Ibland önskar man att saker vore annorlunda, man ångrar något man gjort eller sagt.
Problemet är bara att man inte kan vrida tillbaka klockan, kanske inte ens ett förlåt räcker. Då finns det bara en sak att göra tror jag. Att erkänna, stå för det och sedan ta skiten som den kommer ( oj, det blev tre saker ).
Vissa gånger kanske det till och med är meningen att det ska bli som det blev, att man undermedvetet gör fel, lämnar spår eller spottar grodor ur munnen.
En av många utopier som jag och tydligen fler har är att;
- alla ska vara glada, lyckliga och harmoniska
- fred på jorden, förståelse mellan människo-grupperingar och stress-fritt
- orden ovän, hat och missnöje inte fanns
Om det beror på ålder, erfarenhet eller årstid vet jag inte, men jag är på det klara med att alla kan man inte behaga, tillfredställa eller gå till mötes utan att knäcka sig själv.
Att försaka sig själv enbart för andra är aldrig bra, men ibland behövs sparken av någon utomstående, någon opartisk eller en alien för att bry sig om sig själv.
Oavsett om man sitter på möte med kolleger, umgås med familjen eller är på ett cafe pratas det ständigt om den ohjälpsamhet som råder, den stress som kapar benen och den osunda miljö som är runt omkring, då är det viktigt att ett lugn råder någonstans där man befinner sig.
Är kaoset på jobbet ska lugnet finnas hemma.
Stökigt hemma betyder att jobb rutiner är viktiga.
Ja, ni fattar.
Själv sitter jag nu i tysthet vid köksbordet, med kaffemuggen, datorn och njuter!
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar