...nummer *tänker* herregud vad många det har blivit med åren...
Uppvisningar på diverse fritidsaktiviteter har det också varit några stycken.
Och denna veckan kan jag inte annat än tänka;
Att hur falskt en del än spelar, hur illa en del än sjunger och hur dåligt tal rektor/ledaren än håller så befinner man sig där och visst fuktas ögonen och man får kämpa mot tårflödet.
Visst finns det ungdomar som glänser till och gör showen riktigt underhållande, visst finns det anhöriga som fattar att alla vill ta ett kort och visst finns det ledare som överraskar.
Nu har sonen i alla fall slutat mellanstadiet efter åtta år på samma skola och därmed försvinner en liten del av tryggheten. Nu kastas både han och jag ut i ovissheten.
Rosen är upphängd för torkning, avskedsdikten är uppsatt och musikstudion är nu komplett med mikrofon, mixer och en bas förrutom allt som fanns där tidigare.
Så nu är det bara för mannen och mig att kasta på stålet fort som attan innan vi bänkar oss för Sverige seger, eller?!?!
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar