...hamnar äldrevården i någon slags status quo ante bellum!
Under våren planeras det, läggs upp strategier och beställs vikarier tills det på pappret ser vansinnigt bra ut.
Man smygstartar lite innan de åtta veckorna börjar med upplärning/uppläxning och allmänna tips.
Första fasen innebär att några upptäcker att jobbet inte var något för dom eller också tycker man det bara känns tungt att jobba, så de hoppar av.
Andra fasen är sjukfasen, många blir sjuka kort eller lång tid beroende på om det är på riktigt. Men 99% kommer tillbaka och den enstaka 1% har förmodligen drabbats av svår sjukdom som benbrott, hjärtfel eller malaria.
Tredje fasen visar oftast vilka som faktiskt tar sitt anställningsavtal på allvar och de knegar på trots långa pass, jobbiga pass men här kastar också några in handsken oftast utan att meddela det. De bara försvinner!! Går inte att nå!! Här tvivlar även ordinarie ofta på att man har planerat ordentligt.
Fjärde fasen har bara kvar eldsjälarna och de har nu blivit nästan lika bra som några ordinarie. De som hänger kvar till fjärde fasen är också de som gärna fortsätter under hösten, vintern och ibland hela sitt liv. Denna fas är extra tung då ca en tredjedel av vårens planering har gått helt upp i rök, försvunnit så man tvingas ta en dag i taget ( ibland en timme i taget ) och hoppas på det bästa. Klarar ordinarie att hålla sams utan att baktala allt och alla under denna fas kommer man lättare i mål. Orkar alla dessutom att vrida ur den sista gnuttan ork, viljan och glädjen passeras mål helt utan skråmor.
Målet är att ta sig igenom åtta veckor och överleva rent mentalt, psykiskt och ibland även fysiskt.
Vad vill jag nu ha sagt med detta?
Jo, att fjärde fasen är påbörjad och det är svårt att tippa hur målgången blir i år...
/vink vink
Ja det är tråkigt att våra nära och kära som bor på äldreboendena ska bli lidande under dessa faser när agnarna skiljs från vetet.
SvaraRadera