... i en historia eller i ett händelseförlopp?
Med åren lär man sig att vissa talar alltid sanning fullt ut, även om den smärtar och sårar. De personerna kallas ärliga, genuina och pålitliga, men de är inte alltid så populära.
Det jobbiga är när man träffar på personer som berättar sanningen i förvrängd form, det vill säga att de utelämnar det som kanske är mindre bra för personen själv. Det här är dock inte så enkelt att upptäcka, för har man inte varit med i diskussionen, händelsen eller ärendet så låter sanningen så in i hoppsan sann. När man väl har deltagit i något från start till mål ( kanske till och med mer insatt än vad någon tror ) och sedan får höra sanningen från övrig deltagare, en historia som utelämnar det jobbiga, pinsamma och rent ut skrivet olämpliga delarna blir man lätt lite chockad.
Och självklart börjar man då att ifrågasätta de andra sanningarna...eller?!
Jag gör det i alla fall!!
Därför tänker jag idag...mycket...intensivt...och får huvudvärk!!
Vet ni förresten att klackade skor låter väldigt mycket när man går??
Men kilklackskor är fiffiga...för det är klack ( bra för hållningen ) och de är tysta. Så gissa vilken sort jag har köpt och ska köpa fler av??
Självklart fungerar det bra i vissa sammanhang med typ tenniskor om inte sulan sitter löst och flopp, floppar när man försöker "smyga".
Och till vissa förslag säger jag direkt nej, andra låtsas jag fundera en stund på innan jag säger nej och sedan finns det de förslag som jag säger ja till direkt ( men de blir färre och färre med åren )
Det känns bra, det känns moget och det känns som om man lärt sig något av livet. =)
Till sist vill jag bara än en gång tacka mina gulliga, snälla döttrar som ser till att jag äter...Idag lunch från dotter E, i morgon middag hos dotter A.
Jag är lyckligt lottad för trots servicen nu är jag lovad kanelbullar lite nu och då när jag blir gammal...=)
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar