...att gå till varje dag.
Ett arbete där det finns för mycket att göra hela tiden, många trevliga, glada och intressanta människor att möta, hjälpa och prata med.
En vardaglig rutin som håller ihop veckan och gör den meningsfull.
Men det bästa med att vara anställd är ( förrutom månadsbidraget som kommer precis när plånboken är tom ) när man har semester!
Det är helt magiskt att ställa klocklarmet på den tiden om man egentligen skulle infinna sig på jobbet, titta på tiden när den ringer, stänga av larmet, vända på sig i sängen och hårt somna om. Det är dom gångerna man somnar om med ett leende på läppparna, vaknar glad utan huvudvärk många timmar senare.
Det blir inte sämre när man i sin egen takt kan äta frukost, bläddra i tidningen för att sedan göra sig i ordning till frivilliga ( nästan alltid ) aktiviteter. Om man sedan tittar på klockan lite nu och då under semesterdagen och slänger en tanke om vad de andra gör på arbetsplatsen kan det sluta med att leendet konstant sitter i mungiporna, fnisset dallrar på tungan och stegen är lätta på vägen till roligheter.
Så visst är det fantastiskt att ha ett arbete att gå till...
Idag ringde klockan 6.45, jag tittade på termometern och frös till is inombords, gick ett varv i lägenheten och kastade en liten tanke till kollegor, försökte få sonen att stänga jackan, ta på sig vantar och mössa men lyckades inte, låste dörren efter honom och somnade om.
Nu några timmar senare är jag vaken, utvilad men har ett stort problem ändå och det känns inte bra.
Vad ska jag ha på mig idag?
Det finns inga skor här hemma som jag tycker passar.
Inga kläder som skriker åt mig att de vill följa med på äventyr.
Värst är nog att välja väska; ska jag välja en praktisk, en snygg eller någon som är tillräckligt stor för att stoppa ner något nytt inhandlat i?
Kanske hade det varit bättre att jobba?
Näää, skulle inte tro det!
För Joey Tempest håll i dig, snart ses vi! =)
Jo, just det. Utan mina underbara barn hade äventyret idag inte blivit av och jag är oerhört tacksam för att de är så gulliga.
Tänk er själva...De betalar dyra konsertbiljetter till en konsert de inte är sådär jätte intresserade av, de kör sin gamla mor dit och hem och dessutom kommer de kanske tvingas se på när deras mor beter sig som en töntig tonårs tjej...
Okej...jag ska försöka vara vuxen, men jag lovar inget...
PS! Öronpropparna stannar hemma!
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar