till vansinne!

Så nu gäller det att kämpa, stå ut och hålla fast vid tanken att glädjen blir desto större när jag ser den första tussilagon, hör vatten droppa från taken och när jag känner att solens strålar faktiskt värmer kinderna igen.

Men ( stort M ) det finns undantag ( stort U )
Först ska jag njuta av två konserter, mysig lucia, underbar jul och roligt nyår.
Lugna kvällar utan ett gå-ut-måste-hängandes-över-mig som normalt visar sig den ljusa årstiden.
Det blir kalas och kanske lite fler utflykter innan jag släpper greppet om ilskan och vintern.
Så helt hopplöst är det inte, förrutom ( stort F ) när bilen ska skrapas, snö klättrar på kroppen och allt bara fryser till istappar.

Riktigt kluven och kanske lite schizofren är jag helt uppenbart angående årstiden som de senaste dagarna presenterat sig ordentligt på många håll i landet.
Nåväl, det kan vara bra att få ge utlopp för alla känslor och så länge det inte innefattar ilska mot annan person eller skratt i ensamhet så är det helt okej.

/vink vink